Olof Armini om fåglar och natur

Är svårt att vara sådär diciplinerad att man skriver vid en exakt tid varje dag. Blir litet “by random” istället.

Onsdagen den elfte ut med Anders, fortfarande med sikte på den gulbrynade. Förevisade mina fågelbord, som Anders mer eller mindre framtvingat, och de två första arterna, talgoxe och gärdsmyg. Talgoxen, Sveriges vanligaste vid fågelborden de två senaste åren, men smygen en liten bonus.

Mulet och grått men det droppade in en del, en enkelbeckasin vid lagunen på Svältholmen, en vacker flock med tre smålommar och fyra storlommar som passerade mot fiskevattnena kring Scharlakansgrundet och fyra subadulta havsörnar som levde runt på Utholmen. När vi skulle gå kollade jag en trut på vattnet ca hundra meter från fyren. Den flög runt litet och efter en stunds tubande, så var vi säkra, en 2K MEDELHAVSTRUT. För att slå spiken i kistan kunde vi studera Hans L:s utmärkta bilder på Svalan på medelhavstrutar från nov-dec. Härligt!

Den tolfte började tiden rinna ut för den gulbrynade – inte sedd sedan tisdag morgon. Det snöar ymmigt och vi tar Anders lilla bil ned till Klintehamn. Gaffar pliktskyldigast in snatterand, salskrake, vattenrall och smådopping men dippar rördrom och pilgrimsfalk. Handlar och några timmar senare avbeställer vi resan till Stockholm och beslutar att driva en kampanj för att den gulbrynade var en förrymd burfågel. Anders kom med den lysande idén att en rysk sjöman haft den som ressällskap – ett sällskap han tröttnat på och släppt ut på nyårsnatten när skeppet låg för ankar i Strömmen.

Fredagen den 13:e, förstås, det var därför. Vi kunde bokat vilken dag som helst men inte denna! Ett förnyat tag med drag till Närsholmen var dömt att misslyckas – trots Anders stora bil. Tätt, ihärdigt snöfall med minimal sikt. Började med upprepade dippar i Klintehamn. Så strax innan Hemse ringer Eva och mår inte riktigt bra. Vi försöker trots allt liva upp oss med ett besök på ortens glasbank. Jag svamlar med expediteten om vulgovinet från SA, innan kortläsaren protesterar vilt. Anders, vem annars får lösa ut mig och jag kastar mig in på Swedbankskontoret. Där får Inger Ö rädda mig, kontot övertrasserat!! Sist det hände var på 80-talet och då räddade mig samma person med en tillfällig checkkredit!!! Den här gången behövdes inte det men… Vilken dag!

På Närsholmen under en mager tall i blåst och snöyra dricker vi vårt kaffe. Sedan pölsande i Nansens fotspår en dryg halvmil. Som vikingar av kärnvirke intalar vi oss att vi samlar poäng för framtida bedrifter. Dagens skörd blev litet snösparvar, snöskator och gråsiskor samt upptill sex havsörnar och mer än hundra salskrakar. Och visst mådde vi fint trots allt och Eva mådde också bättre.

Slickade såren da´n därpå när solen tittade fram, dock i frisk nordan. Eva följde med ut till fyren. Där stötte Bertil till och en sånglärka över havet minde om vår!? Stor samling vid Svältis, Eva B på skidor, dottern Emma med dog och Anders med blomman Margaretha.

Idag så mulet igen, men fortsatt frisk nordan. Eva med ut men träffar Karin och avviker. Får vara ensam en minut så G-klanen med Lasse, Ulla och väninna. Trevligt snack så ansluter Bertil för vidare färd mot Fyren. De tre ängspipen på Svältis innan Fyren med minst tre havsörnar över Utholmen vid vars östra strand det ligger tio gravänder och “vårar”. Så ljuder en legendarisk stämma, det är Juppen som dyker upp. Han drar litet om sommarturen till ryska Karelen, innan det är dags att ta hem till kaffet och tredje fågelbordsarten, Sveriges näst vanligaste, blåmesen.

Sådärja passerade 100 arter med SOFs hårda kriterier. På egen hand hittade jag smålom, grannen Bertil tipsade om svarthakedopping, 3 ex och ett ex hittades ganska långt därifrån men ändå och till slut var det Anders som serverade en alldeles superb lunch vid sitt fågelbord – bland läckerheter som hembakt bröd också två steglitser.

Dagens höjdpunkt var dock en pilgrimsfalks flyglekar med bl.a. två havsörnar över Utholmen, ibland tom i strålande solljus. Vi njöt, Anders, Bertil, Erik och jag. Bertil som är ett ess med nästan 400 arter i Sverige räddade mig från fadäsen att felbestämma falken. Det var en stor, mörk och tung hona men SOLklart en pille!

På fredag kan det bli drag på (bur)fågeln på Järvafältet. Då om det vill sig försvinner parentesen!!!! Huj!

Jag sitter på kammaren i Västergarn och ser solen sänka sig i havet. Har uppdaterat min “pansjolista”. Blir alltid litet nytt här på Gotland. Mäktigt med över 40 arter by foot på två timmar! Highlights som pilgrimsfalk, havsörn, mindre sångsvan och insträckande grågäss. Ängspip och gråhakedopping är väl också hyggligt i februari.

Jag delar säkert min vurm för listor med flertalat fågelskådare. Därvidlag är jag en fågelskådande “Svensson”. Skall ta upp andra skådardrag i följande inlägg på bloggen.

Har besvärats av skräpmail de sista dagarna så jag måste tillstå att ett och annat riktigt mail kunnat hamna i “korgen”. Ber i så fall om ursäkt och uppmanar att försöka igen!

Prövade ett dryga 2 h långt “svep” i söndags. Upp förbi Wravinskys plats ned genom Salgrenska och ut i Vitsippsdalen. Började trist med dip på kattuggla, men klämde stenknäck vid matningen i Botaniska. Så genom Slottskogen och en grann duvhök vid säldammarna.

Full fart förbi Mariaplan och ned till Klippan. Äntligen forsärlan vid bergrummet under bron. Den flög in över planket till avskrädesplatsen. Där fick den sällskap av en rödhake och en fet brunråtta.

Lockade inte till långstudier utan jag cyklade vidare till Fiskhamnen och den vitvingade truten på gräspiren.

Kändes som fint flyt och vid next-stop, Gasklockan satt pilgrimsfalken snyggt. Ja, litet besvärlig var den när den flög ned på en av ringarna så att jag inte kunde se den längre. På lilla Marieholmsbron nöjde jag mig med en smådopping.

Men avslutningen, Nya Ullevi och de två uvarna på varsin balk blev desto pampigare. På kvällen kompenserade jag kattuggledippen med en ropande fågel utanför balkongen.

Igår körde jag en repris men skolkade Gullbergsvass med Gasklockan och Marieholmsbron, hade ett ärende på Claes Olsson. Samma resultat – nästan- tofsmes, svartmes och trädkrypare tillkom vid matningen och blev nya på pansjo-listan. Jag hjälpte också en norrbagge att hitta den vitvingade.

Senare lyckades det också att lotsa David via mobilen för uvtittar! Fick det glada beskedet vid ölröj med svåger Per på Bishop´s Arms.

Var alltså rejält seg i morse. Men dristade mig iväg till Hönö, per buss och med Evas årskort på fickan. Verkade hyfsat men aningen kärvt på färjan och landstigning 1030 på Hönöpinan.

I Rödhamnen fick jag dipkänsla och fiskargubbarnas skrockande om svarthalsad dopping kändes långt ifrån förtroendeingivande. Men med åratals rutin gick jag vidare västerut och där i sundet låg den svarthalsade doppinge. Satt fint på p-listan. Några smådoppingar också, men framförallt toppskarvar, skärpiplärka och skärsnäppor berikade ytterligare.

Fann en härlig matsäcksplats i lä med vårljus och 180 graders horisont. Spillde några riskorn och fick strax en käck matgäst, en liten skogsmus som kilade fram och tog ett korn i taget. Den undersökte också mina väskor och var intresserad av mina skor. Annat än brunråttan häromda´n.

Tyvärr kunde jag inte vara några Varbergsskådare behjälplig litet senare, för doppingen verkade försvunnit.

Laddade rejält vid ölintaget med att planera tur till Per, sparven och trasten i Stockholm. Behövs nog än mer flyt än jag haft hittills.

Monica reflekterar i sin blogg över fågelskådarens problem med kylan – månne varmare kläder?? Litet på samma sätt som – kanske en bättre kikare eller en annan fågelbok.

Alls inte fel, ingetdera, MEN jag vill föra in tänket och återföra till visdomsord som bättre kalltorr än varmfuktig eller (mitt eget) “bättre tänk än bättre klädd”.

Cyklar ju alltsomoftast ut till extremfågelskådning på Hönö. Ungefär 1,5 h cykling  one-way (ca 2,5 mil med en färjetransport på ca 15 min) så kanske uppåt 7-8 h i blåst, fukt och kyla. Man skall balansera detta så att man mår bra och behåller fokuseringen hela tiden. Påminner i detta avseende mycket om en del idrotter och jakt.

Utifrån detta kan jag bara understryka att det framförallt gäller att se upp med följande faktorer:

1. Håll igång den egna metabolismen, rör dig lagom, ät litet då och då, drick, vila (genom att tänka på annat, kanske jobbet eller…). Detta är mycket individuellt och varierar från gång till gång men du måste arbeta medvetet med det.

2. Tänk på vätan. Avdunstande fukt är enormt avkylande – men en svettning kan ge ett enormt välbefinnande och vara direkt nödvändig i ett mycket varmt läge (tropikerna). Här är viktigt att tänka på klädsel, ombyte och vätskebalans.

3. Tänk på blåsten. Inte bara ett ibland oöverstigligt irritationsmoment för skådaren. Sänker också temperaturen på ett ofattbart sätt, särskilt ihop med fukt. Hitta alltid maximalt lä, det lönar sig alltid!

Sammantaget gäller att du har att tackla ovanstående faktorer som ibland på ett närmast symbiotiskt sätt motarbetar dig. Och jag menar att med medvetenhet och att pröva sig fram så hittar man sin balans och linje och därefter är det dags att finna rätt kläder och rätt material.

Börjar ladda för en bra skådarstart på 2009. Den vitvingade truten är ett gott hopp.

De senaste dagarna har den visat ett födooppurtunistiskt uppträdande som är mycket typiskt för fa vitfåglar.

1. Fiskhamnen är naturligtvis “place in the sun”, inte nog med rikedomen av favoritfödan fiskrens, intöffande fiskebåtar drar gärna med sig fåglar utifrån Havet. Nackdelen är långhelger utan aktivt fiske och att de biffigaste havstrutarna och de dykande skarvarna då tar över det som finns.

2. Klippan. De vekare tar då sin tillflykt till mer “enkel” matning, huvudsakligen bröd till fa änder. Klippan är närmast. Den svarthuvade måsen förblev där under några vintrar. Kanske var Hamnen för tuff.

3. Slottskogen. Kraftigare matning än Klippan men litet längre från Älven, “pulsådern”. Typiskt dyker fa de litet vekare sällsyntheterna upp där då och då. Typiskt nog var den vitvingade där ett viftande i söndags.

4. I övrigt finns mängder av mindre matningar, fisket längs kusten och icke att förglömma den gamla tippen uppströms älven som drar.

Men eftersom den vitvingade hittills rört sig Fiskhamnen – Klippan (- Slottskogen) så känns det hoppfullt.

Inom Göteborgsområdet finns rapporter senaste veckan om en möjlig jaktfalk i Billdal, som nämnts den vitvingade, kungsfiskare, vattenpiplärka, forsärla, strömstare, skäggmes och snösiska.

På ugglefronten som är het iår finns bud på sparvuggla, kattuggla och berguv. Litet utanför området såväl tornuggla som hökuggla.

Inte långt iväg är fortfarande hedpipen glödhet. Plus att det bara behövs ett litet pust från väst så startar 2009 lika hett som 2008!

Kändes tungt efter jaktfalken när jag gick till sängs med en begynnande förkylning. Men de senaste tio åren trots en växande barnbarnskara har jag alltid vaknat upp pigg som en nötkärna. Och därför litet övermodigt trott mig besitta ett ogenomträngligt immunförsvar. Nu vaknade jag upp med djuphosta, tjockt trögflytande slem och en bedövande tinnitus.

Dagarna har gått med litet förbättring som snabbt förbytts mot nya än värre svackor. Trots det har jag klarat två lunchmöten med Svenskt Näringsliv. Det andra med Mats Odell var mycket lärorikt om den ekonomiska krisen.

I lördags dristade jag mig att ta en cykeltur, Gullbergsvass – Fiskhamnen – Slottskogen. Kanske kunde jag hitta någon av ugglorna på dagkvist, så Eva skulle få se kattuggla och/eller berguv efter sina ugglestudier i somras. Blev inte så, utan intressantast var en kanadagås i våtområdet utanför och söder om Stora Dammen. Den var liten men i färgsättningen tämligen lik “vanlig” kanadick. Alltså var det en västlig “mindre kanadagås”, “hutchinsii” eller möjligen “parvipes”. Geografiskt, om spontan ligger den förstnämnda bäst till.

Hem litet nöjd och sätter mig vid datorn – HEDPIPLÄRKA – i Halland. Kan väl ändå inte vara sannt!? Men pålitliga hittare och allteftersom börjar bilder droppa in, ingen tvekan! Hittar Årnäs naturreservat på Eniro. Norr om Varberg men hopplöst utan bil, med min förkylning. David drog på fågeln i Träslövsläge som sågs dec-96 till jan-97. Turligt nog var den fågeln av rasen “japonicus” medan denna uppenbarligen är av rasen “rubescens”, en jänkare som David aldrig sett. Så tänk om? Det skulle vara för bra för att vara sannt.

1. Att få titta på en utmaning som hedpiplärkan, i naturskön omgivning med chans för fler stänkare.

2. Alltid roligt med persongalleriet som omger ett rejält drag – och det var lätt hysteriskt förstod jag.

3. Att skåda med David som är och förblir oöverträffat. Far och son, vi har skådat enormt mycket tillsammans. Plus att David de facto har en skådarpotential som inte många överträffar.

4. Och den stora bonusen med ett eller flera barnbarn i ovanstående context!!!

Ringde på kvällen och det var inte helt omöjligt. Snuvade, hostade och hoppades mig igenom natten. Snabbt upp med datorn och i gryningsljuset kom första beskedet, fågeln var kvar. Ringde åter Bergsbo och nu skulle David jobba på det. Rastlös väntan innan beskedet, kommer om en stund med ett eller två barnbarn, Lydia och Zacharias. Febril packning av kläder, kikare och matsäck.

Och iväg bar det, alla fyra, och jag fick förtroendet som kartläsare. Vid Väröbacka lämnade vi motorvägen och fortsatte på gamla landsvägen. Bara några små marginella omvägar med tillhörande stopp, backningar och vändningar så var vi framme. Rättare, förstod vi att vi snart var framme, överallt i vägkanten stod bilar. Massor med skådare ute i det mycket natursköna reservatet, nu i sin absoluta prakt sol, stilla och fem minusgrader. Tyvärr med plumpen, ett bolmande Väröbruk i norr.

Både Lydia och Zacci reagerade på farfars iver och ville gå litet extra långsamt. Lugnande besked från återvändande morronskådare, några danskar, legenden Åke A m.fl. Så alltid den där ivern och nästan förlamande beskedet från en litet missmodig skådare. Den drog iväg mot norr. Känner hur förkylningen som jag hållit stången tills nu börjar pressa på.

Men skärpning! David registrerar något skärpipläte och det kommer en fågel över tångvallen och slår ned. Jag klipper sekundsnabbt, vita yttre stjärtpennor, sparsam streckning, gulbeige grundton och vitt område kring ögat. Så iväg med några skärpiplärkor, som David följer länge. Underbart är kort! Hur många såg den och hur många hann bestämma den. Råder en mystisk stämning, som säkert beror på att många har svårt för eller helt enkelt inte kan bestämma den.

Det återkommer litet skärpiplärkor och den underliga stämningen förstärks. Man blir inte helt klok på om någon ser något. Vi koncentrerar oss på en liten bivik strax V om “the Place”. David får vittring på något som visar sig vara en vattenpiplärka. Denna stänkare sågs av kanske mindre än tio skådare utav flera hundra som var där. Den fotograferades också turligt nog.

Det dök upp en svarthakad buskskvätta, en stänkare också men betydligt mer lättsedd än piplärkorna. David tog så med sig barnen för att hämta matsäck och flytta ned bilen till parkeringen.

Efterhand tyckte sig fler och fler se något vid en flat sten och en brädlapp, litet innanför tångbanken där de flest skärpiplärkorna gick. Jojomensan, när kikare, tuber och uppmärksamhet fokuserade på det “rätta” området blev obsarna fler och bättre och bättre. Ivrigt sprang jag upp och avlöste David. Men det var helt onödigt, vi kunde njuta de allra finaste obsar och en härlig matsäck i härligt väder.

Efteråt avrundade vi med glass, kaffe, pille och spetsbergsgås på Getterön naturcentrum. Och snart kunde en lycklig far och farfar ta itu med sin förkylning igen.

Idag kanonvind men hällande regn. Lättjan tog överhanden, det blev morrongympa à la Roberto med inslag av yoga istället och fågelskådarens ständige följeslagare – oron över vad som setts, av andra!

Det har sedan turen till Hönö för en vecka sedan setts “allt” från Kosteröarna till Lomma södra och som vanligt vid ett tags blåsande blir södra Halland och norra Skåne de verkliga knutpunkterna. Båstad hamn med klykor, brednäbba och tärnmås på bekvämt fotoavstånd som bra exempel.

Särskilt brednäbbad simsnäppa hade suttit fint på årslistan. Då hade jag fått hela världens simsnäppesvit i år. Svårslaget med dom gutar som klämt sviten på Gotland i år!! Coolt med sur eftersmak att jag stoiskt avstod.

Även Hönö har producerat, bla. tärnmås, men hela barnbarnskaran var full kompensation i helgen. Har varnat tidigare för små sidstick utanför angivna temat “fåglar och natur”. Vi hade 6 m^2 per person och efteråt kändes ett fysiskt välbefinnande som efter Hönö tor per cykel!

Jaktfalk är en annan art jag varit sugen på. Alltid kul att “dra in” den svenska falksviten under ett år, ofta med tillägget aftonfalk. I år har det varit en osedvanligt lyckad säsong för arten i norra Sverige, vilket väl svarar mot mycket ungfåglar fa på Västkusten och Öland. Men även här gällde fortsatt suktande tills…

Igår var det en sådan där fin höstdag innan vintern, klart, stilla och forfarande varmt. Efter morronstäd och litet jobb, dristade jag mig en tur till Saltholmen, förbi Sahlgrenska via Slottskogen och Mariaplan så sista köret Kungsten – Kärringberget – Långedrag. En dryg trekvarts fin cykling.

Men jämmer och elände hade glömt handkikaren, dåligt omen? På den jättefina utsiktplatsen monterade jag upp tuben, kanske någon kvarbliven alka på det lugna vattnet i alla fall?

Mest ejdrar, skrakar och skarvar. På ett skär låg en hel massa knubbsälar och en annan simmade i sundet ut mot Brännö. En sjöorre och en gråhakedopping vaskades fram. Så plötsligt lätt hjärtklappning när en tornfalk svepte förbi. Blev litet på alerten och spanade in ytterligare tornfalkar och hur ängsliga kråkorna verkade vara, särskilt ute på Brännö.

Och så något stort tungt som viftade förbi vid nordostligaste hörnet. Hårdkoll och efter en liten stund ligger en mafsig falk hitom ön men i riktning mot samhället – JAKTFALK!! Den flyger snabbt söderut och gör sedan ett litet jagande efter måsar vid ån söder om Brännö.

För någon vecka sedan har en ung jaktfalk setts alldeles nära på Galtarö och på Rivöfjorden. Själv har jag från exakt samma utsiktspunkt sett jaktfalk för några år sedan. Till slut knöt jag ihop säcken, men det var “bara” en av fem rapporterade jaktfalkar i södra Sverige denna dag, fyra i Halland!

Vaknade sent, 0555. Hann precis upp till sjövädret för min klocka är 2 min tidig. Valde mellan frukost och gympan. Blev gympan, ett äpple och morrontoiletten. Kände av målararmen.

Anders fick vänta på att jag riggade hockygröten för idag och 2 dagar framåt. Tjyvläste några rader i senaste deckaren – Donna Leon, som jag återkommer till.

Idag ny strategi – Anders klistrad 2 m vid min sidan. Bättre upptäckarpotential och kvalitetssäkring men sämre tur idag; dock ärtsångare, järnsparv och gärdsmyg.

Ånyo pockar och lockar Donner. Mkt bra med ekonomin och Petra.

Hemfärd och tämligen nöjd. Bra tryckare redan i Klinteviken, en småfläckig springer mellan benen på en hager. Räcker det för en liten belöning till kvällen?

Klämmer en rödstrup bakom tinnitusen innan Västris och minst 100 ljungpipare. Nu skall det väl ändå…?

Tufft travar jag så upp till Paviken. I just den där knäckepilen flirpar det till i rakt motljus. Ger mig inte jobbar mig fram, efter en kvart – äntligen där kommer den i kikarsiktet EN MINDRE FLUG och strax därpå EN TILL. Så samma flirpande. Tur, intuition??? Mesar, trädkrypare och kungsfåglar flirpade också runt.

Nu känner jag mig värd den Glengrant som smeker min strupe!

Aj, aj idag var det höstdagjämning. Tjyvstartade igår. Dagen vaknade ganska kulet men jag på alerten. Anders som brukar få invänta mina sista bestyr, både nämnda som hockygröten, mailkoll och pådragning av fantomendressen som onämnda-hmmm!

Tog nygamla cyklen med upphissad sadel. Nästan i klass med min Skeppshult elite. Bara handjagarn. Typisk fast attack.

Typiskt nog blev det så att jag lämnade Anders att bevaka det obefintliga sträcket och fick “mouth-watering” obsar på en flock på 30 steglitsar där en plötsligt uppdykande stenfalk reducerade flocken. Sedan en “stunning” videsparv med tickande läte och vit undersidan mitt i en flygande flock sävsparvar.

Anders tog litet revansch senare men ändå!

Efter detta blev hårdköret på Donner inte så hårt. Dock, dock vad bra vissa är.

Avslutades med att Zacci matade mig med ägg i telefonen. Jag längtar så det gör ont!!!