Slumpen vår vän 20 o 21 aug-11
“En målvakt måste ha tur och skicklighet för att bli bra!”, sade Nils min pappa. Förmodling skulle uttalandet ge mig någon sorts livsvisdom. Ungefär att Rio-Kalle Svensson, landslagsmålvakt i VM 1958, var lika skicklig i matchen mot Västtyskland då han släppte in ett mål som i matchen mot Brasilien då han släppte in fem mål – eller så var det tvärtom – eller något mittemellan? Farsan var inte alltid lätt att förstå och varför just målvakt? Min korta fotbollskarriär innehöll inga målvaktsuppdrag.
Sant är dock att Eva alltid hugger som en kobra, när folk kommenterar mina naturupplevelser med “Sicken djävla tur han har!” – “Det är skicklighet”.
Kanske är det trots allt så att farsan sådde ett frö, för jag älskar Eva för hennes förtroende, men tror att om en fågel dyker upp inom min kapacitet att registrera och känna igen den, så styrs det av en slumpmässig sannolikhet. Det finns ingen sätt att räkna ut den bara en sannolikhet att spekulera kring. Precis som målvakten av erfarenhet och känsla kan placera sig i en spekulation kring sannolikheten var och hur skottet kommer. Sedan tillkommer spänst, greppsäkerhet, reaktionssnabbhet… För fågelskådaren att välja plats och tid och att sedan använda upptränad iakttagelseförmåga.
Ena gången släpper man in ett mål och nästa fem mål. I överförd bemärkelse kan man säga att det finns två typer inom fågelskådningen som sätter sig över ovanstående verklighet. Stringaren, som gör det osannolika sannt, att själv aldrig släppa in mer en ett mål och strängaren, som gör det osannolika sant, att vissa andra alltid släpper in fem mål eller mer! Sannolikt lider båda dessa varianter av en brist i sin verklighetsuppfattning.
Så till verkligheten för Anders och mig. Sommaren har varit blandad, praktmatcher har blandats med plattmatcher.
Gårdagen inleddes med regn och hård blåst, allmännt uselt. Vid middagstid vågade jag mig ut. Kunde konstatera att det rört om i grytan, de gamla vadarna i Viken hade bytts ut av nya, också flera nyanlända gulärlor, men det var kärvt och stugan lockade. Väl inne drogs jag till datorn, club300 och Svalan och fullt ös på mer alerta skådare, labbar och fjällabbar på väg söderut från Visby!!! Alerterade Anders och rusade ut till vägen. Ilfart till Kronholmen och vi kunde med andan i halsen se ändalykten på två kustlabbar innan den verkliga hitten, en ung fjällabb, som ett mörkt muskelpaket mot norr. En kombination av adekvat sannolikhetsbedömning och alert “skicklighet” gav en toppmatch.
Borde följas av om inte en bottenmatch så i alla fall en medioker insats. Mycket riktigt dagen inleddes på Kronis, dött. Slumpen inte på vår sida – för skickligheten? – vi hittade en rörsångare, som iskallt bestämdes och havsörn som inte var så svår. I bilen med Anders Ipad duggade dråpslagen , Sudret med inte bara örnvråken utan också en vitnackad svärta och Stora Karlsö med två tretåiga måsar, om inte från oss så mot oss. Jag gav mig slumpen i våld och lät mitt behov av ost styra. “Vi åker ned till Eksta så handlar vi ost på hemvägen!”
Härlig solplätt vid Hammarudd och fina rovisområden om inte för allt soldaller. Men föralldel, havsörn, kungsörn och där en bivråk och där en rödglada. Anders har som den jakthund han är fått upp vittringen och positionerar oss halvannan kilometer närmare “skruvarna”. En lustiger dans, där alla turer går vår väg, 4 bivråkar, 3 fiskgjusar, lärkfalkar, en ung ängshök, örnar, hökar, vråkar inalles 12 rovisarter och så TOPP OF ALL, en gammal BRUNGLADA och mycket troligt också en ung.
Hm – nu stundar bistra tider. Men två toppmatcher på raken tack för det Anders, det lever vi länge på.