Rhodes in my heart at Olof Armini om fåglar och natur

Rhodes in my heart

Onsdagen 31 maj 1989 anträdde jag färden till Rhodos. 995 spänn ospec vecka med Allways.

Förfärat såg jag ut över medpassagerarna, salongsberusade, berusade, asberusade redan på planet.

Men det blev en äldre herre Lars L, som rumskompis på Diana

som lovade stark trafik, discobuller och lämpligt för ungdomar.

Min rutin för veckan, ut innan frukost, sedan cykel från “Gotlandsuthyr”!!! Ömsom högtrafikerat, lättrampat, ömsom gruskross med punkisångest. Lättmat em och kväll och snabba bad.

Lars L körde ordinarie rutin. Sova till sista frukostkvarten, så solbad och strandkoll till middag vid 2000 Avslut sen kväll med underhållning. Vi hann en gemensam middag, litet frukostprat och avskedschampagne med chokladmunkar. Han var en mestadels frånvarande men bra rumskompis.

Trots alla Bodegor med billiga förlustelser (skattefritt på den tiden!), så trodde jag nog på ett engångsbesök.

Men så blev det inte och en del av mina farhågor för Rhodos turistiga framtid kom på skam.

Först 21- 28 oktober 2012 och så i år 2018 14-28 oktober. Båda gångerna på hotel Cactus, fritt hav och sikt mot Turkiet. Samma rum 429 som tog emot med Ouzo-drinkar och sin härliga balkong för fågelskådning och morgongympa.

Rhodos stad anses som snällaste staden i Grekland. Och allt upplevdes som “snällt”, särskilt så här i slutet av säsongen.

Fågelmässigt är Rhodos mediokert med avseende på läget. Vattenbrist lär vara orsaken till både artfattigt och fåtaligt “Aves”bestånd. Å andra sidan är det en ö i absolut närhet till en av världens främsta fågelleder, norra mynningen av Rift Valley! – Så, allt kan hända. Ena dagen sliter jag ihop 10 arter, nästa 30+ med några russin.

Rhodos stad anses som en av de bästa fågelplatserna på ön – vad gäller antal och de häftigaste arterna – den bästa. Hade kunnat bli vid Cactus hela tiden. Men Monte Smith och västra stranden nedanför, båda en halvtimme bort, Mandrakihamnen, Gamla stan, Biblioteksparken mfl ställen gav alla fina tillskott på listan.

Att det inte dräller in nyheter hela tiden ger gott om tid och en lugn skådning, till skillnad från Östafrika men likt Fuerteventura och Island – för att ta “närliggande” jämförelser.

För att mäta mina ansträngningar får man nog gå utanför fågellivet.

På första resan hade jag hälsporre, så jag hyrde cykel från en grek som hade ett förflutet från Gotlands cykeluthyrning (Rhodos och Visby är vänorter!). Kavade runt på norra delen av ön. Såg en av öns stora svarta ormar, Pilsnok, nedklubbad av en av Homeros nutida machohjälter. Namnet Rhodes lär fö kunna kopplas till ett antikt ord för orm och det sägs att de endemiska Dovhjortarna på ön inplanterades för att hålla ormarna borta. Enstaka av dessa ses ibland uppe på Monte Smith.

På de två senaste resorna kunde jag sikta in Trubbnosdelfin och Karettsköldpadda, båda starkt hotade arter i östra Medelhavet.

På högra bilden svävar några liror över delfinerna under vattenytan

Även sista resan travade jag runt i sviter av en hälsporre. Det blev uppåt milen/dag. Kunde på stadsmuren kolla in de två murkryparödlorna, och tom fota den vanligaste Agamen när jag vilade sporren.