2: Dagen D 26/9
När vi steppade ut efter andra natten på hemmet. Vad kom nedför kullen?
David som i D, dagen D. En förstärkning som hette Duga. Duon blev en trio.
Vips hade vi i det ymmiga fågelsträcket både forsärlor och rödstrupig piplärka. Över oss lämnade en gammal pilgrimsfalkhona sitt byte till en ungfågel under skrik och skrän.
Trion jobbade för högtryck. Anders som skötte kameran.
Far
och son
Och här smällde det till 08:30. En stor piplärka med grovt läte, hovrade och fällde precis vid den här hällen. STÖRRE PIPLÄRKA, som David fick in på marken innan den lyfte igen och demonstrerade sina karaktär. Den drog sedan österut.
David fick igång sin Iphone lagom för att få veta att en nätfångad sydnäktergal visats upp vid Naturcentret 08:30. Vicken tur, tyckte vi, att vi missat för annars hade vi missat större pipen. Och en egenupptäckt av denna dignitet slår klart en handhållen fågel. Vi jobbade vidare på piplärkor, en svärthona men förutom toppskarvar, ytterligare en pille, en grann blåhökshane och några stenfalkar var det “bara” gott om fåglar.
Så blev det de isländska rödspovarna och vasst upptäckande av en hybrid kanadaxgrågås bland de tiotusentals andra gässen på Getteröreservatet. Förgäves spanade vi efter näktergalen, när det kom larm om en prärielöpare nedåt Morup.
Vi chansade och hittade fin rovislokal, Lis mosse. Men skyarna blev allt tyngre och en och annan droppe gav ett magert resultat, smådopping och fjällvråk nya för resan. David hade emellertid fått trim på Iphonen. Tyvärr med beskedet att prärielöparen jagats bort tillsammans med sitt sällskap, en ljungpiparflock, av en stenfalk. Det plöjda fältet hittade vi dock och några besvikna skådare.
Vi tittade runt litet innan vi beslöt att ge Korshamn en ny chans. Tämligen håglöst spanade vi ut i Viken, Regnet tilltog, David mumsade sin lunch och jag lade in sista växeln – och fick in en 1K MEDELHAVSTRUT. Anders och David fick regnobsa när den behagade visa upp sig flygande också. Till dags dato har den beskådats av massor. Jag ensam lyckades också med en 1K Kaspisk, litet mindre spektakulärt.
Som ett omen kollade David så mobilen, prärielöparen återfunnen på en annan plöjd åker. Iväg i ösregnet och när Davids mobil apporterade stannade en bil, “Den ä´nånstans därute”. Vi kände igen en fd besviken skådare. Vi var ensamma, åkern var stor, regnet tungt, det mörknade och åkermyllan var seg och djup. Så bromsade bilar in, när David fått in något bland några pipare. De lyfte en sväng och vi blev flera som fått in något. Så kom Ulf L med ett paraply av parasollformat, tuberna inrättades och alla fick “fina” obsar på PRÄRIELÖPAREN – Gött och det var också avslutningen med kaffe och chokladkaka på Naturcentret.
Tack för detta Anders & David och alla ni andra med parasoller o dyl