Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for the ‘Resor’ Category

Hvergang

without comments

Tuborgs gamla devis, “När smakar en Tuborg bäst? – Alltid!”

Håller gott för naturen i allmänhet och fågelskådande i synnerhet

Plötsligt en prutgås bland kritt och vitkindade

Spår och karaktäristiska hostningar. Kvällen därpå kommer pinnson snokande under köksfönstret.

Bara för att ytterligare en dag senare hittas överkörd vid brevlådan – grym är världen!

Och grym är hettan, tropiska nätter, dagtid över 30°c, torrt-torrt.

Tidigt på morgonen svalkande dimslöjor – bara 20°c. Sedan bränner det på, batterierna i termometern smälter +50°!!!

Tänker på våra två år i Afrika, 40 år sedan.

Tänker på “African lunacy” med devisen,

“Another fucking hell of a beautiful day”

– yttrat av en frustrerad kvinnlig expat, som vacklar ut på verandan i Kenya.

Another fucking hell of lunacy, var den här Pillefinken, som jag jagade i den bländande hettan.

Kunde det vara??? – hybrid, inslag av Gråsparv eller superdjärva tanken Spansk sparv. Blaffig kindfläck, grov, svart näbb, stor bröstfläck, brutet halsband. Men nej inget som exklusivt talade för Grå eller Spansk. Och när den senare matade denne lille Pille så…

Nåväl överhettad och vimmelkantig lärde jag mig en del om Gråsparv vs Pilfink – Tack för det och gammal är äldst.

Väntar fortfarande på litet vadare så jag kan minska avståndet på Skådarligan till mina två Västergarnsrivaler, Lennart (i knapp ledning) och Anders. Plockar då och då in någon art, som Härfågel för en vecka sedan. Men, men avståndet omöjligt.

David pumpar in härliga utmaningar, foton på förbiflygande (natt?)häger och “nya” trutderivat. Kanske dax med nytt genombrott à la Jonssons (med Kaspisk och Medelhavs) ngn gång förra århundradet.

 

Written by admin

July 17th, 2018 at 2:25 pm

Don’t give up

without comments

Varmast, soligast, torrast i maj sedan 1800-talet

Enda nedfallet en himla massa rarrisar på platser ej beträdda av min hälsporre

Slog till i oktober-16 på Island. Verkade försvinna typ november-17

Men blossade så upp igen maj-18

Kanske därför jag tar alla dipkänslor med jämnmod, vad är väl de, mot när sporren trycker till – som tandvärk

Lyckades hitta en LUNDSÅNGARE, när jag linkade runt Näckrosdammen i söndags.

I måndags satt den utanför balkongen mot Rotary. David, Ulf P och många andra dippade. På onsdagen “fuskade” Berndt (han lär sig) fram den med iPhonen mitt i trappan ned mot Carlanderska.

På den gamla goda tiden hade en sådan här OBS bärgat hem hela vårfågelskådandet. Men med Moltonisångare, Eksångare, Orientvadarsval, Knölsvärta, Tjockfot…

Före Lundisen fick jag chansen.

Pascal hade examenskonsert på Konservatoriet i Köpenhamn 24 maj

Fantastisk föreställning och grymt nachspiel i Kongens have med Gasolin Burgare från Nyhavn och Munköl från Belgien tillsammans med toppmusiker. Klingade och kluckade så tinnitusen försvann. Har också läst, att det är bästa botemedlet – att överrösta.

David, han kan inte nog lovprisas, hade fixat tre nätter på Lotsvillan. Så redan 22 maj på min favoritbuss Flix med min favoritchaufför till Lund. Där fina stunder med yngsta ättelägget Mi och Kit. Innan Krankesjön och Silvåkratornet ffg i mitt liv. En så klassisk lokal!

Ett tiotal Svarttärnor, 2 Vita Storkar, Trastsångare, Skäggmes, Mindre Hackspett och förstås massor av Röda Glador mm

Härlig känsla i aftonen, att dra västerut och törna in på Lotsvillan, så fint i mitt minne.

David gav stränga order om 5:15, så jag fick en skarp reprimand för min akademiska kvart. Nåväl på Nabben var vi på plats samtidigt som giganten Bengt G och eminente Janne. Alltså suveränt skådande men litet tunt att skåda. Kanske en Skräntärna var värstingen.

På återtåget grävde David fram en Gulhämpling vid fyrdungen. Jag travade upp till Flommens golfbana och kunde dokumentera, hanen i en Svarthakad buskskvättehäckning

De övre är tagna med kameran, med största förstoring. De undre är tagna med kameran genom tub, minsta förstoring.

Observera på övre bilden, stor nackfläck, skarpt avgränsad bröstlapp, vit mage – men inte en östlig typ! – de här karaktärerna måste var än mer uttalade!

Via Skanörs borgruin och ICA, härlig lunch på Ljungen.

Ganska lungt, men lärorikt kring en falk. Togs omgående för Pille och lades till handlingarna.

Men på skoj följde jag den. Fick efter ett tag infallet, att tänk om Tartarfalk. Snöade in  på det alternativet ett tag, som helt kunde sänkas när den kom närmare – Alas pilgrimsfalk!? Såg flera icketypiska pillekaraktär, men inget annat alternativ kunde ju tänkas!?

Men så kommer Tomas Tvivlaren, Eftertankens kranka blekhet – Svarta vingspetsar, ruggningsmönster på undervingen, mm – och jag  blir benägen att sätta en peng på AFTONFALK! Även David vacklar

Dag 2 på Nabben bjuder en Gräshoppsångare, så ljuvligt att kunna höra. Några andra seniorer instämmer. Den sitter bara någon meter ifrån oss. Ljungen är litet livligare idag med åtminstone en BRUNGLADA

Dag 3 och avsked ger en BIÄTARE som vi är tre skådare att oberoende höra. En Svartkråka och 1-2 Rosenfinkar

Återfärden mot Göteborg dramatisk, car-breakdown på motorvägen utanför Helsingborg. Tur i otur bärgas vi hem till Dan och Yvonne. Varmt mottagna och en ny bil till Göteborg. Hur hyggligt får det vara ibland!?

Och jag känner mig inte längre så stukad

Fighting Face på Nabben

Written by admin

June 1st, 2018 at 3:59 pm

Home sweet home 15.12 – 19.12 2017

without comments

En långt utdragen ankomst, men så skön del av en lyckad SAFARI.

Vi kom “hem” till Lutembe, när solen drog ned i väster. Hälsades av Jackie, Pancras, 2 mycket underdåniga hundar och Jonathan

2 mycket lugna dagar och jag samlar ihop fina obsar på några outings. Vi vegeterar på tomten, i vårt hus och packar.

Litet dystert med all exploatering sedan första gången vi var här.

Avskedsdagen djärv utfärd i kanoter på Lutembe Bay. Kaj och Jonathan i den den smäckrare farkosten medan jag får uppblåsta “paddan”. Tur man är gammal paddlare.

Som alltid en del finesser. Specialare på Afrikansk beckasin vs Enkelbeckasin och Långnäbbade måsar samt mycket annat fint.

Så till Entebbe och den sägenomspunna flygplatsen. Min oro förbytts i genomtrevlige bemötande, vårt bagage bärs gratis, check-in mycket vänlig, trevlig och rask. Wi-fi fungerar excellent.

På planet vänlig steward som ger oss bättre platser. Tur Eva är med!

Beskedet att vi hamnar på senare anslutning på Schiphol inget nedköp, gratis lunch med öl och lugn ankomst till OR 19 dec

HOME SWEET HOME

 

Written by admin

May 17th, 2018 at 6:31 pm

Posted in Old times,Resor

Kisumu 14 dec 2017

without comments

Suger att dra vidare, detta var, THE PLACE, för fågelskådaren, som vågar spana själv!

Ut på “Death Rd”, ofattbara dödstal, men mest nattetid.

Vi passerar 3000 möh utan problem och dricker té vid samma teplantage som 2006. Minns igen – sic!

Men fartkontrollerna fastnar till slut för oss och det blir några sega timmar i Kericho, när Kajs diplomatpass inte står sig utan han står inför rätta. Vi befarade övernattning på ganska trist ställe. Ändå resonabelt och inte minst Eva får stöd från olika håll. Men ändå skönt att dra vidare inom hastighetsgränserna.

Till Kisumu, åter nostalgy-place för mig. Martin och jag bodde i lyxigt tältcamp där tre nätter 13 – 16 nov. Vi hade bökande Flodhästar utanför tältduken. inga Hippos denna gång men fint Nyanza club och fin aftonmat vid Victoriasjön med Eleonorafalk och Water Dikkop. Mindes och utlovade dom från förra gången!

Åter ett ställe(!), men 400 mil sätter sig i benen och för Kaj sög nog “Home sweet Home” med Jackie och Jonathan. Vi visste också att detta kunde bli jobbigaste biten, särskilt runt Kampala med mycket tung trafik, järnvägen är inte återställd.

Innan vi lämnade Kisumu kollade vi punkan som verkade hålla. Tänk vad dom klarade i Mkwaya mitt ute i ingenting!

Lång sträcka men gick fint till gränsstaden Busia. Nästan för lätt genom gräskontrollen, fick ågren fram till avgången från Entebbe, att vi inte fått tillräckligt med dokument – vid alla tidigare gränser hade vi fått så fina visum, ibland med foton och täckande en hel passida. Här bara en ynka stämpel, dessutom med fel datum. Men vem grumsar och så var vi “hemma” i Uganda.

Kort lunchpaus på det sista i matsäcken och resans ende hane Stäpphök.

Från Nilens källa vid Jinja till efter Kampala Traffic jam. Ändå orkade vi handla myggnät, presenter, öl resp – vem? gissa.

Så Lutembe efter nästan 500mil. Genom tre länder, från Nilens källor till Indiska Oceanen, förbi Afrikas högsta berg, korsat Rift Valley……

 

Written by admin

May 8th, 2018 at 4:57 pm

Lake Elementaita 12 dec – 13 dec 2017

without comments

Massajsteppen breder ut sig, när vi rusar norrut mot Kenyagränsen, Namanga.

Otroligt att följa vår framfart på mobilen, en del är rena science fiction annat nästan retro- 40 år sedan!

Tomt-tomt, så kommer några massajer vandrande.

Alltid litet tufft med gränser-visum, men Namanga går fint. Aningen gräddfil med Kajs “diplomat”pass.

Inne i utkanten av Ambroseli NP så vi passar på

matsäck, fortfarande lite konserver från “civilisationen”, lätta på trycket och gamar, storkar mm och en riktig hit var TARTARFALKEN på en stolpe. Tänk att jag såg min första 1977 i Riften!

Innan vi hamnar i Nairobi. Busy-busy, en av de stora storstäderna i Afrika som lever upp till allt det vi nu försöker undfly.

Ändå litet nostalgi för mig från besöket på Svenska skolan med Martin, 11 november – 25 november 2006. Återser Kibera, världens största slumområde, och Ngong Hills, Karen Blixens gamla lya. Vi besökte båda ställena.

Nu är det faktiskt jag som anför!

Tänkte Nairobi NP, där jag förra gången såg en hel del djur, bla lejon. Nu såg det tomt ut på djur men det blev ändå nästan så när mitt kort sögs in av ett ATM. Tryckte frenetiskt och tillkallade beväpnad vakt och där kom kortet och vi drog vidare.

Visste inte riktigt, men kom efterhand på att det måste vara sjön mellan Lake Nakuru och Lake Navaisha     – Lake Elementaita, som Desireé från Svenska skolan, Martin och jag lunchat vid 13 nov-06 och som är ett russin i kakan.

Och visst, när vi sökte oss fram till Pelican Lodge, höll vi på att aldrig komma fram. Isabella, Pied, Turkestan, Isabella, Stentrast – det tog aldrig slut och så minns jag förra gången också. Mitt i pulsådern, Rift Valley.

Pelican lodge, mycket komfort, helt ok, men inte riktigt den vänlighet…? Och mycket riktigt var det fullbokat nästa natt. Eva och jag var fast beslutna och fick Kaj med oss, en natt till.

Vi hittade nytt, charmigare om än inte lika lyxigt boende, Eagle Point.

Eget hus för Eva och mig och…

inom kikarsiktet Nakuru NP, som har det mesta av EA Wild Life – inte Big five som 2006 –

men från verandan till vårt hus!

Leopard, Hyena, Buffalo, Rotschildts giraffe, Elefant, … mängder av fåglar av olika grymma arter och så Safariöl vid kvällsbrasan – Eden!!!!

Written by admin

May 2nd, 2018 at 5:36 pm

Arusha 10 dec – 11 dec 2017

without comments

Alltför tidigt drar vi från detta underbara retreat i Usambara. Som på så många ställen under våra resor, här skulle vi kunna stanna och …! – men det skall vi ju i Joberg vårt ORIGIN!

Ned för de dimhöljda bergsregnskogarna och till vår “route-76”.

Magiskt att vara ute i ökenvinden och vi minns vår punka 1976, inget reservhjul och Roger, “Inte stanna, här är farligt”. Men det gick vägen, liksom när den här besten korsade vår väg

Trodde först på Kobra, men det är den mytomspunna Boomslang. Högpotent giftig, men “backfanged” så  mänskligt fatala möten inskränker sig till machoanlagda hebarister, med den i sin samling och som sticker fingret i gapet på den!!!

Kan ju tyckas litet enahanda det här åkandet, men varje sekund är en upplevelse! Hela tiden.

Först till Kajs gamla volontärskola, när han kom till Tanzania 1975, TDCMCD – minnen! Vi hade gärna bott där, men ingen plats och vidare. Litet oroliga för Villa Poa, vårt planerade boende.

Djupare in i gyttret av storstaden Arushas myller – bemanning!

VILLA POA, tidigare en UN-förläggning nu övertagen av driftiga ungdomar. Vi bestämmer en extranatt på stubinen.

Så härligt att blicka ut mot Mt Meru, en snöhöljd topp i klass med Mt Kilimanjaro, ett försvinnande skimmer i fjärran.

En trädgård som vimlar av fåglar.

Vilken stämning; bikers från Holland, journalist från Bahamas, bergsklättrare från Tyskland, en kvarglömd finska och så vi,

vid middagen ur gemensam gryta – “Heart of human darkness!!!”

Eva bara njöt på Villa Poa. Kaj och jag svårade vid en obskyr damm. Tropisk stiltje – men vänta bara – snart dramer både här och där, massor av spännande fåglar

Svarthäger, Silkeshäger, Rallhäger! Några damer slåss om en älskare, eller var det tvärtom. Vi slår oss fram till varsitt grillspett!

Åter ett ställe att lämna med viss saknad, vi har varit on the road länge!

 

Written by admin

May 2nd, 2018 at 4:29 pm

Lushoto 9 dec 2017

without comments

Regn, ett ganska tungt, följer oss ut till route 76, 1976 med Roger till Mwanza.

Och fortsätter fram till klassiska Usambara, höga berg in the Bird highway, Rift Valley.

Endemer och massor av flyttfåglar. Men litet svår terräng och kräver tid. Blott en dag för oss!

På några tusen meter, dimma och grått. Förväntade hotellet bara ett skelett och ägaren lättad att vi inte propsade på att bo där.

Eva och Lonely Planet slog fast St Eugens, något missionary förstås, men görfint med mat och fina rum.

Jag lyckades också spika en gammal obs från Moshi, 1976, Green Ibis!!!

Mycket fint droppar in och vi hade gärna stannat längre.

Written by admin

May 1st, 2018 at 5:32 pm

Tanga 7 dec – 8 dec 2017

without comments

Kaj dokumenterar non-existant Coco Beach och pengarna tillbaka!

Fin tur norrut med massor av fina fåglar. Vi träffar också alltfler massajer – kul!

Och naturligtvis hamnar vi på lunchen på STÄLLET, där vi skulle bott.

Härligt, med god mat, komfort och fåglar, fåglar – gräset är alltid grönare…!

Nå, vi töffar in i en av Tanzanias större städer, Tanga. Nu sömnig i minnet av hampans storhetstid.

Och här slår det förbeställda in, BMA superfint.

Vi njuter “civilisationen” i obskyr krog med lättsamma damer och stark öl.

Blir också Yotcluben med Barbecue och bad. Utsikt över den tynande hamnen.

Och Spotted Eagle Owl tittar in genom fönstret på kvällen.

Written by admin

May 1st, 2018 at 5:08 pm

Pangani 4 dec – 6 dec 2017

without comments

Vi bryter upp från Mkwaya. Tufft och fantastiskt på samma gång.

Coco Beach hägrar, en oas, som skall bli hela resans höjdpunkt. Förbetald och allt.

Finns inte! En vag kontakt med någon dam i Frankrike, som skriker att hon vill ha pengarna är allt.

Färjan över Panganifloden och vi räddas åter av Eva och Lonely Planet, Seaside Community Lodge. Litet religiös touch eller…? Käck personal!

För första och enda gången litet anfrätta, drag i ryggen och muller i magen, men inte mer.

Vi bor bättre, men också stökigare i utkanten av en större by.

Jag passerar 300 arter

Tundratrut, Sotmås, en handfull Tärnor bland alla vadare!

Sista natten invasion av flygfän, men raskt rumsbyte räddar skönhetssömnen!

Så snart on the road again. Antastas av immigration-officer som väl helst vill att vi skall betala/stanna ett tag. Med lagom bestämdhet och vänlighet blir uppehållet försumbart och plånboken intakt.

 

Written by admin

May 1st, 2018 at 4:31 pm

Mkwaya 1 dec – 3 dec 2017

without comments

Gör litet jumpa på cementgolvet. Gläntar på gardinerna för att inte falla omkull vid balansövningarna.

Ljumma vindar sveper in från Oceanens 35° vatten. Varmt, fuktigt, vidunderligt – the African lunacy! Jag vandrar ut över de vidsträckta ebbvidderna. Förlorad om man inte tänker på vattenbalans, solen i Zenith.

En ostronfiskare skriker, stapplar, faller omkull – en knivskaft sticker ut i armhålan. Inte läge att spela Allan som i Joberg. Han tas om hand!?

Förundrad som för 42 år sedan i DES utanför Sea-View, svenska volontärers hostel. Fåglar överallt, och vilka arter, allt man kan tänka sig!

10+ arter bara på dessa snapshots. Och många av dem “svenska” önskearter, Kaspisk pipare, Mongolpipare, Ökenpipare, Tereksnäppa and you name it! 100 arter på ett dagsrave by foot, no problem.

Men ekvatorn suger. Här vid strandbungalowen 38° i skuggan – och i vattnet. Fantastiskt med en liten dusch(vattenkran!) bakom knuten

Så kommer dhowen in i kvällssolen, med fisk till vårt kvällsmål. Inget finns men ändå kan det trollas fram. Också till den pyspunka som drabbat vår farkost. En plugg i hålet så får vi se.

Kaj 69 år firas av hela bygden som kommer med buss och invaderar stranden några timmar. Lustigt sammanträffande, minns en tidigare födelsedag på restaurang i Entebbe, när en UN-arbetare firade samtidigt.

Visst är vi litet slitna men vid gott mod mot nya äventyr.

Written by admin

May 1st, 2018 at 3:53 pm