Stålet biter 3 sep
Solen lyser, pigg och utsövd. Bara att kasta sig!
Tar det ändå lugnt, hela gympan, dusch, frukost, kaffe.
Börjar på matsäcken och himlens portar öppnar sig, borde anat.
Ändrar planer, tar en promenix till närmsta kyrkogård, kan kanske Islandkryssa den snabbt expanderande kungsfågeln.
Ändrar igen när jag passerar mina stålruss – får bära eller brista. Ingen matsäck, ingen regnjacka hur tuff får man vara.
Kyrkogården en knapp starter, universitet blir skydd för första skuren och så Perlan och Islands enda skogsklädda kulle.
Fascinerande och har knappt kommit in i eldoradot så visslar jag fram en GRANSÅNGARE, dagens första Islandskryss. Edward tror det kan vara en översomrare och tom tillfällig häckare. Vilken start och det fortsätter.
På kullens sydsida gott om kungsfågel, några mindre korsnäbbar, ett gråsiskepar och se där en SVARTHÄTTA, får samma diagnos av Edward som gransångaren.
Vilket klipp, förvisso Islands två vanligaste sångare men de platsar trots allt på dagens raritetsrapport! Lätt övermodig blundar jag för mörka moln och njutcyklar den överdådiga hela vägen ut till Bakkatjörn. Och där, som vanligt hamnar jag i regnskyddet utan tak. Det regnar alltid horisontellt här ute så det räcker med tre kantställda väggar.
Spanar in en knubbsäl efter regnet, kollar den ökande mängden hrota-gäss, hittar en simsnäppa i stora golfdammen. Blir en smalnäbbad i vinterdräkt. En massa ljungpipare landar på en angränsande fairway och jag kollar för femtioelfte gången efter en tundrapipare. Och där närmast av alla piparna står den AMERIKANSKA TUNDRAPIPAREN, gråare, mindre, utdraget ving/stjärtparti, vitt ögonbrynsband istället för friställt pepparkornsöga en klocker som sedan i flykten behagar visa diagnostiska gråa undervingar.
Tredje rarrisen och något av en önskeart för mig. Edward artigt uppskattande, men han ser den varje år och suktar ju styltsnäppa!
Blir lunchfest med dagens hos sjöbaronen, havskräftsoppa och ett kungsfiskspett.