Lägger in växeln! Maj 2013
Oj nu kommer dom – stänkarna. Efter krattet som vällt in under maj – och bara fortsätter, flodsångare, rödstrupiga sångare mm.
Så inte en utan tre Spanska sparvar – ny för landet. Den sista signerad på en legendarisk lokal, Stora Karlsö, av en legendarisk Karlsöprofil, ingen mindre än Stellan Hedgren. Kanske sparven är litet omgärdad av en air av “ship-assisted”, inte särskilt sannolik för spontant uppträdande. Faktum är dock att många östligare populationer flyttar hyfsat långt. Den ligger också bra till inom den östliga korridor som legat över oss i en “evighet” denna vår. Sedan kan man naturligtvis… Även icke spontana har en förmåga att drabba oss i raritetstider.
Själv la jag in en högre växel med början i onsdags 22 maj. Larmet gick om en mindre flug vid Björkkärret alldeles SW Brudare . Fyndet signerat Jan-Åke, som är en hejare i hemmamarkerna. Han står för förevigandet och om du misstycker JÅ så hör av dig,
Lägg märke till vita stjärtbassidor, tydlig ögonring och vit haka och så sjöng den, 2K hane.
Jag nåddes av larmet ca 1300. Utan den trogna stålhingsten, stallad tills da´n därpå. Behövde en genomkörare så beslöt, två timmar med pansjokortet. 5an från Korsis och lätt jogg uppför Töpelsgatan. Vid Kolonin när jag vek upp mot Brudare alldeles bestämt en mindre flug, men kort extralyss negativ och jag fortsatte.
Vid brottsplatsen efter en del jobbande några sporadiska lock/sångfraser. Tiden måste hållas, tyst vid kolonin på återvägen. Kände mig upprymd av fighten med fa klockan.
På torsdagen fick jag ut cykeln vid 1300. Hingsten var yster så jag städslade för en ny attack mot Brudare. Hårdjobbade med flera proffsskådare, men resultatet åter klent – efter flera timmars slit några få strofer och bara en kort glimt. Trevliga “typer” och goa snack emellertid! Tyst vid kolonien men det susade rejält i öronen – hingsten var yster!
Fredag storsatsade jag klockan 5 till Fässbergsdalen och kornknarren, gräshoppsångaren, sävsångaren och kärrsångaren vid KIA. Efter Delsjötystnaden vid Brudare kändes trafiken närmast outhärdlig. Drog raskt österut och vid passage av Mölndalsgränsen vid Krokslätts fabriker stängde jag in en råget. Räknade kallt med en kollision, när geten gracilt sprang över några staket. Hingsten och jag gnäggade lättat.
Uppför backen mor Björkkärret träffade jag på en råbock med en krona av hjortkaliber, verkligen snygg! Men den mindre höll sig tyst och osynlig. Martin och jag spanade och lyssnade förgäves. Martin drog vidare mot amerikanska sjöorren i Påarp och jag cyklade 2 km åt NW till Apslätten – en ny mindre flugsnappare larmad för en halvtimme sedan. Men negativt.
Hem via forsärla i Kärralund. Och trots dragens klena resultat märkvärdigt lugn och belåten. Kände väl…?
Lördag morgon efter sen filmnatt med SVTplay slog jag upp datorn vid femtiden – RÖDSTRUPIG SÅNGARE på Hönö. Oefterhärmelige Magnus U slog till med full kraft!
Men hopplöst läge! – David låst mesta av dagen och jag som skall vårstäda med BRFen. “Lugn bara lugn”, som Karlsson på taket säger. Metodiskt kollar jag Västtrafik, karta från Hönö, uppdaterar rapporter; Slingan, Nötholmen tidigare okända platser visualiseras sakta men säkert samtidigt som minnesbilder av rödstrupiga sångare kring Medelhavet blir levande igen.
Tre timmar med Stefan och tre välstädade cykelförråd senare inmundigar jag två varma med bröd, en kondisbit och litet kaffe. Rasar ned för tapporna till 52an och Röd express från Korsis. Enerverande korsande av lördagshandeln i centrum men bussen har gräddfil och uppfriskande på färjan från Lilla Varholmen.
På Hönö tar jag sikte på halvt beslöjade solen i söder och skenar/genar iväg, klockan är 1300. Efter en halvtimme kommer jag till en liten gravplats och ett kapell i brynet av ett skogsparti med “Slingan”? Inget fel på orienteringssinne och intuition, när en inföding gör tummen upp vid förfrågan och snart ser jag en parkeringsplats som lämnas av småspringande vilt stirrande stativbärare och anträds av sävliga diton med lycksalighetens vibrato över sina läppar.
Men så lätt var det inte. Efter halvannan timmes bushfighting och bara några sporadiska ljudyttringar och några små flax och med fighterna med mindre flugen på Brudare började jag så smått – håller jag på att bli döv och blind? Jag hölls uppe av alla trevliga medobservatörer, ingen nämnd men heller ingen glömd TACK NI ALLA – och att jag trots allt efterhand blev bättre och bättre på att spotta fågeln såväl ljud-som hörmässigt.
SÅ…
Från bar kvist för full hals, nära och fint
Sven Linder, en av de eminenta medobservatörerna servade inte bara med gott sällskap utan även med dessa pangfoton. Observera vita buken/undersidan och breda vita mustaschstrecket, rasen “albistriata”, en hane. Typiskt för många sylvior är sången snabb, raspig och litet karaktärslös. Själv fångar jag den främst när den väver in en lock/varningsramsa likt en avlägsen näktergal!?
Senare på kvällen kunde David messa att den sågs och hördes mycket lätt och bra.
Klockan fyra på söndagsmrgonen kunde två belåtna, David och jag sätta oss i mobilen mot Halland.
På vägen hade vi en vildsvinsfamilj och överkörda, två grävlingar och ett rådjur. Inte konstigt att vi sett både rödglada och brunglada där, en dödsfälla för grävlingar och en dukat bord för asätare.
Utanför Varberg prickade vi in en av flodsångarna och David var mig behjälplig med den. Surr och ringläten hör jag dagen i ända, så örat har en tendens att stänga av dem. Räddar mig säkert mentalt, men är ändå litet trist. Med Davids hjälp var det inte svårt att sätta på lyssnandet i rätt läge.
Så betade vi av 3 svarthuvade måsar, svarttärna, skäggmesar, rödglada, pilgrimsfalk, spetsbergsgås och mycket annat och det känns som man hoppat upp på tåget igen.
För att vidimera så har jag efter barnlämning på Kvarnhjulet idag varit och njutit “min” mindre flugsnappare sedan 22 maj, den har flyttat sig kanske 150m och återupptäcktes 24.
Och såväl ryktet om blind som döv känns litet överdrivet. En 2K fint exponerad och mycket intensivt sjungande.
Med detta i bagaget överlever jag rapporterna från Stora Karlsö!