Olof Armini om fåglar och natur

Från förra inlägget hämtar jag

Att göra sin lokal till en bra lokal. Att väva in skådandet i vardagsbeteendet

Ur en annan “point of view” skulle jag kunna säga

Önskan att vara bra och behärska – men – inte släppa fokus på alltet

Jag tycker det har varit ett utmärkande drag i min karaktär.

Litet hårddraget vara elit utan att satsa elit!!

För fågelskådandet innebär det fördelar som raderna som jag inledde med från förra inlägget

Svagheter är tex att det vilar en osäkerhet och ogripbarhet i själva beteendet att man kan vara rädd att pröva nytt

Rent tekniskt kan man ju heller inte bli riktigt så bra som om man bara satsar … Det ligger en motsats redan i resonemanget.

Själv känner jag mig dock tillfreds såväl med analysen som varandet.

Till det tillfredsställande i varandet vill jag också foga tre axplock

Anders

 Djärvt ger han sig i kast med utmaningar som Kaspiska trutar och annat överglödgat i ornitologin. Härlig att ha vid sin sida, alltid med bössan – förlåt – kameran i sin hand.

Grön

 På tal om djärva utmaningar. Vilken femetta på en 2K-hane (ljus iris!) stäpphök häromdagen. Grön börjar ladda upp för nästa Gotlandshäckning, efter mer än ett halvsekel!! Ställvis förefaller stäppisen lika eller tom vanligare än kusinen ängsis så…

Gillis

Femettor var det! Med Gillis vid ratten höll vi på att köra över dragarten – en tofslärka – utanför Willys häromåret. Sånär klistrad på kylaren fick Gillis några mobilskott. Här dock en paradbild på en “blånäbba” i vackert sliten rödbrun dräkt. Vigghonor i sommardräkt efter ruv-och ällingslit har lockat mången Durango till grymma hallucinationer om kopparänder, vitögda dykänder mm Och Gillis alltid på alerten gjorde sitt bästa att få Il Maestro på fall!

Ja Anders, Grön och Gillis dom räcker för att bevisa att fågelskådning inte bara är fåglar!