Olof Armini om fåglar och natur

God sömn efter falkfrossan.

Låg och räknade ut att jaktfalk på Hallgrimskyrkan bör toppa en pilgrimsfalk passerande över Buckingham palace. Hård konkurrens också med pillarna häckande på Gasklockan. Men som sagt jaktfalk solbelyst på kyrktornet som reser sig över allt i Rökviken, det tar priset.

Ny dag och nya utmaningar. Laddade med sedvanlig yoga följt av bastant frukost. Strax före soluppgång 10:39 vandrade jag iväg, litet osäker i de nya bootsen som jag djärvt satsat på. Skulle bunkra vatten och hittade en affär efter 1 km som öppnat 10, annars öppnar de oftast inte förrän 11:00.

En härlig promenad längs stranden med många stopp – fortfarande blåsigt – men varmt. Klämmer bla en islom bland smålommar.

Efter dryga 5 km når jag fyren Grotta och kan bara konstatera att det är flod och omöjligt att ta sig dit. Varning att gå ut i ebb och glömma tidvattnet. Går då söderut någon km och passerar Bakkatjörn, där jag letar amerikansk kricka och dito bläsand, som setts sent förra året.Gamle bekanntingen(?) en adult ringnäbbad mås skymtar förbi men är sedan spårlöst försvunnen.

Sätter mig med matsäcken och utsikt längst ut på Saltkjearnaess, ungefär silldammsnäset. Fanns förr enorma fasta konstruktioner för sillfångst, stora invallade dammar, stenrester syns på brottsjöarna några hundra meter ut. Allt förstördes en kall vinter på 70-talet. Metoden hade säkert också blivit gammalmodig. Kan spana in mycket grannt fiskande islom och gråsäl. Bland allt passerande blir vanligast bestämda alkan, spetsbergsgrissla, 4 ex! – en slump eller…?

Allt om näset berättade en gammal cardiolog för mig. Vi kom i samspråk eftersom vi båda var två kikarförsedda – rart på Island. Han kunde en del svenska och hade många kolleger som tagit läkarexamen i Sverige. Han hade fått rapport att man hittat en and med grönt huvud som en gräsand och med vita band längs sidorna, förmodligen en östlig raritet. Blev att trava runt några km och därmed också lägga om tidslogostiken att komma hem före solnedgång 16:39.

Först när han lämnat mig förstod jag att det borde gälla en amerikansk kricka, fastän ekvationen inte riktigt gick ihop. Med rätt glasögon hittade jag den bland andra krickor.

Trött i tilltagande mörker men med superfungerande boots hittade jag rutinerat en genväg. Lagom att fånga upp Eva på kulturhuset, där hon fått en exklusiv guidning över 1000-åriga handskrifter, ett av Unescos världsarv.

Hon hade fixat en islandströja som provades till allmän belåtenhet innan sjöbaronens donnor fixade en festmåltid med hummersoppa, pilgrimsmusslor och mafsiga räkor. Sjöbaronen, den gamle kämpen har sedan december retirerat till sjukstugan.

Avslut med bastu och varmt källbad.

Har jobbat mig upp till 45 arter totalt och drar ca 30 dagligen.