Olof Armini om fåglar och natur

En svala gör ingen sommar heter det (i bondepraktikan?) ju. Anders fintar elegant med det begreppet när han låter en svala göra en resa, förvisso tillsammans med en sommargylling.

Berättade tidigare om hur “lojalt” han drog till Skåne och Öland för att undvika svartsjukeskapande obsar på Gotland. Resan demonstrerade hur lätt man kryzzar förbi alla rariteter om man inte viker skådandet åt dragging. Även då får man ha tur för att få tillfredsställande pott.

Den här våren har verkligen varit “happy go lucky”. Superhitsen har haft Ö-drag, sångsparv, tygeltärna, blåstjärt, bergsångare och/eller varit tämligen opålitliga. Dessutom har de inte koncentrerats kring Öland/Gotland – ännu.

Anders visar dock just den finess som gör vinnaren i längden och alas igår med ingen mindre än TGP 2(!) flodsångare och en gräshoppsångare i Roma.

ANDERS SVALA

I min vilda ungdom vidfors jag kunskaper via husorganen All sport och Rekordmagasinet, kunskaper som stärktes av obskyra element i min bekantskapskrets. En sådan var att man vid en nedslagning skulle vänta och resa sig tills domaren kommit till nio. Reste man sig för fort var man ofta vimmelkantig och riskerade en ny propp.

Mycket värdefull kunskap när ett slemt element i äkta “Kejsarens nya kläder”stil klippte till med, “Bloggandet är ett egotrippande i okunskapens träskmarker”. Inte mindre kraftfullt för att det är så sant. Vis av ungdomlig kunskap fann jag för gott att ta räkning till nio.

Njöt ett otium på ringgolvet med allehanda härliga aktiviteter med barnbarnen, konserter, övernattningar i fält och nya skolor. Kom långsamt på fötter en tidig gryning med allehanda nattsångare och så ljöd gong-gongen i form av SMS från Juppen som fotade orkidéer och råkade fumla med larmknappen. Och jag på fötter och fit för fight.

Kontrade de första attackerna med “Utan egotrippande i okunskap hade jorden fortfarande varit platt och centrum i Universum” och därpå “All stor vetenskap blir med tiden ett egotrippande i okunskap”.

Känns som man är med i matchen!!!

Utlovade en analys utifrån bilden

efter att ha konsulterat observatören Anders. Tyvärr är han på resande fot, först Skåne sedan Öland eller som han uttrycker det “Av strikt solidariska skäl flyr även jag Gotland …”. Ivrig som jag är och för att ta fulla ansvaret föregriper jag hans svar.

Fågeln på bilden har i fält bestämts till en 2K Kaspisk trut. För att pressa Anders eller kanske än mer mig själv gjorde jag först en negativ analys med avseende på artningen. Jag citerar ordagrannt mail till Anders (som han inte fått ännu).

“Och det blir Kaspisk 2K vs Havstrut 2:a vinter
Har många likheter som gör en del jämförelser hårfina
 
Näbb: Grov och stor med en färgsättning ljus bas vit tipp. Fördel Havs
 
Huvud: Formen kraftigt argument för Kaspisk, “liggande ägg” med näbben som förlägning av toppen. Kontrasterande vitheten dock aningen mer av havstrut med anade skuggningar.
 
Mantel: Pekar entydigt på Havs med typiska mörka blotchar i en ganska ljus översida. Kaspisk mer jämn och utbredd mörk mantel o täckare.
 
Tertialer: Tämligen bred vit spets och bräm. Talar för havstrut.
 
Stjärt: Vit med svart terminal band går ej att se om brutet eller helt. Lika.
 
Ben,storlek,vingprojektion: Båda har långa ben men Kaspisk står ut mer prop. Svårt att avgöra liksom storleken over-all och vingprojektion.
 
Utan hänsyn till annat än bildanalysen så är min option nr 1: Havstrut 2:a vinter och som en liten extra tyngd lägger jag till att vi lagt märke till ovanligt mycket havstrutar i Västergarnsviken på senare tid vilket ökar sannolikheten för en litet udda individ i udda ålder –
Men detta är inte svaret på vilken fågel bilden föreställer!!!!! Sug litet på karamellen och kommentera.”

Är exempel på en typisk färgad analys där i det här fallet svårbedömda (nb på denna bild) detaljer viktats fel vs bestämningen. Jag har svartmarkerat felen och en noggrann observatör kan nog belägga eller åtminstone ana redan på första bilden.

Bättre upp med än fler bilder

Jämför sedan med gårdagens bilder från Gotska Sandön

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/211196.jpg

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/211448.jpg

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/211449.jpg

Enda skillnaden som jag spontant ser är blekare täckare på Västergarnsfågeln, vilket kan vara optik, bildbehanding, ljus eller ett faktum. Sa någon att det är samma fågel så varför inte.

Fö såg bloggaren själv en 2K Kaspisk trut i Västergarn 22.3. Kanske samma hela tiden – – Såå varför svåra??

Jo det är så jämra intressant och lärorikt. Återigen stort och varmt tack till David och Anders som gett material till detta också stort tack till skickliga plåtarna och vassa observatörerna på Sandön som sig själva ovetandes på ett förtjänstfullt sätt bidragit.

Från förra inlägget hämtar jag

Att göra sin lokal till en bra lokal. Att väva in skådandet i vardagsbeteendet

Ur en annan “point of view” skulle jag kunna säga

Önskan att vara bra och behärska – men – inte släppa fokus på alltet

Jag tycker det har varit ett utmärkande drag i min karaktär.

Litet hårddraget vara elit utan att satsa elit!!

För fågelskådandet innebär det fördelar som raderna som jag inledde med från förra inlägget

Svagheter är tex att det vilar en osäkerhet och ogripbarhet i själva beteendet att man kan vara rädd att pröva nytt

Rent tekniskt kan man ju heller inte bli riktigt så bra som om man bara satsar … Det ligger en motsats redan i resonemanget.

Själv känner jag mig dock tillfreds såväl med analysen som varandet.

Till det tillfredsställande i varandet vill jag också foga tre axplock

Anders

 Djärvt ger han sig i kast med utmaningar som Kaspiska trutar och annat överglödgat i ornitologin. Härlig att ha vid sin sida, alltid med bössan – förlåt – kameran i sin hand.

Grön

 På tal om djärva utmaningar. Vilken femetta på en 2K-hane (ljus iris!) stäpphök häromdagen. Grön börjar ladda upp för nästa Gotlandshäckning, efter mer än ett halvsekel!! Ställvis förefaller stäppisen lika eller tom vanligare än kusinen ängsis så…

Gillis

Femettor var det! Med Gillis vid ratten höll vi på att köra över dragarten – en tofslärka – utanför Willys häromåret. Sånär klistrad på kylaren fick Gillis några mobilskott. Här dock en paradbild på en “blånäbba” i vackert sliten rödbrun dräkt. Vigghonor i sommardräkt efter ruv-och ällingslit har lockat mången Durango till grymma hallucinationer om kopparänder, vitögda dykänder mm Och Gillis alltid på alerten gjorde sitt bästa att få Il Maestro på fall!

Ja Anders, Grön och Gillis dom räcker för att bevisa att fågelskådning inte bara är fåglar!

11 nov och Anders knackar på. Som vanligt har jag fullt sjå med en massa grejer. en mycket ful ovana men intalar mig alltid att jag inte rår för det. Idag kunde jag inte skylla på möss i burarna men att Jörgen W skulle hämta grejer bl.a. den krossade lampan, blev en herrbetjänt istället.

Anders cyklade i förväg till fyren och borde väl varit förtjänt av någon “stänkare” innan jag kom dit någon halvtimme försenad. Men jag kunde pusta ut och sätta mig i skönt lä av fyrbostaden. Novembermörkt men fin sikt och rörelse över havet. Avlägsna horisontankor, det mesta förmodligen alfåglar. Men också en del mer njutbart som en vinterfärgad svarthakedopping, snösparv både framför näsan och några ute på Utholmen. Där också en mäktig havsörn. Några lommar också såväl smålom som storlom.

Anders har under senaste året arbetat upp litet av en specialexpertis. Han scannar hela tiden runt i trutsvärmarna. Företrädesvis kring norra Utholmen. Och visst vi jobbar på några men de blir klunsiga havstrutar eller tråkiga gråtrutar. Så hugger King Cobra, jag menar Anders

Ser mycket bra ut och vi jobbar på. Vitt huvud med boa och bröstband. Blåtiran på plats. Näbb och huvudform. Lång vp-projektion. mörkkärnade tertialer. Melering och inslag av vuxna fjädrar i manteln.

Så flyger den en bit och det ser Ok ut med vingöver-o undersida och fjällvråksstjärt. Vi kan också jämföra med några gråtrutar som gör kort gästspel. Den ligger kvar.

 Nu är fågeln närmare och visst är det en solklar MEDELHAVSTRUT. Men det är samma bild härovan, trots ljusskillnaden och det tydliga rödsticket i högerbilden. Det får väl ursäkta att vi på hemvägen drabbades av Janthe-lagen och nästan slumpade obsen. Hemma på toan bläddrade jag litet i Fågelguiden och har en bra flyktbild på vår fågel, det som litet fått mig att vackla. Än bättre blir det när jag scannar Svalan på flygande 1K-fåglar. Och min glädje blir euforisk när Anders bilder dyker upp på mailen, visste inte om han fick med fågeln.

Jag vill framhålla två saker. Bilderna i sig utgör inget 100% bevis. Dom är bra med tanke på ljus och avstånd men håller bara ihop med våra observationer. Ibland är en observation av samma art klockren och sekundsnabb ibland tar den tid och det är inte alltid man förstår varför – som i det här fallet.

Här klockar det in!!

Litet överlägset uttalade jag mig kring en lundsångare på Tjolöholm. Så “som brev på posten” en stäppsångare i Bohuslän. Finns små tvivel att det rör sig om en 1K “caligata” från utbredningen västerut; frekventa häckningar i Baltikum (och Finland??). Har liknande SO-drag som lundsångaren. Och plötsligt är bilden för “Tjolöholmaren” från svart till vitt!?

Hoppas – hoppas jag får tillfälle att dammsuga Västergarn med Anders och kanske Janne. Bushfighting i den miljön slår nästan allt – eller!?

Havfsfoglarne!!

Björn D är en eminent skådare och har också den där framförhållande attityden som ger både “ett brev på posten” och “vad var det jag sa´”.

Han lade en ALERT på www.kustobsar.se/forum om sydpolslabb. 18-årsdag från när det lades ut klockrena foton på en sådan från Hönö. Inga 2 kmetare utan rätt över “hidet”. Detta följde på en superhets i England på just sydpolslabb.

Suveränt nog följdes detta av en annan av mina favoriter Martin A, som har det där litet extra som Björn. Han satt på Hönö dagen efter årsdagen och lyckades med sin fotoexcellens (på nästan 2km!) plåta en storlabb(?) som skulle platsa i kollektionen från -91!!!!!

Kolla bara!

http://www.birds.se
http://www.pbase.com/alexandersson/image/116021919

Hej-å-hå! Sydpolslabben hör till storlabbskomplexet, något i stil med grå/silltrutsgyttret. Har själv sett en sådan i Thailand, dvs en storlabb som rimligtvis är en sydpolslabb enligt gängse uppfattning!? Dräktmässigt uppfyllde den oxå alla krav.

Det är litet kinkigare här i Atlanten. De sk “hästlatituderna” tycks här utgöra en kraftigare barriär än i Stilla Havet/Indiska Oceanen. En anledning varför man kan misstänka alla albatrosser “from downthere” att vara “ship-assisted”. När det gäller de mindre albatrosserna häromåret tycker jag indikationerna är supertunga. Å andra sidan drar tiotusentals större liror från södra halvklotet en “Atlantic loop” – tänk om vi fick se mer av dem!

Men tillbaka till sydpolslabbar och min förmodan om “ship-assisted” även här. Dock med en ALERT vid sidan av Björn och Martin – kanske en over-flow från the Pacific.

Då skulle jag också vilja att RK förnyat granskade Davids och min Sverigeförsta KANELAND 1980. Det var nämligen en solklar sådan, den var inte vingklippt, den hade inga ringar och kanelanden i Västra USA är en långflyttare väl i klass med sydpolslabbar, stäppsångare och lundsångare!!!!

Så det så!

Har tidigare nämnt skådarkaraktären, strängare och att stränga. Som icke-observatör är det snarare regel än undantag att stränga, åtminstone litet grann. Särskilt tacksamt har det blivit med modernare dokumentationsteknik. Skriftliga och muntliga beskrivningar i all ära.

Man kan dock bli litet förblindad av det “nya”. Så tex bygger mycket av perfektionen i bilddokumentationen på tidsbegränsning medan en synbild kan kräva tidsomfång. Ljuduppfångandet kan vara absolut men upplevs relativt. På så sätt måste man alltid vara ödmjuk och se observatören som bärare av sina obsar, när man strängar.

Alldeles nyligen har jag stött på två intressanta fall. Först vadarsvalan i Skåne som först angavs som rödvingad, medan fotot vagt men ändock mest gav vibbar om svartvingad, kontrast ljus nacke/mörkare mantel och inget rött på näbben. Sedan rovfågel på Öland som angavs som större skrikörn. Vibbar från fotona var brun kärrhök ungfågel, ganska smäcker och helmörk. I förstnämnda fallet bidde det svartvingad och i andra högst sannolikt brun kärrhök. Här kan man tycka att strängningen varit motiverad.

Som motsats till dessa fall så minns jag en klassiker från tidigare, när ett foto på en bredstjärtad labb “strängades” till labb av världsledande experter utifrån senaste bestämningsrön. Varvid observatörerna öste fram en serie ytterligare foton plus beskrivningar av utseende och uppträdande. Sällan har en brelle dokumenterats så väl!

Tycker att mycken teknisk dokumentation har en förförisk perfektion, som om man inte ser upp kan vara lika vilseledande som “förädlade” intryck och beskrivningar.

Här kan nämnas ett annat gammalt brelle-syndrom. På 70-talet avbildade den ledande fågelguiden ungfåglar med en vit fläck på underarmen. Tyvärr fällde avsaknaden av denna fläck många “självklara” brellar. NB har själv aldrig sätt fläcken!!!

Som sagt det gäller att ha HC Andersens “Kejsarens nya kläder” alltid aktuell.

7 juli  – ett dj-la datum på Gotland.

Under 2000-talet har bland annat vitvingad lärka och skatgök producerats detta magiska datum.

I år var det så Bosse Fagerströms tur. Inte helt oväntat att denna eminente skådare skulle stå för bravaden. Imponerades förra våren av hans kapacitet både vid fyren och Paviken, gäss en specialitet. Kan man tänka en liten kvällstur efter ett vikariat på Hemse vårdcentral? – i de oändliga, och så spännande buskmarkerna som sträcker sig söderut ända till Sudret.

Själv var jag lyckligt ovetande om vad som föredrog sig denna ljumma sommarkväll. Istället stolpade jag dagen därpå som vanligt ned till hamnen för en morronskådning. I sin lilla plastbåt satt Bertil för att förbereda det annalkande ovädret. SMHI lovade 60 mm regn och stormbyar. 

Han saknade kikare men. – “Mnjaehe rödfalk!?” – Aha, den gamle stordragaren är vid liv. Borde ju vara dags för något à la rödfalk i hans gamla hemtrakter. Och för en skådare av Bertils kaliber är skuttet över pölen inget hinder. Men nej, hans GPS hade hela morgonen pepprats av rödfalk vid Alva strax söder om Hemse. Tyvärr hade han inte lägenhet för mig och stålhingsten dit kändes segt.

Anders svarade efter åtskilliga signaler – fest igår! – Men sedan satt det inte fast. Han kastade in en sen frukost och jag hann lagom hämta in nödvändig information. Bosse hade plåtat med mobilen en klockren hane som försvann sent på kvällen men återfanns på morgonen. 2,5 km utefter vägen från Alva mot Ronehamn.

Bevakas för 10 minuter sedan och Anders driver saaben med ackuratess. En timme efter senaste larmet tas vi emot av synnerligen trevliga skådare. Förhöjer verkligen uppvisningen av Gotlands första rödfalk. 

Anders foton illustrerar

Av förståeliga skäl höll vi oss på vägen och fotoavståndet blev litet väl långt. Ändå framgår flera detaljer bra.

Det var en nästan utfärgad hane. Den hade åtminstone en juvenil inre armpenna och en del andra icke superadulta tecken. Så kanske tämligen avancerad 2K??? För vi skall ju inte börja svåra med fångenskap eller annat trist?

Som sagt i stort en adult hane. Ingen mustasch, otecknad rödbrun rygg, gråblått fält över vingarna, svagt streckad, rosatonad undersida och tämligen otecknad vingundersida. Och en lustig parallell till Lesser Grey Shrike förra veckan vid Nabben – den här fågeln är en mindre version av en tornfalk med proportionellt längre vingar och kortare stjärt. Alltså på engelska: Lesser Kestrel.

NB några hade turen att flukta in artkaraktären VITA KLOR!!!!

Gå gärna in på nedanstående site. Förutom litet tankar kring ruggning, aktuellt i det här fallet ger den rysningar av nostalgi utefter ryggraden.

http://birds.intanzania.com/lost-feathers-from-a-magic-carpet

I mars 1977 gick jag med Eva och David utanför campus i Shy-bush, Tanzania. I luften svärmar av rödfalkar som fångade termiter. Med litet tur en del andra häftiga släktingar men som sagt hundratals rödfalkar till doften av charcoal och bränd majs – uj-uj!

Aj, aj, aj vad den gulbrynade har vrenskats. Trots att jag inte dragit på den och drabbats av en dip, så känns det lika tungt. Fredagen 13 feb (sic!) hade vi beställt färja, Anders, Janne och jag. På onsdagen verkade fågeln försvunnen efter att ha setts dagligen från 3 jan. Avbeställd resa och tur i oturen att jag inte arrangerat något kring min återresa till Göteborg helgen 21-24 feb – Trodde jag, men naturligtvis dyker den upp den 23 feb och ses bättre än någonsin. Sedan morgonen 24 feb är den hittills borta igen.

Drag och dip betyder som skådarbegrepp:

DRAG är att åka en icke försumbar sträcka för att se en rapporterad observation, oftast på en sällsynt fågel. Att vara en dragare är nästan synonymt med att vara en twitchare (se nedan), men omfattar litet fler. Man kan vara en litet slö som dragare, men inte som twitchare.

DIP är när man dragit på en observation men inte får se den. Att dippa utlöser trista egenskaper hos vissa skådare.

Det finns tre andra begrepp/katagorier inom fågelskådningen som är lätt applicerbara på observationen av den gulbrynade.

Twitch, twitcha, twitchare. Svengelska för skådandets commandos. Omedelbart efter första larmet sitter dom bakom ratten och kör i midvinternatten mot Järvafältet. Redan innan första gryningsljuset har de rastlöst intagit pole position. Dom är enkäta om att vara först på plats och visa det. Grymt fokuserade, men kan vara aggressiva och koleriska innan de sett objektet. Beundrade men också litet tokstämplade.

String, stringa, stringare. Skådandets paria, ingen vill betecknas som eller beblandas med stringare. Att stringa är att se något, medvetet eller omedvetet som inte finns eller att på samma sätt felbestämma. Eftersom det är så tabu att stringa är det svårt att få grepp om stringfrekvensen. Men ett är nog säkert, det finns ingen relativt intensiv skådare som inte stringar då och då. Att bli betecknad som stringare är inte liktydigt med att stringa. Stringare är istället skådare som under grupptryck av andra skådare anses stringa. Risken att betecknas som stringare är naturligvis större om man de facto stringar och ser den gulbrynade samtidigt som alla andra ser det på ett helt annat ställe. Men det finns andra lika stora riskfaktorer, att skåda, rapportera och ha (o)turen att hitta mycket ensam samt inte minst att komma i ofas med ovanstående eller nästa grupp. Om tex gänget som hittat den gulbrynade bara varit en som inte haft någon kamera och denne någon morgonen därpå kommit i gräl med dippande twitchare eller än värre strängare (se nedan), då hade denne någon säkert som Amen i kyrkan blivit stämplad.

Strängning, stränga, strängare. Skådandets överstepräster. Beundrade och mycket kunniga. Många observationer blir inte “riktiga” förrän strängare varit på plats. Strängare är det minst använda begreppet, men samtidigt är det tveklöst att det finns och att det är massor av fågelskådares ultimata dröm att få det omdömet. Att stränga är i grunden positivt, att kunna bedöma en observation på ett lungt och sakligt sätt. Mest tydligt när en litet fantasifull obeservation(string) återförs till verkligheten, därav ordet stränga. Men det finns några men. Strängningen kan övergå från att behandla observationer till att nita stringare. Och ställer sig några av de etablerade strängarna i spetsen för dylika korståg blir det en sorglig soppa. C3 har på ett förtjänstfullt sätt agerat i några sådana soppor under det gångna året. En strängare på Järvafältet tar upp möjligheten av att den gulbrynade tagit sig dit på onaturligt sätt eller att den kan ha ett inte naturligt ursprung. Medan korsfararvarianten lusläser rapporter från, spanar in och jämför tider för misstänkta stringare. 

Med ovanstående vill jag belysa att fågelskådandet består av ett tvärsnitt av befolkningen med samma mänskliga företeelser men med egna beteckningar!