Olof Armini om fåglar och natur

Clubben skriver om öar som bombas av sällsynta fåglar, på norsk bombeöyer! Frustrationen att inte befinna sig på rätt öy eller ingen öy alls förbigår man med tysthet.

I tisdags var jag en bombad skådare från ön i öster. Anders rapporterade lite lätt,

Tungt, tungt Norrlands näktergal skulle sitta fint på Gotlandslistan och örnvråken på ny lokal. Dessutom stäpphök som späds på med en ny följetong på Svalan signerad Juppen, Smitten och förstås Fredrik S, “mister Örnvråk”!

För att inte tala om detta kanontomtX – svårslaget! Anders har efter nattskärra och forsärla verkligen fått blodad tand på sin tomtlista!

Oj-oj och när det börjar blåsa slår Juppen till med obs och foto på labb som blir ny följetong på Svalan. Men då är det dags för nästa ö – Hönö. Stormvindar på tisdagen 13 september och massor med godis toppat med dublett på såväl tärnmås som grålira!!

Och jag – bombad av detta

Sitter på Maharani, Sveriges bästa Indienkrog enligt DI och försöker inbilla mig att det kan bli en resa till lejonen i Gir och tigrarna i Corbett och kanske kan jag skicka en scud-missil på såväl Hönö som Gotland – bombeöyer!!

Tar en blåsig och regnig promenix och i Fiskhamnen fiskar jag upp två klena tröster ( i närheten av en öy, Hisingen) bland litet fisktärnor, en dvärgmås och en silvertärna.

Vaknar redan vi tvåtiden på onsdag 14 september. Enligt prognosmakarna skall “köret” ha passerat Hönö och nu befinna sig längre söderut. David har backat ett Hallandsdrag när stäppvipan försvann. Tänker att ett stilla förmiddagskaffe i skyddet ute på Kråkudden med några sorglösa skådare kan väl ändå vara okej och jag saknar ju litet sulor och tretåar på årsartlistan som ändå väl…?

Alltså! – morrongympa, hockygröten och så iväg på darrande ben strax efter fyra, länge sedan jag städslade stålhingsten för en sådan här långpromenad. Lättklädd och en jämrande motvind, förstår inte varför jag försökt inbilla Anders att det inte blåser så besvärande i Göteborg som på Gotland. Över Älvsborgsbron kände jag mig allvarligt lätt och aningen rädd. Turligt fanns ett syddrag i vinden, plus för cyklingen och plus för skådarprognos! Inte nog utan också tunga droppar som dock torkade snabbt. Värre med en massa arbeten och omlagda cykelbanor, valde nog rationellt men ändå tillräckligt fel för åtskilliga “bonus”kilometrar. Därför var klockan redan 6:15 när jag kom till färjan och jag skulle missa första köret.

När jag passerade parkeringsplatsen med massor(!) av bilar hade jag rejäl kramp i båda benen – oträning? Ändå kändes det helt Ok, vinden låg på och regnet verkade inte helt överhängande. Bra för det var spikat i Skyddet. En go samling med far och son Unger, Stefan S, Ola B, Martin A, Per B, mfl idel ädel skådar adel och idag förstärkta med ett glatt Stockholmsgäng anförda av giganterna Stig H och Björn L – kärt återseende från Kronholmen våren-10!

Favoritplatsen i skydd av Skyddet både lungt och regnfritt vid rätt vind och mitt ute i fria naturen. Nackdel att inte ha direkt kommunikation med alla “spotters” inomhus, får genom träväggen försöka tolka in enstaka ord, labb, lira mm eller allmänna röstläget, adrenalinstinnt, falsett mm. Dock skall sägas att vi är medvetna om varandra och just den här dagen fungerade sambandet utmärkt.

Bylsade på mig och monterade upp tuben. Fortfarande svettig stretchade jag de krämpande benen och mådde fint fastän alla stormfåglar, tretåar och havssulor låg förfärligt långt ut. Nu besannades en annan sanning som jag förärat Anders, den om horisontankor! Några sekundmeter för litet och risk för långsam vindkantring mot norr gav dystra vibbar. Stämningen höjdes några grader med avlägsna storlabbar, en flock vitbukiga prutgäss och några dvärgmåsar och nådde kokpunkten när ett trevlig gäng gjorde mig sällskap utanför Skyddet. Tre verkliga klippare, Carl Jyker, som delar sin tid mellan Göteborg och Skåne, Ragnar Gustavsson, Onsalabo som slått ned sina pålar i Borgholm, tillhörig det hårda 46-gänget med vår monark i spetsen och har legat i topp på 300as årsartlista de senaste åren – toppade 2010 med sin hustru. Det kan parentetisk nämnas att Anders tillhör 46-sällskapet, liksom även i all ödmjukhet undertecknad. Tredje klipparen den eminente skådaren, fotografen och Partillebon, Ingemar Larsson.

Vinden friskade i, behöll sin riktning och horisontankorna förvandlades sakta men säkert till närobsar. Först en storlabb som lovade inåt och visade upp sig och här uppstod en av dagens få missar när Skyddet av misstag mörkade en grålira – som vanligt allt på en gång. Som sagt vi får den ena kalasobsen efter den andra! En storlabb behagar lägga sig på en klippa några hundra meter bort för att  jagas upp av en stenfalk och sedan svepa över oss på gott fotoavstånd, eller hur Ingemar!?

Har fått några superbilder men tydligen något problem mellan mitt och bloggens protokoll så jag kan inte kopiera in några bilder från Ingemar eller någon annan. Alltså får jag länka till några andra dokumentationer. Här alltså…

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/339127.jpg

Storlabb en gammal fågel! Ragnar på alerten med kameran. Han bara öste in arter och jagade en topplats på årets birdrace club 300 (När dagen var slut belade han andraplatsen efter att också kryzzat klyka sedan jag åkt hem!). Nu hettade det till ordentligt. Vinga hetsade med  “Sover Hönö?” och skåpade in tärnmås och klyka. Vi hann med fjällabb och en grålira, åter denna art som dagens andra och sista miss, 46erna på alerten och Skyddet surade om mörk/oljeskadad stormfågel, men kollade i sanningens namn i SV när liran befann sig långt upp i NV- HÖ!. Vinga “bekräftade”! Så sagolika närobsar på en “riktig” stormfågel

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/338911.jpg

Martin A en av de alerta som kastade sig fram till klippkanten. Ingemar blev sugen på nästa stormfågelpassage och satte sig på pass. Men det blev istället…

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/338904.jpg

Mindre lira. Martin A densamme får illustrera med sina suveräna bilder tills jag får in Ingemars! Ytterligare en mindre lira passerade på samma suveräna avstånd. Blev alltså efterhand en strålande dag.

PS Medan jag från färjan betraktade ubåtsjakten passerade 7 spetsbergsgäss som en värdig slutvinjett. I sanningen avslutades dagen med ljuva toner från Claudia i domkyrkokören!

Riktar mitt stora tack till

Min tåliga kropp, min trogna stålhingst, vädrets makter, alla fåglar som behagade passera

och allra mest till alla trevliga medskådare!!

Som liten läste jag om och hörde berättas om rackelhanen, en skogstupp som var en korsning mellan tjäder och orre. Dessutom skojades det ofta om skvadern, första exemplaret finns i Sundsvall från 1918 och är en tänkt korsning mellan skogshare och tjäder.

I skolan lärde jag mig den enkla artdefinitionen, att inom arten och bara inom arten produceras fertil avkomma. Korsningar över artgränsen, sk hybrider, är alltid infertila.

Fågelskådarens verklighet är inte så enkel. I den rådande stäpphöksinvasionen pratas det mycket om hybrider mellan denna art och blå kärrhök – och hur återkorsning kan göra det omöjligt att avgöra om några, många eller ALLA stäpphökar vi ser har blåhöksgener eller viseversa!!! Dyster tanke för arttwitcharen med bara en art kärrhök och några olika men distinkta faser. Inte olikt situationen i Nordamerika med Kanadagåsen!

Påminner mig också en kul art som fanns i Shorebirds från 1987, Cox´s sandpiper, som allt som nästan inte finns omgavs den med en karismatisk aura – Tänk att hitta en Cox´s ute på Svältholmen, sedan vore man odödlig! 1996 fastställde genforskare att tre insamlade exemplar från N Australien samtliga hade en fader tuvsnäppa och en moder spovsnäppa – Ack ja. Shorebirds hade i sanningens namn en reservation för just hybridtanken.

För alla dessa nobla tankar skänker jag ett stort tack till Per S och denna grandiosa bild,

Den angavs som 1K stäpphök och slarvig som jag är blev första valet en lömsk 1K blåhök. Välgörande sömn över natten och inställningen att det verkligen var en stäpphök gjorde mig benägen att ifrågasätta åldern istället och med en 2Khona föll mer poletter ned, så jag ändrade mitt förstaval. Björn D hade redan lagt det kortet och den store experten Dick F trumfade igenom med Pers hjälp.

I sammanhanget var flera innan dess inne på hybridtanken och som Dick F skrev hur vet man var alla gener sitter, men nog ser detta ut att vara en god 2K hona stäpphök!

Grattis Per!!!!

För tio år sedan befann jag mig i Göteborg trots att jag var rektor på Donnergymnasiet i Klintehamn. Jag råkade titta på TV vid tre-tiden och såg ett av flygplanen krascha med WTC.

Rektorn på Donnergymnasiet i Göteborg var borta så det blev min uppgift att hålla de tysta minuterna i skolan dagen efter. Litet av en balansgång då vi hade många elever med bakgrund från Mellersta Östern. “Blajade” väl om ett manifest mot allt meningslöst våld – och det funkade!

Tillbaka till nuet och fågelskådande, så är förstås stäppvipan i Morups tånge högst på tapeten idag ( verkar som den försvunnit och ersatts av eksångare i ett eskalerande östinflöde av rarrisar och subrarrisar!!). Och i brist på skjuts till “Tången” får jag drömma mig tillbaka i minnenas galleri.

Kopplat till rubriken för det mig tillbaka till Gulfkriget 2 augusti 1990 – 28 februari 1991. Saddam hade missbedömt sina tidigare “allierade” USA, att inte bry sig om han invaderade och annekterade Kuwait. I mitten av januari attackerade en ny allians, anförda av USA, Irak med en massiv klinisk/teknisk attack, i vad som efterhand kommit att gälla som det första mediala kriget. Såvärst kliniskt var den nu inte, över 100 tusen irakiska soldater dog längs “dödens väg” och de civila offren var säkert minst lika stora – Bagdad bombades skoningslöst utanför CNNs kamerafokus.

Allt detta flög vi över, Tudde och jag för att fågelskåda en månad i Indien. Visst tvekade vi men, men… Den 27 februari, en dag innan vapestilleståndet logerade vi på Tourist lodge utanför fågelreservatet Bharatpur. Bharatpur gällde då för ett av önskeplacen för all världens ornitologer, dess signum var en tynande flock övervintrande snötranor och mängder av allehanda svårsedda migranter från till dess “låsta” delar av världen.

Vi hyrde cyklar och cyklade runt i parken hela dagarna, när vi inte var fjättrade vid rummet av “Delly-belly”, Indiens variant av lavemang eller som för Tuddes del också hösnuva. Den här dagen var det Tuddes “tur” och jag tog istället sällskap av Bernard, en fransk Plåt-Niklas, som åt all mat och drack vattnet direkt ur kranen. Han var medicinstuderande och insåg att han var ett unikum.

Vi hade hukande fattat posto under något Akacialiknande med ett stinkande kolik framför fötterna. Alltmedan Bernard frossade på några flottiga honungspannkakor samlades en härlig samling gamar kring kadavret, uppblandade med några större skrikörnar och en ung kejsarörn. Så plötsligt landade en väldig grågam, en riktig höjdare eftersom bara ett par häckade i parken. Lätt vimmelkantig avböjde jag Bernards förslag om att vada ut i ett träsk för samma närkontakt med de 8 kvarvarande snötranorna.

Sålunda ensam cyklade jag ut på de litet torrare stäppområdena i NV parken. Visserligen tryckande heta men så rena! Fina obsar på kändisar som stäppsångare, saxualsångare, fältsångare, isabellatörnskata, rosenstare m.m. Av “våra” viparter såg man mycket vanligt, sumpvipan och mycket ovanligt, tofsvipan, men så denna dag kommer två gamla stäppvipor och slår ned vid stigen! Min första obs av arten, som har två övervintringsområden ett i NE Afrika söder om Egypten och ett i Pakistan/Indien. Däremellan ses den regelbundet men fåtaligt, tex i Eilath och Aquaba.

Da´n därpå nåddes vi av beskedet om att Saddam och Bush dä lagt ned vapnen i Gulfkriget. En lättnad om än inte på lavemangsflödet.

Inte bara jag racar! Vad sägs om Fredrik S och följande kommentar:

Fredrik, hade det varit en brednäsa, då hade näbben lyst gul (iaf inre halvan på hanen) och ögat hade framträtt som ett pepparkorn i det vita fältet. Ingen brednäsa denna gången, men nästa gång ska du se att den ligger där och snurrar!

Fredrik Litsgård (Jönköping), 2011-07-15 15:15:36

Detta som en kommentar till Fredriks bilder på en smalnäbbad på Asunden i mitten av juli.

Och redan i slutet av månaden låg inte brednäsan men jämväl “årets art” ÖRNVRÅKEN och snurrade vid Labans kvarn och framför Fredriks kamera.

Och så ytterligare en knapp månad senare låg den där vid Bredsandsudd – framför Fredriks kamera

BREDNÄSAN. Stort grattis Fredrik och en mirakulös prestation. Hoppas du inte misstycker att få bilden publicerad.

Alltid litet darrigt med sådana här fina bilder, men obsa den ljusbruna näbbroten, avsaknaden av varma toner och rena ryggen (bortsett från några oruggade sommardräktfjädrar) som art-och åldersbestämmer fågeln.

Mitt eget racande har mer skett som slit i fågelskådarens grå vardag – inte alls så trist som det låter – TVÄRTOM. Bara man sliter på så tittar solen fram då och då i det grå. Bidde ingen brednäsa, ingen stäpphök men många andra kuligheter, örnvråken två gånger, korttålärka, brunglada, några fjällabbar, bändelkorsnäbbar mm och totalt tom 5 september 206 arter och skapligt häng på en plats bland de tio bästa om 24 oktober och tre veckor framåt blir givande.

Men däremellan ett härligt Skånedrag med Anders 26-30 september!!!!

Sista augusti drar fullt ös fastän fortfarande sommar. Ut till Fyren via Svältis med höstens första rödstrup. Det är läge!! -redan i trä´gårn, grå flug, rödstjärt och ngt trädgårdssångarderivat. Med detta senare menar jag non-descript sångare eller LBJs, som man säger over-there, Little Brown Jobs.

Oxå en Kaspian som mobbar gråtrutar på vägen mot fyren, litet halvgammal 3K.

Så vid Fyren, knappt tid för det så lockande kaffet med inte Kron, men med hembakt.  För herreje! Kustlabbar i parti och minut, 1 + 2 + 1, dvargmås, svarttärna, Kaspisk, Medelhavs, stenfalk, Islom (samma som igår) – vad mer!?

Jo, när jag är hemma och målar verandan, en lärkfalk över huvudet! – hu nej en AFTONFALK! – en honfärgad fågel!

Så går ett dygn med tidigare förmälda highligths och jag har förträngt den litet lummiga känslan kring LBJs! Kommer hem från det lyckade draget på ägretten.

Det ligger en fågel på förstutrappen, bastant, en rödhake!? – nej det är ju trädgårdssångare. Men ack vicken fault!!! Steg för steg blir det en 1K höksångare.

 Anders dokumenterar

Symboliskt lägger jag mig. Min gamle onämnbare vän ringmärkte en trädgårdsångare som när den återfångades var en höksångare. Den vane, om på alerten ser ganska direkt medan skeptikerna aldrig kan passera nästsista bilden. Ändock lika förargad över mig själv inför Anders som med nattskärran.

Ingalunda ngt tomtkryss hade tidigare iår. Men härligast med en hel familj på sensommaren 82. Under flera år på 80-talet häckade arten i buskagen innan Svältis.

Skall man så arta utifrån bilderna så har fågeln tydliga ljusa bräm på täckare och tertialer. Det finns en hint av vattring på nedre ryggen medan tillslut helt diagnostiskt så finns en mörkvattring på stjärttäckarna (näst sista bilden).

There you are, LBJ! 

September första höstmånaden, månaden med mest fåglar – kanske inte rarast men flest. Den månad då fordomdags skådardinosaurerna tog fram kikarna efter sommaruppehållet.

Anders valde denna dag för vår årliga attack mot Utholmen, 20 min med Askeladden och en aktersnurra. Han var omutlig och motstod alla mina feganden.

Så stilla från bitande höst. 9 grader till 20, stiltje och sol – Brittsommar!!

Jag vaknar till liv och griper årorna

Vilken känsla och omedelbar attack!

Oj, vad det ramlar in. Typiskt september – MYCKET – kanske inte det riktigt exclusiva men 62 arter på några timmar, på en ö!! Sandlöpare, kustsnäppor, jagande lärkfalk, gråhakedopping… JO-jo! Och jag drömmer när jag första gången…

I augusti !980 låg vi i huset Eva, David, Rasmus och jag, som listade mig ut i morrodimman och hade en rödhuvad dykand!! Men jag var mest sugen på kustsnäppa – huj!

Tungt med de 62 och för att bara stryka under frestar Anders på anländande Friggebod à la vindkraftverk med drag till Sanboviken och Klinte,

Ägretthäger

och svarttärna! Naturligtvis kan jag inte undvara den härliga korvgrillningen som någon sorts taklagsfest hemma hos Anders. Kulmen men också antiklimax när en nattskärra gör kort visit hos drinkbröderna. Tyvärr stirrar Anders för djupt i den freezzande Triple sec för att tomtkryzza – aj, aj – men vicken dag – igen

Fin uppvärmning på torsdagen 25 aug med först en kungsörn över kaffebordet på Mafrids och sedan en tripple-triss på Mästermyr, 3 kungsisar, 3 lärkfalkar och 3 brunhökar. Så favoritbutiken i Hemse och kräftkalas hos Anders.

Sent och välbehövlig vilodag 26 aug, målning, rengöring av Klippos luftfilter, rastning av Klippo, ngn timmes huggkubbning, inläggning av sill – nåja somnar sött till…

Sydostan, högsommarvärme och sol den 27 aug. Vi bestämmer Suderflogg med bunkring på Folkeryds i Burgsvik. I behaglig tid och i behagligt tempo till Muskmyr, där kända och okända flockats för fortfarande “target species”, örnvråken. Trots att rosenstare och fjällabb rapporterats från Faludden!

Vråken låter vänta på sig, har varit nästan osynlig några dagar. En sedd fjällpipare låter vagt, men vi fegar ur och tar istället in den imponerande samlingen skådare, Hans B, redaktör på RR (RoadRunner inte Rolls Royce men ändå), Mattias B, en Birdfinder som jag träffade på Kronis 1993 – han är artigt igenkännande – inte “Kände knappt igen dig, du är så rund i ansiktet” – artig eller har morronyogan äntligen gett resultat?

Där har vi också en annan Birdfinder, Calle T med framtidens hoppX3 och Thomas från länsstyrelsen och Västergarn, som överraskas att se oss söder om hemorten. Och därLeif H, som har sjätte sinne för var fåglarana finns, vi tjingsar.

Och naturligtvis Juppen, för dagen modetrendsetter med favoritekiperingen, sandaler och shorts, spetsat med en illgrön topp, allt så befriande skiljt från skådares unisona gråställ.

Så dagens skådare, Per Smitten, den glade gamängen som delar sitt skådande med ett konstnärsskap, som rönt framgångar inte bara i lokala organet men också i legendariska BB, British Birds. Han har stor kunskap av dimmorna som omger de Skotska högländerna och singlemalten. Vi kommer också att erfara att konstnären inom honom gjort honom till en mycket god fotograf.

Trots att det illustra sällskapet var väl värd tiden, så drog vi oss upp på Alvret för en stilla stund med Folkeryds delikatesser och Anders mackor. Mumsigt, när en busvissling stör mitt öronsus och jag automatiskt vänder blicken mot Lillmyr och ÖRNVRÅKEN, som nu kommer så outhärdligt fint i bästa läge i bästa ljus och Smitten han smäcker in. Det är alltför frestande, men Per misstycker du så länkar jag istället.

Som sagt busvissling fick vi ingen riktig klarhet i men jag tackade såväl Juppen som Calle, för säkerhets skull. Och tack Per för bilden som såväl illustrerar vad vi såg som den ruggningeffekt jag skrivit om i bloggen tidigare.

Mätta på alla sätt gjorde vi en satsning på Rivet, gott om rapporter på Kaspiska och Medelhavare. På vägen dit fick vi kryssa mellan väldiga havsisar och kungsisar omgivna av ryttlande tornisar. Bidde inte så mycket på Udden, men sir man på, med Anders redan vid ratten allra sista titten en trut på en sten – med litet älgstuk, en 2K Kaspisk trut – satt gött.

Ny frest på fjällisen och nu helt skådartomt vid Muskmyr, förutom nyanlända Claes H, och inte bara hans leading lady utan även Gotlandsracets, Mia H! Flogg efter konstens alla regler ger ingenting och vi ilar ut på Au riv, nu får Faludden chansen. Vi jobber hårt men mest Folkeryds läckerheter och skådare, Mattias B med gäng och Juppen.

Så ett sista ryck, Ringtrastvägen och sir man på en svart rödstjärt och två jagande ängshökar – grann avslutning.

Men man säger ju “Skomakare bliv vid din läst”. Vi beslutar en sillabit med nubbe ute i den varma sensommarkvällen. Kikare och tub som tillbehör. Där en snabb svärm med tio FJÄLLPIPARE, gamla och unga blandade!! Och där en afton – nej, bara lärkfalk. Oj, oj, vi somnar tidigt och sött.

Tur var väl det för natten bjöd stor bullrig cirkus som kulminerade med blixt på knall, så Anders och jag med en knapp kilometers avstånd i varsitt tjäll drog ur alla sladdar.

Därför svårt att få kontakt på morgonen, men 08:45 satt vi på Kronholmen i härlig sydvästan 10 sekundmeter och knivskarp sikt.

Vi har bara hunnit “låna” stolar från bastun och riva ned litet skymmande sly så en fin flock på fyra vadare, 3 FJÄLLPIPARE och en större strand! Herreje, när Anders hittar en mörk labb som härjar runt södra Utholmen. Jag vill inte var sämre utan jobbar in en 1K Medelhavstrut, som efterhand bjuder klockrena obsar. Men dagens clou blir den lilla horisontprick i norr som efter nästan en halvtimme är en ung ljufas fjällabb.

Vi avrundar med att Anders fångar in en ljusfas gammal labb. Och så konstaterar vi:

“Skomakare bliv vid din läst”

Västergarns annex 510 fd 1:2, är detta efter Christer C:s Segerstad och Anders W:s Halmstad, “the birdplace” – en kombination av ett “läge” och en skådare som producerar?!

Tog lunch/fmfikat efter morgonens dont. Satte mig utanför köket i ostläge. Härligt med svajande tvätt och den vaga målardoften från sovrummet. Mumsade hembakt och läste en “dålig” deckare.

Ett läte från asken i NO-hörnet av tomten – minsann en MINDRE FLUG, som jagade några gånger. Försvann och jag hörde något besynnerligt, igen och igen!! Tittade till slut rakt upp på två gamla havsörnar som lekte och kloade.

Hej och hå!

Avslutar med litet reptilfrossa. Trampade nästan på en huggis med barfotasandaler ute på Svältis. Sedan såg jag en snok som likt en anaconda kom simmande inne i Västergarnsviken. Skämtade om detta med Anders, när vi turade Svältis och tipsade om en grop – rena ormgropen – 2 HUGGISAR!!!

“En målvakt måste ha tur och skicklighet för att bli bra!”, sade Nils min pappa. Förmodling skulle uttalandet ge mig någon sorts livsvisdom. Ungefär att Rio-Kalle Svensson, landslagsmålvakt i VM 1958, var lika skicklig i matchen mot Västtyskland då han släppte in ett mål som i matchen mot Brasilien då han släppte in fem mål – eller så var det tvärtom – eller något mittemellan? Farsan var inte alltid lätt att förstå och varför just målvakt? Min korta fotbollskarriär innehöll inga målvaktsuppdrag.

Sant är dock att Eva alltid hugger som en kobra, när folk kommenterar mina naturupplevelser med “Sicken djävla tur han har!” – “Det är skicklighet”.

Kanske är det trots allt så att farsan sådde ett frö, för jag älskar Eva för hennes förtroende, men tror att om en fågel dyker upp inom min kapacitet att registrera och känna igen den, så styrs det av en slumpmässig sannolikhet. Det finns ingen sätt att räkna ut den bara en sannolikhet att spekulera kring. Precis som målvakten av erfarenhet och känsla kan placera sig i en spekulation kring sannolikheten var och hur skottet kommer. Sedan tillkommer spänst, greppsäkerhet, reaktionssnabbhet… För fågelskådaren att välja plats och tid och att sedan använda upptränad iakttagelseförmåga.

Ena gången släpper man in ett mål och nästa fem mål. I överförd bemärkelse kan man säga att det finns två typer inom fågelskådningen som sätter sig över ovanstående verklighet. Stringaren, som gör det osannolika sannt, att själv aldrig släppa in mer en ett mål och strängaren, som gör det osannolika sant, att vissa andra alltid släpper in fem mål eller mer! Sannolikt lider båda dessa varianter av en brist i sin verklighetsuppfattning.

Så till verkligheten för Anders och mig. Sommaren har varit blandad, praktmatcher har blandats med plattmatcher.

Gårdagen inleddes med regn och hård blåst, allmännt uselt. Vid middagstid vågade jag mig ut. Kunde konstatera att det rört om i grytan, de gamla vadarna i Viken hade bytts ut av nya, också flera nyanlända gulärlor, men det var kärvt och stugan lockade. Väl inne drogs jag till datorn, club300 och Svalan och fullt ös på mer alerta skådare, labbar och fjällabbar på väg söderut från Visby!!! Alerterade Anders och rusade ut till vägen. Ilfart till Kronholmen och vi kunde med andan i halsen se ändalykten på två kustlabbar innan den verkliga hitten, en ung fjällabb, som ett mörkt muskelpaket mot norr. En kombination av adekvat sannolikhetsbedömning och alert “skicklighet” gav en toppmatch.

Borde följas av om inte en bottenmatch så i alla fall en medioker insats. Mycket riktigt dagen inleddes på Kronis, dött. Slumpen inte på vår sida – för skickligheten? – vi hittade en rörsångare, som iskallt bestämdes och havsörn som inte var så svår. I bilen med Anders Ipad duggade dråpslagen , Sudret med inte bara örnvråken utan också en vitnackad svärta och Stora Karlsö med två tretåiga måsar, om inte från oss så mot oss. Jag gav mig slumpen i våld och lät mitt behov av ost styra. “Vi åker ned till Eksta så handlar vi ost på hemvägen!”

Härlig solplätt vid Hammarudd och fina rovisområden om inte för allt soldaller. Men föralldel, havsörn, kungsörn och där en bivråk och där en rödglada. Anders har som den jakthund han är fått upp vittringen och positionerar oss halvannan kilometer närmare “skruvarna”. En lustiger dans, där alla turer går vår väg, 4 bivråkar, 3 fiskgjusar, lärkfalkar, en ung ängshök, örnar, hökar, vråkar inalles 12 rovisarter och så TOPP OF ALL, en gammal BRUNGLADA och mycket troligt också en ung.

 Hm – nu stundar bistra tider. Men två toppmatcher på raken tack för det Anders, det lever vi länge på.

Örnvråk kryddat med korttålärka kunde väl räcka?

Men när jag prövar nya värstingen en klyvyxa av modell för sådana här träd

Då kommer två dubbelbeckasiner i full careta medan himlen prickas av två havsörnar, två lärkfalkar och en ungfågel brunhök. I min rishög vimlar av buskskvättor, stenskvättor, törnskator, en svart rödstjärt och minst 30 steglitser! Anders får illustrera.

Amerikanskt överdådigt – eller hur? Tills denne Anders bakom alla tequila sunrises presenterar följande diskreta California dream.

Californiska representanter för nötskrika och vaktel på balkongräcket – knappast överdåd!

Men Gotland drar på med den av mig tidigare beklagade vadaretorkan.

Där en ung smalnäbbad som kamperar med en äldre släktingar och där två och där en till myrsnäppa bland mycket, mycket annat smågodis.

Anders har också förberett med detta i “lingon”skogen,

I samband med inköp av värstingen och besök i min favoritbutik drog vi så fantomobsar på

Förvisso litet lingonrött men det blev maxat spanande och lyssnande istället. Uj-uj tala om frossa. Närmar mig magiska 200 arter och häng på epitetet icke-gute – maestro!