Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for the ‘Resor’ Category

Fördämningarna rämnar

without comments

“När proppen går ur…”

Såg en film från en oljetanker på östra Medelhavet. Det kryllade av det vanliga och sällsynta fåglar på däcket och i luften/ på vattnet runt båten. Även med tanke på att det var en sammanställning – Fantastiskt!!!

Och jag drog parallellen med att jag under samma tid töffade runt i fjorton dagar på “båten” Rhodos. Inte så konstigt vad jag hittade (och missade!). Ena dagen kryllade det och andra var det nästan fågeltomt. Letade bland buskar och sparvar på Udden, plötsligt, en Tamarisk sparv (Passer moabiticus) ! Travade runt på Monte Smith, första piplärkan i ett träd, en Mongolpiplärka (Anthus godlewski) ! Och andra stenskvättan, en Cypernstenskvätta (Oenanthe cypriaca)! Alla flyktiga och osannolika och otillräckligt dokumenterade. Men nyligen sedda av vassa skådare på närbelägna “kryssarfartyget” Cypern så…!

Att en Common Myna (Acridotheres tristis) sjöng från en dadelpalm och att en Myskand (Cairina moschata) simmade runt i Mandrakehamnen kändes “normalt”.

Åter i Svedala! En förvånansvärt tom höst med ett ganska litet inflöde av långflyttare långt österifrån. Typ Brun/Vide/Kungsfågelsångare…  Ihållande – kanske litet för sydliga jetströmmar bibehöll dock en liten blodsmak i munnen på skådaren – och visst!

Senhösten inleddes med normalt inflöde av Bergstajga, Sibpip, Tajgablåstjärt och ngn Mongolpip och Större Turtur. Så tre riktiga “bomber” och ffg i Sverige Rubinnäktergal, Svart Buskskvätta och Rödtrast – oj,oj,oj!

Runt om i landet rycktes tuber, kikare och skådare ur sin inledda vinterdvala. Jag hörde till dom som “oljat in arsenalen” på rapporter om ugglor och blåsdagar på Västkusten.

Lyckan var stor, men är aldrig fullkomlig och de sociala skådarmedierna fylldes av hybrider, miss(foster)färgade, g(l)ömda raser, felbestämningar, stringar. Men indicier och ibland direkta bevis ( förolyckade och omhändertagna individer!) talade ett tydligt språk – vi var träffade av BOMBER!

Tydligast var influxet av SEGLARE. Så här långt kanske från 20 till 30 observationer av BLEK TORNSEGLARE (Apus pallidus) i Sverige och massiva siffror från övriga NW Europa!!!

Och härligt att befinna sig i stormens öga! David bjöd upp till en exkursion med upplägg att starta på Gubbanäsan och en “dragbar” Blekseglare. 9 entusiaster från Nils Erikssonsplatsen möttes av negativt BA på E4. Lugn utfärd mot “Näsan” så nytt larm och rusning mot

Vicken känsla! Och god consensus. Så här såg det ut! David har fångat det! Vi pustade ut, slöskådade Näsan och drog söderut mot N Lynga, typ bilkonvoj!

Tvärbroms vid Utteros! SEGLARE!!! – David apporterade, vi stoppar konvojen, jag vräker mig ut med Davids och min kikkert. Vi fokuserar och iskallt spanar vi in en än mer consensial  BLEKSEGLARE (Apus pallidus) och Conny Palm i bakomvarande bil fotar

Pu, pust skall försöka sammanställa. Tack alla för allt!

Written by admin

November 16th, 2018 at 6:14 pm

Rhodes in my heart

without comments

Onsdagen 31 maj 1989 anträdde jag färden till Rhodos. 995 spänn ospec  vecka med Allways.

Förfärat såg jag ut över medpassagerarna, salongsberusade, berusade, asberusade redan på planet.

Men det blev en äldre herre Lars L, som rumskompis på Diana

som lovade stark trafik, discobuller och lämpligt för ungdomar.

Min rutin för veckan, ut innan frukost, sedan cykel från “Gotlandsuthyr”!!! Ömsom högtrafikerat, lättrampat, ömsom gruskross med punkisångest. Lättmat em och kväll och snabba bad.

Lars L körde ordinarie rutin. Sova till sista frukostkvarten, så solbad och strandkoll till middag vid 2000  Avslut sen kväll med underhållning. Vi hann en gemensam middag, litet frukostprat och avskedschampagne med chokladmunkar. Han var en mestadels frånvarande men bra rumskompis.

Trots alla Bodegor med billiga förlustelser (skattefritt på den tiden!), så trodde jag nog på ett engångsbesök.

Men så blev det inte och en del av mina farhågor för Rhodos turistiga framtid kom på skam.

Först 21- 28 oktober 2012 och så i år 2018 14-28 oktober. Båda gångerna på hotel Cactus, fritt hav och sikt mot Turkiet. Samma rum 429 som tog emot med Ouzo-drinkar och sin härliga balkong för fågelskådning och morgongympa.

Rhodos stad anses som snällaste staden i Grekland. Och allt upplevdes som “snällt”, särskilt så här i slutet av säsongen.

Fågelmässigt är Rhodos mediokert med avseende på läget. Vattenbrist lär vara orsaken till både artfattigt och fåtaligt “Aves”bestånd. Å andra sidan är det en ö i absolut närhet till en av världens främsta fågelleder, norra mynningen av Rift Valley! – Så, allt kan hända. Ena dagen sliter jag ihop 10 arter, nästa 30+ med några russin.

Rhodos stad anses som en av de bästa fågelplatserna på ön – vad gäller antal och de häftigaste arterna – den bästa. Hade kunnat bli vid Cactus hela tiden. Men Monte Smith och västra stranden nedanför, båda en halvtimme bort, Mandrakihamnen, Gamla stan, Biblioteksparken mfl ställen gav alla fina tillskott på listan.

Att det inte dräller in nyheter hela tiden ger gott om tid och en lugn skådning, till skillnad från Östafrika men likt Fuerteventura och Island – för att ta “närliggande” jämförelser.

För att mäta mina ansträngningar får man nog gå utanför fågellivet.

På första resan hade jag hälsporre, så jag hyrde cykel från en grek som hade ett förflutet från Gotlands cykeluthyrning (Rhodos och Visby är vänorter!).  Kavade runt på norra delen av ön. Såg en av öns stora svarta ormar, Pilsnok, nedklubbad av en av Homeros nutida machohjälter. Namnet Rhodes lär fö kunna kopplas till ett antikt ord för orm och det sägs att de endemiska Dovhjortarna på ön inplanterades för att hålla ormarna borta. Enstaka av dessa ses ibland uppe på Monte Smith.

På de två senaste resorna kunde jag sikta in Trubbnosdelfin och Karettsköldpadda, båda starkt hotade arter i östra Medelhavet.

På högra bilden svävar några liror över delfinerna under vattenytan

Även sista resan travade jag runt i sviter av en hälsporre. Det blev uppåt milen/dag. Kunde på stadsmuren kolla in de två murkryparödlorna, och tom fota den vanligaste Agamen när jag vilade sporren.

Vädret växlar en del

Tornados

Hård vind

Stilla hav med massor av fisk och fåglar – och Turkiet 20 km bort.

Får vänta ytterligare en gång på fågelgenomgång – men den som väntar på något gott!!!

 

 

 

Written by admin

November 6th, 2018 at 3:05 pm

Halvtid Rhodos

without comments

Resan omgärdas av tre söndagar. Resdagarna 14 och 28 oktober och så mellandagen, idag 21 oktober.

Blir lämpligt att sammanfatta litet.

Segat litet och inte förrän tisdagen 23 oktober, min 72a födelsedag. Kanske ville jag nå de 80 arter Fat Birder stipulerar för en proffskådartur till Rhodos innan… Föralldel fuskat med Röd Ara och Myskand plus en del subtila splits men…

Rhodos är till ytan ungefär som Öland, men format som en pilspets. Spetsen är riktad mot N och Turkiet, 20 km bort. Och i den pilspetsen sitter jag på balkongen på fjärde våning, Cactus hotell. Och idag har jag fått en födelsedagspresent, en virgin Olive-oil från staffen. Härligt!

Normalt har man på sin höjd ett tiotal arter under några timmar. “Ogräsen” är fyra, Medelhavstrut, Tamduva, Gråkråka och Gråsparv. “Blommor” är en del vitfåglar, Rödnäbbad trut, Kaspisk trut, Svarthuvad mås och lirorna, Scopolis, Medelhavslira. Sedan kan vad som helst dyka upp; spetsverkan, ö, närheten till Turkiet.

Det talas om Pelikaner, Storkar, hägrar, biätare av flera sorter mm. Själv hade jag Klippsparv och Rostand förra gången och har haft Berglärka denna gång som gäster från Turkiets berg. Vid båda tillfällena har jag haft tre ugglearter jagande till morronjympan, Dvärguv, Minervauggla och Tornuggla.

I morse en fantastisk upplevelse av något insträckande, som ömsom upplevdes som en pilgrimsfalk och ömsom som en labb – en ljus fas Eleonorafalk! Dessutom en oväntad Balkanhök och en Fältpiplärka.

Sedan kan man ta en promenad söderut längs västra kusten. Ner till ett hembageri. Fina närstudier på allehanda trutar, Toppskarv, “desmarestii”, Blåtrast mm. Har också haft falsk Karettsköldpadda här.

En halvtimme rätt söderut, by foot och litet uppförsbacke, Monte Smith. Kan vara litet seg men däremellan kan vad som helst ses. Stora flockar med Rödtrupiga piplärkor med allehanda andra lärkor, piplärkor och ärlor har varit några dagars begivenhet. En Cypernstenskvätta, en kvardröjande Trädnäktergal några pärlor för svinet och förstås Örnvråkarna som väl häckar där! Dessutom finns där två endemiska ödlearter för Rhodos och den unika Rhodosdovhjorten.

Fat Birder rankar Rhodos stad bland de fem bästa fågellokalerna på ön och definitivt den med högst potential för mest och bästa arterna! Alltså inget att lämna för fågelskådandet.

Written by admin

October 23rd, 2018 at 5:42 pm

Rhodos

without comments

Söndag 0100 och jag vrider mig i sängen. Kraltar mig upp 0230, stänger av klockan på 0300. Gröt, fischlar, väcker Eva, finputsar, prickar av… 0500 avgång med gediget bagage, 50 kg fördelat på armar och ryggar. Till Korsvägen och bussen.

Allt flyter fint avgång på minuten 0805, men i litet och trångt plan med sedvanlig SAS-service. Flygningen perfekt och exakt landning 1245 lokal tid (sv tid 1145).

Bagageutlämningen totalt hipp-som-happ. Till slut ser jag Evas huvud sticka ut vid bandöppningen – med en av våra väskor och strax kommer nummer två som jag fångar upp, en timme efter landning.

Nåväl alla drabbas och på anslutningsbussen flyter allt igen. Alltmedan “bomberna” duggar tätt på BA och Band. Tittar ut genom bussfönstret och öppnar moteld, först Eleonorafalk och sedan Dvärgörn, kan bli de enda under resan???? Hade tippat Medlehavstrut, Gråkråka eller Gråsparv, som första art. De droppar in innan Cactus.

Furstligt mottagande. Rum 429, samma som förut? En välkomsthälsning och en flaska Ozo på kylning!

Och denna utsikt från vår balkong. Härliga bad i 20° medelhavsvatten fullt med blåskimrande fiskar.

Udden med Akvariet, den gula byggnaden pekar norrut mot Turkiet, som syns bra, när diset försvinner. Den västra sidan är “Windy Coast”, där blåser det alltid, den östra är “Costa Calma”, den ligger i lä och där ligger hamnarna och de hängivnaste soldyrkarna.

På udden får man allt. Kastade upp tuben och jobbade på hotjobs som Scopolilira och Medelhavstrut.

Fick nöja mig med 9 arter första dagen, men så härligt.

Dag två startade med gympa på balkongen. Det blåste hårt så balkongräcket fick ta emot mina balansövningar. Sedan superfrukost.

Vi var litet trötta efter gårdagen. Därför blev det en soft promenix till Monte Smith, Rhodos stads Akropolis och en häftig fågellokal. Eksångare, Örnvråk, Rödfalk var några go´bitar. Hem genom Gamla staden och via lusthamnen. 4,5 hrs, 11 km – vilsamt, hm.

Kändes skönt med ett dopp och tidig sänggång.

Litet mer kommer i nästa inlägg. Nu i alla fall ett 30-tal arter som ni kan följa på bifogade filen

Rhodos 2018

Written by admin

October 16th, 2018 at 7:37 pm

Posted in Resor

Västerled

without comments

Mitt i den Afrikanska dårskapen rusar vikingablodet i ådrorna.

Så befann jag mig åter i Västerled. Fegade med 11:28 från Stelor istället för 12:28.

Mindre nagelbitande men en timme längre V-garn – OR, 5hrs vs 4hrs – och visst har visst innovertats.

Men är priset högt, ibland skyhögt – utbrändhet, nedsmutsning, klimatet…

Så vad hitta på i flyktväg. Något i fågelväg?

Härligt med David, Zachis, Claudia på Brac, ö utanför Split i Kroatien.

Plötsligt klättrar jag upp på Adriatiska havets högsta bergstopp, svettas 2 mil i 35°C, simmar med syrgastuber, lyssnar på Olivsångare, Balkanmes och ser Stenhöna och Hökörn. Alltmedan jag suger på en mexikansk sura.

Har aldrig bestigit bergstoppen 800 möh men har svettats hur många mil som helst i +35°C, har aldrig simmat med syrgastub men hade min första Olivsångare i kassawaträd på SSS 1977!

För att få motion, action – styrsel på dårskap och Viking.

Röd Express från Korsvägen till Amhult i Torslanda. Smart drag rakt på görfina vandringar i Torslandaviken.

Förvisso varning för svärmande drönare på gamla flyget, gasattacker från räddningsverket, nedgrävda gifttunnor…

Men förbluffande vandring i vild lokal. Buffaloskit och några elstängsel förtog inte friden och njutningen.

Men TARGET SPECIES !? Jag försökte förgäves omvandla biffiga Gråtrutar och överexponerade Kanadagäss. Men det bidde en Gråhake, några Smådoppingar och 2 Gjusar som bäst.

Besteg en utsiktspunkt på det nesliga återtåget. Och där bland golfare och annat löst gick den

KEJSARGÅSEN,

förärar den en skärmbild av en skådare som räddade mig från nesan att benämnas stringare TACK

Är det en lifer, Sverigekryss eller…

Hmmmm, en skicklig genetiker hittar säkert spår…???

Dock alltid jätteroligt att hitta det litet udda. Är det inte essensen i fågelskådandet!?

Gav mig därför ut i STORMEN

30 ms i byarna och klämde en STORLABB Gött!!!

 

 

Written by admin

August 10th, 2018 at 6:52 pm

Hvergang

without comments

Tuborgs gamla devis, “När smakar en Tuborg bäst? – Alltid!”

Håller gott för naturen i allmänhet och fågelskådande i synnerhet

Plötsligt en prutgås bland kritt och vitkindade

Spår och karaktäristiska hostningar. Kvällen därpå kommer pinnson snokande under köksfönstret.

Bara för att ytterligare en dag senare hittas överkörd vid brevlådan – grym är världen!

Och grym är hettan, tropiska nätter, dagtid över 30°c, torrt-torrt.

Tidigt på morgonen svalkande dimslöjor – bara 20°c. Sedan bränner det på, batterierna i termometern smälter +50°!!!

Tänker på våra två år i Afrika, 40 år sedan.

Tänker på “African lunacy” med devisen,

“Another fucking hell of a beautiful day”

– yttrat av en frustrerad kvinnlig expat, som vacklar ut på verandan i Kenya.

Another fucking hell of lunacy, var den här Pillefinken, som jag jagade i den bländande hettan.

Kunde det vara??? – hybrid, inslag av Gråsparv eller superdjärva tanken Spansk sparv. Blaffig kindfläck, grov, svart näbb, stor bröstfläck, brutet halsband. Men nej inget som exklusivt talade för Grå eller Spansk. Och när den senare matade denne lille Pille så…

Nåväl överhettad och vimmelkantig lärde jag mig en del om Gråsparv vs Pilfink – Tack för det och gammal är äldst.

Väntar fortfarande på litet vadare så jag kan minska avståndet på Skådarligan till mina två Västergarnsrivaler, Lennart (i knapp ledning) och Anders. Plockar då och då in någon art, som Härfågel för en vecka sedan. Men, men avståndet omöjligt.

David pumpar in härliga utmaningar, foton på förbiflygande (natt?)häger och “nya” trutderivat. Kanske dax med nytt genombrott à la Jonssons (med Kaspisk och Medelhavs) ngn gång förra århundradet.

 

Written by admin

July 17th, 2018 at 2:25 pm

Don’t give up

without comments

Varmast, soligast, torrast i maj sedan 1800-talet

Enda nedfallet en himla massa rarrisar på platser ej beträdda av min hälsporre

Slog till i oktober-16 på Island. Verkade försvinna typ november-17

Men blossade så upp igen maj-18

Kanske därför jag tar alla dipkänslor med jämnmod, vad är väl de, mot när sporren trycker till – som tandvärk

Lyckades hitta en LUNDSÅNGARE, när jag linkade runt Näckrosdammen i söndags.

I måndags satt den utanför balkongen mot Rotary. David, Ulf P och många andra dippade. På onsdagen “fuskade” Berndt (han lär sig) fram den med iPhonen mitt i trappan ned mot Carlanderska.

På den gamla goda tiden hade en sådan här OBS bärgat hem hela vårfågelskådandet. Men med Moltonisångare, Eksångare, Orientvadarsval, Knölsvärta, Tjockfot…

Före Lundisen fick jag chansen.

Pascal hade examenskonsert på Konservatoriet i Köpenhamn 24 maj

Fantastisk föreställning och grymt nachspiel i Kongens have med Gasolin Burgare från Nyhavn och Munköl från Belgien tillsammans med toppmusiker. Klingade och kluckade så tinnitusen försvann. Har också läst, att det är bästa botemedlet – att överrösta.

David, han kan inte nog lovprisas, hade fixat tre nätter på Lotsvillan. Så redan 22 maj på min favoritbuss Flix med min favoritchaufför till Lund. Där fina stunder med yngsta ättelägget Mi och Kit. Innan Krankesjön och Silvåkratornet ffg i mitt liv. En så klassisk lokal!

Ett tiotal Svarttärnor, 2 Vita Storkar, Trastsångare, Skäggmes, Mindre Hackspett och förstås massor av Röda Glador mm

Härlig känsla i aftonen, att dra västerut och törna in på Lotsvillan, så fint i mitt minne.

David gav stränga order om 5:15, så jag fick en skarp reprimand för min akademiska kvart. Nåväl på Nabben var vi på plats samtidigt som giganten Bengt G och eminente Janne. Alltså suveränt skådande men litet tunt att skåda. Kanske en Skräntärna var värstingen.

På återtåget grävde David fram en Gulhämpling vid fyrdungen. Jag travade upp till Flommens golfbana och kunde dokumentera, hanen i en Svarthakad buskskvättehäckning

De övre är tagna med kameran, med största förstoring. De undre är tagna med kameran genom tub, minsta förstoring.

Observera på övre bilden, stor nackfläck, skarpt avgränsad bröstlapp, vit mage – men inte en östlig typ! – de här karaktärerna måste var än mer uttalade!

Via Skanörs borgruin och ICA, härlig lunch på Ljungen.

Ganska lungt, men lärorikt kring en falk. Togs omgående för Pille och lades till handlingarna.

Men på skoj följde jag den. Fick efter ett tag infallet, att tänk om Tartarfalk. Snöade in  på det alternativet ett tag, som helt kunde sänkas när den kom närmare – Alas pilgrimsfalk!? Såg flera icketypiska pillekaraktär, men inget annat alternativ kunde ju tänkas!?

Men så kommer Tomas Tvivlaren, Eftertankens kranka blekhet – Svarta vingspetsar, ruggningsmönster på undervingen, mm – och jag  blir benägen att sätta en peng på AFTONFALK! Även David vacklar

Dag 2 på Nabben bjuder en Gräshoppsångare, så ljuvligt att kunna höra. Några andra seniorer instämmer. Den sitter bara någon meter ifrån oss. Ljungen är litet livligare idag med åtminstone en BRUNGLADA

Dag 3 och avsked ger en BIÄTARE som vi är tre skådare att oberoende höra. En Svartkråka och 1-2 Rosenfinkar

Återfärden mot Göteborg dramatisk, car-breakdown på motorvägen utanför Helsingborg. Tur i otur bärgas vi hem till Dan och Yvonne. Varmt mottagna och en ny bil till Göteborg. Hur hyggligt får det vara ibland!?

Och jag känner mig inte längre så stukad

Fighting Face på Nabben

Written by admin

June 1st, 2018 at 3:59 pm

Home sweet home 15.12 – 19.12 2017

without comments

En långt utdragen ankomst, men så skön del av en lyckad SAFARI.

Vi kom “hem” till Lutembe, när solen drog ned i väster. Hälsades av Jackie, Pancras, 2 mycket underdåniga hundar och Jonathan

2 mycket lugna dagar och jag samlar ihop fina obsar på några outings. Vi vegeterar på tomten, i vårt hus och packar.

Litet dystert med all exploatering sedan första gången vi var här.

Avskedsdagen djärv utfärd i kanoter på Lutembe Bay. Kaj och Jonathan i den den smäckrare farkosten medan jag får uppblåsta “paddan”. Tur man är gammal paddlare.

Som alltid en del finesser. Specialare på Afrikansk beckasin vs Enkelbeckasin och Långnäbbade måsar samt mycket annat fint.

Så till Entebbe och den sägenomspunna flygplatsen. Min oro förbytts i genomtrevlige bemötande, vårt bagage bärs gratis, check-in mycket vänlig, trevlig och rask. Wi-fi fungerar excellent.

På planet vänlig steward som ger oss bättre platser. Tur Eva är med!

Beskedet att vi hamnar på senare anslutning på Schiphol inget nedköp, gratis lunch med öl och lugn ankomst till OR 19 dec

HOME SWEET HOME

 

Written by admin

May 17th, 2018 at 6:31 pm

Posted in Old times,Resor

Kisumu 14 dec 2017

without comments

Suger att dra vidare, detta var, THE PLACE, för fågelskådaren, som vågar spana själv!

Ut på “Death Rd”, ofattbara dödstal, men mest nattetid.

Vi passerar 3000 möh utan problem och dricker té vid samma teplantage som 2006. Minns igen – sic!

Men fartkontrollerna fastnar till slut för oss och det blir några sega timmar i Kericho, när Kajs diplomatpass inte står sig utan han står inför rätta. Vi befarade övernattning på ganska trist ställe. Ändå resonabelt och inte minst Eva får stöd från olika håll. Men ändå skönt att dra vidare inom hastighetsgränserna.

Till Kisumu, åter nostalgy-place för mig. Martin och jag bodde i lyxigt tältcamp där tre nätter 13 – 16 nov. Vi hade bökande Flodhästar utanför tältduken. inga Hippos denna gång men fint Nyanza club och fin aftonmat vid Victoriasjön med Eleonorafalk och Water Dikkop. Mindes och utlovade dom från förra gången!

Åter ett ställe(!), men 400 mil sätter sig i benen och för Kaj sög nog “Home sweet Home” med Jackie och Jonathan. Vi visste också att detta kunde bli jobbigaste biten, särskilt runt Kampala med mycket tung trafik, järnvägen är inte återställd.

Innan vi lämnade Kisumu kollade vi punkan som verkade hålla. Tänk vad dom klarade i Mkwaya mitt ute i ingenting!

Lång sträcka men gick fint till gränsstaden Busia. Nästan för lätt genom gräskontrollen, fick ågren fram till avgången från Entebbe, att vi inte fått tillräckligt med dokument – vid alla tidigare gränser hade vi fått så fina visum, ibland med foton och täckande en hel passida. Här bara en ynka stämpel, dessutom med fel datum. Men vem grumsar och så var vi “hemma” i Uganda.

Kort lunchpaus på det sista i matsäcken och resans ende hane Stäpphök.

Från Nilens källa vid Jinja till efter Kampala Traffic jam. Ändå orkade vi handla myggnät, presenter, öl resp – vem? gissa.

Så Lutembe efter nästan 500mil. Genom tre länder, från Nilens källor till Indiska Oceanen, förbi Afrikas högsta berg, korsat Rift Valley……

 

Written by admin

May 8th, 2018 at 4:57 pm

Lake Elementaita 12 dec – 13 dec 2017

without comments

Massajsteppen breder ut sig, när vi rusar norrut mot Kenyagränsen, Namanga.

Otroligt att följa vår framfart på mobilen, en del är rena science fiction annat nästan retro- 40 år sedan!

Tomt-tomt, så kommer några massajer vandrande.

Alltid litet tufft med gränser-visum, men Namanga går fint. Aningen gräddfil med Kajs “diplomat”pass.

Inne i utkanten av Ambroseli NP så vi passar på

matsäck, fortfarande lite konserver från “civilisationen”, lätta på trycket och gamar, storkar mm och en riktig hit var TARTARFALKEN på en stolpe. Tänk att jag såg min första 1977 i Riften!

Innan vi hamnar i Nairobi. Busy-busy, en av de stora storstäderna i Afrika som lever upp till allt det vi nu försöker undfly.

Ändå litet nostalgi för mig från besöket på Svenska skolan med Martin, 11 november – 25 november 2006. Återser Kibera, världens största slumområde, och Ngong Hills, Karen Blixens gamla lya. Vi besökte båda ställena.

Nu är det faktiskt jag som anför!

Tänkte Nairobi NP, där jag förra gången såg en hel del djur, bla lejon. Nu såg det tomt ut på djur men det blev ändå nästan så när mitt kort sögs in av ett ATM. Tryckte frenetiskt och tillkallade beväpnad vakt och där kom kortet och vi drog vidare.

Visste inte riktigt, men kom efterhand på att det måste vara sjön mellan Lake Nakuru och Lake Navaisha     – Lake Elementaita, som Desireé från Svenska skolan, Martin och jag lunchat vid 13 nov-06 och som är ett russin i kakan.

Och visst, när vi sökte oss fram till Pelican Lodge, höll vi på att aldrig komma fram. Isabella, Pied, Turkestan, Isabella, Stentrast – det tog aldrig slut och så minns jag förra gången också. Mitt i pulsådern, Rift Valley.

Pelican lodge, mycket komfort, helt ok, men inte riktigt den vänlighet…? Och mycket riktigt var det fullbokat nästa natt. Eva och jag var fast beslutna och fick Kaj med oss, en natt till.

Vi hittade nytt, charmigare om än inte lika lyxigt boende, Eagle Point.

Eget hus för Eva och mig och…

inom kikarsiktet Nakuru NP, som har det mesta av EA Wild Life – inte Big five som 2006 –

men från verandan till vårt hus!

Leopard, Hyena, Buffalo, Rotschildts giraffe, Elefant, … mängder av fåglar av olika grymma arter och så Safariöl vid kvällsbrasan – Eden!!!!

Written by admin

May 2nd, 2018 at 5:36 pm