Olof Armini om fåglar och natur

Början av juli brukar innebära första “nedslaget”, helst regn och vind från västsektorn. Tänker mig en liten uppföljning iår under juli.

Först en sista-hälften-juni-review. Häckare som skärfläcka, rödbena, större strandpipare strandskata och tofsvipa är alla talrika. Övriga “Tringa”, gluttsnäppa, svartsnäppa, skogssnäppa förekommer och särskilt grönbenan kan var talrikaste vadaren i slutet av juni. Brushanar är periodvis talrika. En och annan mindre strandpipare bland de större och någon roskarl på besök från Utholmen kan också ses.

Så idag 2 mosnäppor och 2 nordliga kärrsnäppor! Det är på gång!

På torsdagen gick larmet, svartpannad törnskata innanför Nabben. Ringde Anders på fredagsförmiddagen -fågeln kvar. Han höll på med en dörr. Så fick jag ett långt samtal från minstebrollan.

Men Eva packade en fin kaffekorg med inköpslista och så töffade Anders in strax efter 12. Hotande åskmoln i horisonten men gott(?) omen med en pampig superadult havsörn över vägen innan Sanda.

Betryggande med några parkerade bilar och några skramlande stativ. Men som alltid litet oro, “Vi hade den fint för 20 min sedan!”. Där sitter Lars K, känd från i våras och am krickan/ägretthägern i Paviken. Och är det månne hans bror Christer K också? Två andra jagar ute bland enbuskarna.

Säkre Anders frölöser så och jag tränger fram på sedvanligt burdust skådarmanér.

Anders hinner allt, upptäcka och fånga såväl action som den SVARTPANNADE TÖRNSKATAN med kameran.

En “klassisk” individ, alltså adult utfärgad. Den satt hela tiden parkerad i den här enbusken och vi fick inte riktigt samma fina klara luft och action på fågeln som kan ses (efter åskvädret) på foton i Svalan.

Men som sagt vi såg och det framgår en del av Anders bilder. Jämfört med alla varfågelderivat visade den följande artunika kombination:

Något mindre (Eng. “Lesser Grey Shrike” Lat. “Lanius minor”) med prop längre vingprojektion och kortare stjärt. Saknar vitt ögonbrynsstreck men har bredar svart mask i pannan och över ögat. Saknar också vit bård mellan vingar och mantal. Vitt på vingen är helt begränsat till handen. Undersidan kontrasterar grårosa mot den vita hakan. Ev anades en liknande “wash” på övergumpen?

Härligt men när vi började hämta in omvärlden hade väldiga åskmoln tornat upp sig. Enorma blixtar skar upp de blacksvarta molnen. Istället för att dammsuga Lausviken på eventuella mongoler och ägretter parkerade vi på Örnkullen i trygg närhet av Faradays bur, bilen.

En sista titt och så bombarderades vi av värsta hagelstormen. Den dammiga bilen blev som en välpolerad pärla och vi kunde sedemera förnöjt passare genom såväl Hemse som Klinte.

Så litet nostalgi. Första gången jag kom i kontakt med svartpannad törnskata var i slutet av 70-talet i Tanzania. Den var säsongvis vanlig och jag minns den särskilt på vårflytt i Mwadui-dammen, som låg inne i Williamson´s Diamonds Mines inte långt från skolan där vi bodde.

En aprilvecka i Grekland var också en uppvisning av mängder av svartpannade, satt överallt på ledningar och stolpar.

“The two-birds-theory” nämns ofta fågelskådare emellan. När jag gick ut på nätet blev jag förvånad över det magra gensvaret.

Fick ett nedslag på google där det nämndes i samband med den ekonomiska krisen och väl närmast betydde “två flugor i en smäll”. Ett annat gav litet mer kött på benen:

The RBT has two main points:

1. The more birders in an area, the more rare birds will be found
2. Rare birds aren’t as rare as they seem but a factor of the number of birders in an area

 RBT står för rare bird theory och nämnde också TBT, two-birds-theory, som synonymt begrepp.

Tillbaka till begreppet hur jag oftast uppfattat det mun till mun skådare emellan. Hur ofta det dyker upp ytterligare en raritet, när en redan upptäckts, ofta en artfrände. Givetvis är det kopplat till punkt 1 och i viss mån till punkt 2, men också att “nedslaget” skett under vissa fysiska förutsättningar som ökar sannolikheten för fler “kopplade” rariteter.

I linje med stämningarna mellan olika skådargrupper, som jag tidigare skrivit om finns det också en two-bird-theory, där det uteblivna s:et skall observeras. Punkt 1 i RBT ökar sannolikheten för “konstruerade” extra rariteter. Upphetsningen av en raritet innebär skärpning och fokusering hos skådarna, men det ökade “tunnelseendet” har också en förmåga att förbise kritiskt tänkande.

Hur som helst kul att tänka på både teoretiskt kring olika rapporter som operativt när man själv är ute i fält.

Uppträdandet av nattsångare och vadare är just nu aktuella och härliga studieobjekt.