Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for the ‘Old times’ Category

Västerled

without comments

Mitt i den Afrikanska dårskapen rusar vikingablodet i ådrorna.

Så befann jag mig åter i Västerled. Fegade med 11:28 från Stelor istället för 12:28.

Mindre nagelbitande men en timme längre V-garn – OR, 5hrs vs 4hrs – och visst har visst innovertats.

Men är priset högt, ibland skyhögt – utbrändhet, nedsmutsning, klimatet…

Så vad hitta på i flyktväg. Något i fågelväg?

Härligt med David, Zachis, Claudia på Brac, ö utanför Split i Kroatien.

Plötsligt klättrar jag upp på Adriatiska havets högsta bergstopp, svettas 2 mil i 35°C, simmar med syrgastuber, lyssnar på Olivsångare, Balkanmes och ser Stenhöna och Hökörn. Alltmedan jag suger på en mexikansk sura.

Har aldrig bestigit bergstoppen 800 möh men har svettats hur många mil som helst i +35°C, har aldrig simmat med syrgastub men hade min första Olivsångare i kassawaträd på SSS 1977!

För att få motion, action – styrsel på dårskap och Viking.

Röd Express från Korsvägen till Amhult i Torslanda. Smart drag rakt på görfina vandringar i Torslandaviken.

Förvisso varning för svärmande drönare på gamla flyget, gasattacker från räddningsverket, nedgrävda gifttunnor…

Men förbluffande vandring i vild lokal. Buffaloskit och några elstängsel förtog inte friden och njutningen.

Men TARGET SPECIES !? Jag försökte förgäves omvandla biffiga Gråtrutar och överexponerade Kanadagäss. Men det bidde en Gråhake, några Smådoppingar och 2 Gjusar som bäst.

Besteg en utsiktspunkt på det nesliga återtåget. Och där bland golfare och annat löst gick den

KEJSARGÅSEN,

förärar den en skärmbild av en skådare som räddade mig från nesan att benämnas stringare TACK

Är det en lifer, Sverigekryss eller…

Hmmmm, en skicklig genetiker hittar säkert spår…???

Dock alltid jätteroligt att hitta det litet udda. Är det inte essensen i fågelskådandet!?

Gav mig därför ut i STORMEN

30 ms i byarna och klämde en STORLABB Gött!!!

 

 

Written by admin

August 10th, 2018 at 6:52 pm

RÖTMÅNAD

without comments

Röta, traditionell blöta i Sverige men torka på nyheter.

Trump är en gudagåva.

Liksom årets sol, torka och hetta. Aldrig upplevd sedan mätningarna startade på 1800-talet!!!

Bjuder in “lunacy” omkvävd i världslitteraturen, läs oe se “Heart of Darkness”, “India song”, “Under solen”!!!

Sveper in fågelskåderiet.

Kejsargås, Fjälluggla, Örnvråk, Fältsångare…, ibland säkrade med vår omänskligt säkra teknik, ibland undflyende slöjor i mänsklig lunacy.

Har själv svävat bort flera gånger med hjälp av härliga skådare och undflyende fågelslöjor.

Som Tuv/Mosnäppan eller denna Kiwi

som borrat sig genom jordklotet till altanen på Tofta camping. Janne J på hugget förstås och det krävdes åtskilliga skotska shots och några 7,5 för att sänka till en morkulla. Vilket sjöslag! “Lord Jim”!

Skrev ju om min mystiska sparvupplevelse 20 juli. Grymt uppslag från Falsterbo 22 juli med hybrider och andra generationshybrider som knappast ser mer intressanta ut än mina. Men ringmärkning och foton

och så slår OW mig på fingrarna. Träffar honom med några 70-åriga jänkar i Västergarnsviken. Tipsar att ta Ö tornet i Pais med Ägretter och Havsörn. Då slår han till med DAMMSNÄPPA.

Dip, scoop och elusive i salig blandning. Tur man är van och gillar läget.

HÄRLIGT

 

Written by admin

July 27th, 2018 at 5:30 pm

Jourhavande

without comments

Stånkvarmt och just klar med en sats jordgubbsmuffins.

Rabarber o chokladmuffins strax på väg in i ugnen.

Nästan 50°, svetten lackar och telefonen plingar.

Ett för mig okänt nummer, men svarar.

Kjell, skådare jag träffat i Viken för något år sedan. Han står i Viken med en presumtiv TUVSNÄPPA.

Självklart att sadla stålhingsten och dra – eller…? Muffinsarna mår bäst av att följa receptet, även tidsmässigt.

Och för exakt ett år sedan, sånär som på en vecka hade David och jag den här gynnaren på Getterön.

Dessutom har jag “ädelkryssat” TUVAN i Viken – sådant spelar roll och till muffinsarnas fördel.

Lovar komma ned så fort baket är klart. Uppmuntrar Kjell att digifota och vi går igenom möjliga fallgropar. Särskilt Mosnäppa verkar vara en farlig kandidat. Och jag minns från häromåret på Grötlingboudd hur en mosnäppa fotograferades och misstogs för en därvarande tuvsnäppa.

Med muffinsarna på avsvalning full galopp till hamnen. Kjell har måst lämna, men har hunnit kolla storlek jämfört med Grönbena. Lutar kraftigt mot Mosnäppa. Och jag hittar den litet för sig själv

Mosnäppan får alltsomoftast adrenalinet att rinna till hos skådaren. Så och denna gång och bara läge att hålla med Kjell

KUL OCH LÄRORIKT

 

Written by admin

July 20th, 2018 at 2:14 pm

Route -18

without comments

Fortsatt lite funderingar kring “on the route”

Ingen uttänkt strategi, bara blivit så

Stimulerat mitt belöningssystem, fortsatt och utvecklats

8 juni 2018

En normalrutt som morronpromenix. Kan varieras. Upp till Paviken – utefter Paån till vägbron – Svältisvägen till Svälholmen – Så tillbaka till morron/fmkaffet

Idag siktades en av Ägretthägrarna. Tänk att det dröjde till 1988 som första Ägretten rapporterades på Gotland. Själv såg jag min första Gotlandsägrett i Lausviken 1989. Dråpligt, tillsammans med legenden Harald Norrby, hans bror Hilding och David. Hilding körde och vi andra kastade oss ur bilen och floggade södra Lausviken. Många presumtiva vita hägrar dallrade ute på lerorna. Men efter ett tiotal stringar återvände vi till ett något surt kaffe. Hilding hade blivit kvar vid campingbordet under en skuggande tall. “Det sitter en fågel däruppe”, sade han och pekade på Ägretten som kastade lystna blickar på vårt kakbord. Och kaffet antog en ny skepnad av väldoftande Java!

Förresten var David först med Ägrett i Paviken/Klinteviken, när han 15 maj 1992, på sin sista bussresa till gymnasieskolan i Visby, siktade Gotlands tredje Ägrett.

Detta om Ägretthäger. Pungmes kvar vid Paåinloppet.

Mycket tättingar i träddjungeln kring ån. Gransångare, Härmsångare, Kärrsångare – de två sistnämnda kunde föra tanken till rariteten, Busksångare. Och vid vägbron slog det till, en mycket fin Busksång. Den ivriga debatten på olika fågelsajter och den förvirrande orkestern av fallgropar gjorde mig ändå benägen att lämna det därhän och trava vidare. Men så gav jag den en chans och hittade den och kunde se den samtidigt som den sjöng, en Acro med relativt mörka ben, en avmätt sång med upprepade, kraftfulla härmningar, interfolierade av det smackande locklätet.

BUSKSÅNGARE och dags att trava vidare till sång och musik från Höksångare och Sommargylling.

9 juni 2018

Tar den tuffa turen runt Paviken med Eva. Länge har det pratats om en naturstig runt sjön. Idag, 30 år senare är den nästan sluten – om det är torrt och lågt vattenstånd. Dvs övergången Paån saknas och man bör vika upp på stora vägen vid Lilla Kronholmen. Man måste också passera beteshagar med boskap och elstängsel, inte alltid med övergångar.

Vid mötet med Paviken stod en Ägrett på en sten – den följde oss runt sjön! Nedanför östra tornet träffade vi Michael Pelz, duktig fotograf med sina hemmamarker här. Han tipsade om att gyllingen från igår flöjtade i djungeln kring Idåns inlopp.

Längst upp i norr finns ett intressant buskage. Flera gånger har där setts pungmesbo. Och visst en Pungmeshane for runt med bomaterial. Samtidigt med några strofer från en Lundsångare.

Litet längre mot söder nedanför Gamla fågeltornet surrade det från vassen, en Vassångare. Inte första gången men ändå en vass rarris.

Avslut blev några utmaningar i form av en skock ystra kalvar, fästingstinnt högt gräs och hotande stängsel. Sista biten på cykelbanan var behagfull.

10 juni 2018

Det vankades ekologiskt hos Janne och en avstickare för jordgubbar. Cyklarna pumpas och lastas. En härlig runda som bland annat omfattar Paviken.

Redan i 90° kurvan innan Tipps har vi en sjungande Gulhämpling och när vi stannat till hörs det välbekanta knarret från en Kornknarr. Vid vallen som omger Idån, som flyter här. En känd lokal för knarren som blivit ovanligare med åren. Tvärtemot hämplingen som blivit allt vanligare och även häckat på ön.

Idån bildar en bifokation med Sandaån som rinner ut i N Klinteviken.

Blev Paesto på härlig Basilika och underbara Gubbar i alla bemärkelser.

12 juni 2018

Visit hos gamle Klintekollegan Kjell McDowell med blomma, Gudrun

Sadlar igen stålhingstarna för 2,5 mil Vgarn-Klintehamn tor, inre vägen via Sanda

Vi stöter på nyssnämnda Sandaån som vi följer ned till Kliteviken. Hinner mängder med Halsbandsflugsnappare och årets första, för mig på ön, Göktyta.

Förstås en handling på Coop också och visiten som ger uppstoppade fåglar från Etiopien på 50-talet! – En vanlig Biätare, en White-cheeked Turaco och en Baby Nilkrokodil – slår det mesta

13 juni 2018

Satsar på en riktig tuffing, som omfattar Svältis, Golfbanan och Paviken. Passerar massor av hot-spots.

Uppåt milen och rejält ruff på sina ställen

Kaspisk trut på yttersta Svältis. Brukar ju flöda in vid den här tiden. Också en litet udda Bläsandsdrake

Vid Fyren “bara” en Havsörn och någon horisontanka som jag önsketänkte, knölsvärta – förstås!

Dammarna bjöd sydsträckande både Rödspov och Småspov. Särskilt Rödingen en raritet numera.

I Pavikens norra ände en surrare, denna gång en Gräshoppsångare.

Så avslut med en hona Brunhök och dessa två Ägretthägrar

 

Litet ledbruten drog jag så igång att bära tunga möbler utför branta trappor på platta uttjänta skor.

14 juni

Så idag invalid med fullt utvecklad hälsporreinflammation. Invalidiserad och smärtburen i minst en vecka. Så konvalescens och rehabilitering ca ett år.

Får sitta och titta. Och inte helt fel, på rätt plats tomt 510! Idag en LUNDSÅNGARE!

Written by admin

June 14th, 2018 at 9:33 pm

WildLife on my route

without comments

Duger som fyndig beskrivning på mitt naturupplevande

Kom in i andra andningen efter ökenvandringen under ungdomsåren

Naturen hade 000 på machoskalan på 60-talet

Innan dess hade den hos barnet kopplats till segling, fiske och spårning i “vilda djungler” ( i ytterligare fantasi med en pilbåge)

Men som sagt, i 25-årsåldern på 70-talet, stadgad med familj ändrades värderingarna

En del kvarstod dock. Jag tänkte mig, inga hjälpmedel, spårning, smygande, kanske inte ens bestämningslitteratur. Anteckna, rita, skapa en egen fauna!?

Första avsteget blev svärfars binokulär, som efter skada förvandlats till monokulär – tveksamt om innovation till blotta ögat.

En side-cut till detta är att jag samtidigt ärvde hans hagelbössa med trasig kolv och mysko avfyringsanordning. Vid några heroiska jakter på 80-talet lyckades jag avfyra muskedundret en enda gång. Hagelsvärmen återvände som en stilla skur och avslutade mitt jagande.

Nå efterhand vässade jag upp mig, två år i Östafrikas ultimata WildLife fuskade jag med en Domus 7X50 för 75 spänn. Idag har jag Zeiss, Kowa och Swarre.

Men helt kan jag inte lämna min gamla route

Passade fint 20 maj att ta en tur på Skatås enmilare och samtidigt ha både Mindre Flugsnappare och Brandkronad Kungsfågel

Bilderna på mindre flugen lever upptill “good ol´times”, i flygande fläng medan jag gör något annat.

En annan tur som gett mig både hälsporre och vatten i knät, löper uppochned i Joberg utanför knuten. Turen har förutom skador gett såväl Mindre flugsnappare som Lundsångare och dessutom

en grann Råbock mitt i storstad!

Och så förstås Route de la Route, Tomt 510 – Paviken – Svältholmen

På tre dagar 75+ arter, 2 Ägretter, Havsörn, Pungmes, Busksångare, Höksångare, Sommargylling…

Och även här Råbock

Att välja hektiska storstaden i värsta skådartid, maj med omgivande tid i april och juni. Och varmast på ett sekel med ständigt SO-drag.

Kräver skådning “WildLife a la route” för att inte gå lottlös!

 

 

 

Written by admin

June 8th, 2018 at 3:05 pm

Don’t give up

without comments

Varmast, soligast, torrast i maj sedan 1800-talet

Enda nedfallet en himla massa rarrisar på platser ej beträdda av min hälsporre

Slog till i oktober-16 på Island. Verkade försvinna typ november-17

Men blossade så upp igen maj-18

Kanske därför jag tar alla dipkänslor med jämnmod, vad är väl de, mot när sporren trycker till – som tandvärk

Lyckades hitta en LUNDSÅNGARE, när jag linkade runt Näckrosdammen i söndags.

I måndags satt den utanför balkongen mot Rotary. David, Ulf P och många andra dippade. På onsdagen “fuskade” Berndt (han lär sig) fram den med iPhonen mitt i trappan ned mot Carlanderska.

På den gamla goda tiden hade en sådan här OBS bärgat hem hela vårfågelskådandet. Men med Moltonisångare, Eksångare, Orientvadarsval, Knölsvärta, Tjockfot…

Före Lundisen fick jag chansen.

Pascal hade examenskonsert på Konservatoriet i Köpenhamn 24 maj

Fantastisk föreställning och grymt nachspiel i Kongens have med Gasolin Burgare från Nyhavn och Munköl från Belgien tillsammans med toppmusiker. Klingade och kluckade så tinnitusen försvann. Har också läst, att det är bästa botemedlet – att överrösta.

David, han kan inte nog lovprisas, hade fixat tre nätter på Lotsvillan. Så redan 22 maj på min favoritbuss Flix med min favoritchaufför till Lund. Där fina stunder med yngsta ättelägget Mi och Kit. Innan Krankesjön och Silvåkratornet ffg i mitt liv. En så klassisk lokal!

Ett tiotal Svarttärnor, 2 Vita Storkar, Trastsångare, Skäggmes, Mindre Hackspett och förstås massor av Röda Glador mm

Härlig känsla i aftonen, att dra västerut och törna in på Lotsvillan, så fint i mitt minne.

David gav stränga order om 5:15, så jag fick en skarp reprimand för min akademiska kvart. Nåväl på Nabben var vi på plats samtidigt som giganten Bengt G och eminente Janne. Alltså suveränt skådande men litet tunt att skåda. Kanske en Skräntärna var värstingen.

På återtåget grävde David fram en Gulhämpling vid fyrdungen. Jag travade upp till Flommens golfbana och kunde dokumentera, hanen i en Svarthakad buskskvättehäckning

De övre är tagna med kameran, med största förstoring. De undre är tagna med kameran genom tub, minsta förstoring.

Observera på övre bilden, stor nackfläck, skarpt avgränsad bröstlapp, vit mage – men inte en östlig typ! – de här karaktärerna måste var än mer uttalade!

Via Skanörs borgruin och ICA, härlig lunch på Ljungen.

Ganska lungt, men lärorikt kring en falk. Togs omgående för Pille och lades till handlingarna.

Men på skoj följde jag den. Fick efter ett tag infallet, att tänk om Tartarfalk. Snöade in  på det alternativet ett tag, som helt kunde sänkas när den kom närmare – Alas pilgrimsfalk!? Såg flera icketypiska pillekaraktär, men inget annat alternativ kunde ju tänkas!?

Men så kommer Tomas Tvivlaren, Eftertankens kranka blekhet – Svarta vingspetsar, ruggningsmönster på undervingen, mm – och jag  blir benägen att sätta en peng på AFTONFALK! Även David vacklar

Dag 2 på Nabben bjuder en Gräshoppsångare, så ljuvligt att kunna höra. Några andra seniorer instämmer. Den sitter bara någon meter ifrån oss. Ljungen är litet livligare idag med åtminstone en BRUNGLADA

Dag 3 och avsked ger en BIÄTARE som vi är tre skådare att oberoende höra. En Svartkråka och 1-2 Rosenfinkar

Återfärden mot Göteborg dramatisk, car-breakdown på motorvägen utanför Helsingborg. Tur i otur bärgas vi hem till Dan och Yvonne. Varmt mottagna och en ny bil till Göteborg. Hur hyggligt får det vara ibland!?

Och jag känner mig inte längre så stukad

Fighting Face på Nabben

Written by admin

June 1st, 2018 at 3:59 pm

Home sweet home 15.12 – 19.12 2017

without comments

En långt utdragen ankomst, men så skön del av en lyckad SAFARI.

Vi kom “hem” till Lutembe, när solen drog ned i väster. Hälsades av Jackie, Pancras, 2 mycket underdåniga hundar och Jonathan

2 mycket lugna dagar och jag samlar ihop fina obsar på några outings. Vi vegeterar på tomten, i vårt hus och packar.

Litet dystert med all exploatering sedan första gången vi var här.

Avskedsdagen djärv utfärd i kanoter på Lutembe Bay. Kaj och Jonathan i den den smäckrare farkosten medan jag får uppblåsta “paddan”. Tur man är gammal paddlare.

Som alltid en del finesser. Specialare på Afrikansk beckasin vs Enkelbeckasin och Långnäbbade måsar samt mycket annat fint.

Så till Entebbe och den sägenomspunna flygplatsen. Min oro förbytts i genomtrevlige bemötande, vårt bagage bärs gratis, check-in mycket vänlig, trevlig och rask. Wi-fi fungerar excellent.

På planet vänlig steward som ger oss bättre platser. Tur Eva är med!

Beskedet att vi hamnar på senare anslutning på Schiphol inget nedköp, gratis lunch med öl och lugn ankomst till OR 19 dec

HOME SWEET HOME

 

Written by admin

May 17th, 2018 at 6:31 pm

Posted in Old times,Resor

Kvickdrag maj-18

without comments

Här drar man runt i Sveriges andra stad medan ett nästan tropiskt drag från SO drar in. Maj, den optimala månaden.

Ändå knorras det. För bra väder, dålig reproduktion förra året – eller kanske för högt ställda förväntningar?

Jobbar litet med alternativ rapportering, E-bird. Lodar runt kring Joberg. Ganska stilla men kanske fler Rödstjärtar och kul med Rörhöna i dammen. Dystert med ingen Mindre hackspett, arten för att förhindra ett asfaltshelvete!?

Ändock Större hack och Gröngöling! Totalt 30 arter. Kan bli ett tiotal till när det maxar och det borde det göra kring 10:e maj

Här på toppen av mitt Joberg, som bjudit så mycket

Frestade ett avstick till Kärralund och Brudare

Forsärla, en art jag kryssade hösten 1979 vid Brudslöjan på Hunneberg

Så igår 1530 på Band Gbg300, Nilgås i Välen, trist tamanka – men kryssbar

Har några taffliga obsar från Skåne och Halland. Har den från de Londonska parkerna.

Och från Africa, south of the equator, common stuff.

Har tom nedlagt och avmakat dess sega kött, som kalkongamen Kalle Anka tillagade på Thanksgiving i min barndoms serietidning.

Milt intresserad, men ändå fågelskådare och DRAG!!!

Dom 21 min till Chalmers krympte ihop. Skärper mig, gör några misstag. Springer förbi Chalmers bibliotek. 1 min när jag rundar sista gaveln på Chalmers huvud entré. 8:an på ingång. 250 m och jag trotsar röd gubbe och min smärtande hälsporre. Flåsar som ett lokomotiv och ser Sahlgrenskas akut som ett alternativ. Men passerar med återställd andning.

Kollar, har 6 min till 93 och Hults. Missar 94 till Näset – shit. Hoppar av på Ängås. 500 m och några gäss lyfter oroligt. Djävla typiskt!

Framme, halvvägs upp i tornet. Där går den ju!!!

fin uppslutning med Hans,Silke mfl – ett riktigt megadrag.

Hann med 2 bussar, 2 spårvagnar, handling på Willy – 1,5 h dörr t dörr. Kul!

 

Written by admin

May 14th, 2018 at 6:40 pm

Kisumu 14 dec 2017

without comments

Suger att dra vidare, detta var, THE PLACE, för fågelskådaren, som vågar spana själv!

Ut på “Death Rd”, ofattbara dödstal, men mest nattetid.

Vi passerar 3000 möh utan problem och dricker té vid samma teplantage som 2006. Minns igen – sic!

Men fartkontrollerna fastnar till slut för oss och det blir några sega timmar i Kericho, när Kajs diplomatpass inte står sig utan han står inför rätta. Vi befarade övernattning på ganska trist ställe. Ändå resonabelt och inte minst Eva får stöd från olika håll. Men ändå skönt att dra vidare inom hastighetsgränserna.

Till Kisumu, åter nostalgy-place för mig. Martin och jag bodde i lyxigt tältcamp där tre nätter 13 – 16 nov. Vi hade bökande Flodhästar utanför tältduken. inga Hippos denna gång men fint Nyanza club och fin aftonmat vid Victoriasjön med Eleonorafalk och Water Dikkop. Mindes och utlovade dom från förra gången!

Åter ett ställe(!), men 400 mil sätter sig i benen och för Kaj sög nog “Home sweet Home” med Jackie och Jonathan. Vi visste också att detta kunde bli jobbigaste biten, särskilt runt Kampala med mycket tung trafik, järnvägen är inte återställd.

Innan vi lämnade Kisumu kollade vi punkan som verkade hålla. Tänk vad dom klarade i Mkwaya mitt ute i ingenting!

Lång sträcka men gick fint till gränsstaden Busia. Nästan för lätt genom gräskontrollen, fick ågren fram till avgången från Entebbe, att vi inte fått tillräckligt med dokument – vid alla tidigare gränser hade vi fått så fina visum, ibland med foton och täckande en hel passida. Här bara en ynka stämpel, dessutom med fel datum. Men vem grumsar och så var vi “hemma” i Uganda.

Kort lunchpaus på det sista i matsäcken och resans ende hane Stäpphök.

Från Nilens källa vid Jinja till efter Kampala Traffic jam. Ändå orkade vi handla myggnät, presenter, öl resp – vem? gissa.

Så Lutembe efter nästan 500mil. Genom tre länder, från Nilens källor till Indiska Oceanen, förbi Afrikas högsta berg, korsat Rift Valley……

 

Written by admin

May 8th, 2018 at 4:57 pm

Lake Elementaita 12 dec – 13 dec 2017

without comments

Massajsteppen breder ut sig, när vi rusar norrut mot Kenyagränsen, Namanga.

Otroligt att följa vår framfart på mobilen, en del är rena science fiction annat nästan retro- 40 år sedan!

Tomt-tomt, så kommer några massajer vandrande.

Alltid litet tufft med gränser-visum, men Namanga går fint. Aningen gräddfil med Kajs “diplomat”pass.

Inne i utkanten av Ambroseli NP så vi passar på

matsäck, fortfarande lite konserver från “civilisationen”, lätta på trycket och gamar, storkar mm och en riktig hit var TARTARFALKEN på en stolpe. Tänk att jag såg min första 1977 i Riften!

Innan vi hamnar i Nairobi. Busy-busy, en av de stora storstäderna i Afrika som lever upp till allt det vi nu försöker undfly.

Ändå litet nostalgi för mig från besöket på Svenska skolan med Martin, 11 november – 25 november 2006. Återser Kibera, världens största slumområde, och Ngong Hills, Karen Blixens gamla lya. Vi besökte båda ställena.

Nu är det faktiskt jag som anför!

Tänkte Nairobi NP, där jag förra gången såg en hel del djur, bla lejon. Nu såg det tomt ut på djur men det blev ändå nästan så när mitt kort sögs in av ett ATM. Tryckte frenetiskt och tillkallade beväpnad vakt och där kom kortet och vi drog vidare.

Visste inte riktigt, men kom efterhand på att det måste vara sjön mellan Lake Nakuru och Lake Navaisha     – Lake Elementaita, som Desireé från Svenska skolan, Martin och jag lunchat vid 13 nov-06 och som är ett russin i kakan.

Och visst, när vi sökte oss fram till Pelican Lodge, höll vi på att aldrig komma fram. Isabella, Pied, Turkestan, Isabella, Stentrast – det tog aldrig slut och så minns jag förra gången också. Mitt i pulsådern, Rift Valley.

Pelican lodge, mycket komfort, helt ok, men inte riktigt den vänlighet…? Och mycket riktigt var det fullbokat nästa natt. Eva och jag var fast beslutna och fick Kaj med oss, en natt till.

Vi hittade nytt, charmigare om än inte lika lyxigt boende, Eagle Point.

Eget hus för Eva och mig och…

inom kikarsiktet Nakuru NP, som har det mesta av EA Wild Life – inte Big five som 2006 –

men från verandan till vårt hus!

Leopard, Hyena, Buffalo, Rotschildts giraffe, Elefant, … mängder av fåglar av olika grymma arter och så Safariöl vid kvällsbrasan – Eden!!!!

Written by admin

May 2nd, 2018 at 5:36 pm