Olof Armini om fåglar och natur

Gör litet jumpa på cementgolvet. Gläntar på gardinerna för att inte falla omkull vid balansövningarna.

Ljumma vindar sveper in från Oceanens 35° vatten. Varmt, fuktigt, vidunderligt – the African lunacy! Jag vandrar ut över de vidsträckta ebbvidderna. Förlorad om man inte tänker på vattenbalans, solen i Zenith.

En ostronfiskare skriker, stapplar, faller omkull – en knivskaft sticker ut i armhålan. Inte läge att spela Allan som i Joberg. Han tas om hand!?

Förundrad som för 42 år sedan i DES utanför Sea-View, svenska volontärers hostel. Fåglar överallt, och vilka arter, allt man kan tänka sig!

10+ arter bara på dessa snapshots. Och många av dem “svenska” önskearter, Kaspisk pipare, Mongolpipare, Ökenpipare, Tereksnäppa and you name it! 100 arter på ett dagsrave by foot, no problem.

Men ekvatorn suger. Här vid strandbungalowen 38° i skuggan – och i vattnet. Fantastiskt med en liten dusch(vattenkran!) bakom knuten

Så kommer dhowen in i kvällssolen, med fisk till vårt kvällsmål. Inget finns men ändå kan det trollas fram. Också till den pyspunka som drabbat vår farkost. En plugg i hålet så får vi se.

Kaj 69 år firas av hela bygden som kommer med buss och invaderar stranden några timmar. Lustigt sammanträffande, minns en tidigare födelsedag på restaurang i Entebbe, när en UN-arbetare firade samtidigt.

Visst är vi litet slitna men vid gott mod mot nya äventyr.

Prognoser om våldsamma nedslag under sista aprilhelgen.

Notoriskt bra fågeltid och i år såg det ut att kunna bli något alldeles extra enligt prognosmakarna och väderexperterna på C3!

Redan veckan innan mjukades det upp med fina nedfall av Brandkronad, Svarthakad busk och Ringtrastar. Toppades av en sjungande Vitstjärnig Blåhake i Kungsbacka, den gamle bekantingen Sibirknölsvärtan på Öland och inte minst duggandet lite varstans av Rödstrupiga sångare, förmodligen Balkanrasen “albistriata”.

Zachi och jag laddade för två nätter på görfina Brännö Varf, bara ett stenkast från Rödsten

Raskt besteg vi Södra skärgårdens högsta topp, Utsikten. I akt och mening att arta en SUBALPIN sångare, det gamla samlande artnamnet på treartkomplexet, Rödstrupig, Rost o Moltonisångare

Fantastiskt att David kunde fota oss från sin våning i Tynnered många, många km i sydost. Inte konstigt att han skrapat ihop en “tomt”lista på en månad på Briljantgatan 76 – 70+ arter. Bla denne läckerbit

Vi lyckades också med två Ringtrastar på vår subalpina spaning. Före god kvällsvard och sänggång.

Lördagen 28 april jobbade vi frenetiskt, 18+km, och en del vårprimörer som Göktyta, Stenskvätta, Backsvala, Hussvala mm. Ända ut på sista utposten mot Atlanten, Galterö Huvud

Det förväntade nedfallet gick längre österut och i Sverige var det nästan bara Gotland som “drabbades”, Tjockfot, Rostgumpsvala, fler Rödstrupig sångare och en del “krafs” som Ringtrast och Brandkronad kungsfågel. Förvisso av det sistnämnda en som kanske var samma som jag såg vid Paån för tre(3!) veckor sedan.

Det som brändes mest på Brännö denna helg var 4 Späckhuggare som tangerade Sverige mellan Kungsbacka och Varberg – hade varit maffe i det lugna vädret.

Vi tog en trösterik Skärgårdslunch på Wärdshuset. Havets Wallenbergare följt av Tarte tatin – Mums!

Avslut söndag 29 april med repris på Ringtrast vid Utsikten och fler vårprimörer som Rödstjärt, Svartvit flug, Fisk o Kentsk tärna – totalt 64 arter och klart G+

Tack Zachi för fint sällskap och David som skjutsade tor färjan.

För tredje året!

Härligt att sammanstråla vid volvon utanför blomsterhandeln

Driver, Anders, behagfullt, mjukt, lagom snabbt

Co-driver och dirigent, Bernt, klockrent ALLT

Bara att sjunka ned i sätet och susa genom Västgötaslätten, min bördiga jordmån

Gryningen stiger till en dag med sol, 24°c och solvind från ssv

Fjärran polarvindar från norr och regnstänk som förr om åren

Några Dovhjortar över ett fält och fullt med Råkor vid Vara. Så prickar vi brottsplatsen för den försvinnande Svartand, en våtmark i Norra Lundby. Anden fortsatt försvunnen, men annat godis som en 2K Rödglada

Vi fortsätter till Fågeludden. Trevliga skådarinnor och goda matsäckar sällskapar med Svarthakedoppingar, Bergand, Salskrake och på litet håll 2 Mindre sångsvanar

Allt flyter bra och vi forsar ned till Vadarboden. Som vanligt ett myller, plockar efter hand, Bläsgås, Stjärtand, Bläsand mm bland alla Tranor, gäss och änder.

MEN! – så kommer något vinglande med ett hängande ben – hugger som en kobra!

KOLLA, här kommer den – FJÄLLGÅS! En relik från förr i tiden, nu en replik från Ryssland!

Hör till den karismatiska skara av fåglar som utrotats/nästan utrotats under min skådartid. Mycket kan naturligtvis skrivas om genuinitet, men ögonblicket var magiskt för oss alla

Som vanligt avslut vid Utloppet. Litet jobbigt med en presumtiv Brandkronad kungsfågel vid P-platsen.Hade napp på en god kandidat, men vågade inte play-back, för mycket andra skådare, och en flogg med A och B gav nada

Blev Grönbenor, Brushane och Gulärlor

Hemfärden repriserade Råkor och Dovvilt och ljuvliga Vä´götakänslan

60+ arter

Tack Anders och Bernt 

 

 

April, april – Aprilväder. Luras och växlar mellan Arktis och Tropikerna.

Man svettas och fryser. Man far runt som ett jehu eller kryper ihop i fosterställning.

Som allergi, något som får kroppens slumrande försvarssystem att gå igång med full kraft, ofta missriktad.

Skådandet följer ibland ett liknande mönster.

Gotlandsvistelsen, 22 mars – 12 april, startade med bister senvinter, ostliga vindar, kallt, mörkt.

Så kom april och inbrott för allt möjligt – tom årets första Ladusvala vid Paviken 4 april.

Ett koncentrerat ejdersträck kulminerade 6 april med ca 20 000 fåglar mot norr i en smal korridor som slickade Kronholmen. Tänkte på 80-talet då en liknande kulmen på ett tidsmässigt mer utbrett sträck innehöll kanske 100 ooo fåglar!

Två Praktgudingar var lätthittade, men blev “underbart är kort”, nära och snabbt förbi. En längre ut några dagar tidigare var bekvämare, men långt håll.

Det sågs en del Brandkronade kungsfåglar, Ägretthägrar, arter som inte setts på Gotland, när vi landade där 1980.

Rördrom tutade litet här och där, Ringtrastar, Tärnor, Labbar, Svarta rödstjärtar. Västergarn höll sig väl framme och själv var jag mer än nöjd.

Ändå kom genombrottet när planet tog mark på Landvetter. Solbränd och vältränad men också ledbruten efter kilometerslukande promenader, timslånga kikarhäng, alltför lätt klädsel – undertecknad stapplade uppför trapporna mot OR-25 till larmvirvlarna på BMS. Det regnade in primörer och rariteter i Sverige. Gotland invaderades av Härfåglar, även i Västergarn!

Och sådant är ju skådandet. Men det gäller att inte hänga upp sig på det man inte ser. Istället minnas gamla meriter och gotta sig i det man trots allt får se och upplever.

Och så detta med allergier, pollen, solljus, värmeväxlar som ger allehanda oönskade symptom – ibland mycket allvarliga.

Nedfallen av rarrisar retar känsliga skådarreceptorer att dansa can-can. För varje skådare är ju i grunden artjägare och när det blir för mycket, allra mest av missade obsar då…

Typiska symptom är att vara kraftig kritisk mot andras obsar och att vilt försvara egna.

Allergenerna är många. Vanligt är art/hybridkomplexet. Har tidigare visat de omdiskuterade gässen i Burgsvik

Tundrasädgäss, Skogsädgäss, 2 av ena sorten, hybrider??? Skådarhjärnorna brakar ihop och receptorerna infekteras av gamla föreställningar – tex att Tundragåsen numer är den vanliga formen i stora delar av Sverige – häng med!

Ett annat utbrott var Fjällgåsen i Östergarn. Den sågs två dagar och andra dagen publicerade en fotograf en bild på en Bläsgås, som skulle vara mindre och “bevisade” att exempelvis undertecknat stringat gåsen – Ack, denna nesa. Upptäckaren första dagen presenterade då ett foto, där man med fotomanipulation kunde hitta den gula orbitalringen runt ögat. Och när sedan första fotografen kom med ny bild på annan gås – med gul orbitalring så kunde alla strängare kunna dra något över sig och attacken klingade av.

Dock. Dom udda Fjällgäss vi ser i Västeuropa söder om den Skandinaviska fjällen är med mycket stor sannolikhet utsatta eller avkomma till utsatta fåglar i ett stödprojekt som hållit på sedan 70-talet. Projektet gjorde ett långt uppehåll sedan man hittat genetisk “smitta” från Bläsgås, men är igång igen. So what!?

Den här skall vara garanterat renrasig från Ryssland, utsatt i Arjeplogsfjällen, trol sommaren-16,

Mobilbilder och inte helt lätta att jobba med.

En annan hybridallergen slog till på Svältis. Vasse skådaren Mikael hittade i värsta snålblåsten en underlig and. Helbrun, ganska stor med kontrasterande ljus kind. Hona Rödhuvad dykand!?

Och har man puttat in poletten och den inte passar, då tar det en stund. Men via ngn Rödhuvad-hybrid tror jag nu mest på hona Anas-hybrid av ngt Gräs-Snatter-Stjärt-Bläsand. Intresset från strängare, stringare och andra störtdök.

Allt detta bara under några få dagar och samtidigt sänktes en populär Amerikansk bläsand i Skåne. Efter att en tid förgyllt skådarlivet för en massa stringare och vardagsskådare slog några strängare till.

På Island har jag sett flera Amerikansk bläsandshybrider, men de nämns inte så ofta. Däremot  talas det mycket om Praktejderhybrider. Finns dom inte här.

 

 

 

Tjurrusning – kalvdans – vårkviga välj själva.

La mig tillrätta. Skulle belönas med sista delen av norska nordic-noir, Gränsland och en liten slummer. Efter morrondont; Svältis/Pais tor, följt Eva – alltid på G, tagit över en framtida färd till Cactus hotel på Rhodos och ett präktigt lunch-kaffe i magen.

Mobilen skräller, Anders : “Mikael, Rödhuvad dykand, Släkvik vid Svältis” Blixtsnabbt sätter autopiloten på mig skådardressen och jag tom lubbade några partier på Svältisvägen – hoppas ingen ser 71-åringen. Men Anders hade sett från caretan och han är läkare, Spela inte rysk roulett med hjärta-o hjärna!!!

Jag blev inte min egen bödel denna gång, men jämväl andras, dykanden var en hybrid, GräsandXRödhuvad, tror jag.

Gamle vännen Ingemar från Vänersborg backar upp.

Men själva sänket blev vingöversidorna, som också kraftigt indikerade Gräsandsinslag.

Mikael, Anders och jag kunde dock gotta oss åt gårdagen, Fjällgås i Östergarnsdalen.

För Anders och mig en tur i oturen.

Övermodigt räknade vi med tidig rapportering av gåsen som setts da´n innan. Om inte så drog vi söderut för egna upptäckter. Blev Rivet med en Rödhake, en Hämpling och en Större strandpipare. Juppen dök upp och vralade om Fjällgåsen från igår och att Mikael återupptäckt den idag.

Tungt men fanns inget val. Vi anammade Juppens tips om Trädlärkor vid Muskmyr – en tröst liksom vårt arbete med giftiga gäss i Burgsvik rossicus vs fabalis

tror själv på 2,5 rossicus, tvåa för de två till höger. Av 27 kombinationsalternativ, rossicus, fabalis, hybrid finns de flesta föreslagna på nätet – hö! IOC och engelska RK har bestämt att de skall vara olika arter from 2018. Stackars oss skådare!

Vi hade 1,5 h innan vi var i Östergarn. Jag var fortsatt övermodig och föreslog handling i Hemse, glasbanken hägrade med öppet på Påskafton – uj! Anders var klok, håll GPSen på G och snabbaste vägen, inget snack om någon glasbank!

Och helt fantastiskt ledde dom oss fram över skogs-o kostigar. Först tomma fält, men där några Grågäss och där några Vitkindade. Och längre bort en större flock – några  Bläsgäss stack fram bakom en vall. Och visst eller …!? Anders anbefallde ett självmordsdrag. Och efter några minuter hade vi friare sikt men längre avstånd. Ljuvliga obsar, men underbart är kort, en Havsörn och flocken putz-weg ses inte mer. Vad hade hänt om vi tagit en kisspaus?

Detta är inte 1:a april det är skådarens vardag

 

 

Träffade Tudde och Dennis efter ett av mina outings, Svältis/Golfis runt o/e Pais runt.

Dom hade kört birdrace på Sudret ca 80 arter och fortfarande bistert och sent inflöde av vårfåglar.

Alltså blev det litet Canaries – Tudde hade nyss varit på Teneriffa och jag mindes att han redan förra seklet varit på Fuerte.

Givet första tjing på Pygmérördrommen i Barranco de Rio Cabras. Deja vu i Östafrika, min replik.

Ingen eller bara avlägsen havsfågel på Teneriffa. Tusentals liror på Fuerte, mest Gulnäsderivat men också Tropicfågel, den fågel Juppen hetsade oss med i Key West 1990! – det var en Praktfregattfågel. Deja vu – eller? Häckar på Fuerte???

Hur var det med Havssulor? Massor på Fuerte! Dom lär komma från Kanada!

Gav mig visst fog för att jobba på transatlanter inte bara på sibiriska migranter.

 

Sedan har en del förväntade arter jobbat sig norrut, sakta men säkert.

Svart rödstjärt, Svarthakad buskskvätta har nått Gotland. Kanske ännu vassare en Fjällgås på Östergarn – hett i år.

Har försökt bjuda emot. Spetsbergsgås är ju inte fy skam. Bland Bläs-och Grågäss

Hyfsat och inte skall man klaga när man kikar ut ur köksfönstret

Fint

 

“Gå inte över ån efter vatten”

“Borta bra men hemma bäst”

Stämmer!!!

Började illavarslande med tät dimma på Landvetter 22 mars anno 2018. Men de sena flygen “rodde upp” sig, Gotlandsplanet som var +30 min på Bromma, lyfte från Landvetter på +5 min.

Härligt med varm och rymlig careta och björnkram från Anders, helt in-time på Visby-plattan. Så Willys, glasbanken och ett Västergarn i topptrim, fastän jag var nog aningen övertrasserad när jag lämnade häromsistens – mejsel, vattenmojängen och dito lock låg litet utspritt – SKÄRPNING.

Men fåglar, uj-uj, Tranor, Strandskata, nya för året och ett sådant vimmel. Ändå har inget riktigt kommit igång och vi kunde lugnt ta en tidig kvällsseans för att svälja Anders Norrlandsäventyr och min Furteventuradito. Och förstås svälja både skrönor och fluidum.

23 mars randades med ganska modesta förväntningar – sunt med gympa, frisk luft, tystnad. Öppnade litet kul när några änder, bla 4 Krickor lyfte i Paån och drog med sig en blågrå klippare – Falk?? sekundsnabbt – Pille helsäker, ja – ja.

Så fyren, träffade Juppen halvvägs mot stora vägen, upplyser honom om falken, men inte omständigheterna. Så 200m innan Paviken panorerar, i luften PILGRIMSFALKEN, gammal hona, som jaktdyker och försvinner bakom jordens rundning. Härligt!- Sicken en skådare man är!? Och hur skall man förstå att plötsligt vimlade det av skådare.

Framme på skådarplats blickar jag ut över skådeplatsen, 50 Vitkindade, 3 Sädgäss, Salskrakar, 2 Tranor och mycket annat. “Top of the Lake”, på isen, Falken med sitt byte

 så belåten tills 

Zeus själv sveper ned från Parnassen och visar var skåpet skall stå.

Och plötsligt har jag andraplatsen på Artlistan, Mikael har ledartröjan.

24 började i moll, dataintrång på bankkontot och skall sägas mycket trevliga personer från bank och polis från ungefär midnatt.

När jag tittar ut 20 Bläsgås, 2 Spetsbergsgås, 6 Tranor, en Havsörn!

 

Hörde om fågelskådning på radion. En etnolog, Susanne Nylund Skog har skrivit boken “Samlare, Jägare och andra Fågelskådare”. Hon är icke-skådare, vilket kan vara en poäng – en neutralitet, samtidigt som hon som forskare besitter både nyfikenhet och fattningsförmåga.

Skådningen är modern och innehåller mycket som tilltalar både individuellt och kollektivt. Tävlingsinslag, samlande, kunskapsbyggande, djärva strävansmål.

Skådarna  framhåller nästan alltid för sig själva naturupplevelsen som drivkraft. Gärna som kontrast till andra skådare.

Skådarna , särskilt äldre  skyggar för etiketter som samlare, artjägare, dragare – för egen del, men etiketterar gärna andra.

INGEN skådare tillstår eget stringande, men pratar mycket om andras.

Detta kan man tänka på vid  fågelskådandet en vecka i La Pared.

 

LA PARED 26 feb – 5 mars 2018

 

Om man struntar i att ta sig runt till alla specialiteter på ön missar man i samlandet. Jagandet får en annan karaktär. Man kan hävda ökad naturupplevelse och kunskapsbyggande och större chans för den egna upptäckten, ÄDELKRYSSET.

Å andra sidan ökar risken för verklig eller påstådd STRING. Åker man runt på “färdiga” obsar har man mer kontroll och man är mer påpassad!

På egen hand balanserar man på slak lina, mellan Jokern i leken, Ädelkrysset och Svarte Petter, Stringen!

Med ålderns rätt hävdar jag oftast fördelarna av att bliva vid sin läst. Så ock denna gång. Travade dryga milen varenda dag, det gav god motion och jag hamnade aldrig längre än halvmilen från hotellkomplexet, som låg som en liten oas tagen ur “tusen och en natt”.

Högplatån, Reservatet Jandia

Går man åt O, 1km med 100m stigning, så hamnar man i ett milsvida sand-stenökenlandskap, ett naturreservat, Jandia NR, som sträcker sig söderut till Jandia, sydligaste spetsen på Fuerta och med dess högsta bergstopp, typ 700 möh .

Inte så många arter, Ökentrapp, Ökenlöpare, Svartbukig flyghöna, Dvärglärka, Kanariepiplärka, Ökenvarfågel är karaktärsarter.

Ökentrappen kan vara enerverande undflyende, men den finns där. Ungefär varannan gång har jag sett trapp där, förra och detta året. Det är en speciell ras, “fuertaventurae” som jag för första gången såg 1995 på Lanzarote.

Samma gäller för Ökenlöpare, om än något lättare att se. Kanske 2 gånger av tre? Kryssades också på Lanza 1995.

Ravinen, Barrancon

Ligger alldeles norr om hotellet. Besöktes minst en gång per dag. Alltid något nytt och spännande!

Hade stor hjälp av Magnus G med överlägsen hörsel. Roligt att kunna göra en art, Gransångare, till tre, Vanlig, Kanarisk och Iberisk – tack vare flitiga taxonomer. Atlassångare har uppträtt invasionsartat i vinter och återfanns också i Barrancon här. Allra bäst dock en Gräshoppsångare som bekräftade att min tinnitus mådde gott av tystnaden på ön.

Piplärkorna toppades av en Vattenpiplärka. Medan en Fuertaskvätta, öns enda endem liksom förra året sågs vid flera tillfällen. Den skiljer sig från svarthakad på just- vit haka!

Andra “godsaker” var Härfågel, Skatgök, Rostand, Stensparv, Kanariesiska mm

Skåran

Bästa havsfågelplatsen, hyggligt lä vid hård vind. Hundrafemtio meter från vårt rum och i linje, vår balkong-Miami!!

På topp, förstås, nästen första obsen den här gången, RÖDNÄBBAD TROPIKFÅGEL. Dock har det varit relativt många rapporter kring Fuerta denna och förra vintern. Senaste var dagen innan från sundet mellan Fuerta och Lanza – kanske samma?

Återigen tack till ivriga taxonomer och genetiker. Talrika Gulnäbbade liror blev tre arter, Gulnäbbad lira, Scopolis lira och Kapverde lira. Den sistnämnda en “lifer”!?

Plockade också in Mindre lira, Dvärglira, mängder av Atlanttrutar och en hel del Graellsiitrutar.

Och så toppades tropikfågeln – nästan – av en KAPVERDEPETRELL, visuellt en mardröm men upplevelsemässigt en dröm.

Övrigt

Bussresorna tor Rosario – La Pared, hotellområdet, fiskerestaurant Bahia…

Alltid givande om man är på alerten. Rödgumpad bulbyl, Dvärgörn, Örnvråk, Smutsgam, Berberfalk, Koboltmes, Kanariefågel …

 

Så till den “systematiska” genomgången.

ROSTAND, ett par sågs dagligen i Barrancon. Vanlig på ön.

KLIPPHÖNA, ett ex mellan hotellet och reservatet. Inplanterad art.

GULNÄBBAD LIRA, många auktorer tolkar senaste forskning som att tre taxa, som regelbundet förekommer skall ha artstatus, GULNÄBBAD LIRA, SCOPOLIS LIRA och KAPVERDELIRA.

GULNÄBBAD LIRA, är den som har kolonier på Kanarieöarna. Många ses året runt medan en del tycks dra västerut till Sydamerikas östkust och ses regelbundet på Pelagic trips utanför USAs östkust. Den är störst med kraftigast och gulast näbb. Vita vingundersidor med tydlig svart bård mest utbredd över hand och vingspets. Ljus översida men ändå i bra ljus mörkare hand, armtäckare och terminalt stjärtband. I majoritet av obsade liror. >100/h vid rätt vindförhållande.

SCOPOLIS LIRA, finns i princip i Medelhavet. Många året runt, men också många som väller ut i Atlanten och ofta längs Afrikas västkust. Kan hända att det är den som oftast ses i Benguelaströmmen utanför Sydafrika!? Subtila skillnader mot föregående, som kräver direkt jämförelse!? Litet mindre, klenare, mindre gul näbb, mindre svart på hand och vingspets, mer utslätad ljus på översida. Enligt mina obsar på nära håll och vid direkt jämförelse, regelbundet men <1/10. Kanske bara ett tiotal totalt som jag kan ta gift på – hö!

KAPVERDELIRA, häckar på Kap Verde. Rörelsemönster okänt, men det finns regelbundna rapporter ihop med ovanstående två taxa. Bla har den rapporterats från lirkolonier på Lanzarote. Den är tydligt mindre, med klen mörk näbb och en betydligt mörkare översida, tom antydan till mörk hätta à la Större lira. Två obsar på fåglar mycket nära och i direkt jämförelse med gulnäsor. Jag hade ju dessutom haft Större lira lika fint tidigare.

Lite roligt att titta på nedanstående.

p00468-p00473

Totalt, ingen art om man (s)musslar, eller 3 om man maxar med stringvibb som insats, eller någon halvmesyr, 1-2 arter.

STÖRRE LIRA, 2 ex tillsammans med gulnäsor, nära och fint.

MAKARONESISK LIRA, 1 ex fint i havsfågelsamling just utanför skåran. Trixig taxonomi och använder taxonomin i Fågelguiden.

MINDRE LIRA, bara 1 ex – märkligt fåtalig liksom förra året. Magnus upptäckte.

ATLANTPETRELL, 1 ex med rastande gulnäsor. Lätt att förbise, men väl i kikarsiktet lätt att bestämma. Allt talar för Atlantpetrell men visuellt nästan omöjligt säkra mot Madeirapetrell, om detta taxa med ca 150 individer på Madeira ses som en egen art. Unnas jag ett kryss!?

HAVSSULA, vid några tillfällen nästan lika talrik som Gulnäbbad lira, 80 ex vs 100 ex/h.

RÖDNÄBBAD TROPIKFÅGEL, 1 ex nästan på beställning. Nyligen många rapporter av flera ex runt ön.

SMUTSGAM, 2 obsar, en i reservatet och en på bussresan till flyget.

DVÄRGÖRN, en ljus fas. Från bussen till flyget vid Salinas del Carmen.

ÖRNVRÅK, en i reservatet och en från bussen till flyget vid Malpais Grande. Litet jobbig taxonomi igen. Senaste är att det  finns en ormvråkslik taxa, som vanligtvis betraktas som ras av ormvråk, “insularum”. Sågs på platån förra gången jag var på ön. Finns också en annan taxa, “lanzarotae”, som i dräkten ser ut som örnvråk, men i komposition mer går åt ormvråk, precis som den nordafrikanska örnvråken “cirtensis”. Får väl se var det hela slutar, men behandlar dom tsv som örnvråkar.

BERBERFALK, en adult fågel i reservatet. Behandlas fram och tillbaka som egen art eller som en ras till Pilgrimsfalk. Detta var en “klassisk” berber och inte en övervintrande pille.

ÖKENTRAPP, 2 obsar i reservatet, en flygande, en ivägsmygande. Båda uppskrämda av fotgängande hurtbullar. En kanonobs från bussen mot flyget, alldeles i vägkanten vid La Lajita. En av måstearterna för tillresta fågelskådare. Rasen “fuertaventurae”, unik för Lanza och Fuerta kan bli egen art!?

ÖKENLÖPARE, flera fåglar hörda och sedda vid tre tillfällen i reservatet. Kul med ett ex tillsammans med Härfåglar, som sågs med Magnus och Martin. Också måsteart.

MINDRE STRANDPIPARE, flera dagligen i Barrancon. Häckare?

STÖRRE STRANDPIPARE, bara en obs Barrancon

SVARTBENT STRANDPIPARE, en obs Barrancons utlopp i havet

DRILLSNÄPPA, flera ex dagligen Barrancon

ROSKARL, en obs stranden vid restaurant Bahia

SMÅSPOV, en förbiflygande strax S Hotellet

ENKELBECKASIN, ett ex stöttes flera gånger på samma ställe i Barrancon

STORLABB, ett ex jagade sulor och liror nära utanför skåran!!!

ATLANTTRUT, mkt vanlig. Enl nuvarande taxologi en ras av MEDELHAVSTRUT, “atlantis”

BRITTISK SILLTRUT, regelbundet men vissa ex litet svåra vs föregående. SILLTRUTsrasen, “graellsii”

KENTSK TÄRNA, sågs liksom förra året bara på öns östra kust och från bussen

SVARTBUKIG FLYGHÖNA, sågs dagligen. Mest i reservatet, men också överflygande och vattendrickande litet varstans. Lättsedd måsteart.

KLIPPDUVA, vanlig i kustbranterna. En hel del TAMDUVOR inblandade

TURKDUVA, mkt vanlig

AFRIKANSK TURKDUVA o domesticerade formen SKRATTDUVA, inslag bland turkduvor kunde ibland identifieras på mindre storlek, ljusare litet annorlunda dräkt och annorlunda läte. Kanske hybridformer???

PALMDUVA, 2 ex från bussen vid flygplatsen på hemfärden.

HÄRFÅGEL, sedd de tre sista dagarna. Minst ett ex i Barrancon och hela sju ex i reservatet

MUNKPARAKIT, ett ex liksom förra året från bussen vid Oasis park. Inplanterad art.

SKATGÖK, en obs i Barrancon

TORNUGGLA, hördes och sågs två nätter i Hotellområdet. Rasen “gracilirostris” på östra Kanarieöarna

DVÄRGUV, ett ex upptäcktes av Magnus. Mest aktiv på förnatten. Hördes från hotellområdet mot Barrancon

BLEK TORNSEGLARE, minst 3 ex vid Costa de Antigua. På hemresan

ENFÄRGAD SEGLARE, ett tiotal vid Costa de Antigua. På hemresan

DVÄRGLÄRKA, karaktärsart i reservatet

BÅGLÄRKA, ett ex från bussen vid ankomsten. Någonstans mellan Malpais Grande och Las Playitas. Har varit ett influx av arten denna vinter på Lanza och Fuerta.

KANARIEPIPLÄRKA, vanlig, särskilt i reservatet. Endem för Kanarieöarna.

TRÄDPIPLÄRKA, dagligen i Barrancon

ÄNGSPIPLÄRKA, dagligen, men fåtaligare i Barrancon

VATTENPIPLÄRKA, en obs vid lilla fallet innan utloppet i Barrancon. Ovanlig

SÄDESÄRLA, nominatform i Barrancon och en “personata” i hotellområdet

FUERTASKVÄTTA, grann hane med vit haka i Barrancon. Enda endemen för Fuerta och en måsteart

TALTRAST, hittades av Magnus och jag fick en skymt dagen därpå i Barrancon

GRÄSHOPPSÅNGARE, 2 dagar på samma ställe i Barrancon. Ovanlig

SVARTHÄTTA, Magnus lyssnade in ett ex i hotellområdet

SAMMETSHÄTTA, flera ex i Barrancon

GLASÖGONSÅNGARE, ett ex på samma ställe nästan varje gång i Barrancon

ATLASSÅNGARE, ett ex ganska nära ovanstående. Krävande att bestämma. Jag minns kampen i Camargue 1985 och när den äntligen satt i Oued Sousse i Agadir 1989. Också en invasionsart denna vinter på Fuerta

GRANSÅNGARE, en parallell till lirorna tidigare. Ivriga taxonomer fortsätter sin lekskola,

GRANSÅNGARE. IBERISK GRANSÅNGARE, KANARIEGRANSÅNGARE och om det skall lekas, varför inte SIBIRISK GRANSÅNGARE!!??

GRANSÅNGARE, ett tiotal i Barrancon. De allra flesta utseendemässigt och lätesmässigt vanliga “collybita”.

IBERISK  GRANSÅNGARE, åtminstone ett ex så bra att jag “säkert” kunde bestämma. Löv-ja nästan Grönsångarvibb med grönaktig översida och vitaktig undersida. Ljusa ben. Nedåtflickande stjärt. Kände igen den från Vargön i Gbgs södra skärgård häromåret. Men den här var tyvärr tyst.

KANARIEGRANSÅNGARE, ett ex  i samma buske tre olika dagar, lång näbb, lång stjärt, kort vinge, långt ögonbrynstreck, mörkoliv översida, gulstick på flank och undergump. Sångtrudilutt mellan vanlig gran och iberisk. Ungfågel? Taxan på östra Kanarieöarna, “exsul” försvann 1986, men besökare från västra Kanarieöarna borde dyka upp. Hade ett liknande ex på samma ställe förra året.

SIBIRISK GRANSÅNGARE,  2 ex såg mycket bra ut, men tyvärr tysta. Var det vågornas brus, passadvinden och tinnitusen. inte bara ett skämt,  det vimlar av sibirier i närbelägna Oasis, Taijgasångare, Sibiriska piplärkor, Bergstaijgasångare…

KOBOLTMES, sågs i Barrancon och hotellområdet. Här har taxonomikommitéer och turistrådet för de olika Kanarieörna slått ihop sina påsar. För bara några år sedan var det så enkelt – Blåmes. Nu har varje ö sin specialare, tom art av utbrytaren Koboltmes . Taxan på östra Kanarieöarna “degener” går dock än så länge ihop med “ultramarinus” i NV Afrika. Tack för det.

ÖKENVARFÅGEL, vanlig sågs dagligen. En helt annan än vår, men… Själv tror jag mest på “meridonialis”.

RÖDGUMPAD BULBYL, upptäcktes förra gången vi var här. Dominant art. I Barrancon och hotellområdet. Inplanterad o/e invasiv.

ÖKENKORP, karaktärsart.  Tror själv på “ruficollis”, med bruninslag i dräkt, kråklika läten, inte så kilformig stjärt, mindre storlek.Kanske någon egen taxa???

SPANSK SPARV, vanligaste fågeln?

STENSPARV, lätt att förbise. 2 ex Barrancon

HÄMPLING, några ex dagligen Barrancon

KANARIEFÅGEL, sedd och sjungande på hotellområdet. Tack vare Anette G som tipsade. En egentligen västkanarisk fågel, som dock regelbundet trillar över till östkanarien

TRUMPETFINK, dök upp då och då litet varstans, Barracon. Reservatet…

La Pared 2018

Kort numerär är att jag mäktar med att hitta litet drygt 50 taxa under en vecka i mars. 20 diffar mellan åren, vilket ger ca 70 taxa på två år.

Jag tackar Eva och Familjen Glennstål med Magnus i spetsen.

Ett härligt stöd i mitt nörderi.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hade ju avslutat skådandet – trodde jag!

Lyssnade sista kvällen, när det var rejält mörkt, in Magnus Dvärguv. Ny på Fuerta för mig. Den hördes fint från balkongen.

I månljus sista morronpasset, precis lagom temperatur och skön fläkt. Men det krävdes måne, gick den i moln gick jag i däck vid balansövningarna. Yogamattan kom väl till pass.

I gryningsljuset jakt på en tappad detalj till tubstativet. Brukar vara bra på att hitta, men inte denna. Lyckades istället hänga in en Iberisk bland alla Gransångare i ravinen. Dom finns där liksom Kanarisk, gäller bara att jobba på och vara på rätt plats. Hade också Fuertaskvättan.

Tog farväl av familjen Glennstål, som tog städ några timmar före oss – mot Stockholm. Magnus hade jobbat fint med Dvärguv, Nattskärra, Atlassångare mm och Anette hade haft förbiflygande Kanariesiska. Denna blev också, sjungande, resans sista art för mig.

Dvs bussresan på ca 2 h återstod – och förra årets Mindre Bergand i en av pölarna på Fuerteventuras klassiska fågellokal, Golfbanan, fanns i mitt minne! Vi skulle också passera Oasis, bl.a hemvist för sibiriska rariteter och mytomspunna Barranco de la Torre där det “drällt” av Båglärkor och Atlassångare.

Jag var nöjd och laddad, inte minst med fina fönsterplatsen designad Evas strategiska sinnelag. Redan vid Oasis, förbiflygande Härfåglar och en Munkparakit. Mysigt! Hade långglasögon, men de behövdes knappast när en ÖKENTRAPP, denna undflyende fågel, tittade fram bara ca 25m från bussen som segade sig uppför en backe efter La Lajita. Myste gott och vi hämtade litet folk i Taralalejo.

Helskärpt, i getmarkerna vid Malpais Grande. En gammal SMUTSGAM cirklade runt och där satt en ÖRNVRÅK på en stängselstolpe.

När vi kom ut till ostkusten, Salinas del Carmen, en ny rova, en ljusfasad DVÄRGÖRN.

Så in i Fuertas turistgetto Costa de Antigua. Tröttsam plock av enstaka par. Desto roligare med ett tiotal seglare, mest ENFÄRGADE, men åtminstone två BLEKA kunde också plockas!

Triumfärden avslutades i en barranco alldeles innan flygplatsen, två förbiflygande Palmduvor, de första på resan.

Avslutet värdigt denna härliga resa. Vi gled genom in-check till ett plan in-time. Knepigt insläpp förbyttes i att Eva lyckades byta våra sunkplatser i flygplanssjärten till rena bonusplatser föröver.

Tack vare influgen tid och snabbt bagagesläpp nådde vi flygbussen 22:50. Käck chaufför krängde med bussen i snötäckta Kallebäcksmotet och lyckades nå Johannebergsbussen med 2 min marginal. Sista biten fick jag släpa “rull”väskorna likt pulkor i den djupa snön!

Uppackning, ägg och bacon, “hem ljuva hem” och o300

Den röda sängen!

 

Ligger och pendlar mellan 20 och 30 arter per dag. Verkar nå ca 50 arter totalt, precis som förra året. Ca 20 arter är olika mellan åren. Säkert alldeles normalt och stämmer nog ganska bra med Magnus.

Hade varit lätt att höja antalet arter vid en ren fågelresa med fortskaffningsmedel. Men vi hade då missat många sköna mil i härlig terräng med härlig luft, tysthet och oändlighet. 7,5 mil och klättring motsvarande 1000m – säkert!

Igår satsade jag med Magnus på mycket havsfågelskådning. Vi stördes av litet regn men det blåste på bra och vi hade fint med 100-tals Gulnäsor med inslag av typ Scopolis. En “säkrad” KapVerdelira också, mindre storlek, helmörk näbb och mkt nära med två normala Gulnäsor. Litet lättare var en Storlabb, en Baroli och en Mindre lira.

Vi avrundade med fint jobb i barrocon på lockläten av Atlas-, Glasögon-, Gräshoppsångare samt Sammetshätta och Taltrast. Både Härfågel och Skatgök drog skränande förbi.

Eva och jag avslutade dagen vid poolen med en Cava som ledningen på hotellet gentilt bjöd på.

Halvsju idag i månljus travade Magnus med sonen Martin och jag uppför 100m stigning till höjdplatån. Vi jobbade fint med kulmen när jag tubade in två Härfåglar bråkade med en Ökenlöpare, fyra andra Härfåglar flög upp framför våra fötter. Vi hade också massor av Dvärglärkor, Kanariepiplärkor, Svartbukiga flyghöns. Men trots att vi strövade i Ökentrappens fotspår inget av den varan.

Frukosten smakade ändå fint och jag kunde senare revanschera mig. Tog ett härligt bad i Atlantens väldig böljor – MÄKTIGT. På uppvägen kollade jag en Havssköldpadda och utanför den låg litet trutar och liror. En av lirorna vinglade iväg, men-men en KAPVERDEPETREL – om man nu kan bestämma en sådan.

Tog en sista tur längs barrocon för att säkerställa KANARIEGRANSÅNGARE som ju skall vara exklusiv på bara de västra Kanarieöarna.

Litet vemodigt att packa för återfärd till vargavintern därhemma.