Olof Armini om fåglar och natur

Oktober avslutades med ihållande regn – på Gotland i Västergarn, torrast i Sverige!

Inför nya månaden utlovades spännande väder, drag från öster, disigt. Minns med välbehag Allhelgonahelgen som en ultimat avslutning på fågelsäsongen. Tänk bara 10 bredstjärtade labbar någon gång på 80-talet eller också annu dazumal, Gotlands första ökenstenskvätta ute på Svältholmen. I mer modern tid en nunnestenskvätta på golfbanan.

Och så häromåret avrundades det året då Anders och jag satte kaffet i vrångstrupen ute vid Kronholmens fyr, när en bergstaigasångare tittade fram i buskaget framför oss. Sedan direkt till stugan, stänga igen och så “hem” till Göteborg. Tala om timing.

Iår – tala om o-timing – den förste till hemmet i Götet. Den andre en bergstaiga på Gotland och den fjärde, idag en blåstjärt på Öland. Och här sitter man på Olof Rudbeck i dimma utan möjlighet att spana in pilgrimsfalken på Gasklockan.

Blåstjärten har väl varit tema arten för hösten hittills. Som närmast en individ som ringmärktes på Faludden 7 oktober. Intressant nog gjordes en del spännande blåstjärtsobservationer i Sverige redan i maj-juni, bl.a. en på Stora Karlsö, som ju ligger närmare Västergarn än Faludden!

“Placet” har dock tveklöst varit Hållö utanför Smögen. Sedan en praktfull hane isabellatörnskata upptäcktes där 18 oktober har inte bara den fått det att vattnas i munnen på skådarna. Vad sägs om stationär jaktfalk, tärnmås och brednäbbad simsnäppa, förbisträckande gulnäbbad lira, grålira och svartnäbbad islom samt en ström av sulor, labbar av alla sorter, alkor av alla sorter and you name it!

David och jag minns väl mest Hållö från 27 juli 1993. Vi hade seglat ända från Koster på morgonen och just haft en tuff batalj med Sotefjorden i västlig kuling, Stancia var som en liten korkbit i vågorna. Så kom vi runt Sotelandet och innanför Hållö sken solen och vinden lugnade ner sig. Vi lade ut allt på tork och tog på nytt. Så som en sista hälsning kom en obevakad våg akterifrån och sköljde över oss, men det var ändå helskönt och timmarna hem till Djupepallen gick som en dans.

Nu lättar dimman så få se om jag kan spana in pillen ändå!