Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for the ‘Old times’ Category

Sejour Svältholmen alltid

without comments

Blir det den sista? Hotfulla viskningar hörs i den bistra NV-kulingen.

Förvisso genom många led och den har hörts förr.

Men tiderna är svåra; klimat, humanism, demokrati, … – allt står svagt mot fagra löften och snabba klipp!

OS i Stockholm, Västlänken, … allt nästan gratis, som att satsa på en säker vinnare,” inatt vinner en svensk några miljarder!”

Gubbarna klappar varandra på ryggen och blott alltför sällan får någon av dem begrunda Sanningen – i sinkabirum i tre år som en viss överstepräst – HÖ!

Alltså, långt framskridna planer att förvandla Svälholmen till 4 golfhål?

Även om jag satt som golfpro i golfklubbens styrelse skulle jag säga nej.

Gunnar Britses grymma bilder visar en fågellokal i klass med Falsterbo och Ölands S – sanna mina ord!

Jag vet det naturmässiga värdet att behålla området, rent allmänt och just Svältholmen speciellt.

Enkelt uttryckt 4 hål på Svältholmen har ingen framtid, det är dött.

Ett bevarande av Svältholmen har en framtid, Global Earth!

Men som sagt i tider av snabba klipp och fagra löften gäller inte SmartFi!?

Låt oss ändå hoppas på några SmartFis i kommunen o/e i golfklubben!

Annars får man söka andra jaktmarker även om de försvinner snabbt.

Några dagar kring 1:a advent, den mörkaste av fågeltider, har det varit full fart.

Massor av Havsörnar och Gråhägrar, småflockar av sjungande Sångsvan och hela tiden någonting speciellt, Vinterhämpling, Tofsvipa, …

Ack ja, men jag har fått uppleva det i snart 40 år!

 

 

Written by admin

December 5th, 2018 at 5:51 pm

Rhodes in my heart

without comments

Onsdagen 31 maj 1989 anträdde jag färden till Rhodos. 995 spänn ospec  vecka med Allways.

Förfärat såg jag ut över medpassagerarna, salongsberusade, berusade, asberusade redan på planet.

Men det blev en äldre herre Lars L, som rumskompis på Diana

som lovade stark trafik, discobuller och lämpligt för ungdomar.

Min rutin för veckan, ut innan frukost, sedan cykel från “Gotlandsuthyr”!!! Ömsom högtrafikerat, lättrampat, ömsom gruskross med punkisångest. Lättmat em och kväll och snabba bad.

Lars L körde ordinarie rutin. Sova till sista frukostkvarten, så solbad och strandkoll till middag vid 2000  Avslut sen kväll med underhållning. Vi hann en gemensam middag, litet frukostprat och avskedschampagne med chokladmunkar. Han var en mestadels frånvarande men bra rumskompis.

Trots alla Bodegor med billiga förlustelser (skattefritt på den tiden!), så trodde jag nog på ett engångsbesök.

Men så blev det inte och en del av mina farhågor för Rhodos turistiga framtid kom på skam.

Först 21- 28 oktober 2012 och så i år 2018 14-28 oktober. Båda gångerna på hotel Cactus, fritt hav och sikt mot Turkiet. Samma rum 429 som tog emot med Ouzo-drinkar och sin härliga balkong för fågelskådning och morgongympa.

Rhodos stad anses som snällaste staden i Grekland. Och allt upplevdes som “snällt”, särskilt så här i slutet av säsongen.

Fågelmässigt är Rhodos mediokert med avseende på läget. Vattenbrist lär vara orsaken till både artfattigt och fåtaligt “Aves”bestånd. Å andra sidan är det en ö i absolut närhet till en av världens främsta fågelleder, norra mynningen av Rift Valley! – Så, allt kan hända. Ena dagen sliter jag ihop 10 arter, nästa 30+ med några russin.

Rhodos stad anses som en av de bästa fågelplatserna på ön – vad gäller antal och de häftigaste arterna – den bästa. Hade kunnat bli vid Cactus hela tiden. Men Monte Smith och västra stranden nedanför, båda en halvtimme bort, Mandrakihamnen, Gamla stan, Biblioteksparken mfl ställen gav alla fina tillskott på listan.

Att det inte dräller in nyheter hela tiden ger gott om tid och en lugn skådning, till skillnad från Östafrika men likt Fuerteventura och Island – för att ta “närliggande” jämförelser.

För att mäta mina ansträngningar får man nog gå utanför fågellivet.

På första resan hade jag hälsporre, så jag hyrde cykel från en grek som hade ett förflutet från Gotlands cykeluthyrning (Rhodos och Visby är vänorter!).  Kavade runt på norra delen av ön. Såg en av öns stora svarta ormar, Pilsnok, nedklubbad av en av Homeros nutida machohjälter. Namnet Rhodes lär fö kunna kopplas till ett antikt ord för orm och det sägs att de endemiska Dovhjortarna på ön inplanterades för att hålla ormarna borta. Enstaka av dessa ses ibland uppe på Monte Smith.

På de två senaste resorna kunde jag sikta in Trubbnosdelfin och Karettsköldpadda, båda starkt hotade arter i östra Medelhavet.

På högra bilden svävar några liror över delfinerna under vattenytan

Även sista resan travade jag runt i sviter av en hälsporre. Det blev uppåt milen/dag. Kunde på stadsmuren kolla in de två murkryparödlorna, och tom fota den vanligaste Agamen när jag vilade sporren.

Vädret växlar en del

Tornados

Hård vind

Stilla hav med massor av fisk och fåglar – och Turkiet 20 km bort.

Får vänta ytterligare en gång på fågelgenomgång – men den som väntar på något gott!!!

 

 

 

Written by admin

November 6th, 2018 at 3:05 pm

Gotlandsrejv prim okt-18

without comments

Suverän finish i Götet med Hönö, Getterön, Lerkil – och Torslandaviken !

Härligt skådande och härliga skådare. Även förgyllt med Davids havsfåglar som väckt så många minnen till liv.

Och vid Pavikens strand 6 oktober stod Ingvar Björhall från Partille vid min sida och kollade in en Havsörn. Nästan granne, men sist vi sågs var vintern 1989-90, då vi delat taxi till Oued Massa söder om Agadir. David och en kompis till Ingvar var också med. Chauffören lockade in oss på Morrocon Whisky, grönt té, innan vi nådde fågeleldoradot.

Fanns allt, Hökörn, Marmoränder, Eremitibis, Roständer…Vildsugga med kultingar. David och jag var där flera gånger och jag tror att jag just den här gången felbestämde några Bronsibisar så Ingvar missade Eremiterna. Men nu bara vi gladde oss åt minnena och att vi träffats.

Annars startade antåget till ön 28 sep. Grymt mycket folk på Landvetter, men flöt fint. Trots höjd bagagevikt blev det röd lapp, “heavy”, Eva är packningsexpert.

Påmindes om detta när bussen smatt iväg ngn minut innan bagageutlämningen. Fick sprinta några kilometer in till sta’n och hann både glasbanken och anslutande bussen.

Blev sedan nästan två veckor med gediget skådande. Pliktskyldiga arter och några på plus som Tajgasångare, Dubbelbeckasin, Nötkråka, Stäpphök (ev 2 1K-fåglar?), Aftonfalk och dubbelplus, numera, för Videsparv. Allt i hemmamarker och egenupptäckter, så även det på pluskontot.

Förstås litet snöpligt att lämna slagfältet 11 okt två dagar innan slaget började och bomberna (rarrisar på norsk!) regnade ned över Sverige med bull´seye Öland och Gotland. Sibirisk raritet, you name it.

Men så är det och jag klagar inte med biljetten till Rhodos och Cactus hotell med havsutsikt, Scopoliliror, Levantliror mm

Som sagt jag klagar inte!

Written by admin

October 16th, 2018 at 1:29 pm

Västerled

without comments

Mitt i den Afrikanska dårskapen rusar vikingablodet i ådrorna.

Så befann jag mig åter i Västerled. Fegade med 11:28 från Stelor istället för 12:28.

Mindre nagelbitande men en timme längre V-garn – OR, 5hrs vs 4hrs – och visst har visst innovertats.

Men är priset högt, ibland skyhögt – utbrändhet, nedsmutsning, klimatet…

Så vad hitta på i flyktväg. Något i fågelväg?

Härligt med David, Zachis, Claudia på Brac, ö utanför Split i Kroatien.

Plötsligt klättrar jag upp på Adriatiska havets högsta bergstopp, svettas 2 mil i 35°C, simmar med syrgastuber, lyssnar på Olivsångare, Balkanmes och ser Stenhöna och Hökörn. Alltmedan jag suger på en mexikansk sura.

Har aldrig bestigit bergstoppen 800 möh men har svettats hur många mil som helst i +35°C, har aldrig simmat med syrgastub men hade min första Olivsångare i kassawaträd på SSS 1977!

För att få motion, action – styrsel på dårskap och Viking.

Röd Express från Korsvägen till Amhult i Torslanda. Smart drag rakt på görfina vandringar i Torslandaviken.

Förvisso varning för svärmande drönare på gamla flyget, gasattacker från räddningsverket, nedgrävda gifttunnor…

Men förbluffande vandring i vild lokal. Buffaloskit och några elstängsel förtog inte friden och njutningen.

Men TARGET SPECIES !? Jag försökte förgäves omvandla biffiga Gråtrutar och överexponerade Kanadagäss. Men det bidde en Gråhake, några Smådoppingar och 2 Gjusar som bäst.

Besteg en utsiktspunkt på det nesliga återtåget. Och där bland golfare och annat löst gick den

KEJSARGÅSEN,

förärar den en skärmbild av en skådare som räddade mig från nesan att benämnas stringare TACK

Är det en lifer, Sverigekryss eller…

Hmmmm, en skicklig genetiker hittar säkert spår…???

Dock alltid jätteroligt att hitta det litet udda. Är det inte essensen i fågelskådandet!?

Gav mig därför ut i STORMEN

30 ms i byarna och klämde en STORLABB Gött!!!

 

 

Written by admin

August 10th, 2018 at 6:52 pm

RÖTMÅNAD

without comments

Röta, traditionell blöta i Sverige men torka på nyheter.

Trump är en gudagåva.

Liksom årets sol, torka och hetta. Aldrig upplevd sedan mätningarna startade på 1800-talet!!!

Bjuder in “lunacy” omkvävd i världslitteraturen, läs oe se “Heart of Darkness”, “India song”, “Under solen”!!!

Sveper in fågelskåderiet.

Kejsargås, Fjälluggla, Örnvråk, Fältsångare…, ibland säkrade med vår omänskligt säkra teknik, ibland undflyende slöjor i mänsklig lunacy.

Har själv svävat bort flera gånger med hjälp av härliga skådare och undflyende fågelslöjor.

Som Tuv/Mosnäppan eller denna Kiwi

som borrat sig genom jordklotet till altanen på Tofta camping. Janne J på hugget förstås och det krävdes åtskilliga skotska shots och några 7,5 för att sänka till en morkulla. Vilket sjöslag! “Lord Jim”!

Skrev ju om min mystiska sparvupplevelse 20 juli. Grymt uppslag från Falsterbo 22 juli med hybrider och andra generationshybrider som knappast ser mer intressanta ut än mina. Men ringmärkning och foton

och så slår OW mig på fingrarna. Träffar honom med några 70-åriga jänkar i Västergarnsviken. Tipsar att ta Ö tornet i Pais med Ägretter och Havsörn. Då slår han till med DAMMSNÄPPA.

Dip, scoop och elusive i salig blandning. Tur man är van och gillar läget.

HÄRLIGT

 

Written by admin

July 27th, 2018 at 5:30 pm

Jourhavande

without comments

Stånkvarmt och just klar med en sats jordgubbsmuffins.

Rabarber o chokladmuffins strax på väg in i ugnen.

Nästan 50°, svetten lackar och telefonen plingar.

Ett för mig okänt nummer, men svarar.

Kjell, skådare jag träffat i Viken för något år sedan. Han står i Viken med en presumtiv TUVSNÄPPA.

Självklart att sadla stålhingsten och dra – eller…? Muffinsarna mår bäst av att följa receptet, även tidsmässigt.

Och för exakt ett år sedan, sånär som på en vecka hade David och jag den här gynnaren på Getterön.

Dessutom har jag “ädelkryssat” TUVAN i Viken – sådant spelar roll och till muffinsarnas fördel.

Lovar komma ned så fort baket är klart. Uppmuntrar Kjell att digifota och vi går igenom möjliga fallgropar. Särskilt Mosnäppa verkar vara en farlig kandidat. Och jag minns från häromåret på Grötlingboudd hur en mosnäppa fotograferades och misstogs för en därvarande tuvsnäppa.

Med muffinsarna på avsvalning full galopp till hamnen. Kjell har måst lämna, men har hunnit kolla storlek jämfört med Grönbena. Lutar kraftigt mot Mosnäppa. Och jag hittar den litet för sig själv

Mosnäppan får alltsomoftast adrenalinet att rinna till hos skådaren. Så och denna gång och bara läge att hålla med Kjell

KUL OCH LÄRORIKT

 

Written by admin

July 20th, 2018 at 2:14 pm

Route -18

without comments

Fortsatt lite funderingar kring “on the route”

Ingen uttänkt strategi, bara blivit så

Stimulerat mitt belöningssystem, fortsatt och utvecklats

8 juni 2018

En normalrutt som morronpromenix. Kan varieras. Upp till Paviken – utefter Paån till vägbron – Svältisvägen till Svälholmen – Så tillbaka till morron/fmkaffet

Idag siktades en av Ägretthägrarna. Tänk att det dröjde till 1988 som första Ägretten rapporterades på Gotland. Själv såg jag min första Gotlandsägrett i Lausviken 1989. Dråpligt, tillsammans med legenden Harald Norrby, hans bror Hilding och David. Hilding körde och vi andra kastade oss ur bilen och floggade södra Lausviken. Många presumtiva vita hägrar dallrade ute på lerorna. Men efter ett tiotal stringar återvände vi till ett något surt kaffe. Hilding hade blivit kvar vid campingbordet under en skuggande tall. “Det sitter en fågel däruppe”, sade han och pekade på Ägretten som kastade lystna blickar på vårt kakbord. Och kaffet antog en ny skepnad av väldoftande Java!

Förresten var David först med Ägrett i Paviken/Klinteviken, när han 15 maj 1992, på sin sista bussresa till gymnasieskolan i Visby, siktade Gotlands tredje Ägrett.

Detta om Ägretthäger. Pungmes kvar vid Paåinloppet.

Mycket tättingar i träddjungeln kring ån. Gransångare, Härmsångare, Kärrsångare – de två sistnämnda kunde föra tanken till rariteten, Busksångare. Och vid vägbron slog det till, en mycket fin Busksång. Den ivriga debatten på olika fågelsajter och den förvirrande orkestern av fallgropar gjorde mig ändå benägen att lämna det därhän och trava vidare. Men så gav jag den en chans och hittade den och kunde se den samtidigt som den sjöng, en Acro med relativt mörka ben, en avmätt sång med upprepade, kraftfulla härmningar, interfolierade av det smackande locklätet.

BUSKSÅNGARE och dags att trava vidare till sång och musik från Höksångare och Sommargylling.

9 juni 2018

Tar den tuffa turen runt Paviken med Eva. Länge har det pratats om en naturstig runt sjön. Idag, 30 år senare är den nästan sluten – om det är torrt och lågt vattenstånd. Dvs övergången Paån saknas och man bör vika upp på stora vägen vid Lilla Kronholmen. Man måste också passera beteshagar med boskap och elstängsel, inte alltid med övergångar.

Vid mötet med Paviken stod en Ägrett på en sten – den följde oss runt sjön! Nedanför östra tornet träffade vi Michael Pelz, duktig fotograf med sina hemmamarker här. Han tipsade om att gyllingen från igår flöjtade i djungeln kring Idåns inlopp.

Längst upp i norr finns ett intressant buskage. Flera gånger har där setts pungmesbo. Och visst en Pungmeshane for runt med bomaterial. Samtidigt med några strofer från en Lundsångare.

Litet längre mot söder nedanför Gamla fågeltornet surrade det från vassen, en Vassångare. Inte första gången men ändå en vass rarris.

Avslut blev några utmaningar i form av en skock ystra kalvar, fästingstinnt högt gräs och hotande stängsel. Sista biten på cykelbanan var behagfull.

10 juni 2018

Det vankades ekologiskt hos Janne och en avstickare för jordgubbar. Cyklarna pumpas och lastas. En härlig runda som bland annat omfattar Paviken.

Redan i 90° kurvan innan Tipps har vi en sjungande Gulhämpling och när vi stannat till hörs det välbekanta knarret från en Kornknarr. Vid vallen som omger Idån, som flyter här. En känd lokal för knarren som blivit ovanligare med åren. Tvärtemot hämplingen som blivit allt vanligare och även häckat på ön.

Idån bildar en bifokation med Sandaån som rinner ut i N Klinteviken.

Blev Paesto på härlig Basilika och underbara Gubbar i alla bemärkelser.

12 juni 2018

Visit hos gamle Klintekollegan Kjell McDowell med blomma, Gudrun

Sadlar igen stålhingstarna för 2,5 mil Vgarn-Klintehamn tor, inre vägen via Sanda

Vi stöter på nyssnämnda Sandaån som vi följer ned till Kliteviken. Hinner mängder med Halsbandsflugsnappare och årets första, för mig på ön, Göktyta.

Förstås en handling på Coop också och visiten som ger uppstoppade fåglar från Etiopien på 50-talet! – En vanlig Biätare, en White-cheeked Turaco och en Baby Nilkrokodil – slår det mesta

13 juni 2018

Satsar på en riktig tuffing, som omfattar Svältis, Golfbanan och Paviken. Passerar massor av hot-spots.

Uppåt milen och rejält ruff på sina ställen

Kaspisk trut på yttersta Svältis. Brukar ju flöda in vid den här tiden. Också en litet udda Bläsandsdrake

Vid Fyren “bara” en Havsörn och någon horisontanka som jag önsketänkte, knölsvärta – förstås!

Dammarna bjöd sydsträckande både Rödspov och Småspov. Särskilt Rödingen en raritet numera.

I Pavikens norra ände en surrare, denna gång en Gräshoppsångare.

Så avslut med en hona Brunhök och dessa två Ägretthägrar

 

Litet ledbruten drog jag så igång att bära tunga möbler utför branta trappor på platta uttjänta skor.

14 juni

Så idag invalid med fullt utvecklad hälsporreinflammation. Invalidiserad och smärtburen i minst en vecka. Så konvalescens och rehabilitering ca ett år.

Får sitta och titta. Och inte helt fel, på rätt plats tomt 510! Idag en LUNDSÅNGARE!

Written by admin

June 14th, 2018 at 9:33 pm

WildLife on my route

without comments

Duger som fyndig beskrivning på mitt naturupplevande

Kom in i andra andningen efter ökenvandringen under ungdomsåren

Naturen hade 000 på machoskalan på 60-talet

Innan dess hade den hos barnet kopplats till segling, fiske och spårning i “vilda djungler” ( i ytterligare fantasi med en pilbåge)

Men som sagt, i 25-årsåldern på 70-talet, stadgad med familj ändrades värderingarna

En del kvarstod dock. Jag tänkte mig, inga hjälpmedel, spårning, smygande, kanske inte ens bestämningslitteratur. Anteckna, rita, skapa en egen fauna!?

Första avsteget blev svärfars binokulär, som efter skada förvandlats till monokulär – tveksamt om innovation till blotta ögat.

En side-cut till detta är att jag samtidigt ärvde hans hagelbössa med trasig kolv och mysko avfyringsanordning. Vid några heroiska jakter på 80-talet lyckades jag avfyra muskedundret en enda gång. Hagelsvärmen återvände som en stilla skur och avslutade mitt jagande.

Nå efterhand vässade jag upp mig, två år i Östafrikas ultimata WildLife fuskade jag med en Domus 7X50 för 75 spänn. Idag har jag Zeiss, Kowa och Swarre.

Men helt kan jag inte lämna min gamla route

Passade fint 20 maj att ta en tur på Skatås enmilare och samtidigt ha både Mindre Flugsnappare och Brandkronad Kungsfågel

Bilderna på mindre flugen lever upptill “good ol´times”, i flygande fläng medan jag gör något annat.

En annan tur som gett mig både hälsporre och vatten i knät, löper uppochned i Joberg utanför knuten. Turen har förutom skador gett såväl Mindre flugsnappare som Lundsångare och dessutom

en grann Råbock mitt i storstad!

Och så förstås Route de la Route, Tomt 510 – Paviken – Svältholmen

På tre dagar 75+ arter, 2 Ägretter, Havsörn, Pungmes, Busksångare, Höksångare, Sommargylling…

Och även här Råbock

Att välja hektiska storstaden i värsta skådartid, maj med omgivande tid i april och juni. Och varmast på ett sekel med ständigt SO-drag.

Kräver skådning “WildLife a la route” för att inte gå lottlös!

 

 

 

Written by admin

June 8th, 2018 at 3:05 pm

Don’t give up

without comments

Varmast, soligast, torrast i maj sedan 1800-talet

Enda nedfallet en himla massa rarrisar på platser ej beträdda av min hälsporre

Slog till i oktober-16 på Island. Verkade försvinna typ november-17

Men blossade så upp igen maj-18

Kanske därför jag tar alla dipkänslor med jämnmod, vad är väl de, mot när sporren trycker till – som tandvärk

Lyckades hitta en LUNDSÅNGARE, när jag linkade runt Näckrosdammen i söndags.

I måndags satt den utanför balkongen mot Rotary. David, Ulf P och många andra dippade. På onsdagen “fuskade” Berndt (han lär sig) fram den med iPhonen mitt i trappan ned mot Carlanderska.

På den gamla goda tiden hade en sådan här OBS bärgat hem hela vårfågelskådandet. Men med Moltonisångare, Eksångare, Orientvadarsval, Knölsvärta, Tjockfot…

Före Lundisen fick jag chansen.

Pascal hade examenskonsert på Konservatoriet i Köpenhamn 24 maj

Fantastisk föreställning och grymt nachspiel i Kongens have med Gasolin Burgare från Nyhavn och Munköl från Belgien tillsammans med toppmusiker. Klingade och kluckade så tinnitusen försvann. Har också läst, att det är bästa botemedlet – att överrösta.

David, han kan inte nog lovprisas, hade fixat tre nätter på Lotsvillan. Så redan 22 maj på min favoritbuss Flix med min favoritchaufför till Lund. Där fina stunder med yngsta ättelägget Mi och Kit. Innan Krankesjön och Silvåkratornet ffg i mitt liv. En så klassisk lokal!

Ett tiotal Svarttärnor, 2 Vita Storkar, Trastsångare, Skäggmes, Mindre Hackspett och förstås massor av Röda Glador mm

Härlig känsla i aftonen, att dra västerut och törna in på Lotsvillan, så fint i mitt minne.

David gav stränga order om 5:15, så jag fick en skarp reprimand för min akademiska kvart. Nåväl på Nabben var vi på plats samtidigt som giganten Bengt G och eminente Janne. Alltså suveränt skådande men litet tunt att skåda. Kanske en Skräntärna var värstingen.

På återtåget grävde David fram en Gulhämpling vid fyrdungen. Jag travade upp till Flommens golfbana och kunde dokumentera, hanen i en Svarthakad buskskvättehäckning

De övre är tagna med kameran, med största förstoring. De undre är tagna med kameran genom tub, minsta förstoring.

Observera på övre bilden, stor nackfläck, skarpt avgränsad bröstlapp, vit mage – men inte en östlig typ! – de här karaktärerna måste var än mer uttalade!

Via Skanörs borgruin och ICA, härlig lunch på Ljungen.

Ganska lungt, men lärorikt kring en falk. Togs omgående för Pille och lades till handlingarna.

Men på skoj följde jag den. Fick efter ett tag infallet, att tänk om Tartarfalk. Snöade in  på det alternativet ett tag, som helt kunde sänkas när den kom närmare – Alas pilgrimsfalk!? Såg flera icketypiska pillekaraktär, men inget annat alternativ kunde ju tänkas!?

Men så kommer Tomas Tvivlaren, Eftertankens kranka blekhet – Svarta vingspetsar, ruggningsmönster på undervingen, mm – och jag  blir benägen att sätta en peng på AFTONFALK! Även David vacklar

Dag 2 på Nabben bjuder en Gräshoppsångare, så ljuvligt att kunna höra. Några andra seniorer instämmer. Den sitter bara någon meter ifrån oss. Ljungen är litet livligare idag med åtminstone en BRUNGLADA

Dag 3 och avsked ger en BIÄTARE som vi är tre skådare att oberoende höra. En Svartkråka och 1-2 Rosenfinkar

Återfärden mot Göteborg dramatisk, car-breakdown på motorvägen utanför Helsingborg. Tur i otur bärgas vi hem till Dan och Yvonne. Varmt mottagna och en ny bil till Göteborg. Hur hyggligt får det vara ibland!?

Och jag känner mig inte längre så stukad

Fighting Face på Nabben

Written by admin

June 1st, 2018 at 3:59 pm

Home sweet home 15.12 – 19.12 2017

without comments

En långt utdragen ankomst, men så skön del av en lyckad SAFARI.

Vi kom “hem” till Lutembe, när solen drog ned i väster. Hälsades av Jackie, Pancras, 2 mycket underdåniga hundar och Jonathan

2 mycket lugna dagar och jag samlar ihop fina obsar på några outings. Vi vegeterar på tomten, i vårt hus och packar.

Litet dystert med all exploatering sedan första gången vi var här.

Avskedsdagen djärv utfärd i kanoter på Lutembe Bay. Kaj och Jonathan i den den smäckrare farkosten medan jag får uppblåsta “paddan”. Tur man är gammal paddlare.

Som alltid en del finesser. Specialare på Afrikansk beckasin vs Enkelbeckasin och Långnäbbade måsar samt mycket annat fint.

Så till Entebbe och den sägenomspunna flygplatsen. Min oro förbytts i genomtrevlige bemötande, vårt bagage bärs gratis, check-in mycket vänlig, trevlig och rask. Wi-fi fungerar excellent.

På planet vänlig steward som ger oss bättre platser. Tur Eva är med!

Beskedet att vi hamnar på senare anslutning på Schiphol inget nedköp, gratis lunch med öl och lugn ankomst till OR 19 dec

HOME SWEET HOME

 

Written by admin

May 17th, 2018 at 6:31 pm

Posted in Old times,Resor