Maj på Gotland
Och naturligtvis ett spännande inflöde av fåglar.
Till exempel slog Thomas och Dennis till med en “svarthuvad” gulärla på Rivet häromdagen. Tar vi bort apostroftecknen kring svarthuvad, menas en gulärla av rasen/arten “feldegg“, med en SO utbredning typ Svarta Havet. Sällsynt dyker den upp i våra trakter.
Ett klassiskt exemplar vistades helt ensam utanför Kronholmens fyr 2 maj 1993. Min medobservatör heter Kristian, han var rödhårig och läkare i Visby.
Observera “nyckeltalen” för säker “artning”, svart huva som går långt ned i nacken skarpt avsatt, mättad gul på hela undersidan, ett kraftigt citronärlelikt lock.
Ytterligare plus var att denna var ensam – inte i en flock nordliga gulärlor, “thunbergi“ och relativt tidig i gulärlesträcktiden.
Så till Rivets “svarthuvade”!
Spontant tänkte jag en svarthuvad “thunbergi”, när jag såg fotona, hättan såg helsvart ut men gick inte ned i nacken och läste omständigheterna, mitt i thunbergiflock, och med litet blandade läten, vanlig gulärlesång innehåller ofta litet rivigare toner.
Men några av de stora elefanterna trumpetar för feldegg. Alltså får jag modifiera.
Ok en feldegg kan se ut och låta som den på Rivet, men det kan också en thunbergi, i båda fallen rör det sig om udda individer. Jag håller det då för mer sannolikt med en udda thunbergi. Tror endast observatörerna kan hitta det lilla extra som kanske ändå… Annars blir det consensus i elefantflocken som gäller. Hursom bra jobbat och mycket lärorikt, full kredit för upptäckten och jobbet kring den.
Skall försöka göra skäl för mig också. Har ju bidragit med en del under våren.
Här alltså några referat och beskrivningar på obsar.
Kronholmens fyr 6 maj
Anders och jag satt vid röda stugans södervägg och tittade ut mot SW. Jag förde upp kikaren mot W och Utholmen, då en mås kom snabbt norrifrån. Den hade helsvart huvud, djupt neddragen hätta i nacken och helvit kropp/vingar förutom små svarta spetsar på några handpennor. Allt tillräckligt för art och ålder, SVARTHUVAD MÅS (Larus melanocephalus), 3K. Litet kinkigare för Anders som fick in den snett bakifrån och i begynnande motljus, den flög mot Ekstakusten. Efter ett tag gick det dock, vitheten, svarta huvudet och den litet tyngre flykten jfr omgivande skrattmåsar och kentingar.
Det var tredje gången jag haft en svarthuvad mås på liknande sätt på samma plats. Första gången med David, då hade den smaken att landa på Utholmen. Det var maj/juni 1992.
1 april litet senare på 90-talet var det Anders tur, Gardelin den gången. Då passerade fågeln mkt nära och jag hann precis gå igenom vad man skulle titta på.
Rivet 7 maj
Anders och jag hade precis avnjutit en räcka läckerhet längst ned på Rivet, ORTOLANSPARV, GULHÄMPLING, Småspov, Gulärlor, Törnskata mm. Vi kom in i märkområdet från SO, när en “ringtail” lyfte från åkerkanten. Den flög fram och tillbaka på typiskt kärrhöksmanér ett tag, men avlägsnade sig sakta men säkert över fälten mot NO och försvann efter ca 5 min.
Möjliga “ringtail” i Sverige är ungfåglar och honor av Blå kärrhök, Ängshök och Stäpphök. Jag ropade “stäpphök“, för att markera mitt spontanintryck, men ägnade mig sedan åt att fastställa så många karaktär som möjligt. Erkänns att man i det stadiet kan förefalla osammanhängande och motsägelsefull, alltså inte särskilt kul och tacksam mot Anders som både är en god iakttagare och mycket överseende.
Den här fågeln visade proportionellt lång och spetsig hand. Blåhökar visar en inte proportionellt så lång hand som är fullare/rundare, dvs har flera längsta handpennor som är ungefär jämnlånga. Dessutom smal över gumpen vs blåhökens kraftigare gump
Den här fågeln visade tydlig streckning på undersidan utan röd/roststick i grundfärgen. Visade ingen kvardröjande juvdräkt , tex i form av vitbrämade täckare på övervinge. Huvud/ansikte litet för vagt för ungfågel.
Alltså en hona 3K+ med viss reservation för avancerad hona 2K.
Den här fågeln hade breda svarta band över armpennorna på undersidan vingen. Dessutom det lilla vita skuggat, liksom undre täckarna. Detta gav undervingen en mkt tydlig karaktär av ljus ytterdel och mörk innerdel. Samma karaktär fanns på övervingen. Huvudet föreföll mörkt med svag antydan till halsband.
Ängshökshonan visar ett öppet, ljust ansikte och tydliga teckningar på under-och i viss mån även översidan av vingen.
Alltså en STÄPPHÖK (Circus macrourus), hona 3K+.
Eftersom inga andra skådare fanns tillstäde kunde allt kollas innan den larmades ut litet senare. En så här tydlig individ och trots allt ganska vanlig, tarvar knappast något resonemang kring möjliga hybrider. Honfärgade stäpphökar sågs vid samma tid på Öland, en (samma?) dagen efter så nära som på Kapelludden.
Rivet 7 maj
Efter ca en kvart och ha andats ut fortsatte vi upp mot ringmärkarboden. Jag hade hela tiden blicken till hälften riktad mot stenåkern som kändes högintressant. Mycket riktigt.
En ljus lärklik fågel lyfte, flög över oss och fortsatte söderut mot Rivspetsen. Det var en stor piplärka, ljus till synes ostreckad, med lång stjärt och djupt bågig flykt. Den yttrade flera gånger ett karaktäristiskt sparvlikt “Tschulp“.
Rak bestämning på de här breddgraderna, FÄLTPIPLÄRKA (Anthus campestris), adult.
Flera observationer i närheten både i rum och tid. Blekinge, Öland och Småland. De flesta Fältpiplärkeobsarna under mina år på Gotland har nog varit just på den här stenåkern.
Tack till alla medobservatörer. Om ni saknar något eller hittar någon felaktighet så ändrar jag!