Olof Armini om fåglar och natur

Tillbaka på banan uppdraperad och det hela!

Nu kör vi!!!! Tack David!!!!!

Inte den gula med skal utan den som “skalas” av i 180 knyck.

Brandkronad kungsfågel på Faludden i slutet av 80-talet, Svartstrupig järnsparv i Nepal -90 och Kaspisk pipare i Uganda i december, allt till tröst när det smällde till. Nästan uträknad, men ändå icke!

Lätt bedövad upp 0300 på måndagen 7 april. Metodiskt gör jag det sista, packöversikt, kylskåp, kontakter, lampor, hockygröt, vaskning och så skärs Davids careta genom dimman samtidigt som jag är på plats. Smalpacknig och tunnklädd.

Allt går på räls trots vädret. Incheckad on-line, whiskey, bag-in-box, macka och kaffe på Winderoe.

Gardemoen som en lång korv. Tryggt och trögt med SAS, överbokat men hinner inte gripa de 300€ – litet seg efter morronfighten med Götets dimmor. Piloterna kör lätt in förseningen och landning exakt in-time på Keflavik. Outgrundligt med billigare flygbuss och ändå bättre plats och direkt “hem”. Trevligt sällskap av polsk businessman som har Datja vid Östersjökusten och en far som är naturvårdare i Karpaterna – med bison och varg. Sväljer talet om Island som “Europas sista vildmark”.

Eva bjuder härlig lunch med saltköttssoppa, laxaflök och rökt torsklever. Sköljs ned med Gull-öl.

Så en nap och fighten startar. Vi går en tur Tjörnin – Lille Bonus – Harpa – Old Harbour. Sedan sist finns det “Graellsii” över allt och i hamnen är fortfarande kvar en del Vitvingade.

På morronturen till Grandi den 8:e, sjunger staren och koltrasten för full hals. Ute över havet sjuder det av liv, överallt stormfåglar spetsat med havssulor och vittrutar. Ute på öarna betar grågässen med vitbukiga prutgäss och åtminstone en spetsbergsgås.

HÄRLIGT!!!!

Först en eloge till det “svensk-finska” järngänget från Sverige, Seppo Haavisto, Donald Rehn, Christer Brostam.

Hrisey och Akureyri

Lördagen den 15 kommer Jóhanna och hämtar ca 0810 utanför Ranargata 10 – vi skall vara på flygplatsen 0815 och planet går 0845! – coolt, på isländskt vis. Så på flyget ändå allt in-time, lungt och stilla landar vi i Akkureyri 0930.

I hyrbil vidare. Första fågeln en korp och i en vak i issörjan där älven rinner ut i Eyrafjördur alldeles bestämt en ISLANDSKNIPA, hane. Vi far förbi Dalvik, känd som utpost för valskådning och hamnar i färjeläget för färjan till Hrisey. Ordinarie färja uppe på slip så vi tar reserven en gammal trålare nu valskådarfartyg.

Först hinner jag skåda in en liten mörk and i strandskvalpet bland ejdrar och alfåglar – STRÖMAND!

Så smårullar vi de 15 min till Hrisey omgivna av trutar, ejdrar och stormfåglar. På ön glatt överraskade av att Jóhannas stuga är ombonad och varm, så är det på Island med vulkaner och varma källor! Jag kan också glädjas åt strömand, spetsbergsgrissla, turens enda alka visar det sig och så turens första rarris en PRAKTÅDA. Några Knubbsälar i strandkanten roar hela sällskapet till lunchen.

Plötsligt ett välbekannt ”knarr” på altanen, första Fjällripan, Hrisey har kanske världens tätaste bestånd. Jag tar djärv promenad längs branta och vindpinade östra sidan. Snöar lätt och driver litet grann. Idealiskt för övervintrande Strömänder, ett 60-tal i sina mest praktfulla dräkter. Ser också praktådan och om inget nytt så spännande och djärves dra över ”fjället” i tilltagande mörker och snöyra. Belönas med en praktfull, helvit med svart stjärt, Fjällripa och att exakt ”pricka” stugan med tända ljus och en härlig middag; Gin och tonic med torkad fisk, lammstek och isländska pannkakor à la Jóhanna!

Den 16 skönt att göra gympa, ta en varm dusch, äta frukost och gå en härlig tur på den vinterskrudade ön i stilla väder! Eva tar med genom byn. Kul när flera ripor sätter sig och knarrar på hustaken. Och vi ser några av de första KOLTRASTARNA som siktats på Hrisey, enligt en fågelintresserad ortsbo!?

Jag går vidare, idag längs västsidan. Flackare strand och inga Strömänder, men Praktådan har flyttat hit och tre stolta Islommar dyker utanför karantänstationen för införd boskap, hundar mm – sysselsättningen på ön som ersatt sill”hypen”, som gick i däck ett halvsekel före en annan ”hype”, den finansiella.

Sedan tvärsar jag ön och återvänder längs östra sidan. För att räkna in litet Strömänder, ett 20-tal. I sista lärkbuskaget en fin flock Gråsiskor, som mumsar lärkskott. Och en GÄRDSMYG, isländsk – art/ras!?

Och en SNÖSISKA, 2K av grönländska nominatrasen. Vi kan nöjda stänga huset och återvända till huvudön, Island. Eva och jag för några dagar i Akureyri och Jóhanna för Reykjavik. Avskedsmiddag på Greifinn innan vi checkar in på anrika KEA Hotel.

Den 17 efter gympa och superb frukost drar jag ned mot flygplatsen och älvutflödet i Eyrafjördur. Det avgränsas av en vägbank och en bro, en väg som leder mot Myvátn. Litet lamare skådning än på Hrisey, men i alla fall en JAKTFALK över skidlifterna i Islands alpina Mecca – uppe i en av de magnifika fjällsluttningarna som omger Akureyri. Så äntligen, precis när jag gett upp, men tar de sista stegen och lyfter kikaren för ”sista gången”. Blir en halvtimmes studier av en KNIPA, en sällsynthet här men inte vad jag hoppas se, tills jag inser att det kan vara rasen Bucephala clangula americana, en presumptiv split i artsplittinghysterins tecken. Filade på större storlek och grövre näbb!?

Reste mig och tittade på andra sidan vägbanken. I strandskvalpet alldeles vid mina fötter, en – just det! – ISLANDSKNIPA, hane.

Återvände på lätta fjät för att handla litet mat med en krasslig Eva. Passerade så hamnen och övverraskade en säl som tittade upp genom istäcket, visst var det en GRÖNLANDSSÄL! Vicken dag!

Den 18 försökte jag reprisera den lyckade gårdagen. Träffade först en av Akureyris skådare, som bott i Piteå. Han talade om att stället vintertid är ett ”stronghold” för Knipa. Jag kunde bekräfta genom att idag hitta 2 hanar och en hona – häckning på G!? Han berättade också om två STORSÄLAR som setts. Jag bekräftade omgående med båda på insidan av vägbanken!!

Senare kunde jag också konstatera GRÖNLANDSSÄLEN utanför den gigantiska snögubben vid Hotel Akureyri.

19 och som vi trodde sista dagen i Akureyri. Packning, sista frukosten, utcheckning, snabb koll av Islandsknipor, Knipa och Storsälarna. Så taxi till flygplatsen och alla flygningar inställda! Sandstorm över ön!!!!!!

Får kanonövernattning på ”högfjällshotellet” IcelandAir, men, men…

Den 20:e randas med fortsatt inställda flyg!

Klockan arton drar flyget igång och kärrorna i skytteltrafik med strandade passagerare. Vid nio hemma på Ránargata 10!

Ett stort tack till Jóhanna som möjliggjorde detta.

Återkommer ofta till jaktfalken i mina rapporter från Island.

Få fåglar har en sådan nimbus over-all. Största falken, en symbol för snöklädda fjäll och vilda falkonerarjakter från arabiska fullblod. Den är också hyfsat svårsedd. Minns det engelska par som jag skulle visa en fjälluggla på Engsey i januari 2012 – dom var inte alls intresserade utan ville istället titta på en jaktfalk!

På Island är det litet “piece of cake” och som svensk har man ju – men ändå – som idag!!!

Började med att runda Tjörnin för att få spetsbergarn på  dagslistan. Hyfsat flöde men nu hade mesta snön och isen försvunnit.

Kom ut på Seabraut, det började blåsa med hotfulla moln i antågande så jag vände åter mot Harpa. I uppvindarna kring Harpa, Arnarhvoll och övriga höghusen längs Seabraut lekte korparna. Plötsligt kraxade de litet hetsigare och där kom en jaktfalk och blandade sig i leken. Efter ett tag var de tre stycken falkar i luften, samtidigt som det satt en ute på Engsey.

Formidabel upplevelse. Jag kunde se allt.

Men i sanning – är inte pillar och eleonorafalkar lika karismatiska???

Det startade som en gnistrande vinterdag, snötäcke, snö på träden, några grader kallt.

Utrustade med framsynta Göteborgs stads snökedjor under fötterna, knastrade vi ut i det spirande ljuset före soluppgång.

Vi gick ut på Grandi, där jag sistlidna januari, anno-13, knappt kunde stå upprätt i piskande NOstan!

Nu bekvämt på högsta snökullen medan “alerta” stadsbor kom bilande med hunden för en avkopplande “avföring”.

Kunde lugnt spana in jaktfalken på yttersta Engey-spetsen. Eva fick njuta största förstoringen. En islom hade bärgat hem en bastant fisk i bästa skarvstil bland mer än 30 smålommar. Äntligen en alkekung bland tobisgrisslor, av den endemiska rasen “islandica”.

Härligt att ha tid med raser, hybrider mm. Tröttnar man på alla vita trutar, isiga lommar och dylika så finns här multum i mixen av Ishav/Atlant  och Pale/Nearktis.

Men som sagt Island är som det är och plötsligt allt varmare, tungt regn och raskt flydde vi hem med ett paket röding.

Snöglopp i vardande, fortfarande litet trötta – blir ett bad på Salttjernarnaess!!

Packade badgrejor och packade in oss själva i regnställ, fiskartröjor mm för några kilometer längs Ejderviken.

Fortfarande mörkt vid tiotiden, men vi kunde ana Esjas snöklädda toppar och de svarta vågorna som skvalpade ebbstranden.

Det ljusnade snabbt och den kryllade av fåglar – där satt en toppskarv på en vass lavaklippa, en islom flög förbi, det var mycket vittrutar och vimlade av vitvingade – till slut som extra bonus en “kumlieni”!

Badet underbart ett tiotal längder i drygt 30 grader under bar himmel och under en JAKTFALK som svepte förbi.

Ångbastu och jacuzzi i lätt snöfall avslutade innan återtåg längs Ejderviken med en härlig pakke nyfångad torsk – underbart, men nu är Reykjavik helt snöklätt. Får se hur det ser ut i morgon – kan bli intressant!

Såja efter premiär, vardagen – jumpa, skyr och bitande vind med litet snöyra.

Trött och inte samma flyt som igår, men vikingatakterna förde mig ändå runt Saltjernarnaess och några “nya” blev det, strandskata, gärdsmyg och havssula. “Bara” 30 arter mot 36 igår.

Mina möjliga “lifers”, Lincolnsparv och Kamskrake mer tricky än förväntat. Sparven måste jag få hjälp att komma till plus att vädret skall vara tillräckligt tufft för fågelbord. Skraken har jag från Sverige som trolig “escapé”, vilket tyvärr även gäller här – om än oddsen för spontan bättre. Den ligger också oländigt.

Motigheterna kompenseras mer än väl av att man återhämtar sig efter resan, vilar och äter underbar mat, idag lammkotletter!

Iceland here I am!!!!!! Onsdag 29 januari och uppe på 39 arter!

Typiskt, snöyra från SO på morgonen den 27:e. Efter dagar av stillsam vinter.

Och i Köpenhamn ännu värre!

Det maxade bagaget kändes tyngre, penicillinkuren mer tröttande och Island fjärran avlägset.

David till Landvetter piggade upp, liksom käck och trevlig personal – inga förseningar so far. Platser fixade av Tord, härligt.

Men så avfärd, försenade en timme till Köpenhamn, där det var problem med landningen. Banorna sopades så vi fick ta en extra sväng över Öresund. Tur vi hade bra tid till Islandsplanet.

Med bara en bana, ständiga snöröjningar och avfrostningar av planen, i en kö av plan, där varje kändes som det sista att släppas iväg! – Så äntligen mer än en timme sena, så skönt att vara iväg.

Så ett bökande med bagage och bussar genom beckmörkt Reykjanaess till Ránargatan. Eller – pansjon vaknade till och såg med skumma ögon ett NORRSKEN i norr över Esja!

Klockan 0200 lokal tid, 0300 sv tid slöt skådaren sina violblå och den vakande hustrun en timme senare. Väl tufft för en “liten gamling”.

Härlig men seg morgon – sol, värme, stilla. Och solen inte upp förrän 10:30 – tack för det!

Första arten en stare i Tv-antennen på grannhuset. Så rasar jag ned i hamnen, där folk samlas för valskådning.

Jag frossar i vitvingade trutar, vittrutar och annat man åker hela dagar efter hemma. Hinner en jaktfalk på Engey och 2 islommar i Raudarvik innan Eva dyker upp.

Vi går till Universitetet via Tjörnin med “som vanligt” en spetsbergare bland grågässen.

Blir närande soppa med bröd innan jag tar nästa “pass” på vågbrytaren ut mot Grandi. Härligt stilla och långt ut massor av fa stormfåglar. Det plaskar, förmodligen några delfiner men för långt ut. Så en liten adrenalinare, en honfärgad skrake kommer ensam flygande, ser liten ut och jag ser ingen vit spegel på vingöversidorna. Förargligt nog fortsätter den in mot Raudarvik och försvinner bakom några oljecisterner. Kan det vara möjligt, en KAMSKRAKE?????

Ytterligt brydd när det rapporteras en hona kamskrake drygt två timmar tidigare vid Ellidavatn i östra Reykjavik!!!!!!

“Min sanning”, verkligheten eller en variant av “The two-bird theory”???

I sanning en härlig start som avrundas med ett härligt stycke torsk i smörsås med isländska potäter, gulerötter och tomater.

Vårt “Break on the lake” 6-8 dec anno 2013 utvecklades till ett “Rumble in the jungle”.

Vi oldies mindes när Ali i Kinshasa, för 40 år sedan, efter en våldsam holmgångmed Foreman återtog VM-titeln i tungviktsboxning.

Hela natten mellan 6e och 7e kunde vi höra djungeltrummorna vibrera ut sitt discodunk över viken som speglade den Afrikanska stjärnhimlen och fullmånen. Med pansjons rätt njöt vi våra paulun i varsin bungalow på säkert avstånd från rumblets epicentrum. Kaj funderade litet över att vi borde vara mer sociala, men va skönt!

På morgonen lönades vi furstligt för den “påtvingade” nattsömnen med fräscht sinne och fräscha ben. Härligt skådande av diverse nya arter som strandtjockfot, grönvingad sångare och naturligtvis den märkliga endemen, vitsvansad paradisflugsnappare. På friska ben till Hash Harrier Centret – sega klättrare, antingen kvar i sänghalmen eller med ersättningsfrukost i form av ljummen mjöd. Vi, fräscha, inmundigade den bastanta kosten på matata, ugali, getsoppa mm – till meddelandet att även lopp 2 blivit inställt.

Victoriasjöns vågor kluckade lockande mot beachen, men alla snäckskalen i vattenbrynet hissade varningsflaggan på full stång – eller på halv om man vågade doppa tån – Snäckan är mellanvärd till den fruktade Bilharzia-protozoen! – HU!

Förlösande och skönt brakade världens “thunderstorm” loss precis när vi återvänt till hyddorna. Vilken j-la tur man inte var på sjön och istället sött kunde drömma om “Lord Jim” under myggnätet.

Vederkvickt av vilan trodde jag att kanske skulle jag slippa lopp 3 också. Men icke sa Nicke, det blev ett långt, hårt, snabbt lopp. Jag som inte sprungit på två år! Ont krut förgås inte – visserligen duktigt seg i steget, så även rultiga damer och ölstinna herrar kunde dra ifrån – men jag tog mig runt och sprintade i mål som loppets absolut äldste!

Och vaknade nästa dag kapabel att ta bagaget 1 km utefter stranden till frukosten, inställt lopp 4 (tack för det!) och den väntande båten. Kaj var betydligt fräschare, hade disponerat gårdagens lopp mycket bättre, men, men…

Hemfärden snabbare och med fortsatt häftigt skådande, plötsligt flockar med kamsothönor mitt ute på sjön – gårdagens storm???

I Kampala förnekade sig inte Afrika. Kaos på vägen mot Entebbe – megakonsert med Reggeastjärna från USA.

Vi tog paus med matchen Arsenal-Everton innan Lake View med nattskärror och ugglor för sista gången – mäktigt.

Sista dagen avsked till allt och alla

Framförallt Kaj

VARMT TACK FÖR ALLT

Och så i KLMs trygga förvar för ett halvt dygn och exakt in-time på dimmigt Landvetter

Tisdagen 10 dec och David på plats – GÖTT!