Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for May, 2015

19 maj 2015

without comments

19 maj var ett magiskt datum de första åren på 80-talet. Klockrent dök den första Tornseglaren upp i Västergarn. Oftast i södra delen av Paviken tillsammans med svalor av alla sorter.

Så idag detta datum dök årets första Tornseglare upp utanför köksfönstret i Göteborg. Den fick sällskap av två artfränder och dom underhöll i lufthavet över Liseberg hela förmiddagen.

Svartvit flugsnappare, Rödstjärt, Trädgårdssångare, Gärdsmyg mm sjunger utanför balkongen och häromnatten hoade en Kattuggla.

Och den här låg på trappen ned mot Carlanderplatsen

IMG_0458

En vacker Ormslå eller Kopparödla, så ormlik.

Så den äkta varan – farlig! Huggormen!

IMG_0468

Men då får man ta sig till Brudarebacken, som jag ser från köksfönstret.

I dom omgivningarna en Blåhake, en Ringtrast, Forsärla, Grönsångare och Härmsångare.

Runt Göteborg megaarter som Iberisk gransångare, Trädgårdsträdkrypare och Dammsnäppa, men enstaka och så otillgängliga, att jag inte kommit mig för.

Tänk en majpromenad i Västergarn med säkra 100 arter och potential för Mega-Mega!

 

Written by admin

May 19th, 2015 at 6:39 pm

Posted in Göteborg

Maj på Gotland

without comments

Och naturligtvis ett spännande inflöde av fåglar.

Till exempel slog Thomas och Dennis till med en “svarthuvad” gulärla på Rivet häromdagen. Tar vi bort apostroftecknen kring svarthuvad, menas en gulärla av rasen/arten “feldegg“, med en SO utbredning typ Svarta Havet. Sällsynt dyker den upp i våra trakter.

Ett klassiskt exemplar vistades helt ensam utanför Kronholmens fyr 2 maj 1993. Min medobservatör heter Kristian, han var rödhårig och läkare i Visby.

Observera “nyckeltalen” för säker “artning”, svart huva som går långt ned i nacken skarpt avsatt, mättad gul på hela undersidan, ett kraftigt citronärlelikt lock.

IMG_0471IMG_0472

Ytterligare plus var att denna var ensam – inte i en flock nordliga gulärlor, “thunbergi och relativt tidig i gulärlesträcktiden.

Så till Rivets “svarthuvade”!

Spontant tänkte jag en svarthuvad “thunbergi”, när jag såg fotona, hättan såg helsvart ut men gick inte ned i nacken och läste omständigheterna, mitt i thunbergiflock, och med litet blandade läten, vanlig gulärlesång innehåller ofta litet rivigare toner.

Men några av de stora elefanterna trumpetar för feldegg. Alltså får jag modifiera.

Ok en feldegg kan se ut och låta som den på Rivet, men det kan också en thunbergi, i båda fallen rör det sig om udda individer. Jag håller det då för mer sannolikt med en udda thunbergi. Tror endast observatörerna kan hitta det lilla extra som kanske ändå… Annars blir det consensus i elefantflocken som gäller. Hursom bra jobbat och mycket lärorikt, full kredit för upptäckten och jobbet kring den.

Skall försöka göra skäl för mig också. Har ju bidragit med en del under våren.

Här alltså några referat och beskrivningar på obsar.

Kronholmens fyr 6 maj

Anders och jag satt vid röda stugans södervägg och tittade ut mot SW. Jag förde upp kikaren mot W och Utholmen, då en mås kom snabbt norrifrån. Den hade helsvart huvud, djupt neddragen hätta i nacken och helvit kropp/vingar förutom små svarta spetsar på några handpennor. Allt tillräckligt för art och ålder, SVARTHUVAD MÅS (Larus melanocephalus), 3K. Litet kinkigare för Anders som fick in den snett bakifrån och i begynnande motljus, den flög mot Ekstakusten. Efter ett tag gick det dock, vitheten, svarta huvudet och den litet tyngre flykten jfr omgivande skrattmåsar och kentingar.

Det var tredje gången jag haft en svarthuvad mås på liknande sätt på samma plats. Första gången med David, då hade den smaken att landa på Utholmen. Det var maj/juni 1992.

1 april litet senare på 90-talet var det Anders tur, Gardelin den gången. Då passerade fågeln mkt nära och jag hann precis gå igenom vad man skulle titta på.

Rivet 7 maj

Anders och jag hade precis avnjutit en räcka läckerhet längst ned på Rivet, ORTOLANSPARV, GULHÄMPLING, Småspov, Gulärlor, Törnskata mm. Vi kom in i märkområdet från SO, när en “ringtail” lyfte från åkerkanten. Den flög fram och tillbaka på typiskt kärrhöksmanér ett tag, men avlägsnade sig sakta men säkert  över fälten mot NO och försvann efter ca 5 min.

Möjliga “ringtail” i Sverige är ungfåglar och honor av Blå kärrhök, Ängshök och Stäpphök. Jag ropade “stäpphök“, för att markera mitt spontanintryck, men ägnade mig sedan åt att fastställa så många karaktär som möjligt. Erkänns att man i det stadiet kan förefalla osammanhängande och motsägelsefull, alltså inte särskilt kul och tacksam mot Anders som både är en god iakttagare och mycket överseende.

Den här fågeln visade proportionellt lång och spetsig hand. Blåhökar visar en inte proportionellt så lång hand som är fullare/rundare, dvs har flera längsta handpennor som är ungefär jämnlånga. Dessutom smal över gumpen vs blåhökens kraftigare gump

Den här fågeln visade tydlig streckning på undersidan utan röd/roststick i grundfärgen. Visade ingen kvardröjande juvdräkt , tex i form av vitbrämade täckare på övervinge. Huvud/ansikte litet för vagt för ungfågel.

Alltså en hona 3K+ med viss reservation för avancerad hona 2K.

Den här fågeln hade breda svarta band över armpennorna på undersidan vingen. Dessutom det lilla vita skuggat, liksom undre täckarna. Detta gav undervingen en mkt tydlig karaktär av ljus ytterdel och mörk innerdel. Samma karaktär fanns på övervingen. Huvudet föreföll mörkt med svag antydan till halsband.

Ängshökshonan visar ett öppet, ljust ansikte och tydliga teckningar på under-och i viss mån även översidan av vingen.

Alltså en STÄPPHÖK (Circus macrourus), hona 3K+.

Eftersom inga andra skådare fanns tillstäde kunde allt kollas innan den larmades ut litet senare. En så här tydlig individ och trots allt ganska vanlig, tarvar knappast något resonemang kring möjliga hybrider. Honfärgade stäpphökar sågs vid samma tid på Öland, en (samma?) dagen efter så nära som på Kapelludden.

Rivet 7 maj

Efter ca en kvart och ha andats ut fortsatte vi upp mot ringmärkarboden. Jag hade hela tiden blicken till hälften riktad mot stenåkern som kändes högintressant. Mycket riktigt.

En ljus lärklik fågel lyfte, flög över oss och fortsatte söderut mot Rivspetsen. Det var en stor piplärka, ljus till synes ostreckad, med lång stjärt och djupt bågig flykt. Den yttrade flera gånger ett karaktäristiskt sparvlikt “Tschulp“.

Rak bestämning på de här breddgraderna, FÄLTPIPLÄRKA (Anthus campestris), adult.

Flera observationer i närheten både i rum och tid. Blekinge, Öland och Småland. De flesta Fältpiplärkeobsarna under mina år på Gotland har nog varit just på den här stenåkern.

Tack till alla medobservatörer. Om ni saknar något eller hittar någon felaktighet så ändrar jag!

 

Written by admin

May 17th, 2015 at 2:04 pm

Tornfajt Paviken 9 maj

without comments

I början av maj fick jag ett härligt mess från Carl Tholin som bjöd in mig till laget, Ö Paviken, som skulle fajtas i tornerkampen om mest fågelarter från ett fågeltorn mellan 0500-1300 den 9 maj. Med deltagande fågeltorn från Finland, Sverige och Danmark. Laget bestod av Calle själv, den unge stjärnskådaren Dennis Nyström, Anders självklart och så jag.

Ljuva minnen flöt upp till ytan. Maj 1997, 18 år sedan, och Lars Jonsson i luren. Han hade inbjudits att med Stockviketornet och bröderna Tydén, som första utländska lag deltaga i den prestigefulla finska tornerkampen “Battle of Towers”. De deltagande estniska fågeltornen som ofta vann, ansågs vid den tiden vara finska protektorat och tornteamen var renlärigt finska. Lasse hade med stolthet tackat ja och dessutom fått igenom att kunde han finna några andra torn på Gotland så…

Luren hade inte kallnat vid mitt öra så hade Janne Janthe och jag lagt upp planeringen för en satsning från Pavikens NV torn. Reglerna var mycket generösa. Man fick röra sig inom en radie på 1 Km från tornet och det räckte att en person sett/hört arten. Man skulle också vara tillgänglig för guidning av besökande och arrangemanget måste vara utlyst i pressen – ett sant JIPPO!

0500 17 maj 1997 startade vi med tofsvipa. Vi var laddade och mycket bra intrimmade, både i allmän artjakt och runt Västergarn i synnerhet. Vid första avstämningen hade vi fint grepp på Stockvike, dom lät inte alltför glada. Många av de finska tornen och framförallt Haeskatornet vid Matsalu i Estland hade dock ett hopplöst försprång. Både Janne och jag vet dock att matchen är inte avgjord förrän sista bollen är slagen.

1400 och en timme kvar. Sockvike hade lagt sig och åkt hem.  Haeskatornet låg på 130 arter nytt rekord. Vi låg på förbluffande 126 arter. Vi kämpade från Pavikenstranden, 130 arter, en kvart kvar, en brunand simmade lugnt ut från en vassrugge och blev art 131.

Även vi hade passerat gamla rekordet. Men vad hade Haeska åstadkommit sista timmen???

Dom hade segerintervjuats i finsk TV – med 130 arter, och druckit champagne, innan det stod klart att vi startat en timme senare. Så –  en gång har ett svenskt lag vunnit och innehaft rekordet! Janne och jag festade med glass från “Biet”, såg Kentsk tärna och sädgås som saknades.

Att upprepa detta i år var en omöjlighet. Jag hade inte samma koll som 1997 men några test dagarna innan gav tillsammans med rådande väderförhållande en subjektiv spekulation på skamgräns 65 arter och en strävansnivå 80 arter.

Reglerna var ändrade. Två observatörer placerade på tornet måste se/höra arten. Kortare tid 0500-1300.

Datumet var något tidigare. Sämre vattenstånd i Paviken. Sämre sträck över Kronholmen.

Ettrig, kall vind. Kylde oss, tog bort läten men förmådde inte trycka in något från havet.

Men det var soligt, mycket fågel i markerna och ett exemplariskt teamwork “to the bitter end”, med småtärna och smådopping i pilbuskagehörnet kvart-i-tolv!

Det bidde 81 arter mot Stockvikes 106. Dock mycket roligt och jag minns Tundrasädgåsen, Skäggmesarna, Lärkfalkarna.

Stort och varmt tack till de tre musketörerna från D´Artagnan!

DSCN9893DSCN9903

NÄSTA ÅR VINNER VI

 

 

 

 

Written by admin

May 13th, 2015 at 6:00 pm

Röj på Sudret 7 maj

without comments

Trots att jag tagit det lugnt har skådandet flutit på. Många fina stunder i markerna – vid fyren, på Svältis, runt Paviken. Oftast med vapenbrodern Anders.

Som tidigare nämnts har jag haft flyt med övergången till Nya Artportalen. Jag har toppat Gotlandsligan och legat 6:a på Hela Sverige. Nu börjar folk få ordning på sina listor och jag dalar i rankingen, men jag är ändå nöjd. Nästan 200 på Gotlandslistan och nästan lika många som hela förra året.

Onsdagen den 6 maj slog Anders näven i bordet. Jag hade skolkat dragturer tillräckligt många gånger, nilgås, svart svan mm Nu var det en primärröj på Sudret som gällde och…

Morgonen 7 maj full fart söderut. Hade haft full arbetsdag på onsdagen och arbetat in torsdagens kvantum av trädgård&hushåll. Illavarslande regnskur över Sproge, men snart sol och Anders överraskade med slugt 80-talsdrag. Morronkaffet med härlig utsikt över Sundredalen och Barshageudd från galgbacken i Skoge.

Galgbacken

Vi gottade oss med primörer som näktergal, gök och törnsångare. Yrvakna rovisar som fjällvråk och tornfalk samt hörde vi inte en SVARTHUVAD MÅS!? Vi hade den igår så det blev Bimbi O som fick leta fram den vid en vät i Digranskurvan.

Förstod att vi kunde ta det lugnt, det fanns potential. Dock inte så lugnt som ringmärkarna med Bimbi i spetsen. “Lugnt läge” sade han från viloposition och räknade upp en massa intressant småplock. Vi vandrade ned över Rivet. Mycket att titta på gulärlor, alkor, några småspovar och så jobbade vi på en sävsparv innan det “knistrade” till och en GULHÄMPLING flög över oss upp mot ringmärkningen.

Plötsligt kommer Bimbi körande. Mycket riktigt hade de haft gulhämplingen och nu var han på jakt efter en törnskata och en ORTOLANSPARV, som det ryktats om. Anders darrade till, en lifer. Och givet fick Bimbi och jag snabbt se fågeln, men innan Anders hunnit var den försvunnen. Mycket frustrerande 15 minuter med törnskata till klen tröst, innan fina studier av ORTOLANSPARVEN mumsande småkryp vid bunkern i Rivsviken.

Visst hade vi flyt, som fortsatte när vi vandrade tillbaka längs stenåkrarna. En kärrhök lyfte framför mina fötter, honfärgad, lätt och elegant. Litet slött blev det först till ängshök. Men den vinglade fram och tillbaka och visade upp sig fint innan den drog norrut. Med facit i hand blev det att revidera och uppgradera till STÄPPHÖK, en 3K+ hona.

Några minuter senare var jag alltså på tårna, när en piplärka lättade från samma stenåker. Stor, ljus, ostreckad med sitt karaktäristiska läte, det gråsparvlika “Tjulp tjulp” – en FÄLTPIPLÄRKA. Lifer nr två för Anders.

Ringmärkarna hade dunstat, så Anders larmade ut sina lifers men “glömde” höken, som dessutom envisades att omväxlande kallas ängshök och stäpphök – har den blivit så trivial? Säkert förvirrande för en passerande Gutt.

Kändes som vi gjort vårt för dagen. Avrundade med Faluddenfyren och skärsnäppor, roskarlar och en rödspov.

Så vattenhålet i Hemse och vilken dag med två rackabajsare för Anders – väl jobbat!

Written by admin

May 12th, 2015 at 1:44 pm

I stridens hetta!

without comments

I förra inlägget frossade jag i minnen och nuläget kring härfågeln – krigshetsaren!

Minns också hur jag i femtonårsåldern frossade i pamfletten “Om kriget kommer”, civilförsvarets nyutgåva 1961. Jag såg mig själv i diverse hjältemodiga roller medan övriga hukade under köksborden med gasmasker och solglasögon.

Nu en mansålder senare rustar jag för skådarnas årliga kamp. Glöd och metoder verkar hårdare än någonsin eller har jag bara blivit äldre och vekare?

Lagom till sammandrabbningarna kring raritetsinflödet  i maj har Artportalen bytt databassystem. Att koppla ett gammalt system till ett nytt är en ytterligt känslig process med synliga och osynliga fallgropar. Jag har med tur lyckats klara mig riktigt bra hittills. För några svindlande dagar har jag toppat Gotlandsligan och legat bland tio-i-topp i hela Sverige!!!

Mer än att skådandet gått bra har jag lyckats med att trycka på rätt knapp i rätt ögonblick – kanske finessen med modernt fågelskådande!

Jag har också valt vapenbröder med omsorg. Att få ingå i gänget med de tre musketörerna från “Born 40” i en attack mot Hornborgasjön var ett lyckokast. Liksom att David alltid är ett stabilt stöd.

Och så förstås Anders. Han har mer än jag deltagit i stridens verkliga hetta, kryssat och lifat på Sudret.

Den position jag uppnått är förstås trevlig men den ställer en del krav. Och det är inte alltid man lyckas, fastän man lyckas.

Både en BKF på Stampen och en TTK i Johanneberg slank ur mitt nät. Trots hårdjobb i timtal med playback, IPhone mm och att David gjorde några tappra försök, blev det bara några syn-o hörobsar för mig och det duger inte i dessa tider!

Bättre upp vid Paviken 1:a maj. Fick fram IPhone och tub i tid

FullSizeRender-8FullSizeRender-9FullSizeRender-10

två tundrasädgäss! Kanske inte så märkvärdigt, men ändå!? Är litet finlir att plocka och så hyfsat dokumentera denna form. Inte lika långsträckta näbbar som “fabalis”, förefallar nästan litet svullna vid roten. Bara litet gult på spetsen. Mörkare huvud/hals kontrasterar mot ljust bröst. I komposition påminner formen litet om spetsbergsgäss.

Kan det bli en egen art? Tveksamt – formerna i sädgåskomplexet verkar litet för lika för att det skall finnas någon varaktig genetisk distinktion. Men kan gråtrutsderivaten så…!?

Written by admin

May 4th, 2015 at 5:12 pm

Härfågel – När kriget kommer!

without comments

Vilka minnen!

Härfågeln, som i femårsåldern blev min favoritfågel och en av grundstenarna i min skådarkarriär. Den fanns i fåglarnas motsvarighet till kortspelet Löjliga Familjen, ingick i familjen “Praktfåglar” tillsammans med blåkråkan och kungsfiskaren, . Varje gång jag fick härfågeln jublade jag och tanter, typ mormor och hennes väninnor skrockade förnumstigt, “den gossen blir nog duktig på fåglar”.

Det skulle dröja till sommaren 1967 och en parkeringsplats utanför Barcelona innan cirkeln slöts med min första livslevande härfågel. Valle och jag dåsade i framsätet på vår 900:- Isabella efter en spansk natt i sus och dus. Fötterna på instrumentbrädan och mellan tårna såg jag en härfågel på motorhuven. Det klack till och ytterligare en grundsten föll på plats!

26 april klockan åtta anno 2015 ringde Anders – HÄRFÅGEL ca 1km N stugan!!!!!! Spjutspetsarna Micke o Calle Tholin hade siktat den. Jag hade hört något härfågellikt redan igår! Så på mindre än en minut i kläderna och städslade stålhingsten – full fart.

Som vanligt litet osäkert – hur långt?, vilken sida av vägen?, vilken plöjd åker? Hade två rapphöns på ett fält – kul. Där! – såg bra ut, kikade runt. Narda, skulle jag återvända?, kanske helt fel? ringa Anders? Tog några steg och där flippade den upp i en kaskad av svartvitt och fjäderbuskar – ur intet. Satte sig i ett träd. Så typiskt.

Snart anlände Anders, Tholinarna återvände och en bofast tittade yrvaket ut. Allmän glädje som inte fick delas av senare dragare. Dock vimlade det i månadsskiftet av härfåglar i Sverige i allmänhet och på Gotland i synnerhet.

Vi belästa på Tillhagens “Fåglar i folktron”, darrade litet mitt i glädje. Ofärdsfågeln som varslar om strid!

Efter många år av fridsamt skådande verkar något vara på gång. Vissa skådare knyter till om egna obsar samtidigt som de attackerar andras som inte trovärdiga i en omfattning som man får gå tillbaka till förra sekelskiftet och de engelska skådande lordernas fighter för att återuppleva.

Alltså läge att följa min favorits stridsrop “Opp-opp-opp-till-kamp!!!”

 

Written by admin

May 4th, 2015 at 3:28 pm

Posted in Västergarn