Olof Armini om fåglar och natur

“Må festen fortsätta”

stod med eldskrift på presenterna Anders förärade mig på bemärkelsedagen. Vi har inte lyckats återta dubbelledningen i Gotlandsracet, det är en omöjlighet, men intar båda hedersamma placeringar bland top-ten! Oktober har varit en skådarfest.

Avslut blir luciaveckan på Gotland. Kanske kan vi öka med någon art – kungsfiskare??

Följ oss så på en rutinflogg i Västergarn.

BUSHFIGHTING

Först litet bushfighting ned mot Västergarnsviken och Svältholmen.

Blir några snösiskederivat bland grå-och brunsiskor. Vita, fluffig dräkt, vit panna men knappast några “klocker”.

STRANDRAGGNING

Så raggar vi stranden från Västergarnsviken runt Svältis ut till fyren.

Jobbar litet på skoj med denna stora fiskmås – rysk!? Får napp på ca tjoget vinterhämplingar i mållorna som kritten låtit vara.

HAVSSKÅDNING

Så avslut med havsskådning ute vid fyren. Perfekt läge men bidde bara en 1K Kaspisk trut som flög förbi.

Resultat för dagens dont och ässet i leken denna dag blev ett strandraggningsfynd ute vid fyren.

En vattenpiplärka. Dock inte denna individ plåtad i Halland.

På återseende Anders och Gotland

Må festen fortsätta!

Det är två veckor sedan vi kom från Gotland. Det har regnat mycket. Jag har dragit ut på några älvragg och gaffat in pillen på Gasklockan. En gång satt den(?) i Rosenlund på stora ljusblå tornet och mumsade på byte. Tre sångsvanar har sträckt över huset. Magert!

Jobbigt att läsa om inbrott av öststatare på ön i öster. Än jobbigare att David och jag planerat havsskådning fredagen den 5. Fina vindutsikter som plötsligt tidigarelades två dagar av vädrets makter. Onsdagen den 3 var vi fastgjutna av andra obligationer medans novemberlovsfirande skådare kunde njuta vindbyar på över 20 sekundmeter och därtill hörande godsaker.

Trots utsikter om mojnande vindar beslöt jag en satsning på torsdagen. Klev ur sänghalmen kl 3 och körde ett lättare Yogapass med hockeyfrukost. Fräschad, påklädd och med trimmad packning städslade jag stålhingsten vid 20-i-5!

Just på gränsen med vinden. Men jag borde nog kunna årsa någon alkekung – va? Vid Syrahåla skydd under en bro för en häftig regnskur. Gav mig inte utan i första gryningsljuset vid ca 7 var jag ute på Kråkudden vid “hidena”. Båda redan fullsatta, inte mig emot och snart fick jag sällskap av fler utstötta – vilket tryck och vinden verkade snarare öka! På “min” lilla plätt fick jag sällskap av Mia W, fd kollega till broder Ivar på Portalen och en synnerligen kompetent skådare. Hon räddade mig bla från ett par förhastade bestämningar. Fö var stämningen mycket god och jag har sällan upplevt så bra kommunikation mellan alla grupper på Udden.

Fåglar – då? Ja, ett sådant där härligt tryck! På morrontimmarna ett fint drag av tunga dykänder, anförda av hundratals ejdrar med inslag av sjöorre, svärta, alfågel och tom några bergänder. Hela tiden ett vimmel av tretåmåsar, havssulor, stormfåglar och alkor med inslag av några dvärgmåsar och ett 30-tal alkekungar. Stationära skärsnäppor och ute vid Bolle en brednäbbad simsnäppa som sågs några gånger. 1-2 bredstjärtade labbar plus ytterligare en som dock bara sågs sekundsnabbt och kanske var litet slimmare så…? En grålira drog avlägset mot norr men kom senare igen mot söder och närmare.

Avrundade så med en pilgrimsfalk över havet och bara en toppskarv. Innan…

LOMPARADEN

Inleddes med tre smålommar, därefter en storlom och så denne gigant fångad av fotogiganten Björn D

En svartnäbbad på armslängds avstånd. Torde vara en 1K med solkig hals och visst visar bild 2 vitspetsade vingtäckare? Vill man blunda för dessa facts och tycka sig ana droppfläckar på vänster överarm på bild 2 kan man ju argumentera för 2K. “Våra” adulta svartnäbbade är fortfarande tydligt sommartecknade. Observera hur ljust näbben lyser vintertid på den svartnäbbade!!!

Naturligtvis inte jämförbart med den blixtrande granna fågeln David och jag hade vid Ringhals i september, men en värdig avslutning på en mycket bra dag.

Nåja två timmars tramp och sedan iväg att hämta två fritisar i Mölndal för att avsluta med att steka torsk åt Eva och mig.

Jordklotet är mindre än vi tror och vi rör oss mer än vi tror och våra vägar korsas oftare än vi tror.

Peter S

Sundre våren 1990

Träffade en ung ringmärkare och vi språkades litet kring gemensamt ursprung i Västsverige och att stråla samman på sydligaste Gotland.

Hönö 27 februari 1990

satt jag uppklistrad på en klippa och spanade in diverse alkor. Kuling och ganska bistert när ytterligare en person klistrade sig till den bohusländska graniten. Mellan vindbyarna presenterade han sig som Peter S och vi hade träffats en ljummen vårmorgon på Hoburgen.

Han var bilburen och vi tog en tur förbi Öckerö hamn med en stationär vittrut.

Morup och Getterön 2 mars

satte samma bil sina spår i nattens blötsnö på Olof Rudbecksgatan. För tur till Gubbanäsan med grann jaktfalk och Morups tånge med vittrut nummer två.

Faludden 13 oktober i år anno 2010!

Anders och jag rundar av en Suderskådning vid Faluddenspetsen. Från masten bevakar en pilgrimsfalk. Vid strandbodarna sitter en man i sina bästa år med blomma och en räcka barn. Peter S efter 20 år!!

JUPPEN

Florida 18 april 1990

Tamiami trail och jörgen och jag spanade av Shark valley reserve, våtmark med vidträckta vassar. Amerikansk rördrom, prärietrana mm Längs vägen hade vi tidigare haft såväl skorstenseglare som trädmås, “svenska” blockers! Men åter till Tamiami trail och där kom dom, resans enda präriemåsar. Att trösta oss båda 18 år senare vid Paviken!!

Kronholmen 18 oktober 1991

Det tidiga oktoberlovet det året närmade sig sitt slut. Jörgen hade i början av veckan besökt sina föräldrar och hemstad Linköping. Nu stod han vid fyren med Henrik och mig och beklagade att brunsångaren, stationär på platsen 14-16 oktober, försvunnit. Då kom sakta glidande över havet en bredstjärtad labb, gammal med härliga klubbor.

Rai Leh, Thailand 18 december 1995

I dörren till vår bungalow på Rai Leh Beach stod Jörgen. Han firade sin 50-årsdag på Ao Nang Beach. Jag hade ringt hans hotell dagen innan och han hade tagit tailboat ut till oss. Vi gjorde ett misslyckat drag på den kungskobra som några bybor visat mig tidigare. Istället klämde vi en inte helt vanlig mugimakiflugsnappare.

Ao Nang 22 december 1995

Efter att ha avnjutit Jörgens favorit, scampi fritti som födelsedagsmåltid ägnade vi oss åt litet bushfighting och fightade bl.a. ned en starrsångare i ett dike.

Kroholmen 13 oktober 2010

Jörgen dyker upp och missar precis en vattenpiplärka. Frustar ändå nöjt om sin första starrsångare, tillika Sveriges första på Häradsskär. Brer på med svartstrupiga järnsparven – “… synd bara att man aldrig sett någon brelle med klubbor!”. Syn och hörsel knivskarp men hur är det med minnet? Tur jag har mina anteckningar. Renderar en och annan artsup.

Drag fyra fick dröja en vecka.

Anders min combattatant vilade inte på lagrarna utan floggade Sudret under en förlängd helg med sin bror – från pool position – vandrarhemmet vid Hoburgsklippan!! Hans rapporter om prärielöpare, taigasångare mm fick det att vattnas i munnen liksom talet om annat gyllene fluidum.

Försökte så gott det gick att replikera från hemmamarkerna.

Torsdagen den 7 bjöd Svältis repris på Närsholmenduon Kaspisk trut och Medelhavstrut, 1K-fåglar i än finare närstudier.

Fredagen äntligen dax. Redan i trädgården en gransångare med östliga drag och läte. Sedan ganska fint med tättingar, rödstjärt, svarthätta, gransångare längs dagliga rutten. Som vanligt avslut bland småttingarna längs Paån. Alltid lika spännande. Och minsann…

en kungsfågelsångare – inte denna individ som alltid alerte David L fångade på foto någon dag tidigare på Östergarns utholme. Två snabba obsar och ett pip under nästan en timmes trålande i buskaget. Så typiskt och så härligt!

Lördagen den 9:e fick jag oväntad och glädjande förstärkning. Janne J övervann alla fysiska skrupler och studsade upp från båren i bilen, pigg som en mört i Paån. Tyvärr var kungsfågelsångaren osynlig, men på samma ställe en svartvit flugsnappare och en HALSBANDSFLUGSNAPPARE, fenologirekord för Sverige ( tyvärr slogs det da´n därpå av Öland – förstås! Tycker litet surt att “vår” fågel hade tydligare droppfläck på vingen och tydligare andra vingband!). Ytterligare en sen fågel vinglade över Paviken, en 1K brunhök, när det var dax igen. Hade nästan gett upp vingbandare och att stirra i trädkronor och täta buskage när Janne tyckte att det rörde sig högt upp i en ask. Tjabadabadoo!

En taigasångare. Åter foto på “fel” fågel, detta är Digranstaigan som omnämns på andra ställen i texten och alltid denne David L som lyckats fånga det omöjliga! Obetydligt längre obsar än på gårdagens vingbandare, men vi var två så dubbel glädje. Tack Janne.

Söndagen bjöd den 3:e östliga “fylloskopen”, en “tristis”, sibirisk gransångare i buskarna nedanför där taigan setts da´n innan. Samma utseende och läte som den här fågeln fångad på foto av ingen mindre än Big Lasse

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/253585.jpg

5 olika ex rapporterades från Gotland under den snäva perioden 9 – 12.10!

11 oktober slog jag till med en sen dubbelbeckasin i Svältisstranden. Den parerades omgående med flera obsar på Öland – sic!

Så laddade vi. Anders hade bara fått större aptit av Sudretvistelsen och jag var omättlig. I arla morronväkten 13 oktober full fart söderut, destination Au riv.

Redan vid första grinden paraderade en grann bläsgåsflock med åtminstone 2 tundrasädgäss.

Fin start. Men vava, redan en skådare ute vid torrväten – och han spanade sådär planlöst och modstulet som… Anders förbluffas över mitt hastigt uppflammande svårmod.

Vi bytte några snabba med främlingen. Fågeln var väl någonstans ute i det oändliga Stockviken. Adrenalinet dunkade och tunnelseendet krympte sikten. Vidgades när främlingen viftade och när så PRÄRIELÖPAREN löpte över kikarfältet sken solen genom molnen.

Främlingen förvandlades till en bekannting från Västergarnsviken 2007 Daniel P. Den gången snöt han mig på en ägretthäger men nu delade vi löparen. Daniel P är inte en bra fotograf han är mer än så och fullblodsproffs inom sitt gebit. Kolla hans hemsida

http://danielpettersson.com/

och de här bilderna, 

och de här när han drog vidare till Närsholmen och den brednäbbade simsnäppan,

Verkligen ett glatt återseende. Tack för bilderna Daniel!

Anders och jag drog så sydvästvart och stannade till vid Digrans. Lagom för några taigalock. Så kaffe längst ned på Rivetspetsen innan dax för taigalyssning igen. Än bättre lock men tyvärr ur sikte – vi hade ju båda obsar från tidigare och fick nöja oss med synen av fyra (4!) svarthättor. Anders gladdes med en fjällvråk vid Muskmyr.

Så Faludden igen med mer gäss, en gammal pilgrimsfalk, som ett tag satt i stora masten, en lövsångare i Alkärret bland annat smågodis. Häftigast dock Peter S som med hela familjen ringmärkte i dungen och sedan softade ute vid fyren där jag återsåg honom efter 20 år!!! Senast vi sågs var när vi raidade Getterön och Morups tånge någon gång i början av 90-talet, jaktfalk och vittrut fanns bland skalperna i “ynglingarnas” bälten den gången.

Före sedvanlig avrundning i Hemse passerade vi Alva och kunde mer ana än se den 2K svarthuvade mås som furagerade med hundratals andra vitfåglar i nyplogfårorna efter en traktor. Fotad av en av de vassa förmågorna på ön som klappar på porten till Jurassic Park, Mikael Nils

En påpasslig dokubild, kul och tack Mikael!

Så avslut i Hemse – trodde vi, men över fälten när vi töffade ut ur Sudrets centralort svävade en rödglada som praktfull slutvinjett.

Nåja, natten sänkte sig över Big Baluns hos Anders. Finish vid midnatt till baklava och en flaska med rom bom-bom!

Tusen varma tack Anders.

Monica undrade om jag hann med något bloggande. Med tanke på vad som tidigare sagts bör tiden aldrig vara något hinder. Möjligen att jag har förtvivlat svårt att stjäla till mig traditionell skådartid för att uppfylla bloggens deviser.

Gör ett försöka att greppa och ser fram emot att vakna till den gröna biätarens surr morgonen 21 juni på Mafrids!!!

Ni har kanske noterat några satellitsändarförsedda fåglarnas framfart i ornitovärlden.

Tönn, större skrikörnen från Estland som dragit runt i Sverige. Ibland sedd ibland bara pejlad. På andra året har den övervintrat i Spanien! Rundade Bottenviken i våras och har huserat i Norge och Sverige, så långt ned som på Öland.

 Gyula, tartarfalken från Ungern som dragit runt i Baltikum. Ej sedd men pejlad och därför förstafynd eller…???

Står vi vid en vattendelare och kanske för några vid vägs ände? Borde vi ha förstått. Kolla bilden på orientseglare i Danmark – finns tub och mänskligt öga som uppfångar detta i fält???

http://www.netfugl.dk/pictures/birds_user_uploads/34166_UU_23056_IMG_2964.jpg

Jag tror att hur tungt det än låter så kommer det snarare än fort att sticka ut en ny ådra inom fågelskådningen, lika omvälvande som amatörismens avskaffande inom idrotten och lika förödande som datan var för facits skrivmaskiner.

Vi vaknar till att våra sinnen är trubbiga och opålitliga verktyg för att hitta och bestämma fåglar. Varför härja runt och förorena med avgaser, oljud mm bara för att amatörmässigt registrera ännu ett kryzz, när alla redan via sina apparater “kryssat” all världens arter. Eller varför tömma kassan i desperat trängsel på ett långfärdsflyg som bidrar till ozonlagrets förtunning och dessutom uppträda som någon sorts Übermensch i en udda avkrok av världen – för att igen “kryssa”.

I dag utgör fågelskådandet och kryssandet en accepterad mix av spänning, tävling, naturupplevelse… Men som alltid blundar man för förändringarnas dubbla natur. Säkert såg facits produktutvecklare först en ny spännande marknad i den framväxande datavärlden!?

Tänk att några tusen skådare från hela världen länkar samman sina lördagsfåtöljer och beger sig till någon remote place och skådar några timmar. Inget bestämningstjafs kring hittade fåglar bara att njuta. Eller en spännande tävling där man får välja några områden och sedan kan scanna och räkna några timmar! – som bingo!!

Nya spännande arbetsuppgifter för RK och istället för att jaga stringare, får de fullt upp med hackers som planterar allehanda otyg i de avancerade progammen. Och äntligen kan man kassera de otympliga tuberna. Istället för att i vindögat med regnet piskande i ansiktet tvinga fram en darrande horisontanka kan man i behagligt lä scanna av bortom horisonten med kristallklar bild. En nackdel kan vara att albatrossen alltsomoftast som bäst blir en sula.

Är det en dödförklaring av “gammal vanlig fågelskådning”? Nej men en varsenhet om en delning, som mellan motionsidrott och det gladiatorspel elitidrotten är numera. Snarast en långsam avknoppning i en verksamhet, och “det gamla” finnas kvar men med en fastare förankring i det beprövade, traditionella och går inte facitmaskinernas öde till mötes. – Det ödet drabbar istället de ofullkomliga verktyg som hamnar i vakuumet mellan “det gamla” och “det avknoppade”, typ tuber, vissa kameror mm.

Fågelskådning är inte utsatt för hårt utvecklingstryck så vi har tid på oss. Det är ändå ett gott råd – tror jag – att så smått…

26 mars turade Anders och jag Mästermyr i strålande vårvintersol. Fantastiskt lokal men har aldrig varit riktigt flyt där för mig. Den här gången kom vi att fantisera om svarthakad buskskvätta. Rapporter från övriga landet hade dykt upp och en vacker sävsparvhane i en buskskvättebuske gav fina associationer. Litet oroande cirklade en annan skådare runt i området. Han spanade och talade i mobil men vi förutsatte att han tog kontakt vid “napp” och till yttermera underlät vi att spana av hans områden.

Naturligtvis hade han en svarthakad buskskvätta som vi senare kunde läsa om på Svalan. Om inte knockade så i alla fall nere för räkning.

Precis en månad senare 26 april rapporteras en svarthakad buskskvätta från Utbyfälten. Den hade setts redan dagen innan. Alltså en ganska säker revansch.

En mil per cykel direkt på plats med flera skådare men… Blev en Golgatavandring bland massor av nyanlända tättingar – sångare, skättor m.m. Sur hemfärd trots tröstande ord om att bivråken jag sett tidigare under dagen var en större fenologisk finess.

Men att kasta in handduken… 

11 maj rapporteras en svarthakad buskskvätta, en honfärgad från Brudarebacken. Med viss tvekan segar jag mig upp för backen. Kom inte i säng före 0100 och Eva skulle till Gotland. Vid backen snålt och några av dipparkollegerna från Utby förklarar glatt att den nyss jagats iväg av några vanliga buskskvättor.

Shit!!! – för att dölja besvikelse, ilska och andra sämre attribut drog jag nedåt backen och där på en stolpe satt den plötsligt – härligt.

“Kasta inte in handduken, ta räkning till nio, res dig och fightas vidare!”

Och hoppas att du inte slutar som ett ornitologoskt ringvrak!

Det kan i sådana här skildringar anas en liten kritisk egg mot andra personer. Dessa skall då uppfattas som hela skildringen; en subjektiv bild av verkligheten, som är lika fiktiv som sant verklig!!!!

En svala gör ingen sommar heter det (i bondepraktikan?) ju. Anders fintar elegant med det begreppet när han låter en svala göra en resa, förvisso tillsammans med en sommargylling.

Berättade tidigare om hur “lojalt” han drog till Skåne och Öland för att undvika svartsjukeskapande obsar på Gotland. Resan demonstrerade hur lätt man kryzzar förbi alla rariteter om man inte viker skådandet åt dragging. Även då får man ha tur för att få tillfredsställande pott.

Den här våren har verkligen varit “happy go lucky”. Superhitsen har haft Ö-drag, sångsparv, tygeltärna, blåstjärt, bergsångare och/eller varit tämligen opålitliga. Dessutom har de inte koncentrerats kring Öland/Gotland – ännu.

Anders visar dock just den finess som gör vinnaren i längden och alas igår med ingen mindre än TGP 2(!) flodsångare och en gräshoppsångare i Roma.

ANDERS SVALA

I min vilda ungdom vidfors jag kunskaper via husorganen All sport och Rekordmagasinet, kunskaper som stärktes av obskyra element i min bekantskapskrets. En sådan var att man vid en nedslagning skulle vänta och resa sig tills domaren kommit till nio. Reste man sig för fort var man ofta vimmelkantig och riskerade en ny propp.

Mycket värdefull kunskap när ett slemt element i äkta “Kejsarens nya kläder”stil klippte till med, “Bloggandet är ett egotrippande i okunskapens träskmarker”. Inte mindre kraftfullt för att det är så sant. Vis av ungdomlig kunskap fann jag för gott att ta räkning till nio.

Njöt ett otium på ringgolvet med allehanda härliga aktiviteter med barnbarnen, konserter, övernattningar i fält och nya skolor. Kom långsamt på fötter en tidig gryning med allehanda nattsångare och så ljöd gong-gongen i form av SMS från Juppen som fotade orkidéer och råkade fumla med larmknappen. Och jag på fötter och fit för fight.

Kontrade de första attackerna med “Utan egotrippande i okunskap hade jorden fortfarande varit platt och centrum i Universum” och därpå “All stor vetenskap blir med tiden ett egotrippande i okunskap”.

Känns som man är med i matchen!!!

Utlovade en analys utifrån bilden

efter att ha konsulterat observatören Anders. Tyvärr är han på resande fot, först Skåne sedan Öland eller som han uttrycker det “Av strikt solidariska skäl flyr även jag Gotland …”. Ivrig som jag är och för att ta fulla ansvaret föregriper jag hans svar.

Fågeln på bilden har i fält bestämts till en 2K Kaspisk trut. För att pressa Anders eller kanske än mer mig själv gjorde jag först en negativ analys med avseende på artningen. Jag citerar ordagrannt mail till Anders (som han inte fått ännu).

“Och det blir Kaspisk 2K vs Havstrut 2:a vinter
Har många likheter som gör en del jämförelser hårfina
 
Näbb: Grov och stor med en färgsättning ljus bas vit tipp. Fördel Havs
 
Huvud: Formen kraftigt argument för Kaspisk, “liggande ägg” med näbben som förlägning av toppen. Kontrasterande vitheten dock aningen mer av havstrut med anade skuggningar.
 
Mantel: Pekar entydigt på Havs med typiska mörka blotchar i en ganska ljus översida. Kaspisk mer jämn och utbredd mörk mantel o täckare.
 
Tertialer: Tämligen bred vit spets och bräm. Talar för havstrut.
 
Stjärt: Vit med svart terminal band går ej att se om brutet eller helt. Lika.
 
Ben,storlek,vingprojektion: Båda har långa ben men Kaspisk står ut mer prop. Svårt att avgöra liksom storleken over-all och vingprojektion.
 
Utan hänsyn till annat än bildanalysen så är min option nr 1: Havstrut 2:a vinter och som en liten extra tyngd lägger jag till att vi lagt märke till ovanligt mycket havstrutar i Västergarnsviken på senare tid vilket ökar sannolikheten för en litet udda individ i udda ålder –
Men detta är inte svaret på vilken fågel bilden föreställer!!!!! Sug litet på karamellen och kommentera.”

Är exempel på en typisk färgad analys där i det här fallet svårbedömda (nb på denna bild) detaljer viktats fel vs bestämningen. Jag har svartmarkerat felen och en noggrann observatör kan nog belägga eller åtminstone ana redan på första bilden.

Bättre upp med än fler bilder

Jämför sedan med gårdagens bilder från Gotska Sandön

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/211196.jpg

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/211448.jpg

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/211449.jpg

Enda skillnaden som jag spontant ser är blekare täckare på Västergarnsfågeln, vilket kan vara optik, bildbehanding, ljus eller ett faktum. Sa någon att det är samma fågel så varför inte.

Fö såg bloggaren själv en 2K Kaspisk trut i Västergarn 22.3. Kanske samma hela tiden – – Såå varför svåra??

Jo det är så jämra intressant och lärorikt. Återigen stort och varmt tack till David och Anders som gett material till detta också stort tack till skickliga plåtarna och vassa observatörerna på Sandön som sig själva ovetandes på ett förtjänstfullt sätt bidragit.

Från förra inlägget hämtar jag

Att göra sin lokal till en bra lokal. Att väva in skådandet i vardagsbeteendet

Ur en annan “point of view” skulle jag kunna säga

Önskan att vara bra och behärska – men – inte släppa fokus på alltet

Jag tycker det har varit ett utmärkande drag i min karaktär.

Litet hårddraget vara elit utan att satsa elit!!

För fågelskådandet innebär det fördelar som raderna som jag inledde med från förra inlägget

Svagheter är tex att det vilar en osäkerhet och ogripbarhet i själva beteendet att man kan vara rädd att pröva nytt

Rent tekniskt kan man ju heller inte bli riktigt så bra som om man bara satsar … Det ligger en motsats redan i resonemanget.

Själv känner jag mig dock tillfreds såväl med analysen som varandet.

Till det tillfredsställande i varandet vill jag också foga tre axplock

Anders

 Djärvt ger han sig i kast med utmaningar som Kaspiska trutar och annat överglödgat i ornitologin. Härlig att ha vid sin sida, alltid med bössan – förlåt – kameran i sin hand.

Grön

 På tal om djärva utmaningar. Vilken femetta på en 2K-hane (ljus iris!) stäpphök häromdagen. Grön börjar ladda upp för nästa Gotlandshäckning, efter mer än ett halvsekel!! Ställvis förefaller stäppisen lika eller tom vanligare än kusinen ängsis så…

Gillis

Femettor var det! Med Gillis vid ratten höll vi på att köra över dragarten – en tofslärka – utanför Willys häromåret. Sånär klistrad på kylaren fick Gillis några mobilskott. Här dock en paradbild på en “blånäbba” i vackert sliten rödbrun dräkt. Vigghonor i sommardräkt efter ruv-och ällingslit har lockat mången Durango till grymma hallucinationer om kopparänder, vitögda dykänder mm Och Gillis alltid på alerten gjorde sitt bästa att få Il Maestro på fall!

Ja Anders, Grön och Gillis dom räcker för att bevisa att fågelskådning inte bara är fåglar!