Northern Light
I natt var Eva på norrskenssafari på Island. Hon hade mycket att berätta.
Men jag börjar med att gå tillbaka till Januari-2012 på Hotell Arnarhvoll vid Reykjaviks gamla hamn.
Som öl-och fågelentusiast studsar jag ofta upp på natten. Kanske någon uggla att kolla samtidigt som man lättar på trycket. Så ock denna januarinatt. Klockan är strax efter midnatt och jag tittar upp mot himlen, där det sveper förbi några “moln”, snabbt som om det blåste hårt och lätt grönskimrande – trolskt – NORRSKEN!
Väcker Eva som kan fånga upp det svepande gröna som försvinner mot norr över Faxafloi mot Borganaes. Eva, som tittat på fantastiska bilder av skenet, är en aning missnöjd. Hon har alltsedan dess pratat om att få se norrsken – PÅ RIKTIGT!
Så i går kväll, utrustad med te och mackor bar det iväg. Mot Borganaes – förstås – och i tre timmar berättade guiden om hur skenet byggdes upp och hur man sedan kunde få någon minuts fin Aurora, som sedan tonade bort under ytterligare några minuter. Alla fina bilder är tagna med kameror utrustade med “kattögon” som “ser” det ögat inte ser men omvandlar till färger/bilder som ögat ser!
Och så var det! 7 timmar, en minut Aurora och 2-3 minuter bortflyende Aurora. Ett hysteriskt skjutande med kameror för att “se”. En fantastisk natt med fullmåne, intressant kunskap om norrskenet.
“Men norrskenet i januari var GRÖNARE och vi upptäckte det själva!” skriver Eva på mailen.
Först nu kunde jag förklara min belåtenhet, att med tryckande blåsa, sömndrucken, genom saltstänkta fönster, på stadshimlen uppfånga det flyktande skenet. Som när jaktfalken landade på Hallgrimskyrkan – eller…
Fredagen 11 oktober. David arbetade hemma och halva han befann sig hela dagen på deras veranda. Vid middagstid hördes något spännande – och så klockrent, nästan en kvart, en TAIGASÅNGARE, som lockade. David hade bra översikt så han blev på verandan. Men den hördes inte mer och sågs inte.
Lördagen 12 oktober. Hela Sörgården var och badade. På eftermiddagen SMSade David, “Vi är hemma, kom över en sväng!” Och jag svängde in på Sörgården lagom att David hade hört taigan. Han blev kvar på verandan medan jag rusade ned, ca 50 m till aktuellt buskage, och fick höra den 2-3 gånger och såg den sekundsnabbt 3 gånger. Det var allt – som Norrskenet – och tillresta skådare kammade 0. Möjligen var det den som for runt i några buskar precis i skymningen några 100m uppför backen?
När jag skrev om “Phylloscopusofi” i förra inlägget kan det tyckas som en tanke och inte en tillfällighet.
Skillnaden i fält mellan Bergsångare (Phylloscopus bonelli) och Balkansångare (P. orientalis) är hårfin. Lägg därtill ett rastlöst uppträdande i snåriga grenverk och uselt ljus. Då tar kameror och bandspelare över. Men ägna en tanke åt att då passerar informationen, precis som av Auroran, genom ett filter innan det når ögat eller örat, och blir de fantastiska bilderna av Auroran.
Att uppleva fågeln, vad det nu är, är en sak. Att bestämma vad det är en annan. Det tycks råda en consensus att det är endera berg eller balkan. Andra möjliga alternativ skulle kunna vara stäppsångare (faller på konsekvent gröna inslag) och perifera gran-, löv- eller grönsångarderivat. De tre sistnämnda säkert svårare att 100-100 utesluta än man tror.
Men all diagnostik bygger på sannolikhet och därför är valet mellan berg och balkan OK. Där stöter vi dock på (tillfällig?) patrull. Bilderna ger inget klart besked, å ena sidan verkar pennformler tala för berg, likaså ansiktsteckning å andra sidan är bilderna lika bilder av säkra balkan vid samma tid. Motstridiga uppgifter om läten som bara hörts av några få, mycket kort. Enkelt “chirp”, gråsparvlikt för balkan eller “huiiit”, grönfinklikt för berg. För lätestalibanerna lätt som en plätt men… Oktober ökar sannolikheten för den östligare balkan – kanske? Till slut varför är de splittade?
Ändå UPPLEVELSEN att vara där och se den. Kanske spelar det mindre roll om det var bortflyende moln med ett grönt skimmer från stadens ljus eller verkligt norrsken – bara man tror!
Till slut något som är klart som korvspad – eller…
Anders sanslöst fina bilder på en VITGUMPAD BUSKSKVÄTTA (Saxicola maurus) från ett dimhöljt Faludden.
Nyligen splittad från svarthakad buskskvätta (S. torquatus) – Hej-å-hå!