Olof Armini om fåglar och natur

Magnifico!

Så vällde ejdrarna in över oss, där vi stod i lättande dimma vid Pavikens strand. Tutande rördrom, fiskande gjuse och nytillkommen hona brun kärrhök.

Blixtsnabb attack mot fyren! 1000, 2000, 5000, 10000 på bara en timme. Kaj som på karlars vis “sopat” klubbhuset passerade och häpnade. Sträcket “mattades” efterhand. Ytterligare halvannan timme och 20000! En pralle hade passerat Mörbylånga 3 h tidigare och med 80 knyck i den fina slören så… en kvart till. 21000 och där en 40-flock, som slickar våra skönlockiga hjässor.

DÄR MITT I KOLLA SE MELLAN TVÅ GUDINGAR EN KUNG PRALLE!!!

Så da´n därpå i hällande regn på Hällarna en extraprick, RINGTRAST!

Jag lämnar Anders med ledartröjan i Gotlandsracet och innehar som hjälpryttare en bronsplats!

För landets framsida Götet!

Mardrömsscenario till Säve. Eva följde till Backkaplan. Där steppade vi av, jag dubbelkollad men – “Ni glömde väskan madame” , en vänlig afrikansk spårvägare – pengar, nycklar, kort, legitimation ALLT och som att hitta kalsongerna bland Kejsarens nya kläder reste jag vidare.

På plattan, Anders – caretan på tomgång, Willys och in drällde årsarna innan förunderligt välordnat hem. Med en xtrastrong i ena kardan och en skotte i andra framför sprakande brasan – varför åker man härifrån.

Vi drar järnet. Anders står ut med att jag centrerar skådet till hemmatrakterna. TGP mästerfotografen får illustrera,

Härligt böljande som det ljuvliga kaffet där vi sitter. Ibland med

som här! Två gigantveteraner drar ekivoka medan de väntar att sherpan skall hitta något! Anders alert med kameran.

Så den 11:e när jag kommer ut för att rapportera rödbena, skogssnäppa och rördrom. Mikael Nils på plats, något på gång! VIT STORK i Roma!

Blixtsnabbt drag och tur det, den lyfter efter en kvart. Nåja, den drar fortfarande kring att ses av den tursamme – vem annars än TGP, den spjuvern

Hej o hå. Kanske växte det oss över huve´t litegrann.

Sudretflogg i dimma hade blivit en super med kejsargås som krås – om inte för doublédip på svarthakad buskskvätta.

Så efter vårstäd etapp 3 av 5, slötitt på Svalan. Va, va Fredrik hade slagit till som en reminiscens från 80-talet med stäpphök och ringtrast en-masse – SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA i VIBBLE!

Tack och lov, Anders gjorde en combo med Vibblehallen och vi kunde njuta

Tack Magnus! Tror att denna bilden visar en 2K hane pga relativt brunbrämade vingpennor. Det förklarar varför den inte är helt utfärgad.

Som alla förstår har många lyft fram mig till pole-position bland icke-gotlänningar – framförallt Anders.

Han har belönats med en plats i topp på Gotland i mäktigt kamp med Mikael Nils. I vassen lurar Bimbi!

Tack ni alla för härliga dagar!!!

Det är första april så… Men vårvintern har stått på samma fläck. Unik på högst anmärkningsvärt sätt. Göteborg har nästan passerat normal årsförbrukning av antal soltimmar – utan inversion och med biltullar andas göteborgarna friare än någonsin!

Och jag tar min dagliga tur utan att hosta svart slem. Nedför till Korsvägen, uppför till större turturduvan så fint illustrerad av en av många intressanta personligheter på turerna, Robert Magnusson från Kinna

Så vidare förbi Munkebäck, genom Gamlestaden och till Säveåns utlopp i Älven. Med några brunänder och smådoppingar bland annat krafs. Och uppe på Gasklockan, som står på sista året, det ståtliga pilgrimsfalksparet.

Så vidare till Göta Älvbron och över den till Hisingssidan. Längs Norra Älvstranden ända bort till Färjenäs, där mandarinhonan håller till med en hoper gräsänder. Så tillbaka till fastlandet över Älvsborgsbron och brant backe ned till Klippan och spaning efter den svartkråka som flytt.

Nu utmed Södra Älvstranden österut till Fiskhamnen och den 2K vittruten och igen Robert M på alerten

En rasande grann bild på truten in action utanför gräspiren.

Vidare förbi Masthugget och Stenaterminalen till Järntorget och längs hela Linnégatan till Slottskogen och i fågeldammen snatterandshybriden och stjärtandshonan bland alla ducks!

Till slut ett segt trampande uppför till Joberg, hemmet och mums-mums, halvannan mil i sadeln – åtminstone.

Och imorgon Gotland, där våren börjar spira med prallar och eller…?

Anders förstås och han står med 4hjulen klar för fight! – på Visbyplattan!!

Har flytt från allehanda läckerheter, svarthuvad trut, större gulbena, tallbitar, hökugglor och allra häftigast en varg i absoluta närheten. Lär eventuellt ha skådats i Änggården och plötsligt blir den obs jag hörde om på Sagfjället högst substantiell.

Och inte verkar utsikterna alltför lovande på flyktlokalen Island, dåligt på valskådningarna, få spännande fåglar, mycket regn och blåst. Men man vill ju vara litet motfalls och just så kan det bli något. Dessutom är en resa till Europas sista vildmark alltid något.

Som vanligt, när det gäller proffresenärer så tar man gärna ut rutinen i förskott och vid midnatt dammsög Eva och jag bredde mackor och diskade en gigantisk disk efter en gedigen middag. Klockan fem gol gökuret.

I skarpt läge var vi hyfsat skärpta. Jag bar 35 kg + ryggsäck + polarklädd. Svetten flöt på den knökfulla flygbussen som betalats på internet vid ettiden samma morgon.

Härlig assistans av SAS-proffset Tord gjorde att vi gled genom alla kontroller med exemplariska boardingkort, biljettaggar mm Tyvärr var inte tryckcabinen på SASkärran till Arlanda sams med våra trumhinnor. Vi märkte inget på några andra. Tröstade oss med Yaki-pasta för mig och räkpasta för Eva på Arlanda City.

Intåget på Iceland air var även det signerat Tord, så klang och jubel och tom Eva njöt när vi passerade Siljan, Glittertind och Färöarna innan Reykjavik i snett solsken. Denna gång var det andra som tog sig åt öronen, Eva hade osäkrat några superöronproppar.

Där litet sedvanlig brottningsmatch kring flygbussarna. Bussfighten på natten klockan ett hade även inneburit några smarta drag på Islandsfronten så efter solnedgång steppar vi in på Arnarhvoll, där vi mottas som presidenter. Favoritrummet 606, röd ros på sängen med några praliner och idel leenden.

Med lätta steg till Sjöbaronen för trutöl, kejsarhummersoppa och ett flödande hälleflundraspett. Man mår som – ja just det – en president.

Fåglar i skymningen? Först som sig bör fornnordiska sagors fågel nummer ett KORPEN. Så några ejdrar och i hamnen skrattande måsar med några vitvingade i gatlykternas sken. En flock grågäss också.

Fit for fight tomorrow!

Inte samma kanonad som förra eller förrförra året. Men nog vaknade jag sådär en kvart i tolv – 2012 spurtade med en ökande smäll-och raketfrekvens och jag väckte Eva. Nya året stod för dörren och precis på tröskel kom en stor skugga paddlande utanför sovrumsfönstret. Och precis till fyrverkeriets crescendo och klockans första klämtning passerade skuggan midskepps.

Eva -” Vicken stor fågel!”

Jag – “En BERGUV!!!” – och gjorde årets första sittrova på sängen!

Vicken kalasstart. Vad månde bliva?

Redan 0530 är jag uppe för morrongympa, hockygröt och matsäcksbestyr. 0715 hastar jag nedför trapporna vid Volrat, där jag plöjer genom raketrester och trängs med pigga råttor och mindre pigga hemletande nyårsfirare med beslöjade blickar och raglande gång. Halvvägs ringer David, att bilen är startklar med helladdat batteri – den här gången.

Litet surt väder men vi drar ett säkert kort, Ringhals udde. Fortfarande litet skumrigt och regn i luften. Snabbt jobbar vi ändå fram några smådoppingar, en toppskarv långt ut på ett skär och en flock skärpiplärkor – och kanske någor annat. Efter stående fika attackerar vi piplärkorna igen. David mobilar mig bakom en stenkulle – “Jag tror jag har den!” Jag avancerar i läge och får DEN fint och tom hör den VATTENPIPLÄRKA!

Tilltagande regn omintetgör bättre obsar så vi omgrupperar till innanförliggande Båtafjorden. Fortsatt strilande. Vi spanar åt väster där det ljusnar en aning. Vi ser också en fyr ute på en udde, kan det vara Bua udde? Lockade orienterar vi oss ut mot vad som mycket riktigt är Bua – i allt bättre väder. Vid fyren några skådare men vi upphålls som vanligt denna dag av en piplärka, till slut en skärpiplärka.

Litet socialt svänger vi förbi fyren och innan vi hunnit förmedla vår obs möts vi av – “Vi har en VITNÄBBAD ISLOM!”. Kan bara stiga fram till en inställd tub och där ligger den. Inte långt ut men om det är ljuset eller att den hunnit avancera ganska långt i ruggningen, den är först litet lurig. De tre upptäckarna har fått jobba ett tag och David och jag får ta i en del. Men ljus och blick klarnar och den förvandlas till en “enkel” 1K-fågel. Eller vad sägs av upptäckarnas, Gabrielle*, Henrik och Martins superba bild

Bara en moil genom tuben och ändock! Väldig med uppåtriktad vit dolk och jämnt bredvattrad rygg.

Till dess hade världen kännts tömd på sin mänsklighet, men i allt skönare väder dyker kända och okända skådare upp från ingenstans. Vi beslutar ett avslut innan solnedgång i kölvattnet på några av de mest kända, far och son Unger på anrika Årnäshalvön. Litet surt hann dessa avsluta det lyckade draget på en VATTENPIPLÄRKA innan vi anlände – och den hade dratt!

Vi njuter solnedgång, en sädgås, en dubbeltrast, en steglits och så en sista gång i sista solstrålen gör VATTENPIPEN ett återbesök på brottsplatsen. Och fulländar denna fulländade start på det NYA ÅRET.

ETT GOTT SÅDANT ÖNSKAS NI ALLA

Sista dagen 2012 i siktskåran, det är kväll 30 december och snart ett nytt år 2013.

2012 startade med en rasande start på Gotlandslistan. Efter 14 dagar låg vi i topp, Anders och jag. Inga superrarrisar men gediget.

Tyvärr ramlade rarrisarna in lagom till att jag var tillbaka i Götet. Kompenserade med en härlig vecka i Reykjavik, förstås vitvingade trutar på längden och bredden. Men också jaktfalkar, fjälluggla, ringnäbbade måsar, valross och späckhuggare som appetizers!

En liten Danmarkstur innan februari gått till ända. Ingen gråvingad trut men litet småputtrigt som trädgårdsträdkrypare och bomlaerker.

Trevligt mellanspel med exkursion till Amundön med GOFs seniorer innan nästa Gotlandsattack. Grymt framgångsrik, praktejdrar i aldrig tidigare omfattning, islommar, svarta rödstjärtar, fjällgäss, ringtrastar, gulhämpling mm på bara tre veckor i början av april! Men tungviktarna på Gotlandslistan ouppnåeliga!

Tillbaka på framsidan lyckade drag på svarthakad busk, 2 ex och så superdraget med David 8:e maj, amerikansk sjöorre och vitnackad svärta i gigantisk sjöorreflock vid klapperstenen i Påarp. Föga anade vi att vi prickade en problematik, som kom att rasa ett halvår senare, när vi påpekade hur svår amerikanen var att arta head-on.

Detta finns anledning att återkomma till och ger kopplingar till artning generellt mellan närbesläktade snarlika artpar utanför respektive utbredningsområden.

David och jag gjorde ett sådant jobb med en grönlandsgås på Getterön 6:e juni.

Så ny flygande start på tredje Gotlandsturen. Förstås Anders vid ratten eller cykelstyret till såväl flodsångare, mindre flug som tornuggla. Kul med häckning av pungmes och Sveriges första ägretthäckning men i övrigt Gotlandsovanligt trögt. Dråpslaget förstås missen med fläckdrillen på Närsholmen i juli – ack ja!

Hann en havsfågelskådning på hösten, dåliga vindar, med två lirarter och tre diton labbar. Så kom Anders i slutet av september för havsfåglar men det blev annat godis!

Först Halland med isländska rödspovar, toppskarvar, stäpphök och förstärkta med David större piplärka och prärielöpare. Så ett djärvt vägval – direkt till Öland och en LIFER, årets enda, gulbröstad snäppa.

Som vanligt blev det trots allt allra bäst “hemma” på Gotland igen. Vingbandssångare, jaktfalk och rödhalsad gås stegrades till blåstjärt och den famösa fläckdrillen.

Den sistnämnda fortsatte spöka när (d)en dök upp på Öland 2-3:e december! – då den frös ihjäl och blev musamat????

I slutet av oktober en Rhodosvecka med precis perfekt pansjo skådning, lungt och fint och lagom många lagom svåra arter.

Avslutade med ett spännande Hallandskör med David i första decemberveckan, då Kung Bore fått ned södra Sevrige i brygga. Blev mest snöpulsning i gnistrande sol.

Också en knapp vecka på Gotland därefter gick i samma tecken.

Laddar nu inför 2013. Hoppas få med mig David för bra västkustare, så blir det Island en dryg vecka och i början av februari Gotland. Uganda har varit på tal men hinns knappast med om inte april blir ett alternativ.

TACK FÖR ETT FINT 2012 OCH GOTT NYTT ÅR 2013!

Och bilar kan tilläggas!

5 dec klockan 0800. Bilen strular! Jag utanför garaget, David innanför. Smet in med tuben som misstänkt bazooka men…

Halvdöd bil. Sköttes perfekt av David. Fick luta mig skönt i schäslong i två timmar, sedan spann vi iväg. Njöt kaffe och härliga stektäggmackor förbi Sandsjöbacka där vi hade kunnat klämma dagens art en hökuggla.

Blev istället sedvanligt scoop på Getterön. Den här gången skäggmes, havsörn, fjällvråk, enkelbeck, fjällvråk plus ngn hybrid plus litet annat och en dj-la massa gäss.

Lagom nöjda drog vi så efter Davids strategi Björkudd, S om Galtabäck. Bra! – inte mindre än tre jordugglor, sävsparv, sånglärka och bra uppfattning om konsekvensen av NOvind med många minusgrader under en period. Låser till det mesta!

Vi förflyttades oss till sist upp mot Galtabäck, tornet och skäret. Blåhök, vinterhämpling, snösparv, en storspov och en bläsand samt långt ut över havet en flyende flock spetsbergsgäss.

Tack, David!

Så tisdagen 11 december och mirakulöst nog landar jag på Visbyplattan 10 min före estimated time!!! Klass-2 varning – jag varnar för vargen!

Där Anders med nya caretan, rena landrovern och jag tänker på hur jag plöjde väglöst land i Tanzania för 35 år sedan! Litet blek om nosen var han efter en vinterkräkattack men med focus på attack!

Nästa dag i ett smidjebälte av Kung Bore pulsade jag ut till fyren. Smådopping, taltrast, havsörn, stenknäck knäckte jag till fyren, där Anders och blötsnö mötte. Uthärdade ett kaffe innan reträtt. Margaretha hade superåket idag.

Knäckte mig nästan med snöskottning – klassiskt i mogen ålder, så vår kvällsblot blev litet frukt och en sockerkaka innan tidig sänggång.

12 december fortfarande hänvisade till den lilla vita med raggardörr. I jämra bistert väder en klädtaktisk blunder, varken ylleunderställ eller isländska fiskskinnströjan. Trots det skåpar vi hem 20 snatteränder och 30 salskrakar bland tusentals fa viggar och gräsänder. Trots 20 år som klitehamnare nog litet av ett personligt decemberrekord i hamnen!

Vi frestar också Vallefälten med en liten huttrande kanada-och grågåsflock samt två granna kungsisar i varsin ektopp.

13 december och vi pösar  iväg med luciakronorna i topp skrudade i yllestället och fiskskinnet – Och framförallt i folkvagnsversionen av en landkryssare som gör att mötande lastbilar känns som små larver. Inget kryzz går säkert.

Ändå sviktar jag när Anders föreslår Bodudd. Minns med fasa när Magnus på berget och jag körde fast där för sisådär 25 år sedan. Anders frustar självsäkert och låter kryssaren elegant forcera den djupa snön.

Jag pustar ut men kryzzen uteblir. Änder även här, bla ett 30-tal bläs och ngra snatter – och havsörnar. Litet tappra tättingar, mest pilfinkar men också sånglärka, stare och lustigt nog en mindre hackspett på stekeljakt i nyponbuskarna.

På väg i bilen avrundar vi med dagens fågel. Jag uppfångar i ögonvrån en förlängning av en stängselstolpe – en präktig, ljus, ljushättad pille av nordlig typ – “calidus”? Blodsmak bakom ratten, “här går det snabbt”, så Hoburgsparkeringen med en flock kungs-och havsörnar kring klippan när vi suger på kaffet.

Det börjar nästan mörkna och vinden tar i, skönt att plöja ut på Rivet i högönsklig välmåga, “här går det undan”!!!… Och där sitter vi! Tar en stund innan de snabbt snurrande hjulen under en blickstilla bil övertygar. Någon timmes grävande med händer och isskrapan, bärande och lyftande och inte en centimeter fram eller bak och gamarna, förlåt örnarna börjar cirkla allt närmare. Margaretha som skall ha limon till sta´n måste meddelas. En kvinna! – och inte två gamla machostötar och innan vi vet ordet av så kommer Lars E M tryggt skumpande i sin traktar. Han hivar ut en gammal lina och rycker upp den litet stukade kryssaren med litet stukat manskap inte mindre än tre gånger.

Människans läkkött är gott även efter pensionen, åtminstone med den goda omvårdnaden av räddande ängeln Margaretha, krätstjärtspasta till ett pärlande vin. Och manskapet tillbaka i god form!

Stort tack till Anders för detta äventyr och stort tack till Margaretha och Lars-Erik som såg till att det inte blev för mycket äventyr!

Jag säger bara det

Tack Anders! Du skidade förbi men lade inte ner den tjädertupp som borde sitta i den tynande asken. Hade Rolf B fått råda hade vi haft den på mackan nästa vecka vid kaffet på Cape Armini!

Likaledes gick vi glipp om fläckdrillen som jag netop utlovat i tidigare blogg. Den flög förbi och hamnade ca tio mil härifrån, i Gårdby på Öland.

Livet är fyllt av “nära skjuter ingen hare”, men, men – vi har mumsat den gudomligaste orrmackan vid Kronisfyren och den mer än gudomligaste tjädermackan på Rivet. Vi har fightats med fläckdrillen i Djaupdy med giganter som Mikael Nils, TGP och Sigge.

So what!

Innan man köper devisen “borta bra hemma bäst”, kanske man skall tänka efter en stund – åtminstone fågelmässigt.

Efter Rhodos dröjde det till enochen halvvecka onsdagen 7 november innan – laber vind, sol efter morronfrost snabbt varmare. Efter morronkaffe med ledningsgruppen på Kvarnhjulet städslade jag stålhingsten för en tur ut till Askimsviken och Amundön. Ove F skicklig fotograf och årsbarn med undertecknad får teckna målarten med sin expertis:

Men tji, sågs da´n innan i Lilla Amundöns småbåtshamn men, men – kanonväder, smådopping, sillgrissla och gnisslande åter/vidare mot Botaniska och nästa målart. Och i berberisriset på armlängds avstånd huserade den, en ringtrast, honfärgad får man väl säga. Omgiven av flera fotografer och bland dem Ove F – förstås! Som hann både prata och fota:

Sisådär halvlyckat drag alltså. Många kilometer och gott för flåset. Men skådarmässigt??

Litet plus blev det efter nästa dags morronfika. Ett flöjtande, en biffig nästan traststor fink som flyktade i bågar från äppelträdet mot närmsta granskog på Sagfjället, en TALLBIT! Vintern 98/99 begav dig sig sist sååå…

Vi tog det lungt, städade och jag fick litet hicka när en gransångare smatt in i häcken utanför dasset. Så fixade – cybern igen – biljetter till Gotland.

Jag kunde också konstatera att jag bet av en tand igår. Litet pilligt men jag är van, minst femtioelfte gången.

Vi for litet vagt tvärs över ön till Triberga läge, som vi inte hittade. Blev istället gamla favoriten Stenåsabaden. Ett verkligt fint fågeltorn, i lä för den vassa Sydvästvinden, aj-aj havsfåglar på Västkusten. Men försent att tänka på.

Njöt ett fint sträck av änder och gäss och tusentals tranor på ängarna. Plötsligt skevade en vitkindflock och vände. Inte konstigt när en präktig JAKTFALK  kom in nästan inom närgränsen. Torde vara samma falk som sedan hittades litet norr om Stenåsa men sedan till dags dato parkerat kring Ottenby. Gamle vännen Ragnar står för foto på den gynnaren.

Vänd fågel åt andra hållet och 20m upp mot himlen!

Strax därpå hade vi en vitnäbbad islom, med en del kvar av sommardräkten och möjligen en islom till. Liksom andra lommar passerade de i en riktning mot SO och besannade vad någon sagt att man längre söderut på Ölands ostkust  missade en del sträck fa labbar och lommar, som sågs i Triberga och Stenåsa.

Lagom efter denna eruption dök ett tysk-svenskt par upp och man fick  damma av gamla skoltyskan. Tyskans svenska flöt mycket bättre än min tyska. Ensamma igen klämde vi två gransångare, varav en brun rackare, och en mindre flugsnappare.

Lagom efter detta dök Björn L med gäng upp. Fullt sjå att hålla stången med våra obsar mot hans egna och alla rapporter från Västkusten. Det blev dock ett bra avslut och via vindpinat och fågeltomt Möckelmossen över en köfri bro och god marginal till Oskarshamn. Vi hann tom med att se litet dovvilt som vi missat i Ottenby.

Behagligt café i Oskarshamn och behaglig båttur. Sedan Vibblehallen och hem-ljuva-hem och snart varmt vatten, go värme och en skön säng!

En varmt tack till alla som berikat denna vecka. Och framallt ett glödhett tack till Anders.