På G 21 aug-16
Det tidiga vårsträcket verkar följas av ett motsvarande tidigt höststreck, logiskt!?
På rovfågelfronten har många Stäpphökar dykt upp i södra Sverige. Mest juvenila trots att finnarna rapporterar dåligt häckningsresultat på kända häckplatser. Det finns fog för att misstänka häckningar, fa i N Sverige och N Finland – arten är svårinventerad, särskilt i obygd. Glädjande nog ser de foton jag sett hittills ut att vara “rena” individer. Det har ju varit mycket snack kring hybrider med Ängs-och Blåhök.
På vadarfronten är det intressant med tidiga och talrika juvenila Små-och Spovsnäppor. Redan fler än de alltid annars mängdmässigt dominerande Kärrsnäpporna. Bilder från Västergarnsviken med nästan bara Spov- och Småsnäppor.
På bild 2, dock en kärra i förgrunden.
En av orsakerna, åtminstone vissa år, tycks vara ett mindre predationstryck än normalt. Vilket kopplas till att predatorerna har tillgång till enklare och effektivare föda än fågelägg/ungar. Dvs lämlar/sorkar. Vi kan hoppas på en fin labbhöst, plus tundrahäckande falkar och någon Fjälluggla – Hö-Hö!
För tättingar erbjuder tomt 510, nyklippt i milt duggregn, en fin rastplats på färden söderöver. Några Gulärlor struttar runt med Sädesärlorna.
I buskarna både Svart och Vanlig Rödstjärt, tillsammans med Svartvit Flugsnappar och flera arter sångare. Två juvenila Törnskator jagar från Evas pioner.
September som lovar så mycket, tillbringar jag två veckor i London resp Stockholm. Meccan för betongskådning och med devisen att minnet och längtan är nuet kan jag väl få ihop att vara
PÅ G
Tillbaka 15 augusti 2016
Tillbaka i Västergarn på måndagen. Efter David och Pascalbil till Landvetter och Shuttletaxi till Visby bussterminal, kunde jag från buss 10 vinka på Eva i krysset till Mafrids. Hon kom från frissan i Klintehamn och hade gett sig av med velocipeden redan 730 i morse medan jag tog städ från OR först 1130. Klockan var nu 1615!
På tisdagen startade fågelobsandet med en gammal Brunhökshona förbi köksfönstret och en insektsjagande Svart rödstjärt i trädgården.
Så en äventyrlig färd för bunkring av ekologiska vegetabilier och ägg. Längs vägen konstaterades att Törnskator haft ett gott år med juvenila fåglar på många ställen. Bruna kärrhöken hade också lyckats med två ungfåglar över Pavikens vassar. Dessutom en ryttlande Tornfalk vid “rakan” mot Mafrids inre.
Onsdagen regnade inne. 34 mm i Visby, men bara 10 mm i Västergarn – ack, så typiskt.
Torsdag, första kollen av Västergarnsviken, innan vi jagades hem av ett intensivt duggregn. Som tidigare konstaterats ovanligt många , tidiga juvenila Småsnäppor, minst 10 ex. En gammal Spovsnäppa, ca tjoget Kärrsnäppor, mest juvenila, en Mosnäppa, några Brushanar och som grädde på moset, en Myrsnäppa. Så i trädgården en vanlig Rödstjärt.
Så tillbaka i minnet – minnet av den “Baleariska liran” på Hönö häromsistens. Litet som jag förutsagt, med så många högrankade skådare på plats behövdes inte mycket för att skapa ruelse och vilda diskussioner om Grålira, Balearisk lira eller tom Kortstjärtad lira.
Går man igenom Teknisk bevisning, Vittnesmål och Sannolikhet plus sina egna intryck, så förstår man.
Skillnaderna flyter in i varandra, fotona är ganska skrala, vittnesmålen är motsägelsefulla, sannolikheten svåranalyserad. Storlek, form, flyktsätt, dräktkaraktär ligger på en flytande skala grålira-> kortstjärtad lira-> mörk balearisk lira.
Det hela kan följas på Facebook – “Vår skådarvärld”. Roligt och intressant.
Efterhand klarnar det väl en smula.
Den Kortstjärtade hör till Stilla Havet, den stryks, om inte annat så av sannolikhetsskäl.
Några hyfsade foton dyker upp, som visar karaktär som tydligt avsatt mörk huva o ljusare bukparti. Stöder Balear contra Grå.
Också att den ruggade händerna, som gav fågeln ett intryck att vara mer lång/smalvingad och mer grålirelik än den var.
Många Balearer befinner sig i ruggning. De ruggar juni-aug företrädesvis i Biscayabukten. Gråliran har fräsch dräkt på väg mot häckplatser på södra halvklotet.
Även om sista ordet kanske inte sagts lutar consensus starkt mot Balear och inga observatörer har ännu ändrat sina inlägg på Artportalen.
Vad som för inte så länge sedan betraktades som en art, Mindre Lira, Manx shearwater , Puffinus puffinus är numera uppdelad i tre former/arter.
I Atlanten har vi nominatformen, medan Medelhavets “mindre liror” delats upp i två former/arter.
- Balearisk Lira, Balearic shearwater, Puffinus mauretanicus, mörkare, kraftigare. Häckar huvudsakligen på ön Formentera i Balearerna och utanför häckning drar den ofta ut i Atlanten, regelbundet upp till Nordsjön.
- Medelhavsliran, Yelkouan shearwater, Puffinus yelkouan, mkt lik den Atlantiska arten, men i princip helt knuten till Medelhavet.
Själv kryzzade jag Medelhavsliran från båt i Adriatiska havet mellan Rijeka och Venedig typ 1969. Jag var duktigt trött efter en helnatt.
Sedan var det dags för Mindre liran på Hönö eller Varanger kring 1984.
Balearisk till slut, utanför Agadirs långa sandstrand typ 1990!Den togs naturligt nog först för Grålira, men korrigerades snabbt.
Mindre lira ses vanligt vid rätt vindar längs svenska Västkusten.
Balear är nästan årlig med något ex samma tider och vid samma vindar.
Hönö Balear
Hönö, en ö i Balearerna? Vad skall man tro!? Förra gången, 18 september i fjol, så hade David och jag 2 Baleariska liror på första parkett.
Så nästa/denna gång med Bernt, 9 augusti – IGEN!
Men det höll på att gå åt pipan.
0400 ringde klockan, men redan 0330 var jag klarvaken. Hann jumpan, gröten badrummet, organisera ryggsäck, kläder och matsäck. Men, ack ändå 0602, 2 min sen till Bernt, punktligheten personifierad.
Skickligt manövrerade han oss genom morrontrafiken i storstaden. Till friden på färjan!
Men stöket i trafiken var ett intet mot parkeringsplatsen till Kråkudden. Bilar överallt. Bernt är som gammal trafikgeneral väl bekant med lapplisornas nit. Så medan han parkerade bilen i Röd, den lilla byn 10 min gångväg bort, tog jag mitt gepäck för att kunna boka skådarplats.
Aj, aj vadet var översvämmat. 50 cm över medelvattenstånd, 18 sekundmeter! Gällde att passa på när vågorna drog sig tillbaka och då hoppa på de hala stenarna, inte tveka. Hade naturligtvis varit bäst att ta av sig skorna och just vada över. Men en jäktad och spänstig 70-åring – hmm! Bernt var förresten ännu värre med sina 76 år och samma väg.
I och runt hajden var det knökat. Larmen på Mindre liror och Storlabbar i Bohuslän klingade oupphörligt. Snackade litet med Martin och Jan-Åke som intagit min gamla favoritplats utanför och i lä av Hajd 2.
Fick kika i min tub på fri hand, när två Mindre liror passerade söderut. Övervägde att möta Bernt och sätta oss i en av de gamla skytteskårorna på andra sidan vadet. Men dom är trånga, obekväma, oskyddade.
Blev istället en vindskyddad och solig plats, skild från alla andra skådare av ett stort stenblock. Aningen låg placering och inte med samma vidvinkel som från hajden. Men lugnt och fint.
Kunde spana in första guldägget, en STORLABB, rastande på en sten på Bolleskären. Lifer och whiskyn i hamn för Bernt.
Blev litet väl lugnt och jag tyckte mig höra oroliga röster bortom stenen. Sprang bort och frågad Martin. Jo, en Balearisk lira i 10 min sakta mot S. Så mörk att det diskuterats om Grålira, men nu säkerställd. Och de väntade rapport söderifrån på Vinga och ett gäng anförda av Magnus U och Musse.
Hur kunde jag missa!!! Med tunga steg och sinne återvände jag till Bernt. Han tog det med knusende ro och njöt av allt annat. Jag bet ihop och såg i diset utanför Södra Bolle helt kort något som kunde vara en Grålira eller …!? Så nackskottet, BA från Vinga, Balearisk lira!
Men så plötsligt rakt utanför oss den BALEARISKA LIRAN. Bernt med på noterna. Ny lifer och whisky!
Det visar sig att larmet från Vinga var att de sett den långt i N och att den dragit norrut mot oss.
Härligt och inte en Hönöfärd på nästan ett år utan en Balear.
Så färden hem med färjan en triumffärd.
GÖTT
Pushup jul/aug 2016
Turen 28 juli med Anders och Lennart gav en välbehövlig push på GBR-16. Lagom till rötmånadsskiftet.
Jobbat på riktigt bra i hemmamarkerna fram till avbrottet 5-15 aug med en Gbg-tur. “Farlig” vid den här tiden, men kan ge havsfågel, se RRs statistik i senaste numret.
Så fort det blir litet väder från V med hårda vindar från västsektorn och nederbörd, dröser det ned fa vadare ur Arctica-sträcket. Mest Kärrsnäppor hittills, men också Spovsnäppor, Kustsnäppor, Myrspovar, Småsnäppor, Mosnäppor mm.
I Paviken har det huserat åtminstone 3 Ägretthägrar, alla adulta.
Två av dom på ömse sidor om vassruggen mitt i sjön. Man tycker dom borde häcka bland Gråhägrarna i området. Men ännu inga ungfåglar siktade.
Konstaterad häckning för Bruna kärrhöken dock
Här en av de två ungarna. Den med en “lucka” i vänstervingen.
På rovisfronten har både Havsörnen och Ormvråk visat upp årsungar. Och 1 aug sträckte första gamla Bivråken söderut.
En minirovis, Törnskata har framgångsrikt häckat på åtminstone två ställen, Spången i N Paviken och Svältisvägen.
Just nu håller jag tummarna för blåst, helst på onsdag – med Bernt!
Jobbar på
Fint flyt m WordPress på mobben. Testar litet bara.
En av tre Ägretter i Paviken som kliar sig.
Gigantmöte
Behövde en push!
Tungt regn på morgonen. Kunde gympa, fräscha, frukostera, matsäcka, toiletta, diska och så en kopp kaffe…
Innan caretan, den stora, deluxe, som mjukt softade in på den blöta gräsplanen.
Och förutom gigant nr 1, Anders vid ratten, så mötte gigant nr 2 upp i Västergarns hamn, Lennart Wahlén.
Han bredde ut ett hundratal nyanlända Kärrsnäppor, kryddade med några läckra Spovsnäppor, framför våra fötter.
Inte förvånande – Lennart, hör till skådargiganterna i många bemärkelser. En av de profiler som skapade Sveriges stormaktstid – som skådarnation! – under 80/90-talet. Och nämn bara Blåtrast, Amerikansk tundrapipare mm, mm-SÅ..!
Anders, jämnårig med Lennart, har en annan profil. Inte korporellt men skådarmässigt. Tung naturmässig erfarenhet och en slumrande talang har på senare år kanaliserats till en skådare av högsta klass – och hungrig!
Med dessa två Heavyweight Champions i framsätet var det bara för mellanviktaren, i alla avseenden att bädda in sig i baksätets halm – GÖTT!
Medan regnet avtog rusade limousinen mot Gotlands most-SW corner, Rivet. Och innan jag ryckt mig ur dagens första siesta ryckte LW till – en 1K Svarttärna över havet.
Medan jag med 70-åringens tröghet knappade in ett larm, gjorde AO ett genidrag. Han förflyttade vårt läger ca 100m, med utsikt in över land. Va, va??? – lämnade några trevliga damer för sig själva!? Men svaret kom omgående, ” En rova över burgen!”. BRUNA GLADAN, en av målarterna!
De kulinariska finesserna i våra matsäckar hade fått sin inramning. LW avrundade att med kirurgisk precision vaska fram en 2K KASPISK TRUT .
Blev nedröstad av de båda giganterna, så sjökårens Udden, nedanför Hoburgens fyr, next stop. Direkt en Tornfalkshona med unge, kanske varit häckning? Så fin uppvisning i kofösning, rena cowboytakterna av L och A. När nöten dockats fokuserade de på en läcker vadarflock, tyvärr i motljus.
Alltså läge för mig att virra runt och fånga in såväl BRUNA GLADAN, som en Röd Glada och allra bäst en flygande 1K MEDELHAVSTRUT. Med alla attribut, vingöver-o undersida, stjärtband, blåtira, allmänintryck, färgton…- om det inte vore för att det försvann innan giganterna kunde slitas från SITT spanande! Klen tröst att kanske samma trut sågs och fotades da´n därpå på Rivet, ett drygt stenkast bort.
Vi summerade ett hundratal Kärror, Mindre strand, Kustsnäppa, Småsnäppa mm, medan vi speedade över ön till Au riv på östra sidan. Vi räknade raskt in tre av de saknade målarterna Sandlöpare, Kustpipare och Myrsnäppa. Plus en PILLE på Faluddenmasten vid sin favoritparabol. Och givetvis var det vikten som avgjorde medan jag kämpade med sena lunchpizzan.
Avslut på plattan i Hemse och därefter ett försök på Mästermyrs Vaktlar – förgäves. Men det hela gav fina lyft på Artligan för alla.
Stort tack till Lennart och Anders, som gjorde DAGEN!
Äntligen
Efter 50 dagars fågeltorka på Artligans lista så äntligen –
för mig igår, 25 juli och för Anders idag
“Catcher in the rye”
Denna adulta Småsnäppa i Västergarnsviken. Känns bla igen på “tramlines” på ryggen och hjässtreck. Gamla fåglar brukar ofta ha en tydligare rödton i bröstbandet så här års men syntes bara i annan belysning. Medan unga Småsnäppor kan vara den vanligaste vadaren i en “Calidris”-flock senare på hösten är gamla fåglar i det tidiga “Arctica”-sträcket sparsamma.
Man får kolla noggrant gentemot vanligare Mosnäppor. Två igår och tre idag.
Åtminstone en skall finnas på denna fixerbild, signerad undertecknads fotokonst!
Racet fram till juni var annars bra vad gäller de “normala” arterna, men tunt med finesser. Det har inte funnits så mycket att ta av under sommar, då finesserna fortsatt att torka bort.
Har fått roa mig med annat som Sveriges nationalfågels lustiga (jakt???)beteende! Någon som vet???
Men nu känns det som något är på gång och på torsdag jagar vi, Anders 230:e och jag 220:e arten på BR-16!
Eller hur Anders?
CHB
EHB, OHB, CHB !?
Terrorgrupper, psyktermer, droger !?
Nej allvarligt talat, det är fikonspråket mellan dom som vet!
EHB= European Honey Buzzard
OHB = Oriental Honey Buzzard synonymt med CHB= Crested Honey Buzzard
Och ännu mer allvarligt talat är det två fågelgrupper som tidigare betraktats som en art med litet olika utseende i sin geografiska utbredning. En utseendeskillnad anges av benämningen, Crested.
Den geografiska utbredningen är att EHB häckar i Europa och övervintrar i Afrika. OHB häckar i taigan öster om Novosibirsk och övervintrar i Sydostasien.
Alltså en ganska typisk artsplit signerat senaste halvseklets skådarfilosofi.
Och för fågelskådaren ökar underhållningsvärdet och prestigevärdet grymt när vi har en ny art som…
I Georgien vid Batumi, dit skådare vallfärdar till den kanske största rovfågels”korridoren” efter Panama, kan en enda helt klar hane OHB bli resans absoluta höjdpunkt – bland miljoner svarta silhuetter på himlen.
Men vad är vad? – och vad vet vi??
När det gäller falkar svävar vi (även jag tidigare detta år vid Paviken) ofta bland Slag/Tartar/Jakt tom Eleonorafalkar för att nödlanda i ngn östlig Pilgrim, “Calidus” kanske!?
I det här fallet, en bivråk, men inte riktigt som dom skall se ut. Tänkbara andra arter som ormörn kan uteslutas med än större säkerhet än bivråk.
Alltså övergång till otänkbara eller nästan tänkbara arter och då faller naturligtvis valet på “nästan”-bivråken, CHB=OHB. En prestigeart i rätt skådarkretsar, en godbit att klämma in på Westpalearktik-listan, en grym fjäder i Svedalas fågelhatt!
Och visst sitter den – eller, nästan – 15 s obstid och ett antal halvbra foton, inte helt typisk “90-95%”!?
Men har vi inte vandrat ut i “sumpmarker” som också innehåller inte helt otänkbara individuellt avvikande EHB. Sumpmarker som kan befinna sig österut och kanske tom innehåller avvikande populationer eller hybridsvärmar. Inte bara CHB!?
Eller är det bara en litet udda fågelindivid i vår egen sump?
Uppmaningen är, fortsätt spana, fortsätt diskutera, fortsätt tänka och men fastna inte i ett sumphål!
Tofsbivråk
I senare hälften av förra seklet plöjde jag Bharatpur, Rhantanbora, Chitwan – för bara another Honey, visserligen med tofs och ett litet pipskägg. Men no nothing – då.
Och tidigare än det fastnade dom i vattentanken på Mwadui Diamond Mines – bad luck!
Nu har den ett grymt underhållningsvärde för skådarnörden, som jag till 100% tar in. Bland en million rovisar vid Batumi ger den välbehövlig ränne för behövande. – och i Falsterbo.
Tack vare god retorik och smart marknadsföring. Njutbart!
Som Maradonas “God´s hand”
Men vetenskapligt? Stilla havslommar, Vitspeglade svärtor mm,
0%, Sorry!
Vågspel
Hu då!
Detta är en “silly week”, allt kan hända eller inget.
Med darrande knän tar jag flyget till Götet.
Arctica på G. Kring halvåret, kärror 29 juni
tillsammans med Grönbenor, Skogssnäppa mm…
Och året vänder …
så tillkommer 2 Spovsnäppor.
Aj, aj överlåter racet till Anders.
Bernt på G i Skåne
Sommargylling and you name it!
Bäst att hålla ordning på grabbarna för…