Olof Armini om fåglar och natur

GOTT NYTT ÅR

Våren 1974 och jag provade för första gången den japanska bärselen på långpromenad med David. Någonstans mellan amningarna för han var inte tio månader gammal. Vi gick upp på Safjället. ditlockade av Kristina R som sett tre älgar på en morronpromenad. Väl där rastade vi vid “Brachy”-sjön. Trots inga älgar ett magnifikt nostalgiminne.

Igår den tionde januari åkte tre av barnbarnen skidor på den frusna och snötäckta “Brachy”-sjön. Den yngste är fem år och det är den vita schäfervalpen Lisa som är jämngammal med David då. På fågelsidan årskryssade jag tofsmes. Fö tror jag att man kunde obsa de tre mesarna ur “fastlandsbagen”, tofsmes, tall-och entita då. En utopi idag.

När det gällde årets artrace är jag också belastad av minnen. Två gånger har jag startat året i skuggan av den Östafrikanska riften. Båda gångerna har härjats av hyfsade vinterregn så det har tagit ett par dagar att uppnå 200 arter!! På gångavstånd från vårt hus i Shinyanga secondarys campus.

Två gånger har vi, David och jag uppnått 100 arter före klockan 12 på nyårsdagen. Den 1 januari bodde vi i en lada i nationalparken Kam Sam Roi Yot strax söder om Hua Hin i Thailand och redan medan det ännu var mörkt höll jag på att kliva på ett piggsvin. Via allehanda godsaker som videsångare, större skrikörn och tereksnäppa landade vi litet överraskande med spovsnäppa som art 100 med god marginal till klockan 12.

Den 1 januari 1992 hade vi sällskap av Tudde och bebodde två hyddor i Nationalparken Chitwan i södra Nepal. Inledde med en gråsångare innifrån pissoaren och en fältsångare utanför (duo-klassiker à la Gotska Sandön!). Sedan fick vi sällskap av en lindrigt nykter guide. Så vilsen att Tudde höll på att kliva upp på en pansarnoshörning i tron att det var en stor sten. Nåväl med något knappare marginal till klockan 12 än 1988 men inte mindre överraskande blev en helt vanlig havsörn art nr 100, när den kom seglande längs Raptifloden.

Inför årets fågelracande gjorde jag ett illavarslande gott genrep på nyårsafton. Fässberg hade varit tungt eller rättare är väl alltid tungt. Cyklade runt litet grann och spanade in vitkindad gås, sädgås, 2 blåhökar, flera starar bland björk-rödvingetrastar och en svartkråka. Lägg härtill alla trastar, bergfinkar, grönsiskor m.m. genom att bara titta ut från våningen.

Med seg bävan vaknade jag till liv på nyårsdagen. Medan raketröken skingrades glodde mina blodsprängda in en hygglig “bag” från köksfönstret, rödhake, gärdsmyg, rödvinge, bergfink m.m. Framåt tolvsnåret kände jag mig redo för en attack mot Fässberg. Litet rutinmässigt gick jag in på datorn och club300.se, JÖTA PETTER.

Men javisst, västgötarna har alltid ett Nyttårsrace och det var Ulf L som slagit till, sett något mysko och satt spiken i kistan efter en halvtimmes väntan. Minns Ulf L från Apelviken häromåret. Hade dragit dit Lars Ulta för att kryssa. Dött om mongolpiplärkan och tjogtals skådare drog hektiskt runt. Alla utom Ulf som tryggt spanade i gräset nedanför en husvägg – där sågs den senast för några timmar sedan. Efter en halvtimme hade jag försett Lars Ulta med två nya kryss, vattenpip och vinterhämpling plus ett antal kilometer i benen. Återvände alltså till Ulf för att ge upp mongolen och säga adjö. “Det rörde sig i gräset för en stund sedan”, Ulf optimistiskt. “Uhum” jag medlidsamt. Någon minut senare visade mongolpiplärkan upp sig i all sin prakt och Ultas tredje kryss denna dag var ett faktum.

Den här gången var det en ringandhane i Säveåns utflöde i Göta Älv vid Gullbergsvass. Med adrenalinet dunkande i ådrorna drog jag nedför Avenyn. Cykelpolisen hade inte en chans om de tänkt sig en nyårsbonus. Under bron , längs älven förbi Gasklockan där pillen kollades i full fart. Vid kajen hukande med blomman vid sidan och vapnet skjutklart Björn D. Den eminente skådaren och fotografen som också får illustrera detta.

Runt kajen vimlade det sedan runt fjällvråk, havsörn, smådopping, några kungsfiskare mm Så nu undras om inte detta blev en all-timer i Sverige!?

GOTT NYTT ÅR

Den 11 december flög en flock på 8 gäss förbi Joberg. De artades till 7 sädgäss och en spetsbergsgås. Den 21 december passerade en ensam sädgås. Den 25 hittades densamma eller en annan ensam sädgås på fälten söder om Söderleden i Fässberg. Denna misstänktes för att vara av tundratyp, vilket foton knappast motsade, inte näbbfärgen i alla fall.

Som på beställning stod så 4 bläsgäss bland kanadagässen på samma fält idag. Dessa är ju litet sympatriska med tundragäss på häckningsplats, flyttning och övervintring. Dessutom yrde det runt några blåhökar.

Själv har jag varit vansinnigt chokad så något Fässberg har det inte blivit på mången god dag. Efter snabbis med pulkåkning med barnbarn och hund kom Ulf för att lassa in en helt kök plus litet annat till tippen. Blir Högsbo och jag ser min chans och lotsar längs Jolengatan parallellt med Söderleden – och se där!! – en skådare som spottat de fyra bläsgässen i en redig flock kanadicker och över dem vinglar en blåhök.

Tippen gick som en dans och nu hoppas jag bara att den rapporterade vittruten skall vara Århustruten som tagit en Sverigetur kring nyttår!!! Vilken start på det nya decenniet i så fall!

Får fortsätta att kryssa i det ickeupplevda. Sägs ju att Amerikas framgångar sistlidna sekel berott på befolkningens förmåga att förvalta den virtuella verkligheten!

Ute är det en “vit” jul dvs här i Götet med en våt gråaktig touch, men ändå. Vevar jag runt på nätet och i minnenas arkiv så är mest “stunning” just nu den gråvingade truten i Århus. Läcker från V Nearktis och precis sådär grådaskig som utanför fönstret men snövit för en skådare. Efter att ha sett snuttar på youtube och dansk kringkastning hamnade jag på några totalt supernördiga vitfågelsajter. Det blev flera nostalgikickar, medelhavstrutar som kopier av Kronholmenfågeln i höstas. Och ett batteri spännande trutar/raser från Hurghada, nästan precis samma som jag rapporterade för snart två år sedan.

Här en av Anders bilder på Medelhavstruten vid Kronholmens fyr 11 november. Och han själv, äntligen på bild, kanske spanande efter en fiskare i Paåns utflöde i hamnen.

Järvafälten med sitt outstanding scoop förra vintern slog till i förtid med en isabellastenskvätta. Litet surmagat kan man ju humma om att storstaden alltid hyser ett antal obskyra element även bland skådare. Varför dyker dessa superrarrisar upp mitt i storstadsvimlet och är så lättillgängliga!? Å andra sidan ser jag i arkivet att 14 oktober (min fars födelsedag!) 1993 så hittade David en isabellastenskvätta på stranden strax S broileriet i Västergarn. Cyklandes från Klintehamn hann jag just innan skymningen hitta och bestämma den. Även Juppen (” stor och ljus rackare, de´där”) hann om än i senaste laget. Dagen därpå var den borta och därmed chansen att inte bli sågad utefter forknölarna av ett obarmhärtigt Rk.

Lika obarmhärtiga är de inte alltid. Den större turturduva som Josef A och Ola W hittade och fotade på Faludden förra hösten fann nåd. Den var först införd som vanlig turturduva, samtidigt som det var ett herrans liv kring flera andra turtur/ större turturduvor. Det är nämligen så att den vanliga turturduvan och större turturduvan av rasen “meena“, ungfåglarna närmar sig varandra i storlek och utseende. Tar man så i beaktande variationen av den vanliga turturduvan blir det inte så lätt. Vid bedömningen av Faluddenfotona är det därför avgörande hur man viktar “slamkryparen” “meena”. Jag upprepar som mitt mantra att det är observatörerna som är bärare av obsen såvida inte annan dokumentation uppenbarligen säger något annat. Ola W är nästan mirakulös som birdfinder, bara det en viktning som talar FÖR!!!! Annars kan sågade trösta sig med en krönika i Metro häromdagen som enkelt påvisar rättssamhällets tillkortakommande i Thomas Q-fallet, när inte de agerande följer förväntade roller. Hur lätt skall det då inte vara att sätta betydligt lättviktigare system som Rks i olag. 

Det är litet kul att spekulera i vad som gör en birdfinder. Det är i alla fall inte bara bra ögon, bra hörsel och en himla massa kunskap. Det är också hur man balanserar helhetsintryck med detaljintryck och hur man avväger sitt observerande. Att vara cool fastän det är läge. Att tillämpa en malande ihärdighet som inte tröttar för mycket. Inte så lätt att beskriva eller uppfylla. Zlatan skulle säkert bejaka en liknande beskrivning av en bra fotbollsspelare eller Hawkins för en bra matematiker.

Ola W bevisar gång på gång sin eminens – säkert till mångas överraskning. En annan liknande birdfinder har vi i Björn K som nyss hittade en mysko piplärka vid sin ägandes gård på Öland. Efter en del om och men larmades den som vattenpiplärka för att av snabbt tillskyndande ett tag vara en nästan säker hedpiplärka. Får för mig att Björn lutar åt vattenpip.

För att få litet jämförelse se på nedanstående enastående foton designade Sven-Olof o Kerstin M. Förstora, njut och lär!

Verkligt finlir men den vänstra är Årnäsfågeln från förra vintern, hedpiplärka av rasen “rubescens“. Den högra är vattepiplärka nästan samma lokal och tid av nominatrasen “spinoletta” Båda 1K/vinter. Den tygellösa hedpipen har ett “öppnet” ansikte och den är tydligt buffish under särskilt på flank och undergump – två konsistenta artskiljare

– MEN –

SLAMKRYPARE; det finns andra raser östliga och förrädiskt presumptiva. Man behöver bara till nyssnämnda Hurghada så kunde jag spana in såväl hedpiprasen “japonicus” som vattenpipditon “coutellii“. Och i det häradet befinner sig kanske ölänningarna. Så kolla bilderna på Svalan och tyck till. Men åter observatörerna bär alltid obsen!

En citronärla i Skåne har väckt liknande diskussioner. Många mycket bra bilder visar åtminstone två kontraindikationer, örontäckarna saknar vit inramning och näbbinnerdelen är kontrasterande ljus. Indikationer på gulärla – någon östlig ras kanske(?), men det finns också fjärran östliga raser av citronärla. Den har nästan utan undantag rapporterats som säker citron, så observatörerna har väl bestämt sig. Själv vill jag gärna slå ett slag för ytterligare en variant, den av skådaren så förhatliga hybridteorin!!

Nyss slamrade senaste numret av Bläcku i brevinkastet och kul läsning om oldtime observations från fjolåret. Fick ånyo bassning för dålig beskrivning av stäpphök, liksom även här i Götet. “Tummen ned” alltså, litet förvånande kan tyckas, är ju så vanlig numera! Hade också glömt några rapporter som Anders och min fjällabb utanför Kronholmen. Den här på Svältis (troligen samma?) fanns dock med.

David L eminent fotograf och upptäckare. Observera att de yttersta pennorna bara visar vita spolstreck på högraste fotot. Länge ett absolut måste för vissa skådare att se – och bara det. Tyvärr normgivande! Emellertid är innerfanen ganska brett ljusa, vilket kan ses på mellersta fågelns vingundersida och alltsomoftast flashar detta fram även på översidan ( en parallell kring vingteckningsdiskussionen angående ökenvarfågeln) – alas ingen fjällabb! Detta bidrog nog till att fjällabb nästan aldrig noterades söder om fjällen före mitten på 80-talet. På alla bilderna ser man den tydligt tvåfärgade näbben.

GOD JUL ALLA

Åter till Sveriges framsida. Den mörkaste tiden men milt och något så ovanligt som en och annan solglimt. Utan produktiva västvindar var jag tämligen illusionslös ornitologiskt sett.

Dock dök det upp en synnerligen “tam” fjällabb på ett av mina cykelstråk, lät sig väl smaka av mask på asfalten. Den upptäcktes och fotograferades 29 november och det är ingen högoddsare att tippa att samma fågel sågs i Brottkärr redan 25 november. Förargligt för mig kunde inte fåglarnas riddersmän hålla näten i stryr utan infångade fågeln 2 december, när jag satt på planet. Och att åka till fågelcentralen på Hisingen för att kryssa – Nej,nej.

Dippade också bändelkorsnäbb i Lillhageparken och pilgrimsfalk på Gasklockan. Rejält motflyt men tröst i bedrövelsen att alla arterna redan sitter på pansajolistan.

I måndags rejäl omgång hos min tanddoktor, Torborg. Rejält rådbråkad stapplade jag ut efter en timme. Fick litet kraft från ovan och cyklade via ny dip, ingen uv på Ullevi till “klockan” och sir man på, pillen satt på en avsats och mumsade på något gott. Och trenden verkligen bruten. När jag tittade ut över älven, så på Hisingssidan spatserande på vallen till det lilla reningsverket en Mickel!

Följde Eva till flygbussen da´n därpå och drog sedan för andra gången Lillhageparken (2,5 mil tor). Och minsann första korsisen med 5 mindre, den yngra bändelhonan.

För att riktigt besegla trendbrottet så väcktes jag ur Orphei armar klockan halvtvå i natt av en aria ur storhertigens repertoar. Kan ha varit Ulleviuven som rapporterades från Ullevi i gryningen. Kan ju se Ullevi från våningen.

Härligt att se min blogg fungera när en massa “.se” tycks ha stora problem.

Särskilt bekymmersamt med club300, kustobsar och armini som jag ständigt scannar.

Har också gjort att jag litet kommit av mig i rapportereringen och får därför försöka hitta tillbaka.

I onsdags 14 oktober cyklade jag Välen tor i fint väder men litet bister NNO på hemvägen.

Hyfsad utdelning med 2 skäggmesar i “hög”flykt, 2 smådoppingar och ett dussin steglits.

Sedan valde nästyngsta barnbarnet Claudia mig efter skolan. Hon klämde ett kvarts kilo räkor och sedan genomförde vi ett vasst power-yoga! Makalöst roligt och säkert en grund till…

… att jag kunde spana in en vacker KUNGsörn da´n därpå, en sådan där Haraldspecial, gnistrande vit-nästan svart – i svackan bakom Brudaremasten från mitt köksfönster. Hela batteriet spejare på Brudare missade!!!!

Så ny laddning den 16 – med den yngste Zacci och lika makalöst roligt och vitaliserande.

Så visst! – strax efter midnatt ljöd det kraftfullt nästan sugande “Håu” ett par gånger och bäva månde alla feta råttor som tror dom kan ränna runt hursomhelst och gäcka Anticimex.

Storhertigen, KNEKTEN gjorde entré på lägenhetslistan.

Vilka blir drottningen och ÄSSET??????

29 sept Rejält med ringduvor tusentals. Prutgåsflock på 18 ex “bidde” bara nominatrasen! Spetsbergare ca 30 ex. En gransångare i träden utanför köket.

30 sept Mer fink (mest bo-), ca 5000 än ringduvor, ca 3000. Kul med 50-talet stenknäck och en enkelbeck!

5 okt Efter gransångare i “trädgården” vinglar jag ut på “rundan”, Slottskogen – Klippan – Fiskhamnen – Gullbergsvass/Gasklockan. Svårt med turkarna på Älvsborgsgatan men de feta ankorna helvita, helbrägda vid Klippan. En ganska eländig sillgrissla i Fiskhamnen. I höjd med Ibis-hotellbåten en 1K dvärgmås, en dito fisktärna plus en adult. Pillen, den gamla hanen på plats på klockan. Där också tärnor som jag kanske litet slarvigt tar för samma som tidigare!?

6 okt Måste förnya mig. Till ljungheden på Änggården bland orienterande youngsters – tur man har rutin. Kanonfint drag längs västkanten! Kan tom höra bakom tinnitusen! Rödstrup, 2 forsärlor och lappsparv. Understundom mirakulösa närobsar som på brunsiska och vintehämpling. Begivenheten dock korsnäbbar som rastade och drog runt. 50-talet mindre kors men också fina obsar på både större och bändel.

8 okt Innan Donner tog jag en snabbis i Gullbergsvass för att bestämma en 1K silvertärna, blev eventuellt 2 plus en adult. Pillen också förstås och en gammal fisktärna i Sannegårdshamnen.

9 okt Repris på Änggården med kaffekorg. Fick dock bara njuta kaffekorgen och sol. En enda korsnäbb, en mindre och 6 ormvråkar i skruv. Tämligen fina ringduveflockar och arbetade in en skogs. Avslutade med rundan men kammade 0.

10 okt Valde balkisen och hade på två timmar ca 5000 finkar (mkt berg-), ca 4000 ringduvor, ca 2000 (fa rödvinge-) trastar och ung lika många kajor. Mäktigt men svårt att hitta ngt udda. 15 råkor, 6 stjärtmesar och en sävsparv!?  

I söndags, 27 sep, klämde jag en varfågel, som yrde omkring en liten bit bortom Liseberg. En riktig godbit, liksom den stenknäck som satte sig i en björktopp i köksfönsterhöjd. Borde skaffa något kameraaktigt!?

En kul grej igår måndags var att synka med Eva när hon kom i taxi från Landvetter. Kunde se taxin bakom berg-och dalbanan Balder mellan en vit och en blå lastbil – kul!

Idag, tisdag 29 sep, vände vinden mot rakt N, nästan NO, det var höstklart med ett krispigt bett i kinderna. Redan i gryningen drog fina moln av ringduvor söderut, i tusental fastän sträcket dog ut ganska tidigt. Även några gåsflockar gick mycket långt bort i öster, men två kom inom bestämbart avstånd, knappt 30 spetsbergsgäss och exakt arton prutgäss. De förstnämnda kunde synka observationer i Vänersborgsviken och de sistnämnda stämmer väl med Christer Fs arton, förmodade “hrota” över Brudarebacken.

Det är ju i högsta grad intressant och visar att N Västkusten är ett gränsland för att hamna inom det “västliga” gåssträcket med spetsbergare och vitbukiga “hrota”prutgäss, som normalt har Danmark som östlig utpost.

Åtminstone prutgässen tycks tajma sina östliga kusiner av nominatras, fina sträcksiffror från bla Gotland!

Hade också en gransångare idag liksom en igår. Kanske, kanske, kanske en vingbandare vad det lider. Ringmärkarna i Grötvik i Halland slog ju till idag – en taiga i nätet!

Igår tänkte jag njuta lavinsträcket de senaste dagarna. Tiotusentals, fa finkar, har vällt förbi trots ett ganska bistert sträckväder, snett motiga kulingvindar och skurar. Finns ett uppdämt tryck så…

Men på morgonen intet, enstaka duttar bara, några knäckar och en större hack och jag blev tämligen rastlös. Att bära några lass skräp till närmaste avstjälpningscentral rådde inte på bot. Ringde Ritchie, kanske en bägare var rätta medicinen? Inget svar.

Fanns inget annat än att bestiga stålhingsten. Redan när jag drog backen ned förbi Sahlgrenska och ut i Slottskogen andades jag lättare. Inga fåglar utan mest folk med glatt dinglande lila plastkassar – rejält laddade. Allt andades lördagsförväntan. Brahebacken upp med sälar, pelikaner och svarta svanar. Så full fart mot Klippan.

Illavarslande med inga turkduvor längs Kungsladugårdsallén. Och vid Klippan bara skränande vitfågel och en ensam tamanka – har kompisen hamnat i grytan? Försöker svåra med en “intermedius”, men det går bara inte.

På däcket i Fiskhamnen står Stefan S. Först sänker han mitt försök på en spännande ärla; “Bara en sädes-“, för att sedan återge mig hoppet “Pillen sitter fint på Gasklockan”. Spelat nochig maxar jag pedaltrycket i den bekväma medvinden uppströms älven.

Redan vid hotellbåten Ibis sliter jag upp kikaren och konstaterar att det kan bli en “allt missat, vad var det jag tänkte!” . Rastlösheten är på väg att ersättas av missnöje. Vägrar att kika upp mot klockan innan jag fått sikt över nordsidan – och där sitter den! – en gammal hane pilgrimsfalk litet lömskt innanför översta räcket.

En annan skådare står och rotar med något i buskaget vid cykelbanan. Kan han ha missat? – får väl tipsa för säkerhets skull! Han reser på sig, så stor så kraftfull!? DET ÄR RITCHIE! Han pissar! 

Ingen skådare men så fantastiskt att få visa just honom denna klassiker; En pilgrimsfalk på Gasklockan något som redan Nils, vår far pluggade. Så att vi varje gång vi åkte med tåget till Uddevalla satte våra ansiktsavtryck mot tågrutan innan Marieholmsbron på 50-talet. Ack vilken ljuvlig nostalgi.

Nostalgiskt är också att tänka att sista häckningen av pillen i slutet av 70-talet var vid Borgila. Ritchie visste berätta att Lars Ferm, inte rånarlegenden utan vår kusin, och han blev bortkörda från boet då de gjorde ett desperat försök att sätta världsrekord på paddtorsk.

Litet svårt för brollan att fokusera, han har ju klämt en hel special på Järntorget. Men så kommer några tornfalkar och sätter fart på det hela. Vilken uppvisning!

När vi sett oss mätta fortsätter vi genom det “vilda” Gamlestaden, skönt att ha en erfaren vägvisare. Till slut landar vi i Stampens kyrkogård och dess minneslund med vår faster Ruts spridda aska. Där låter jag mig väl smaka av den carribbean smoothie Ritchie bryggat. Några spetsbergare drar över och Ritchie förundras över min entusiasm för de gråa ankorna contra VANDRINGSFALKEN!

Jag tänker också att vi har en bror som är förunderligt lik Fidel Castro.

Pratar litet väl mycket om skillnader mellan skådare.

Gläder mig nu istället åt likheter. Tex detta att man skaffar sig samma reaktions”triggar”. Hur ofta reagerar jag inte på en skugga, en rörelse, en bruten horisont och hur ofta hör jag då inte en suck från skådare vid min sida – de har reagerat på samma stimuli och tvingats till samma självcensur som jag själv.

Detta ger också ett liknande tolkningsmönster av allt som rör Aves. Roligt alltså att läsa club-300-meterologerna. Utöver vad jag skrev senast om väderläget vid aktuellt inflöde av havsfåglar på Västkusten, så tog de också upp de kraftiga vindarna längre norrut, som i princip slagit till mot Norges veka liv.

Det uttalades inte men säkert var de också inne på samma tankar som jag när de specificerade en del individer som fanns kvar att se, dvs att en del försvagade fåglar inte kommer ur Kattegattfällan. Jag tänker på några mindre liror, som uppgetts gå mycket nära land med hängande ben och två tärnmåsar. En i Skåne, Laholmsviken är ju notorisk uppfångare och så en här i norra skärgården. Min speciella favorit eftersom jag gaffade in den redan i måndags. Hal som en ål försvann den ju innan alerterade medskådare fick in den i kikarsiktet. Dock sågs den på samma ställe dagen därpå. Och nu idag rapporteras den av alltid alerte och mycket skarpsynte/örade Roger E, nu litet längre norrut vid Hyppeln. Intressant är att om mellanobsen varit den enda så hade den tagits för en vanlig sträckare och man hade försökt synka den med Hallands/Skåneobsarna.

Tror att de senaste dagarnas goda havsfågelskådning mer kan tillskrivas alerta och mangrannt uppställda skådare i relativt behagligt väder än att det kommit in särskilt mycket havsfåglar – inga “wrecks”. Behövs att lågtrycken tar en bana litet längre söderut och fördjupas något så…

Meterologerna blickar också österut, en synkning detta med eftersom som jag ursprungligen tänkt skriva om taigasångare. Dessa börjar dyka upp, också mer tack vare alerta skådare än bra väderförutsättningar. Första östpusten gav en del större piplärkor här (tom över Jberg!!!!!) men taigorna nådde bara Finland och Norge. Inget riktigt kanonläge de närmaste dagarna. Men det duger alltid att slita.

Anders serverar de här kanonlokalerna, varav Svältis skröt med att under 80-talet ha haft mest större pip per m^2!

Det fullkomligt flimrar framför mina ögon av LBJs (LittleBrownJobs) och abstinensen är svår, men det är fredag och jag har i veckan haft en dag på Hönö så det skall väl gå att få bukt med.

Tack, Anders för de fina bilderna.

På måndagen ”dan före” så var det ett hyggligt tryck på sträcket i Joberg. Inga märkvärdigheter och som mest ca 1000 bofinkar i timmen – alltså ingen lavin.

En bivråk och en stenfalk tål att nämnas.

Tisdagens väderrapport lät spännande, men ack så osäker. SSV vridande mot V av uppåt kulingstyrka. Men i spetsen av detta lovande läge ett smalt men intensivt regnområde.

Upp klockan fyra och det var blött på marken men inget uppifrån. Alltså mer luftig mundering än regnstället när jag gav mig iväg 5:30. Hade hunnit packa, köra reducerad gympa och klämma i mig hockygröten.

Sålunda hade jag bra force i Göteborgsnatten. Kunde lyssna in höstlätet från en sparvuggla innanför Skarvikshamnen vid Kaparnas gamla speedway-bana.

Men vid sju till Lilla Varholmen brakade det loss. Turligt nog kunde jag kasta mig på färjan och gjorde dess toalett den äran. Likt superman dressade jag om till strids(regn)mundering.

Men åter iland på Hönö Pinan blev regnet och blåsten mig ändå övermäktiga så det blev en dryg halvtimmes kurande i en busskur med Metro och några komplicerade skolärenden per mobil med Eva.

Så äntligen iväg men det blaskade fortfarande så kraftigt att stället inte riktigt höll stånd.

Ute vid hidet dock för en gångs skull gott om plats och som vanligt trevligt folk. Allra hjärtligast att se Martin O – det var länge sedan.

Kan i det här sammanhanget nämna att när man tussas ihop några skådare så här blir det nästan alltid ett litet hierarkiskt spel med string och sträng – ni vet. Är man inte på det humöret är det alltid bättre att sitta utanför. Nu var det dock gott om stjärterum och läge att få torka upp.