Öst och väst
Från Nordens östliga utpost Gotland till den västliga, Island. Och här sitter jag på Arnarhvoll och stirrar ut över inloppet till Reykjaviks hamn. Det kryllar av vittrutar, lunnefåglar, stormfåglar mm smågodis – mumsigt som omväxling till Västergarn med vaktlar, sommargyllingar och östliga sångare.
Men låt oss börja från början. Gotland avslutades med äntligen litet vadare och dubbelbeckasin som grädde på moset. Hann inte bändelinvasionen! Vi lämnade den östliga ön 24 juli, fastän det satt hårt åt. Nya bromsar fick flygas in från Stockholm och fyra timmar sena till Säve – dock underbara medpax som lyste upp i mörkret. Det gjorde inte den somaliska taxichaffisen som svängde in på en tom parkering för att tanka!!! Eva blev rädd/kaxig och jag gick snabbt igenom JJs instruktioner för hur man oskadliggör en person på 8 sekunder – for ever! Slutet gott allting gott, ynglingen flinade och avslutade resan utan tankning.
Så några mellandagar på Olof Rudbeck då jag passade på att att “lifa” dvärgkanadagås, rasen minima. Blev cykling till Välen, typiskt att en dykt upp på Gotland idag. Kollade också lundsångaren på Chalmers, skymtades en gång men annars darrigt trots flera rapporter.
Så var det dags igår 28 juli. Stenskärpta, med all marginal i världen. Taxibolaget skärpte sig med en utmärkt gentleman från Iran – högt utbildad som såg till att vi fick bättre rabatt än våra seniorkort. Luttrade och litet oroade att planet var litet sent. Grannen Tord, Landvetters charmtroll passerade och lugnade. Göteborgs skärgård, Skagen, Sydnorge och hav och hav och så Island i strålande sol över Vattnajökull. Förbyttes i dis och dugg när vi landade i Keflavik. Ändå härliga vibbar när vi drar över ett fågelberg.
Trots försening så hinner vår färdkamrat sin anslutning till NY, medan vi raskt fiskas in av vår arrangör. Jag är på hugget redan i bussen frå Keflavik. Vet att en vitgumpsnäppa rapporterats längs rutten. Omöjlig – istället en grann jaktfalk, ungfågeltyp och ett av två möjliga liferkryss på resan avklaras med en STRÖMAND som flyger längs stenstranden. Enormt lovande, vicken start!!!
Arnarhvoll ligger kanon och rummet likaså. Vräker upp tuben och är rejält trött, klockan är sex men egentligen 8. Där några stormfåglar, där en vittrut, där en tretå och minsann en vitvingad också bland enorma mängder engelska silltrutar. Eva hungrig och lätt irriterad – det blir sjöbaronen som gick iland och skapade en klassiker bland sjökrogarna i hamnen. Härlig havskräftsoppa med mjöd sänker mig nästan men som i dimma fångar jag in bla labb, storlabb och lunnefågel så att dagsransonen slutar på 28 arter.
Orolig sömn och tidigt upp. drar bla de två skarvarterna innan frukost. Så väljer Eva klokt nog stadsrundtur medan jag tar på valskådning, en tuff tur i frisk sydostan med ettriga regnskurar, typiskt Reykjavikväder. Ovanligt nog pissar jag in pole-position med stänkskydd, i princip enda torra utsiktsplatsen på båten. Ngt beskäftig inför trevligt par från Kungsbacka försöker jag lära ut om lunnefåglar, tobisgrisslor och tre passerande strömänder.
Efterhand som Reykjaviks kyrktorn tonade bort i fjärran steg intensiteten på skådandet även om en viss blekhet lyste igenom hos flera. Stormfåglar en masse, alltfler sulor, allehanda alkor med en och annan spetsbergsgrissla. Labb, storlabb, så mindre liror, några stormsvalor och minsann en grålira. Jag mörkade några delfiner för att få en extratur. När vi nästan kolliderarde med några vikvalar gick det inte längre och då lyckades jag också med en farbror, åtskilligt yngre än jag spana in åtminstone två späckhuggare med sina enorma ryggfenor.
Slagig hemfärd och många lätt hängfärdiga trots bara tvåochenhalvtimme. Mycket nöjd och syndade skamligt med några mindre väl valda valstycken till middag. Samvetet hade blivit rymligt av den goda valfärden.
Med ytterligare några trivialarter med tamduva i botten så ligger jag på 46 arter. Imorgon Reykjanaes med Blå lagunen. Kanske islom eller något annat läckert!?