Tornfajt Paviken 9 maj
I början av maj fick jag ett härligt mess från Carl Tholin som bjöd in mig till laget, Ö Paviken, som skulle fajtas i tornerkampen om mest fågelarter från ett fågeltorn mellan 0500-1300 den 9 maj. Med deltagande fågeltorn från Finland, Sverige och Danmark. Laget bestod av Calle själv, den unge stjärnskådaren Dennis Nyström, Anders självklart och så jag.
Ljuva minnen flöt upp till ytan. Maj 1997, 18 år sedan, och Lars Jonsson i luren. Han hade inbjudits att med Stockviketornet och bröderna Tydén, som första utländska lag deltaga i den prestigefulla finska tornerkampen “Battle of Towers”. De deltagande estniska fågeltornen som ofta vann, ansågs vid den tiden vara finska protektorat och tornteamen var renlärigt finska. Lasse hade med stolthet tackat ja och dessutom fått igenom att kunde han finna några andra torn på Gotland så…
Luren hade inte kallnat vid mitt öra så hade Janne Janthe och jag lagt upp planeringen för en satsning från Pavikens NV torn. Reglerna var mycket generösa. Man fick röra sig inom en radie på 1 Km från tornet och det räckte att en person sett/hört arten. Man skulle också vara tillgänglig för guidning av besökande och arrangemanget måste vara utlyst i pressen – ett sant JIPPO!
0500 17 maj 1997 startade vi med tofsvipa. Vi var laddade och mycket bra intrimmade, både i allmän artjakt och runt Västergarn i synnerhet. Vid första avstämningen hade vi fint grepp på Stockvike, dom lät inte alltför glada. Många av de finska tornen och framförallt Haeskatornet vid Matsalu i Estland hade dock ett hopplöst försprång. Både Janne och jag vet dock att matchen är inte avgjord förrän sista bollen är slagen.
1400 och en timme kvar. Sockvike hade lagt sig och åkt hem. Haeskatornet låg på 130 arter nytt rekord. Vi låg på förbluffande 126 arter. Vi kämpade från Pavikenstranden, 130 arter, en kvart kvar, en brunand simmade lugnt ut från en vassrugge och blev art 131.
Även vi hade passerat gamla rekordet. Men vad hade Haeska åstadkommit sista timmen???
Dom hade segerintervjuats i finsk TV – med 130 arter, och druckit champagne, innan det stod klart att vi startat en timme senare. Så – en gång har ett svenskt lag vunnit och innehaft rekordet! Janne och jag festade med glass från “Biet”, såg Kentsk tärna och sädgås som saknades.
Att upprepa detta i år var en omöjlighet. Jag hade inte samma koll som 1997 men några test dagarna innan gav tillsammans med rådande väderförhållande en subjektiv spekulation på skamgräns 65 arter och en strävansnivå 80 arter.
Reglerna var ändrade. Två observatörer placerade på tornet måste se/höra arten. Kortare tid 0500-1300.
Datumet var något tidigare. Sämre vattenstånd i Paviken. Sämre sträck över Kronholmen.
Ettrig, kall vind. Kylde oss, tog bort läten men förmådde inte trycka in något från havet.
Men det var soligt, mycket fågel i markerna och ett exemplariskt teamwork “to the bitter end”, med småtärna och smådopping i pilbuskagehörnet kvart-i-tolv!
Det bidde 81 arter mot Stockvikes 106. Dock mycket roligt och jag minns Tundrasädgåsen, Skäggmesarna, Lärkfalkarna.
Stort och varmt tack till de tre musketörerna från D´Artagnan!
NÄSTA ÅR VINNER VI