Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for the ‘Resor’ Category

Kryssarklubben!?

without comments

Vore inte namnet upptaget av ädla seglarbaroner så…

Men kan det finnas en bättre ord, att beskriva vad fågelskådaren fokuserar på

Läste förvisso följande “…ett nytt kryss för mig, även om jag inte är någon kryssare…”

Ett kryss för seglarbaronen är ett upphöjt stadium, medan fågelskådaren mest betraktar det med upphöjt överseende. Club300 har försökt men…

Och i den bästa av kryssartider (för fåglar alltså), oktober månad dagarna kring v42.

Vad är ett kryss? Att varsebli och arta en fågel?

Varseblivningen och artning, validerar och bestämmer observatören över – för egen del! – och hen får kryssa krysset genom sin egen entusiasm vs sin egen “Tomas tvivlare”!

Vill man få krysset officiellt godkänt tillkommer ett annat kryssande, att kryssa mellan regler, kriterier, avundsjuka, kritik mm – likt sjöbaronernas jotting!

Här några kryssningar mot krysset.

Har skrivit mycket om den Större Liran vid Hovs hallar 27 sep 2014. Upptäckte den – ÄDELKRYSS idel ädel adel KRYSSARENS KRYSS – men började med att bestämma den till gulnäbbad, skickades ut på BA, men tack vare August Thomasson ombestämde vi till Större Lira. “Tomas tvivlare” anfrätte mig, jag hade mest jobbat på Scopolis Lira och ny art för Sverige. Ett frågetecken alltså – fegt! Löste sig dock med diagonalbandet på undervingen från vingknogen till bakre armbasen – klockrent! Just det jag jobbat med.

Roligt att visa på denna bild från Island 31 aug i år. Jag har sett många Större liror, på Island, i Marocko, i Sydafrika. Men räknar ändå denna som ÄDELkryss. Upptäckt i Sverige!

Visst är vita nackbandet tydligare, men när adrenalinet pressar upp blodtrycket, vinden är uppe i 15 ms, då gäller det att hugga och minnas!

 

Så förflyttar vi oss till Sallmundsudd på Gotland 0930 22 okt.

Dagen innan hade Anders Tengholm rapporterat en trolig sibpipit. Särskilt intressant för att Gotlands första setts där 2012 och att n:o 2 setts 9 okt på Faludden. Anders och jag på väg till Närsholmen, när larmet kom, Anders igen, trol sibpipit. Anders O rattade suveränt söderut!

Några få där. Blåsigt, höstmörkt, ngt dämpat, men mkt trevliga Anders, Olle ngn till. Alla lodade iväg där den setts senast. Jag gick litet ojuste iväg mot vad jag mindes från Indien som typiskt ställe. Olle valde också position ngt utanför mig. Halkade ner i ett igenvuxet dike. En fågel flög upp och satte sig lågt i en björk. Kikaren upp, YES!, bara att buga och bocka. Allt på plats, vrålade på de andra, larmade på BA – säkert bestämd! Men, men dagen gick och vilka såg vad.

Ett foto kändes skönt tack Jörgen

Nästa dag gick det fint att kolla på artportalen. För mig kryss såklart, har sett och artat, men ÄDEL??? Att jag var först att typ sätta ned foten!? Men mitt ganska asociala beteende!? Njaaa!?

20 oktober ute på Faluddenspetsen.

Anders hade ÄDELkryssat två adulta Vitnäbbade islommar. Han hittade båda och artade en så det är utan diskussion. Plus att flera adulta plockades in på Öland, i Blekinge och i Skåne de följande dagarna.

Så gick jag för att lätta på trycket. Kolliderade med en liten brun fågel, som jag fick se och höra mycket bra, BRUNSÅNGARE! Är väl bekant med arten. Eftersök utan resultat.

Litet senare i Alkärret har först Anders o jag sekundobsar på fågel och läte. Och Lennart W på samma ställe ngt senare.

Så idag skärmdumpar 3 km därifrån

Grymma bilder av Magnus och Fredrik och ögonbrynsbandet, så likt!!!

Ädelobs, nej, redan avklarad på Kronholmen. Men vadå!? Kryss, någon antydde att jag bara sett en gärdsmyg!?

Va,va avundsjuka, antagonism eller bara brist på social känsla eller är jag offer för hallucinationer.

Kryssandet gör verkligen skådandet intressant utöver fågelskådandet!

 

 

 

Written by admin

October 26th, 2017 at 6:52 pm

Galopp Falsterbo

without comments

Bernt och jag hade tänkt avrunda Skånefloggen med en “lätt” till Klagshamn – litet labbar kanske? – innan han vände kylargallret mot norr och Götet.

Men Falsterbonäset sög och avstånden är inte så stora. Dessutom kunde jag byta pilot till David som fanns där med de stora grabbarna.

Vinden från sydväst friskade i och samma vädersträck låg tunga mon och väntade på att attackera. Därför valde vi strax söder fyren som obsplats. Bra vindskydd och kort reträttväg till Parkeringen.

Märkvärdigt tryck på sträcket med tanke på vädret. Bra med sjöfågel, fa Bläsänder i 100-tal, tättingar toppades med 100-tals Gulärlor. Tom en del rovfåglar, massor av Sparvhökar och en del Bivråkar, Bruna kärrhökar och Fiskgjusar. Särskilt bland rovisarna var det många som drog rakt västerut och missades av Udden. En del av de landbaserade flyttarna valde, efter att ibland ha rastat på greener och fair-ways, att vända tillbaka!

Plötsligt fladdrade det till i strandkanten, “en knepig mås”, var min första tanke. En STÄPPHÖK, 2K hane, precis som igår. Konstaterade det givna, liten med spetsig vinge, skarp svart vingkil, i vissa ljusvinklar nästan vitaktig. Dessutom en del ungfågelpennor och man kunde också ana en ljusbruntonad rest av ungfågelns huvud – alltså 2K!

Samtidigt som jag tryckte på mobilen, hörde jag Davids röst. Dom hade hittat den när den sneddade ut över havet mot Stevn´s Klint. Bra koordination den här gången. Annars ställde ju vädret till det.

Svårt att veta med några Rödstrupiga piplärkor, några Forsärlor, en Lappsparv, en Tornseglare.

En STÄPP(/ÄNGS)HÖK, honfärgad, som jag först ville stringa till fjällabb, och en hane ÄNGSHÖK gick definitivt out of sight för Uddfolket.

Precis när Bernt lämnat och jag styrt upp mot David och Udden, hördes ett karaktäristiskt “tsrrii”, kraftigt och genomträngande, och bland ett gäng Gulärlor kom en CITRONÄRLA över lagunen, nära och bra, nästan i ögonhöjd. Grå, öppet ansikte, breda tydliga vingband – en 1K-fågel. Den lät flera gånger innan den sneddade in över golfbanan. Alerterade genast Udden, förgäves, kanske vände den/dom?

Med tilltagande blåst och kraftigt regn blev det en stilla cruising på Skåneslätten medan vi smälte några härliga dagar. David släppte mig utanför hotellet och fortsatte ensam mot Götet.

Written by admin

September 21st, 2017 at 11:51 am

Fullt sken i Skåne!!!!

without comments

Året har hankat sig fram. Skall inte klaga, många fina skådardrag både själv och tillsammans med andra.

Mest ett labert skrittande och kanske litet väl många nästanobsar, typ, da´n före – da´n efter – alldeles i närheten.

11 till 14 sep hade alltid kreativa Eva slagit till med booking.com och tre nätter på Clarion Collections Hotel i Lund. Hon hade ett gediget program med många spännande möten – Och jag kunde kanske roa mig med att gå runt i Lunds parker eller sitta på någon takterass och spana och i övrigt må gott.

Krävdes att blunda för närheten till Falsterbo, havsfåglar på Hönö och östliga godsaker på Gotland.

Men “Catcher in the rye”, Bernt dök upp – med dotter i Lund och egen lya där. Han var eld och lågor. “Kommer med egen bil på måndag och åker på onsdag!”.

Dessutom skulle David skåda litet i Skåne samma dagar.

Och som pricken över i:et, den 10 sep rena rovisfrossan i Börringeområdet, Stäpphökar, 2 adulta Mindre skrikörnar och en subad Stäppörn som russin i kakan.

Jag är dock luttrad, inte minst vad gäller Stäppörn. Utomlands har jag sett tusentals i Östafrika, Indien, Mellanöstern mm dessutom derivat som Savannörnar i goda antal men…

… i Sverige på Gotland 15 maj 1988. Bedövande rapport från Stellan på Stora Karlsö, Rödhuvad törnskata och en subad STÄPPÖRN! Den drog in mot Gotland. Det blev förfärande många stringar de följande dagarna – den kunde ju inte missas!?

26 maj nästa dråpslag, den ses på Gotska sandön. Fram till 10 juni då den försvann.

Några vaga rykten växer fram till att Lasse J ringer och meddelar att den synts vid Vändburg 14 juli. Den 17 juli drar vi med Harald och hans bror Hilding. Harald rovisspanare in spe och Hilding alltid kreativ, plockar upp en trafikdödad kanin och slänger i skuffen, “Blir lockande örngodis!”.

Godiset till trots blir dagen ett evigt fortsatt stringande på fa Kungsörnar. Drypande DIP!

Harald ger sig inte, 21 juli med Stabile Leif Hägg. Jag ligger lågt men vi dammsuger och väntar, Vänburg, Hamratippen. Till slut ger vi upp för en värdig sorti via Stockviketornet. Stiger ur bilen och över våra huvud svävar den, Stäppörnen.

Genombrott och fågeln kan igen studeras med experter som Lasse J den 8 aug. Den antogs vara 3K, men idag undrar jag om den inte likaväl kunde vara 2K!?

På den tiden fanns bara en handfull skådare med erfarenhet och kunskap om consensus för att spika en Stäppörn. Dock genom goda iakttagelser och beskrivningar var den tämligen lätt att följa. Sågs ungefär fram till halva september.

Den 6 januari 2016 slet David och jag på den vind-och snöpinade Skåneslätten. Vi såg allt utom den 3K Stäppörnen som fanns där. Vi måste ha haft den på armlängds avstånd att döma av flera foton.

Så den 11:e dennes i en punktlig och bekväm FlixBus, var det med litet blandade känslor jag såg tiden an. Tre timmars resa till Lund i pool-position. Visst kunde jag stringa litet från bussen, en gammal Stäpphökshona strax S om Varberg och en Brunglada vid Helsingborg, men vädret tungt och inga larm, varken lokala eller BMS.

När vi landat i Lund och satt och mumsade vegomacka på Patisseriet kom det befriande larmet, signerat David Armini(!), Mindre skrikörn, Börringe!

Bernt hörde också av sig om strategimöte senare på hotellet! Upplägg för den 12:e med liten regnrisk och frisk SW, blev direkt ned till sydkusten mellan Trelleborg och Smygehuk och sedan dra hemåt genom Havgård/Börringe! Chansa och avstå Falsterbo – djärvt!

Gymmet, härlig hotellfrukost,dusch, Bernt på plats och 0815 med trygg kurs söderut. Några glador och avtaget mot Börringe och vi ruckade redan på planerna. Blev klassiska Bisbjär mellan Börringe och Havgård.

Massor av godis i luften och redan före 0900 en Skrikörn bland övriga rovisar norr om Havgårdssjön. Långt håll och försvann bakom träddunge. Men av allt att döma en av de äldre Mindre, som setts den 10e och av David igår.

Petter,  träffat honom på Gotland, dök upp och vi laborerade vidare bland den nästan irriterande mängden Havsörnar. Hastigt dök den eller en annan individ upp ngn km söder om den förra obsen. Tvärs över och på andra sidan Havgårdssjön. Även denna gång litet långt håll och kort obstid.

Petter drog till andra sidan Havgårdssjön för att komma närmare. Vi avvaktade och fick nära och fint över Fogdebacken en 3K+ MINDRE SKRIKÖRN.

.

Kartan visar, 0, vår obsplats och övriga tre punkter ungefär där örnen iakttagits. Ger en känsla för hela obsen. Bilden är Richard Eks och en skärmbild från AP. Föreställer de två örnarna 10 sep på ungefär samma ställe. Högst sannolikt samma som 11, 12(vår!) och 15 sep.

En mörk, kompakt örn, voluminöst större än, men i omfång ungefär som omgivande glador. På översidan vita handbasfläckar, tydliga ljusa täckarfält, vit övergumpsfläck. På undersidan tydlig kontrast ljusare täckare mörka pennor. Litet huvud, kort stjärt och hängande hand även när den kretsade. En yngre fågel (1K-2K) skulle under dessa betingelser visa något av ljusa täckarband på över- o/e undersida.

Nu var det dags att byta position till andra sidan Havgårdssjön och återförenas med Petter, som inte sett något mer av örnen. Fortsatt vimmel av fåglar, fa rovisar, men också 2 Vita storkar drog förbi.

Så upptäckte jag en 2K HANE STÄPPHÖK. Den drog så sakteliga enligt de tre punkterna och vi stod vid 0-punkten. Klockan var 1000 enligt mitt larm.

Stäpphök kändes det som om de flesta, fler skådare började dyka upp, var litet mätta på. Det var en fin hane som i hastigheten kunde gått för adult, litet måslik, liten, vass vingspets med smal svart kil, men några mörka kvarvarande juvenila pennor på armarna gav åldern 2K. Stäpphökar är generellt längre komna i sina dräktbyten än Blå-och Ängshökar i motsvarande ålder.

Så dags att byta obspost igen. Vi valde Näsbyholmsallén. Det ställe där det brändes (Hu, vad kallt!) värst för David och mig den där januaridagen 2016. En bonde hade lovat att DEN satt på ett jakttorn i kanten av en energiskog. Där satt då en Fjällvråk – Uj vad nära! – och i bakgrunden kretsade både Kungs-och Havsörnar.

Ett par skådargäng och proffset Erik Mölgaard befann sig på plats. Och förstås Havsörnar med annat roviskrafs och några Tranflockar. Blåsigt och vi var litet trötta. Övriga skådare drog vidare och vi tänkte ta en fruktstund i bilens skyddande hölje. Innan jag stängde dörren, en blick uppåt, en stor örn… Försökte göra allt på en gång, visa, förklara, slå upp i appen, larma…

DET VAR, DET VAR, DET VAR

STÄPPÖRNEN!!!! Den gled långsamt ned bakom trädridån parallellt med allén. Jag larmade ut den 1219 och vi kastade oss i bilen och for österut. Ångrade oss efter en stund och vände västerut.

Erik M befann sig i närheten av Hunneröds mosse (Pt 2 på kartan), där Stäppörnen slagit sig ned 10 sep. När han fick vårat larm åkte han dit. 1232 kom örnen och han larmade. Den landade dock inte utan drog iväg 1240. Erik hann dock med några fina foton.

Samtidigt jagade vi längs Gärdslövsvägen och alerterade flera skådargäng. Vid järnvägsövergången (Pt 3 på kartan) hade vi så Stäppörnen över huvudet igen och kunde lugnt och fint kolla in den innan den sänkte sig bakom barrskogsplanteringen S om vägen. Vi bonusade också Nötkråka.

Resten blev en litet ärevarv med en Pilgrimsfalk och många skådare, bla David som kom från Falsterboudden.

Stäppörnen är en stor örn med breda fyrkantiga och djupt fingrade vingar. Den hänger med handen som skrikörnarna men har mer framskjutet huvud och längre stjärt. I den här åldern har den ett brett vitt vingband på undervingen och man kan på orginalbilderna se den långa mungipen. Möjligen kan breda vita spetsar på 2a generation hp 1-2 tyda på 2K men bättre kanske 2K+!?

Stort tack Bernt och David som på olika sätt ledde fram till denna Rovisfrossa. Tack också till alla trevliga medskådare som vi träffade på. Då alldeles särskilt Erik Mölgaard och absent friend Rickard Ek med glimrande bilder.

Nå, icke att förglömma, Eva utan vars aldrig sinande kreativitet jag suttit i Götet.

 

 

 

 

Written by admin

September 19th, 2017 at 4:07 pm

Sannolik fågelskådning 2017

without comments

Sitter i fåtöljen på OR25 och det blåser stormvindar och åskar utanför fönstret.

Runt mina fötter ligger en packe African Fieldguides, som jag tragglar mig igenom och jämför med egna erfarenheter och tripreports från nätet. Långsamt växer en SANNOLIK artlista fram.

För den fantastiska turen, 3 veckor och 400 mil, Victoriasjön och Indiska Oceanen tor genom Norra Tanzania. Ödesmättat och mäktigt.

Första gången jag var på väg till dessa trakter, 1972, fanns Heisenbergs osäker/sannolikhetsprincip uttryckt i dessa hieroglyfer

{\displaystyle \Delta x\ \Delta p\geq {\frac {\hbar }{2}}}

som en av mina ledstjärnor i kvantfysikens värld och i min egen levnadsfilosofi. Så väl formulerat av Jenny Diski från ett annat perspektiv

EN OBSERVATION ÄR ALLTID OBSERVATÖRENS ILLUSION!!

Hur illa rimmar det inte med fågelskådningens strävan efter det perfekta, 100%! Och hur lätt kräver/kväver inte det kravet.

Har försökt se det som verkligheten och sanningen – att inget finns! Men man finner ett fotfäste!

Och fortfarande i fåtöljen dyker följande upp

från David någonstans i Skåne/Halland, en spännande halvtimme kring hans illusioner på plats och mina illusioner från fåtöljen. Ögonbrynsstreck, storlek, grundfärg – vilken pipare??? Sannolikhet, fantasi allt blandas.

Om jag såg den utan några kommentarer mer än att den kändes litet udda – Amerikansk tundrapipare.

Med beskrivna omständigheter och tidspunkt – litet avvikande Ljungpipare.

När den beskrivs som större med gråare färg och vitare undersida – Kustpipare.

Detta är fågelskådande och i Afrika har jag att se fram emot ständiga dylika fighter som slutar i ett sannolikhetstänk!

Blotta tanken – HÖ!

 

 

 

 

 

 

 

Written by admin

July 30th, 2017 at 5:17 pm

Wake up juli-2017

without comments

45-årig bröllopsdag, safir-bröllis, 22 juli. Och det har varit segt med skådandet. Inte helt ovanligt. Nämnde det i ett tidigare inlägg, men också att förr eller senare (iår!) kommer vändpunkten.

Det pressar på, Roständer på armlängds avstånd, Öland och Fårö, Anders har varit på alerten. En Vitgumpsnäppa närmar sig också, först Lovön utanför Umeå och idag Västerås.

Appropå vadare var det min första egenspottade superrarris på Svältholmen för nästan på dagen 36 år sedan (9-årig bröllopsdag!) – Tereksnäppa. Den visade sig i gryningstimmarna under en hel vecka för att sedan vara borta hela dagarna. Och många var de dragare, som dippade och förbannade den nyinflyttade stringaren.

Å andra sidan visste de att jag nyligen varit två år i Afrika och kunde berätta om hur Tereksnäpporna, likt andra vadare hela tiden under sitt första levnadsår präglades av att alternera mellan full exponering under ebb, på lerbankarna vid Oyster Bay och att försvinna under flod, på mangrovens luftrötter vid Selander bridge. Har sedan sett samma skifte i Thailand.

Typiskt skall jag till Västkusten med betydligt magrare vadarutbyte i tio heta dagar. Men, men blåser det på så – David på Hönö och Bernt på Kullen har kunnat rapportera om en super-duper, en Pterodroma-petrell, finns tom  fotad! Samma fågel på båda ställena, men vilken art??? Di lärde har bestämt sig för två arter som håller till i Kanariearkipelagen, Atlantpetrell (Pterodroma feae) och Madeirapetrell (P. madeira), oskiljbara under “normala” obsbetingelser, som de tänkbara. Litet underligt eftersom Sammetspetrell (Pterodroma mollis), förvisso häckar i Sydatlanten men ändå är klart vanligare och borde kunna följa Gråliror och Större liror!? På den gamla goda tiden slumpades alla under namnet Sammetspetrell (P. mollis), en lisa för den som  twitchar horisontankor!

Alltid finns det dock litet ljus i tunneln. Anders, som vanligt en lyktgubbe, har bjudit några fina turer. Bl.a en fin trutskådning, både Medelhavs- och Kaspisk Trut 14 juli på Rivet.

Den 2K Michen på bild. Får väl värja mig mot stringstämpeln med att jag haft 100- kanske 1000-talet michar alldeles nyligen kring såväl Rhodos som Fuerteventura! Dessutom fin hjälp av Anders och god samstämmighet med andras obsar på Öland och Gotland.

Till slut den ultimata lyktgubben, Kaj söder om ekvatorn, och en tur i november- december. Kampala – Shinyanga-Tanga- Serengeti-Kisumu-Kampala. Tre ultimata veckor, 400 mil – Uj,uj!! Bara tanken!

 

 

Written by admin

July 22nd, 2017 at 2:35 pm

Silltrutar juni-17

without comments

Inregnad med litet funderingar. Satt igår på Paley´s med nästäldsta barnbarnet, Lydia. Jag är inte alert med avtryckerfingret men den här gången

Igår var det Tundratrut (Larus heuglini heuglini) och Stäpptrut (Larus heuglini babarensis) som gällde på Öland och Gotland. Silltrutsderivat österifrån.

Idag tycks vinden ha vänt och det “dräller” av Västliga Silltrutar (Larus fuscus graellsii) och Västkust Silltrutar (Larus fuscus intermedius). Samma fåglar med olika glasögon?

Utanför Paley´s en “intermedius” classico.

Och här

en “graellsii”-classico i St James park London. Manteln blir succesivt ljusare grå. Vår Östersjö Silltrut (Larus fuscus fuscus) har  en mantel lika svart som vingspetsen.

Klinen med ljusare mantel utifrån “vår”, svart-svarta Silltrut gör det omöjligt att plocka säkra fåglar även om sannolikheten…!?

Kanske anledning för arten, Trut (Larus classico)

 

 

 

Written by admin

June 16th, 2017 at 6:07 pm

ROSTIG

without comments

Jag  har haft ett mycket gott fågelår 2017 hittills.

MEN

Trots att jag på både Gotlands-och Sverigelistan för året ligger så bra till som jag någonsin gjort.

Trots att jag travat runt som i fornstora dag. Dagligen på fågelrika rutter.

Trots att jag plockat massor av smågodis. Praktejder, Alförrädare, Brunglada mm – You name it!!!

Frånsett veckan på Fuerteventura har jag missat guldådern. Hela tiden och ibland medveten men – men!?

Känns jag inte litet rostig!

Som ett tecken från ovan, dagen efter min nedkomst på rikets framsida – 2 Roständer (Tadorna ferruginea) på Rivet. Öns artjägare slängde allt för händer och fötter och drog. Först en nitlott, men med rutin och litet tålamod återfanns de i kvällningen vid Stockvikens fågeltorn.

Min erfarenhet är att Roständer är litet luriga eftersom de inte är strikt vattenbundna och gärna rör på sig. Dom har också ett rykte om sig att vara flygvilliga/duktiga.

Här nedan en “äkta” Rostand i Regent´s park, London. En hona, hanen har ett svart band runt halsen.  Rostanden har kommit att etablera fritt häckande fåglar i NV Europa. Di lärde grubblar över om den skall betraktas som en etablerad kolonisatör eller bara som en dagslända.

Som konkurrent eller än värre hybridpartner har den Kaprostanden (Tadorna cana). Denna har tom frihäckat i Sverige. Den är mycket snarlik men har grått huvud och hals, honan har dessutom rent vit teckning kring ögat.

En del av de svenska fynden kan nog hänföras till denna population. Och man får som sagt se upp för inblandning av Kapand.

Av riktigt “vilda” ligger asiatisk ursprung bäst till. Den är där mycket vanlig och som sagt Aerodynamiskt lagd! Själv har jag sett den i Indien, mycket talrik. Kallas också där Braminanka.

Den Nordafrikanska populationen har sin kärna i Marocko, där jag sett den. Har nyligen etablerat sig på Fuerteventura, vilket jag skrivit om tidigare. Kan ju tyda på en framgångsrik kolonisatör, en invasiv art.

Inne på det ämnet förvånades jag  över att inte se någon Amerikansk kopparand, Ruddy Duck (Oxyura jammaicensis) i september i London. Vid mitt förra besök var arten lättsedd och jag har tom sett den i Sverige. Den utmålades för inte så länge sedan som ett hot mot den europeiska Kopparanden, White-headed Duck (Oxyura leucocephala), som den var på väg att hybridisera bort.

Blev då litet förvånad att  de enda kopparänderna i London och St James park var 2 friflygande “rena”  vithuvuden

Har så läst om den framgångsrika förintelsen av amerikanaren. Så ni som kryssat kan snart föra upp den på Garfågellistan!

 

Written by admin

June 13th, 2017 at 12:57 pm

Baleares 1975-2017

without comments

Min skådande började tidigt och gediget, men ack, så lugnt –

“slow starter”

Sålunda kunde mina utlandsarter fram till 1975, vid 29 års ålder räknas på ena handens fingrar. Några Vita Storkar 1964 från låsta tåget mellan Sassnitz och Berlin, en Härfågel 1967 på en camping utanför Barcelona, Svartkråkor 1969 i Champagne på min 23:e födelsedag, en Havssula 1973 från ett porthole i Tor Hollandia och Ljungpipare 1974 på åkrarna vid Flauenskiold Kro på Jylland.

1973 kom DEN, storken, och skänkte ett knyte som lyfte skådandet till oanade höjder.

Utrustad med svärfars binoculars förvandlade till monocular, var ambitionen att alltid smyga tillräckligt nära för att göra den obrukbar.

Med 75 spänn och en 7X50, på svärmors Domuskort plus Peterssons Europa-guide höjde jag tempot ytterligare.

Och nyår- 75 lossade vi vårt hem på Carlshem i Umeå. Rusade den norrländska taigan med tidigare onåbara arter. För en snabb rekyl och första utlandsresan med skådartakter.

4/4-18/4 1975 Ibiza

Vi cyklade runt med David i fjällrävens (inte storkens) bärsele. Badade, solade, åt medelhavsmat – och skådade.

Gråtrut silltrut gråsparv hussvala härfågel ladusvala hämpling blåtrast ängspiplärka tornseglare grönfink rödhake gulhämpling rödfalk tornfalk steglits svart rödstjärt stenskvätta rödhuvad törnskata rödstenskvätta=medelhavsstenskvätta purpurhäger svarthätta sädesärla koltrast korp lagerlärka kornsparv toppskarv talgoxe sardinsk sångare=balearisk sångare fältpiplärka sammetshätta gök svartvit flugsnappare= Atlas/Iberisk flugsnappare grå flugsnappare= balearisk grå flugsnappare svarthakad buskskvätta rödstjärt sydnäktergal hökörn buskskvätta mästersångare sammetshätta tamarisksångare lövsångare trädgårdssångare bofink alpseglare grågam trastsångare

En hastig sammanställning efter typ en vecka verkar hyggligt med på noterna och grundar för några soffkryss markerade med likhetstecken. Görroligt att tänka tillbaka på och mina utlandsarter ökade i ett nafs med mer än ett halvt hundratal. De Baleariska arterna är nog unika lifers fortfarande.

Minnet får en extra kick när David, Kit och Miranda drar…

5/5-12/5 2017 Mallorca

På halva tiden drar David dubbla antalet arter. Avspeglar på ett bra sätt skillnad i omständigheter och skådarerfarenhet. Ändå skrattretande likheter. Kul-kul!

Written by admin

May 29th, 2017 at 12:34 pm

Posted in Old times,Resor

Artligan maj-17

without comments

Stor – större – störst

Vem hade kunnat ana detta. I vintras eller bara för en månad sedan, 3e april när vi kom till Gotland. Hopplöst akterseglad av alla i Artligan!

Men så – sista dagarna i april – N:o 1 på Gotlandslistan och N:o 15 på Hela Sverigelistan. Visserligen har det hänt att jag legat bra till första halvåret, men detta!

Inget sker utan tur och skicklighet. Och skrytsamt börjar jag med det senare. På Fuerteventura plockade jag upp den gamla sanningen om tid och uppmärksamhet. Kikaren ständigt till hands, timtals ute i fält, miltals travande, sug aldrig ut dig, lugnt och säkert. Memorera, gå tillbaka.

Först på sjunde och sista dagen fick jag pangobsen på Kanarietrappen. Först efter flera tröstlösa plogningar av Barranchon satt hane och hona Fuerteskvätta så där kalas. Omvänt plockade jag helt oväntat Red-vented Bulbyl från frukostbordet och en Makronesisk lira fladdrade förbi, när Eva och jag dissekerade en Örlogsman.

Med detta i bagaget äntrades Gotland 3:e april dennes. En månad följde med dagliga milslånga vandringar och 5+h i fält runt Västergarn och med några matnyttiga hugg på Sudret med eminente Anders.

Detta påminner ju om fornstora dagar på 80- och i viss mån 90-talet. Också om Tanzania 76-78 eller Umeå 75-76.

Men all skicklighet i ära, allt hade fallit om inte…

Än så länge är det ett år med få sk “blockers”, alltså svåra obsar som kräver snabba och ibland långa utryckningar.

Det har varit hyfsat gott om fåglar, men ingen riktig omsättning. Stor omsättning ger ungefär samma effekt som blockers.

Dessutom Västergarn kryddat med Göteborg utgör en suverän “upptäckning” av Sveriges fågelfauna.

Därför var det inte så oöverstigligt, som jag först trodde, att plocka in och fylla luckorna i min artlista och sedan ligga i framkanten när nykomlingar som tex svalor började droppa in.

Men så, just nu, några dagar in i maj och en vecka i Göteborg. Max 2h i fält totalt och åter akterseglad.

Skall jag komma igen – IGEN?

 

Written by admin

May 6th, 2017 at 5:58 pm

Trad Hornborga

without comments

Första gången april 2015

Andra gången april 2016 – repris

Tredje gången 26 mars 2017 – TRADITION!

De tre musketörerna under ledning av nestor Bernt med co-driver Anders.

Och så Benjamin, Olof som skådarstrateg.

Iväg exakt enligt tidtabell. Hann till och med tjingsa på Ann, Anders blomma.

Dimma till halvvägs Alingsås. Sedan allt bättre sikt, värmande sol, men kylande vind.

Rådjur och en ensam DOVHJORT med fortfarande dimslingor kring benen.

Gott avbrott vid Motell Motoristen i höjd med Vara. Till Anders värmande kaffe och läckra ostmackor, vassa obsar på Dubbeltrastar på en äng.

Och nu börjades det. En Fjällvråk ryttlade över ett fält. Vi svängde av mot Skövde efter Skara och där en Glada, minsann dagens art redan, en BRUNGLADA. Alldeles vid häckplatsen 2016.

Fågeludden vimlade som vanligt av allehanda Aves. Bara Olof hade nöjet att ana en av de dussinet Berglärkorna. Litet tidigt för de ultimata arterna, men fina obsar på en mångfald Gråhakar. Härliga promenader, härliga matsäckar i härligt solsken. Så sedvanliga omvägen till Trandansen.

Där ett myller av skådare och fåglar. En bit från tranrekordet, och vi kunde extrahera Spetsbergsgås, Bläsgås o Stjärtand.

Avslut vid utloppet, där vi fick briljera med gåshybrid och Storspov för några danskar.

Klockren hemgång med en flock DOVHJORTAR som bonus!

Grymt med 50+ arter. Tack kompisar!

 

Written by admin

April 11th, 2017 at 8:51 pm