Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for the ‘Old times’ Category

Citronärla

without comments

1980, när jag kom till Gotland, var Citronärlan (Motacilla citreola) en av de mest tippade nya häckfåglarna i Sverige.

Det besannades men den har inte etablerat sig som häckfågel i Sverige. Bara sporadiskt och nästan lika ofta hybridhäckningar med andra ärlor.

Istället anger BirdLife sex andra nyetablerade häckfåglar, Toppskarv, Ägretthäger, Svarthuvad mås, Svarthakad buskskvätta, Trädgårdsträdkrypare och Brandkronad kungsfågel. Gränsdragningen är väl litet …

En kategorisering dessa fåglarna får se upp med är “invasiva arter”. Hamnar dom där rycker dödspatruller från Jägarförbundet ut stöttade av BirdLife, Artportalen mfl

Förstås liten risk för den eleganta och karismatiska Citronärlan från Öster. Den har förvisso invaserat Estland och Gotland ligger nära till hands. Men jämfört med jaktbart vilt som änder och gäss eller vilddjur som mink, mårdhund – och varg…

1980 fanns en noterad Citronärla från Gotland vid Muskmyr 1974. Oktober 1981 hittades en juv på Faludden resp Svältholmen. 30 april 1983  var det klang och jubel på Svätholmen – igen! – en vacker hane, att beskådas av massor av skådare.

Från och med 90-talet har den varit årlig på ön och nästan årlig på “mitt” område, Västergarn/Klintehamn.

Ofta blir det litet elusive som synes. David har fångat en som blev mycket besedd

i Västergarnsviken vid exakt detta datum. Lätt förväxlad med sädesärlor och gulärlor.

Med nyinskaffad hörapparatur sa` det bara klick i förrgår när en ärla korsade min väg på tomten med rakt, explosivt “Tsrrrriii”!! Flera gånger upprepat. Synintryck en elegant men kraftfull ärla. Ingen klargul hane, inga vingband underifrån. Men enligt egen consensus försumbar risk för hybrid.

Kan väl passa på att lobba för att visualisera läten

Sädesärlan, ett två till trestavigt kraftfullt Triiit – Tritt

Gulärla våra raser, ett rakt litet vekare Tssiiit

rasen Feldegg och några från öster, ett rakt och kraftfullt rullande Trrrr

Forsärla, ett genomträngande, utdraget och ofta dubblerat, Tsssiiit – Tsit

Och så Citronen ett mkt pregnant och grovt rullande avslutat med en vass ton, TSRRRRii

 

Written by admin

August 10th, 2019 at 4:56 pm

Sommarbomber 2019

without comments

Den höga sommaren bjuder mestadels ett svalt skådarklimat. Å andra sidan är det säsongen för heta bombnedslag. Så lägg inte kikaren på hyllan – eller telefonen! – stäng inte av larmen ha den ständigt inom hörhåll.

Igår pling på BA kl 0900

  Läste Dvärgsparv först och tänkte, tja. Men på några sekunder var jag bemannad. För säkerhets skull kontakt med närmast sörjande David och Bernt, dom kunde ju vara olarmade.

 Bernt lika off-track som jag, bara att “gilla läget” och hoppas!

 Men David on-track, på Lunbyleden  och sedan läge

Inte vilken bomb som helst. Bara en gång tidigare i Sverige och en handfull i WP!

Peter Hvass, en av Sveriges vassaste “spotters”, upptäckte! Historiskt var det Janne Olsson, legendarisk “spotter” från Nynäshamn, som hittade WPs första i norska Finnmarka. Stellan H som varit med skapade en aura kring den Dvärgspoven, som jag burit med mig till dags dato.

Spovar generellt har en “karisma” kring sig. Speciellt de “små” spovarna,

Smalnäbbad spov (Numenius tenuirostris), Störst och utgör kanske en brygga mot Storspov (N. arquata) också utseendemässigt. Inga säkra obsar detta sekel. Men så sent som på 70-talet säker som övervintrare för hårdskådare i Medelhavsområdet. Jag hade ett ex 1979 “gör”bra i Halk-el-Menzel, Tunisien. Häckning i Taigabältet i Sibirien.

Småspov (N. phaeopus) Arten täcker tundra/taigabältet runt klotet. En räcka raser av vilka många kan ges artstatus efter “skapelsens krona”s egna skaparkraft. Senast jobbar man med Stäppspov (N. alboaxillaris) från Ural som övervintrar i Mocambique. Förklarad utdöd på 90-talet, men återfunnen vid eftersök av Smalnäbbad spov (se ovan). Närmast att avskiljas från vår nominatform är annars “hudsonicus”, den mest utbredda amerikanska formen.

Alaskaspov (N. tahitiensis) En kraftig version av Småspoven. Endemisk till Alaska. Med en anmärkningsvärd flygförmåga. Mellanlandar på Hawaii eller Japan på flygrutter om tusentals mil till avlägsna öar i Stilla havet.

Eskimåspov (N. borealis) Närmast att förklaras utdöd. Mycket få och aningen darriga obsar under 100 år. Dessförinnan kunde man skjuta över en miljon fåglar under en jaktsäsong på amerikanska prärien. Som alla små spovar hade den långa flyttrutter och kunde ses i enorma flockar. En rent Nearktisk art. Mycket närstående följande art.

Dvärgspov (N. minutus) “Vår” målart just nu. Minst av spovarna. Häckar i östra Sibiriens taigabälte. Har ett stabilt bestånd. Flyttar längs den östligaste flyttfågel”autostradan” offshore från Kina över Filippinerna – Indonesien till Norra territorierna – Australien. Detta gör att den missar den vanliga besöksdelen i Sydostasien för fågelskådare. Är mycket ovanlig i Vietnam, Thailand och fastlands-Malaysia.

Fick själv slava några veckor på Bali för att hänga in den. Men då försvann den litet pga av andra häftigheter.

Alltså ser jag fram emot att få möta dens karisma på Tofta kile eller närstädes, gärna med David o/e Bernt!

Inte nog med detta, idag på BA, Skatgök och Vitgumpsnäppa, vitglödgade bomber de också!

 

 

Written by admin

July 11th, 2019 at 8:23 pm

Tre G på G

without comments

För ca 60 år sedan läste jag i mitt husorgan All Sport

att svarta afrikaner hade hälsenor som gav dem en orättvis fördel i sprintlöpning och hopp
men gjorde dem kompensatoriskt värdelösa i långlopp
seriös artikelförfattare som stödde sig på vetenskaplig forskning
Vore kul om det gänget varit med mig på Götaplatsen idag
Först ganska väl sammanhållet, ca 10 löpare från Kenya – Ethiopien,
passerade inom 1,5 min
Tomt, Avenyn ända ned till Kungsportsplatsen
Efter 5 min dök det upp en helsvart svensk
Så droppade det in några “arier” innan
Efter 8 min två afrikanskor
Detta är mer högvaluta i vår värld än att dra på en Gulgrå sparv på Hoburgen – Jag ser mer!!!
Men ändå jag är ju inte mer än – “Min pappa är fågelskådare”, som David förkunnade inför tågkupén när vi åkte från Arlanda till Örebro 4 juni 1978 – efter 2 år i Tanzania.
Visst är jag avis på alla som ser de tre G:na, alla nollade på BA, Gråhuvad vipa, Grågam, Gulgrå sparv.
Och allra mest de första ädelkryssarna – men ändå!?
Tröst – kanske?
Gulgrå sparv (Emberiza cineracea) 2 ex 21 aug 1987 Side Turkiet
Gråhuvad vipa (Vanellus cinereus) 1 jan (nyårsdagen) 1988 Kam sam roi yot Thailand
Grågam ( Aegypius monachus) 24 dec (Julafton) 1992 Rapti river mellan Katmandu o Pokhara Nepal
God natt

 

Written by admin

May 18th, 2019 at 5:52 pm

Skådarens (s)Kärpiplärka

without comments

Kärt ämne är varför/vad är fågelskådandet – allmänt och för dig?

Skrivits en del om detta, både avhandlingar och skönlitteratur.

Alltid lika kul att läsa.

Man kan se skådandet ur ett existentiellt, filosofiskt och mänskligt perspektiv.

Man försöker uppfylla sitt belöningssystem; bekräftelse, flockgemenskap…

Som med annan sysselsättning – Här finner vi roten till doping i idrotten.

Inom skådandet kan man på ett myller av bestämningssighter inte bara gotta sig i bilder och skådarbriljans

Utan också strävan att hävda sig, att få en plats i hierarkin

Och bilder förresten, fungerar inte de som pengar i exempelvis idrotten!?

För fågelskådning är väl att titta på fåglar, som längdhopp är att hoppa långt, eller…?

MEN

För att rensa systemen ett litet skådartips

LBJs, Little Brown Jobs, benämns små bruna fåglar, obestämbara och mycket frustrerande!

Skärpiplärka samlade en stor mängd taxon under ett artnamn, skönt tyckte nog många, tills för några decennier sedan.

Dedikated, jobbade exelenta skådare ihop taxon som kunde särskiljas genom utseende, utbredning och i viss mån läte. Mäktiga auktorer anammade detta och så hade vi plötsligt en hoper LBJs att skilja på:

  1. SKÄRPIPLÄRKA, ROCK PIPIT (Anthus petrosus)
  2. VATTENPIPLÄRKA, WATER PIPIT (Anthus spinoletta)
  3. HEDPIPLÄRKA, BUFF-BELLID PIPIT (Anthus rubescens)

Den sistnämnda ligger dessutom bra till för ytterligare uppdelning  SIBIRIEN PIPIT och AMERICAN PIPIT.

Många önskar nog att artpolicyn, kanske med hjälp av mikrobiologin/DNA återställer ordningen.

Men hav förtröstan och se tillfället att höja din egen skådarkapacitet och glädje!

Papper och penna. Rita en piplärka, fuska, kalkera, sudda, slösa på papper och bly!

Sätt dig sedan vid datorn och hitta på nätet utsökta bestämningsartiklar av exempelvis Reino Börjesson, Pipits in Northumberland o/e på surfbirds.com. Fyll i detaljer, du läser om, på “dina” ritade piplärkor. Hitta sedan foton (hårdvaluta) på nätet och jämför med dina ifyllda teckningar.

Och jag lovar att redan nästa gång du fightas med dessa LBJs har hopplösheten förbytts i ren SKÄR glädje!

Hup-hup

 

 

 

 

Written by admin

March 10th, 2019 at 6:33 pm

En månad för tidigt Feb-19 Västergarn

without comments

Många fågelskådare liknar slutet av februari 2019 vid slutet av mars ett normalår – fågelmässigt.

SMHI stöttar med all-time högsta februaritemperatur i Sverige och stora delar som är vår!

Själv kan jag bara hålla med.

Sportlov på Gotland, 80-tal och ngn frusen Skogsduva på barfäck framför cykeln!

Idag flockar av Skogsduvor på fälten och spelande Ringduvor längs Paån.

Star-och trastflockar en masse!

Sjungande Dubbeltrast vid tomt 510, 27/2, hördes först en månad senare på 80-talet.

Sångsvan och gäss vältrar in.

Och så är vi där! Vad är fågelskådning, vad är fågelskådaren?

I grunden ett allmänmänskligt flockbeteende. Likt och lika så mycket annat.

Men speciellt i jakten på ARTER! Se, höra, bestämma, katalogisera, bevisa…!?

Sädgåsderivaten som väller in, förr en enhetlig massa av sk Tajgagäss.

Litterärt på Nobelnivå för den 73-årige jag och Nils Holgersson!

Men ornitologiskt ett gytter av Tajga, Tundra och Spetsbergsgäss.

Och man ser en skiktning av fågelskådarna.

Mobilen, instrument för skådandet! – Lägg ut bild/ljudfil och låt experterna bestämma vad…!?

Den hierarkiska uppbyggnaden av en flock!

Kanske även en gåsflock – hö!

Nå-nå! Vi ser att populationskartan ändras liksom flyways mellan häckningsplatser och övervintrings/rastplatser.

Förenklat – i det här fallet så tränger Tundra mot NV och Spetsberg mot Ö och i kläm kommer Tajga, min barndoms Nils Holgersson!

Men en mikrobiolog kan tänka att Tajgagenerna i hybridzonerna tar överhanden och om några decennier har vi bara Tajgagäss? – undra på att många skådare suckar uppgivet och likt strutsen …!?

Vad har jag sett – vad finns att se??

Låt dessa bilder symbolisera

Här finns ett antal derivat ; hybrider, inavel…eller!?

Symboliken är de dåliga bilderna.

Har detta förtagit något av min skådarglädja?

DEN ÄR PÅ TOPP!

 

 

 

 

 

Written by admin

March 1st, 2019 at 9:21 pm

Snabba ryck feb-19

without comments

Fick äntligen alla Tajga i 11-flocken. Återstår att avbilda Spetsbergaren och de 2 Tundra.

Tänk för ett halvt sekel sedan, 10000 Tajga kanske 100000 runt Tåkern, ngn Spetsbergare och ngn Bläsgås, Tundra pratade bara de riktigt vassa om.

Nu är en 11-flock Tajga högvilt bland Bläs, Spetsberg och Tundra – även på Gotland

Nya Flyways, nya populationer …?!

Written by admin

February 26th, 2019 at 9:17 pm

Islossning 2019

without comments

Vintern rasat ut. Eller vinter?? Tänk i ungdomens dagar, mil efter mil i vindlande spårlöper, skaren i glittrande morgonsol, hur långt, hur snabbt som helst, klivandes hem i dagsmejan med svetten rinnande ikapp med uppvaknande vårbäckar.

Blickar ut över en grådisig evighet. Inversionen pressar in nanopartiklar i porerna och frestar på humöret.

En Rostsparv, en putativ Tornuggla… och Halland med Större turturduva, Blåhake, Härfågel och Skåne med Kaisern, Större skrik o Trädgårdskryp. Allt tickar in på BA och Band. Senast Stäppörn på Öland och Härfågel på Sudret.

Sedan i höstas har det varit litet segt i fågelmarkerna, men gott om Bomber. Rödtrast, Svart buskskvätta, Rubinnäktergal …

Typiskt att både David och jag haft våra vassaste östliga rarrisar på Sveriges framsida, Brunsångare resp Vitgumpad busk o Bergtajgasångare. För att inte tala om våra två Blekseglare.

page15image1781216
Detta trots långa perioder på Öland resp Gotland, med stänk av subrarrisar, men inte mer.
Får vältra mig i utbudet på nätet. Det som förr dryftades i en liten fjällstuga miltals från närmaste ort. på British Museum eller på Safari Lodge i Nairobi – av skäggiga män i stridsmundering eller frack. Nu öppet för alla – och vilket bild-och ljudmaterial, i kvantitet och kvalité!
Man vet inte riktigt vad man skall ta tag i. David jobbade på en elusive American Herring Gull, Larus (argentatus) smithsonianus
Och vips var vi ingrottade i en träskmark, West palearctic gulls, North America gulls, Gull-research.org mm mm
Roligt och intressant.
Bemäkansvärt på ovanstående foton är vittrutsnäbben. Men fågeln är på sin tredje vinter och lika utmärkande är svart tertial-och armpenneteckning. Tillsammans faller dessas gråhet så nära ramen för nordliga “argentatus” att en sannolikhet inte ger utrymme för Sveriges första Kanadatrut.
Samtidigt hade den over there passerat som sådan utan kommentar?
Kallar den själv för AGHG!
Fortsätter man på nätet gäller det att gå med lätta steg för att inte snärja in sig. Seglare, piplärkor, ärlor – allt – och mikrobiologin öppnar fler dörrar.
Populationsöar hittas inte bara på öar utan litet varstans i gedigna artområden – hur analysera en DNA-variation!?
Intressant att rita artkartan när jorden är rund, inte platt.
Fräscht att dra Halland 13 feb, norr från Morup, med David. Gott att ersätta den ellusiva VATTENPIPLÄRKAN på Breviksudden med Sverigeårsaren Större Strandpipare i Galtabäck. Och en flödande rad primörer till en härlig samvaro.
Gott med Gutaland 19 feb. Hann till Stelor innan skymning och drog med fullt bagage lätt norrut. Trixade upp kikkerten och spanade in Pavikens kokande V strand. Och visst både Havsörn och den där Sädgåsflocken – men visst var de fler än 11!?
Men hem, packa upp, sova och i gryningsljuset en flock Rapphöns vid nya “gödselstacken” utanför fönstret. Fin start till fin jamboree!
Ett Kanadaderivat, hybrid med ???? Och på andra bilden del av 22 “fabalis”, 2 “rossicus” tv och en Bläsgås snett vänster de betande Grågässen. Totalt nästan 60 arter.
Smakar fint att knyta sig!

 

Written by admin

February 20th, 2019 at 10:20 pm

La Pared 2019

without comments

Gått litet trögt på året inte bara på regeringsfronten utan även på fåglar.

Tunt i Götet förutom Prallen vid Knippleskären. Knappast lust att dra på örnarna i Skåne och än mindre Rostsparv eller Större Turturduva.

Kanske kan jag vara lika slug som de tre “Löven”! En repa till la Pared, för tredje året i rad!

Och denna gång litet tidigare, redan i mitten av januari. Eva på alerten, halva priset, bra flygtider mm – och som sagt fåglar!

Började fint redan på flygbussen till Landvetter. En Sparvuggla, dippad tidigare i år, över vägen!

Incheckning, Security, Chanel till Eva I flygshopen, bulle till pansjorabatt åt mig – nästan allt gick som smort. Dvs suveräna Happy Kitchen var stängt, så vi fick nöja oss med banan och medhavda mackor på den fem timmars långa flygresan. Vi landade exakt in-time 1505 lokal tid.

Fint iväg med liten buss. Nästan alla deltog i träningsläger med Friskis&Svettis, resten spelade golf – och så vi!

Från bussen sätts fågelstandar – tunt men exklusivt. 3 Silkeshägrar i en Barranco, ny art för mig på Fuerte. 2 Kanariebuskskvättor, öns enda riktiga endem. Annars Spanska sparvar, Medelhavstrutar, Turkduvor mfl common stuff.

Fint mottagande på la Pared. Vi får stuga med havsutsikt och skall nog klara 90 svettiga friskusar. Halvpension ett lyckat drag, en utsökt middag avslutar dagen.

Vaknade till lysande morgonstjärna med kompanjon. Och ljudliga Bulbyler förstås, denna nyligen introducerade art som fått stor spridning. NE kraftig vind, men inga surfvågor och bara 3 Havssulor på havsfågelfronten. Blir 9km i Barranco la Pared. Fick medhåll från en tyska med Swarrekusin till min handjagare – tunt men exklusivt, Glasögonsångare, Sammetshätta, Kanariefågel, Kanariegransångare, Kanariebuskskvätta och pricken över i:et en hane ÖKENSTENSKVÄTTA! Finns åtminstone en rapporterad på ön i år. Influx á la Båglärka och Atlassångare förra året? Fastlänningarna i Nordafrika brukar inte vara så rörliga, men steget är ju kort!

Eva vilar inte på lagrarna. Efter att ha spekulerat på en restaurang i Barrancon graderade hon upp vårt boende till en tvåetage i eget hus med denna utsikt

Drygt 20 arter efter första dygnet – GK!

 

 

Written by admin

January 16th, 2019 at 9:39 am

Posted in Old times,Resor

Jorden vänder

without comments

Idag, Julafton 24 december och norra halvklotet vänder åter upp sig mot solen.

Dax att vända blad – kanske? – i alla fall dax att exponera sig på bloggen.

Följer man sann soltid så…

En rapsodisk summering av 2018 och nya friska tag 2019.

 

Fågelmässigt kändes 2018 litet rörigt.

 

Jämfört med 2017 som avslutades med en månad i ett av fågelskådningens Mecca,

ÖSTAFRIKA och då alldeles speciellt  Rift Valley och Tanzanias östkust! Mer än 500 arter, många riktiga läckerbitar.

Skymtar både Leopard och Rothschild Giraffe i kikarsiktet över Lake Elementeita, saltsjö i Riften.

Och minst ett tiotal vadararter på en enda bild från stranden i Indiska oceanen.

 

Så på hemmaplan 22 december, tidig julklapp ett superdrag med David, STÖRRE GULBENA vid Amundön.

 

Det var 2017. 2018 har innehållit två resor med tung och givande skådning.

Fuerteventura med endem som KANARIEBUSKSKVÄTTA och en drös andra finesser

vid fri sikt över Atlanten, spännande Barranco och långa ökenvandringar.

 

 

Så härliga två veckor på Rhodos med sina trutar, liror, piplärkor och allehanda finesser som ELEONORAFALK, MAJNASTARE och KARETTSKÖLDPADDA – you name it

Här på plats: Medelhavstrut, Scopolis lira, Rödstrupig piplärka, Fältpiplärka, Karettsköldpadda och undertecknad med kamera

 

Mitt i den historiska staden och med utsikt över Turkiet – från hotellbalkisen.

Som förra året drog David upp spurten och satte finishen med en 1K BLEK TORNSEGLARE 10 november i Utteros, dessutom ett ÄDELKRYSS! Tidigare under dagen hade vi mjukat med en tidigare upptäckt BLEKSEGLARE på Gubbanäsan.

Utteros: Conny Palms rappa skott

Gubbanäsan: David behövde inte upptäcka, hann skjuta

Nå, kanske inte riktig finish? Harvat ett decembergrått Västergarn i en vecka.

Och prickat den Kaspiska truten på Skeppsholmen 15 december. Alldeles bestämt satt den på Slottet.

Och alldeles bestämt “sköt” jag den från höften.

Skeppsholmsbron: Olof från höften

Vitt huvud, välruggad mantel, mörka vitspetsade tertialer, fjällvråksstjärt, ögonprick, mörk kraftig näbb, långa ben – syns det? – tja!?

Här hemma låter Kattugglan (med ungar?!?) och en Entita mumsar vid matningen.

Nya friska tag inför 2019, på bloggen, på “Old times”.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

 

 

 

 

 

 

Written by admin

December 24th, 2018 at 4:03 pm

Sejour Svältholmen alltid

without comments

Blir det den sista? Hotfulla viskningar hörs i den bistra NV-kulingen.

Förvisso genom många led och den har hörts förr.

Men tiderna är svåra; klimat, humanism, demokrati, … – allt står svagt mot fagra löften och snabba klipp!

OS i Stockholm, Västlänken, … allt nästan gratis, som att satsa på en säker vinnare,” inatt vinner en svensk några miljarder!”

Gubbarna klappar varandra på ryggen och blott alltför sällan får någon av dem begrunda Sanningen – i sinkabirum i tre år som en viss överstepräst – HÖ!

Alltså, långt framskridna planer att förvandla Svälholmen till 4 golfhål?

Även om jag satt som golfpro i golfklubbens styrelse skulle jag säga nej.

Gunnar Britses grymma bilder visar en fågellokal i klass med Falsterbo och Ölands S – sanna mina ord!

Jag vet det naturmässiga värdet att behålla området, rent allmänt och just Svältholmen speciellt.

Enkelt uttryckt 4 hål på Svältholmen har ingen framtid, det är dött.

Ett bevarande av Svältholmen har en framtid, Global Earth!

Men som sagt i tider av snabba klipp och fagra löften gäller inte SmartFi!?

Låt oss ändå hoppas på några SmartFis i kommunen o/e i golfklubben!

Annars får man söka andra jaktmarker även om de försvinner snabbt.

Några dagar kring 1:a advent, den mörkaste av fågeltider, har det varit full fart.

Massor av Havsörnar och Gråhägrar, småflockar av sjungande Sångsvan och hela tiden någonting speciellt, Vinterhämpling, Tofsvipa, …

Ack ja, men jag har fått uppleva det i snart 40 år!

 

 

Written by admin

December 5th, 2018 at 5:51 pm