Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for the ‘Old times’ Category

La Pared revisited 1

without comments

Revisited – verkligen – fjärde gången under tre år.

Det är inte för antalet fåglar eller antalet fågelarter. Eller deras exklusivitet!

Men tillsammans med oändlighet av hav, himmel – tystnad och ständigt brus – tankar.

Nog om detta!

Försöker följa en blandning av gällande taxonomeringarna, kanske mest den gamla från Fågelguiden.

En taxagenomgång som utgår från mina fem veckor, en på Lanzarote 1995 och övriga på La Pared.

Inte mkt på and/gås fronten. Undantag ROSTAND som invaderat Fuerteventura. Skall bli intressant att följa. Får den samma behandling som NILGÅS och AMERIKANSK KOPPARAND eller blir den omhuldad som FJÄLLGÅS hos oss? Och tänk om man för in SOUTH AFRICAN SHELDUCK i resonemanget!?

Havsfåglar är förstås hett så här ute i Atlanten. Häckar ymnigt i Kanariearkipelagen, en del talrikt, som Gulnäbbad Lira och andra, sällsynta exklusiviteter, kanske inte årligt, Rödnäbbad Tropicfågel och Kap Verde Lira nämns. Mycket drar förbi.

Dock åker man inte hit för att sitta i timtal och kanske se någonting, förutom de ständigt patrullerande Atlanttrutarna. De negativa rapporterna från hitresta skådare beror nog på att den stora mängden av fa Gulnäbbade Liror “loopar” Sydatlanten under vintermånaderna, vanlig besökstid. Inte ens den nya förnäma optiken räcker för att spana in Sydamerikas östkust så det lönar sig bättre att rikta in den mot land!

Att jag hade så mycket havsfåglar 2017 och 2018, berodde på årstiden, februari-mars, vår på den här breddgraden, och att jag blev sittande inför den ständiga strömmen av Gulnäbbade och Scopolis Liror. Att skilja från enstaka Kap Verde Lira och Större Lira är en utmaning, att särskilja närmast en omöjlighet. En av alla splittar/slumpar som drabbat/drabbar fågelskådaren. Den nya audiovisuella digitaliseringen och biogentekniken är obarmhärtig. Bara att hänga med utvecklingen som Trump gör.

Gulnäbbade (Atlanten kring Kanarieöarna), Scopolis (Medelhavet), Kap Verde (Kap Verde) var inte för så länge sedan slumpade som en art. KVliran häckar med några ex nära Fuerte och jag tyckte mig relativt lätt kunna plocka den. Mindre storlek, distinktare teckning. På videor från nätet tror jag mig se att transatlantiska skådare i sin ambition på nya kryss misstagit relativt lättplockade KVliror för SCliror. Distinktionen mellan GNliror och SCliror som strömmar ut ur Medelhavet är sparsmakat men med enkla medel som ljusare flash på SC när den vänder upp så kunde jag spekulera i att dominansen mellan arterna växlade mellan obstillfällena. Hypotetiskt sprider sig SC mer solfjäderformat från Gibraltar medan GN mer distinkt loopar Sydafrika – Sydamerikas östkust – Karibien, vilket betyder att samtliga icke-fångade GN/SCliror i Sverige borde lämnas oartade, endast biogentech kan möjligen om inte lösa så klarifiera det hela.

Sitter man och sliter så vässar man upp sig, hittar distinktioner och det exklusiva. Och det droppar in även om man förstås tröttnar fortare när det inte flödar. Övriga vistelser har inte varit nollade, utan alltid fiskar man upp något. Och jag vet inte minst från Agadir i Marocko att det finns havsfåglar även på midvinter.

En räcka roliga obsar har det blivit förutom de ovan nämnda. Men i år november extra magert – eller?, 2 Tärnmåsar och en Bredstjärtad labb

 

 

 

 

 

Written by admin

December 6th, 2019 at 7:51 pm

Gotland prim nov-19

without comments

31e oktober efter värstingtryck från öster och löften om en bastant efterdyning. Men på Gotlands västsida, utan draghjälp och trots allt inne i november darrade man nog på manschetterna.

Kämpade på och travade miltals, 3-4 h dagligen – under 8 dagar. Under resans gång, efter slutfört värv och jämfört med horder av Kungsfågelsångare, Brunsångare mm – bara några mil från mig, kändes det tungt nästan tomt.

Men man har fått litet orealistiska förväntningar. Går man bakåt i tiden utan jämförelser. Då ser det inte alls så illa ut.

Startade 1 nov med två sannolika “tristis” och årets första Vattenpiplärka på Gotland. Samma dag ringmärktes 4ex på Ölands södra udde och 3ex noterades på Gubbanäsen. Ett brett och kraftigt influx, som också avspeglats sig senare.

Så lyckades ickefotografen 2 nov

Första bilden ovanligt lyckad. Skäggmes i en liten vassrugg vid Pavikens östra torn. Det vimlade av dom men de fick inte till någon högflykt.

Avslutningen 7 nov var också OK och toppades av 2 Berglärkor på Svältis och en Kungsfiskare i Paviken.

Hela tiden ett myller av småtrevligheter och spännande utmaningar, så det finns inte utrymme att klaga. Aldrig på Gotland i Västergarn.

Written by admin

November 12th, 2019 at 10:43 pm

Tallbitter

without comments

Oj, oj måste erkänna att jag drabbats av hetsen att se något av allt som rapporterats.

Mitt skådande kan ju närmast jämföras med jakt eller tävling.

Jag vill hitta, bestämma…

Men bryr mig mindre om vad andra tycker/tänker eller…?

Att övertyga andra??? Vässar ambitionen??

En snårig djungel av substantiella bevis, induktiva bevis, partsinlagor…

Och “validerarna” i RK o RRK!

Så till verkligheten

30/10 0700

David ngt krasslig hämtar upp. En grävling, ser ut som en säl, till de sälla jaktmarkerna och dimmigt.

Vi startar i SIK med Storspov, som om vore det vår.

Härligt hur vi synkar vår skådande trots skilda vägar, MINDRE SÅNGSVAN, BERGLÄRKA, LAPPSPARV, Snösparv, Vinterhämpling…. Och alla KNUBBSÄLAR!

Björkäng, där vi  fångar in DVÄRGBECKASIN, DVÄRGMÅS, Myrspov, Gransångare...

 

 

 

Litet avslaget avslut i Veddinge, som blir succé

Säkrat ädelkryzz för David!

GÖTT GÖTT GÖTT

Trots Jaktfalk och Vattenpip da´n därpå

 

 

Written by admin

November 1st, 2019 at 8:20 pm

v42 2019

without comments

v22 och v42 är sedan urminnes tider VECKORNA för fågelskådare i Sverige!

Och år 2019, när v42 lider mot sitt slut slog först Hävringe till.

Någon liten kobbe i utkanten av Östersjön i närhet till magneter som Landsort och HartsöEnskär.

Med ett gäng “bushdammsugare” och öppen korridor österut så givet!

Förbiflygande SIBIRPIPIT, VIDE-o BRUNSÅNGARE på samma videkvist, BTS, TS, KFS … You name it!

Inom några timmar. Uthärdligt för en gammal twitcher på Västkusten?

Men icke när Gotland, redan uppvärmt med triss i sparvar och Ökensångare, slår till med hela kitten.

Överlever på en Tajgasångare vid Näckrosdammen. Egentligen en grym obs! – MEN!

Ser fram emot Tallbitar från balkongen!

Written by admin

October 23rd, 2019 at 5:06 pm

Den som väntar… v42 -19

without comments

v41

och vi närmar oss den ofta hysteriska raritetsveckan 42. Ostkusten peppras av östliga superrariteter, västkusten översköljs av fjärran oceaniter och på sydkusten (läs Falsterbo) flockas örnarna och resterna från de övriga kusterna.

Redan från slutet av augusti har man kunnat känna av och uppleva förspelet med influx av subrarrisar som Aftonfalk, Fjällabb, Stäpphök, Tajgasångare mm kryddat med en och annan superrarris. Gotland och Hoburgen har toppat med triss i sparvar, Gulgrå, Svarthuvad och Alpjärnsparv. Och nu redan en vecka i förväg börjar de tunga bomberna falla, Rödhuvad törnskata på Sotenäset, Brun törnskata på Landsort och så Gotland igen, denna gång Fårö med Ökensångare.

Detta kan tyckas vara ett himmelrike för fågelskådaren, Twitchern – bara att gotta sig i! Men, men det är också frustrerande och ibland rent av deprimerande. Hur ofta upplever man inte twitchern som står mitt i malströmmen utgjuta sig över hur mycket som ses just där hen inte står – ibland rent av aggressivt.

Det gäller att ha tid, vara på rätt plats, ha kommunikation alarm/bil. Men framförallt vara mentalt tränad. Att hela tiden få ett lagom stresspåslag för sina förutsättningar.

Kan för egen del sammanfatta tvåmånadersperioden fram till superveckan.

Betecknar mig som en utpräglad twitcher. Med inriktning på att hitta och bestämma fåglarna själv. Kan förstås vara tillsammans med andra och kan gälla redan hittade och förutsagda fåglar. Vissa svårigheter, som sällsynthet och bestämning kan förhöja värdet.

Kalasläge på Gotland och tomt 510 med närområde Paviken, Svältholmen. Fram till slutet av augusti. God men knapp inhämtning av normala subrarrisar som Citronärla, Dubbelbeckasin, Aftonfalk, Brunglada och en juv Fjällabb som slickade tomtgränsen. Frustrationskittlingar fa orsakade av min brist på bilkommunikation (sparvar och rovisar på Sudret) fick jag bemästra mentalt med, “jag har sett dom “bättre” på mina resor i världen – HA!”

Så Göteborg och inte samma kanonläge som på Gotland. Men ändå hyfsat, OR25 med milsvid utsikt från köket österut över mynningen av gamla isranden vid sista istiden! Från balkongen en skogbeklädd ö i storstaden och en oas för fåglar – oxå vilsekomna. Dagar med nästan inga fåglar (frustrerande) men så! – har jag skrapat ihop några “måsten”,

Stäpphök, Det plingade på Band och Per B på Hisingen hade en juv mot Lisebergstornet. Raskt till köksfönstret, många vråkar i luften och där en liten kärrhök som gjorde några krets, sedan raskt över Brudarebacken och fullt OK för mig men värdelöst som “hard proof”

Tajgasångare, för femtioelfte ggn satte jag in hörapparaten. Satte mitt hopp till två Gransångare, men dom var tysta. Så satte Tajgan igång, tom antydan till sång, men som vanligt for den runt avlägset i en trädtopp. Jag försökte playbacka den, men det gick bara sisådär.

Bändelkorsnäbb, Aftonfalk, Spetsbergsgås inte dåligt. Särskilt Bändel där jag kan skryta med att ligga i frontlinjen efter några magra år.

Valde i lördags i strålande brittsommar, frostmorgon, litet slumpmässigt 5:an på Korsvägen och sedan Kärralund och vidare mot Brudarebacken. Kändes ganska tamt. Men vid björkkärret strax innan backen satte en “tristis” igång – härligt efter alla tysta Gransångare vid OR25!

Följde upp med Svarthakad buskskvätta, Forsärla vid Backen och Ingemar Larsson, som visste att berätta om hur man jobbat med en “tristis” vid kärret – hup!

Men mentalt väger Dvärgspoven på Hönö med David mfl tyngst – även om RK låter bilan falla!

Written by admin

October 7th, 2019 at 5:59 pm

Oj-oj

without comments

Dagen började med dimma över Joberg och inga fåglar.

Så lugnt och skönt.

Men så – Hoburgen förstås! – tredje sparvBOMBEN på kort tid – STÄPPSPARV och bigLASSE.

Ack-ack får drömma mig till Indien och Nepal och Stäppsparven sida vid sida med kusinen Svarthuvad sparv.

Kanske kan just den här sänkas som en elusive ur hybridsvärmen kring Kaspiska havet. Men tror nog från fotona mest på en svarthuvad och “säkert” bestämd.

Bombad digesterar jag detta när BA

Tungt men det är David och han är först i det höstliga racet i Skåne. Känns fint.

Och så David först igen och jag tycks hänga med på yttersta svanstippen!

Och även om man inte når parnassen, bigLASSE (Stäppsparv), JUPPEN Gröngrå sparv) så …

Härligt att fånga in om än elusivt. Kompletterade därmed med knapp marginal mitt subrarrisrace före det stundande superrarrisracet!

 

 

 

Written by admin

September 22nd, 2019 at 4:02 pm

Turbo-kryzz

without comments

September och slagsmål mellan rarrisar från öster och väster.

Hittills slagläge, östliga högtryck. Resterna från Dorian mfl Atlanthurricanes knackar dock på dörren.

Själv har jag missat mycket. Skam som Grågrön sparv, Dvärgspov och fa Alpjärnsparv stationära inom kastlängds avstånd.

Hur överleva som sann twitcher? Kanske att vara först, upptäcka, arta!?

Ädelkrysset, vad det nu är, i den parnass har jag en gång intagit en hög position.

Litet upp till en själv att validera. Mina tre sista

Större Lira, Hovs hallar. Jag alerterade ett gäng om en trolig Gulnäbbad lira och var aktivt med om ombestämningen. Men… en del glunkande och flera gäng samtidigt och tidigare!

Blek tornseglare, Smedsgård. David bromsar in för en seglare. Han och jag ropar Blek! Men … visst var han först!

 

Dvärgspov, Kråkudden, Hönö. Vilken revansch! Och visst var jag först med att säga DET! Men att upptäcka, tänka och processa!?

Obs autentisk är infällda bilden!

Kallar dom turbo-kryzz som skänker mig stor glädje – man är med i racet.

Annars har jag fått klara mig med mina exklusiva bostäder som gett utrymme för att bildligt från köket inspana bl.a. Aftonfalk, Brunglada, Fjällabb några arter från sensommar/höst bonanzan!

Just nu “gal” Kattugglan utanför balkongen och för två dagar sedan hördes Hertigen själv med ett hoande.

För ytterligare några dagar sedan ett galet sträck av hundratals Amiraler.

Förmätet att klaga!!!!

 

 

Written by admin

September 13th, 2019 at 9:19 pm

Citronärla

without comments

1980, när jag kom till Gotland, var Citronärlan (Motacilla citreola) en av de mest tippade nya häckfåglarna i Sverige.

Det besannades men den har inte etablerat sig som häckfågel i Sverige. Bara sporadiskt och nästan lika ofta hybridhäckningar med andra ärlor.

Istället anger BirdLife sex andra nyetablerade häckfåglar, Toppskarv, Ägretthäger, Svarthuvad mås, Svarthakad buskskvätta, Trädgårdsträdkrypare och Brandkronad kungsfågel. Gränsdragningen är väl litet …

En kategorisering dessa fåglarna får se upp med är “invasiva arter”. Hamnar dom där rycker dödspatruller från Jägarförbundet ut stöttade av BirdLife, Artportalen mfl

Förstås liten risk för den eleganta och karismatiska Citronärlan från Öster. Den har förvisso invaserat Estland och Gotland ligger nära till hands. Men jämfört med jaktbart vilt som änder och gäss eller vilddjur som mink, mårdhund – och varg…

1980 fanns en noterad Citronärla från Gotland vid Muskmyr 1974. Oktober 1981 hittades en juv på Faludden resp Svältholmen. 30 april 1983  var det klang och jubel på Svätholmen – igen! – en vacker hane, att beskådas av massor av skådare.

Från och med 90-talet har den varit årlig på ön och nästan årlig på “mitt” område, Västergarn/Klintehamn.

Ofta blir det litet elusive som synes. David har fångat en som blev mycket besedd

i Västergarnsviken vid exakt detta datum. Lätt förväxlad med sädesärlor och gulärlor.

Med nyinskaffad hörapparatur sa` det bara klick i förrgår när en ärla korsade min väg på tomten med rakt, explosivt “Tsrrrriii”!! Flera gånger upprepat. Synintryck en elegant men kraftfull ärla. Ingen klargul hane, inga vingband underifrån. Men enligt egen consensus försumbar risk för hybrid.

Kan väl passa på att lobba för att visualisera läten

Sädesärlan, ett två till trestavigt kraftfullt Triiit – Tritt

Gulärla våra raser, ett rakt litet vekare Tssiiit

rasen Feldegg och några från öster, ett rakt och kraftfullt rullande Trrrr

Forsärla, ett genomträngande, utdraget och ofta dubblerat, Tsssiiit – Tsit

Och så Citronen ett mkt pregnant och grovt rullande avslutat med en vass ton, TSRRRRii

 

Written by admin

August 10th, 2019 at 4:56 pm

Sommarbomber 2019

without comments

Den höga sommaren bjuder mestadels ett svalt skådarklimat. Å andra sidan är det säsongen för heta bombnedslag. Så lägg inte kikaren på hyllan – eller telefonen! – stäng inte av larmen ha den ständigt inom hörhåll.

Igår pling på BA kl 0900

  Läste Dvärgsparv först och tänkte, tja. Men på några sekunder var jag bemannad. För säkerhets skull kontakt med närmast sörjande David och Bernt, dom kunde ju vara olarmade.

 Bernt lika off-track som jag, bara att “gilla läget” och hoppas!

 Men David on-track, på Lunbyleden  och sedan läge

Inte vilken bomb som helst. Bara en gång tidigare i Sverige och en handfull i WP!

Peter Hvass, en av Sveriges vassaste “spotters”, upptäckte! Historiskt var det Janne Olsson, legendarisk “spotter” från Nynäshamn, som hittade WPs första i norska Finnmarka. Stellan H som varit med skapade en aura kring den Dvärgspoven, som jag burit med mig till dags dato.

Spovar generellt har en “karisma” kring sig. Speciellt de “små” spovarna,

Smalnäbbad spov (Numenius tenuirostris), Störst och utgör kanske en brygga mot Storspov (N. arquata) också utseendemässigt. Inga säkra obsar detta sekel. Men så sent som på 70-talet säker som övervintrare för hårdskådare i Medelhavsområdet. Jag hade ett ex 1979 “gör”bra i Halk-el-Menzel, Tunisien. Häckning i Taigabältet i Sibirien.

Småspov (N. phaeopus) Arten täcker tundra/taigabältet runt klotet. En räcka raser av vilka många kan ges artstatus efter “skapelsens krona”s egna skaparkraft. Senast jobbar man med Stäppspov (N. alboaxillaris) från Ural som övervintrar i Mocambique. Förklarad utdöd på 90-talet, men återfunnen vid eftersök av Smalnäbbad spov (se ovan). Närmast att avskiljas från vår nominatform är annars “hudsonicus”, den mest utbredda amerikanska formen.

Alaskaspov (N. tahitiensis) En kraftig version av Småspoven. Endemisk till Alaska. Med en anmärkningsvärd flygförmåga. Mellanlandar på Hawaii eller Japan på flygrutter om tusentals mil till avlägsna öar i Stilla havet.

Eskimåspov (N. borealis) Närmast att förklaras utdöd. Mycket få och aningen darriga obsar under 100 år. Dessförinnan kunde man skjuta över en miljon fåglar under en jaktsäsong på amerikanska prärien. Som alla små spovar hade den långa flyttrutter och kunde ses i enorma flockar. En rent Nearktisk art. Mycket närstående följande art.

Dvärgspov (N. minutus) “Vår” målart just nu. Minst av spovarna. Häckar i östra Sibiriens taigabälte. Har ett stabilt bestånd. Flyttar längs den östligaste flyttfågel”autostradan” offshore från Kina över Filippinerna – Indonesien till Norra territorierna – Australien. Detta gör att den missar den vanliga besöksdelen i Sydostasien för fågelskådare. Är mycket ovanlig i Vietnam, Thailand och fastlands-Malaysia.

Fick själv slava några veckor på Bali för att hänga in den. Men då försvann den litet pga av andra häftigheter.

Alltså ser jag fram emot att få möta dens karisma på Tofta kile eller närstädes, gärna med David o/e Bernt!

Inte nog med detta, idag på BA, Skatgök och Vitgumpsnäppa, vitglödgade bomber de också!

 

 

Written by admin

July 11th, 2019 at 8:23 pm

Tre G på G

without comments

För ca 60 år sedan läste jag i mitt husorgan All Sport

att svarta afrikaner hade hälsenor som gav dem en orättvis fördel i sprintlöpning och hopp
men gjorde dem kompensatoriskt värdelösa i långlopp
seriös artikelförfattare som stödde sig på vetenskaplig forskning
Vore kul om det gänget varit med mig på Götaplatsen idag
Först ganska väl sammanhållet, ca 10 löpare från Kenya – Ethiopien,
passerade inom 1,5 min
Tomt, Avenyn ända ned till Kungsportsplatsen
Efter 5 min dök det upp en helsvart svensk
Så droppade det in några “arier” innan
Efter 8 min två afrikanskor
Detta är mer högvaluta i vår värld än att dra på en Gulgrå sparv på Hoburgen – Jag ser mer!!!
Men ändå jag är ju inte mer än – “Min pappa är fågelskådare”, som David förkunnade inför tågkupén när vi åkte från Arlanda till Örebro 4 juni 1978 – efter 2 år i Tanzania.
Visst är jag avis på alla som ser de tre G:na, alla nollade på BA, Gråhuvad vipa, Grågam, Gulgrå sparv.
Och allra mest de första ädelkryssarna – men ändå!?
Tröst – kanske?
Gulgrå sparv (Emberiza cineracea) 2 ex 21 aug 1987 Side Turkiet
Gråhuvad vipa (Vanellus cinereus) 1 jan (nyårsdagen) 1988 Kam sam roi yot Thailand
Grågam ( Aegypius monachus) 24 dec (Julafton) 1992 Rapti river mellan Katmandu o Pokhara Nepal
God natt

 

Written by admin

May 18th, 2019 at 5:52 pm