Budbärare och en pärs.
Jobbar sakta men säkert mot de 100 i Artrace Gotland 2016.
En tillfällig sackning för Anders och mig efter Evas och Holdens ankomster. Helt följdriktigt.
Skådningen ligger alltid i utbrytarklungan, men bara i pole-position när…!!!
Som när jag rensade pioner onsdagen den 24, 1518. Över mig vinglade en Sånglärka mot NO. Ur dess strupe klirrade vårens budskap. På kvällen hördes så en våryr Kattuggla långt i SO. Vårens budbärare.
Den verkliga våren var dock kommen lördagen 27, 1300. Då sjöng en Sånglärka för full hals in sitt revir vid Pavikens strand.
Dessa vårtecken behövs verkligen. För med en stuga, där allt “fungerar klockrent”, händer ständigt saker som kan rucka, även den stabilaste.
Redan på torsdagen trilskades armatur och elektriska prylar vid köksbänken. Blev blinkande sken från en lampa, en slocknad lampa, fläkten på knapp halvfart och en spis som kom upp i fesljummet. Lyckades brassa ihop något ätbart och vi avvaktade att kontakta El-Bengt på fredag morgon.
Fredag morgon timade och allt fungerade perfekt, inklusive vattenkokare och brödrosten, två luriga attiraljer.
Kvällen med avancerad matlagning gick också som en dans tills jag öppnade fönstret efter disken, för att lyssna efter kattugglan. Halva huset släcktes ned, golvvärme, varmvatten, halva spisen. Ringde den eminente Tudde som lugnt förde in mig på spåret att en fas gått.
Därmed upptaggad blev det GEAB, som berömde min klara redogörelse, hmmmmm! De föreslog byte av proppar i skåpet i trädgården. Vadå proppar, 16A, letade fram 10 och 6. Gav upp och låg och funderade på gamla elkunskaper och den gamla goda tiden med förbud att pilla i elskåp och hängande elledningar, där man såg felet direkt.
På morgonen slocknade allt, morrongröten mm Och jag fick GEAB att skicka två raska ynglingar. Turligt nog låg felet bortanför mitt skåp. Så nu med en fungerande markledning leker våren vidare.