Amrisar 9 o 10 sep
2 AGP på söndagen höjde adrenalinhalten hos skådarna på Reykjaneshalvön. Själv kunde jag riktigt känna blodsmaken i munnen.
Inte blev man mindre taggad av Edward och Simmis bilder och video från brottsplatsen. Suveräna!
Två arter låg förstås i pipelinen redan. Dels den ringnäbbade måsen med brutna benet, som varje år sedan 2008 dykt upp vid den här tiden för att övervintra vid Bakkatjörn. dels den vitgumpsnäppa jag skymtat på onsdagen.
Inför stundande arbetsvecka låg ansvaret tungt på mig som pensionär och arbetsfri. Så tungt att jag tog det lugnt i den ostadiga måndagsmorgonen – alltför lugnt!
Det plingade i datorn, mail från Edward “Yann har sett den ringnäbbade måsen“. Yann, som tillsammans med Edward sköter fågelrapporteringen på ön slog till direkt hemma från en skådarresa.
Kul, men ändå hade jag ju nästan börjat känna att jag hade monopol på upptäckter på Bakkatjörn. Nyttigt att komma ner på jorden resonerade jag nyktert. Vid tolvdraget fick jag den på första parkett, så enkelt och så fint bara att buga och tacka Yann och Edward och den enbente förstås.
Vid tidigare drag på den enbente i denna och förra januari har jag fått slita som ett djur, snöglopp, iskyla och jag vet inte vad. Kommer ihåg att jag gett upp en gång, men påminde mig att Eva gjort en macka och en termos med te. Tog det på vägen stående och över mitt huvud kom måsen. Minns bara vagt att jag vid något tillfälle noterat att den hade skadat benet.
I övrigt en lurande matthet i fågellivet. Kändes som en vilande vulkan, bland Hekla, Kattla och de andra på Island, men idag inget utbrott! Storsälen borta, och har nu hittat fyra obsar inom området på några månader – samma!? Gott nog fiskade en knubbsäl i yttre viken, jag hade nog inte slarvat vid första tillfället – skönt!
Hade slarvat med kläder och det straffade sig. Hungrig, frusen och trött. Men ändå full av planer inför morgondagen. Skulle bli oväder från E vid middagstid så…!
Upp tidigt, reducerad gympa, reducerad frukost, ingen matsäck, bara att dricka. Tvekade ändå, medan solen flödade över de snöklädda bergen i NE, tornade svarta moln upp sig E om Reykjavik och det hade redan börjat skvätta litet. Bet ihop och hade ju medvind.
Tänkte mjuka upp mig med den enbente som ju varit så tillgänglig igår. Ställde cykeln och gick upp på vallen och spanade över vägen där snabbspanarna brukar stå med sina tubbeväpnade bilar. Ingen med kryckor och träben men mycket och fina fåglar för en svensk som vittrutar och vitbukiga prutgäss. Ett svep – men va´i helvete!!!!, en liten vadare som exponerar en vit övergump. Jag sjunker snabbt ned bakom vallen – vad göra? – måste närmare utan att skrämma.
Hittar en ny närmare och skapligt skyddad attackpunkt. Tala om adrenalin och blodsmak. Det darrar i marken, är vulkanen på gång! ? Men narda – tomt! -en enkelbeckasin ger sig till slut upp i luften när jag luftar min besvikelse.
Men åter biter jag ihop. Sånt är livet, man får inte allt och nära skjuter inte en hare. Sätter mig ute i “min” bunker i fint vindskydd med mycket kläder. Längtar efter matsäck och kaffe, ser med oro hur vinden ökar och molnen tätnar. Men jösses va´fint ändå! Som riktiga russin en pampig islom och en dö´grann storlabb.
Måste ge upp men kämpar med kikaren från vågbrytarvallen både ut mot yttre viken och in mot golfbana. Daltjörn, banans största damm där det setts så mycket. Men så dött, några grågäss, en liten flock prutgäss och så dessa märkliga golfare – i alla väder.
Så apporterar jag, något i strandgräset, bara ljungpipare? Dröjer innan nästa golfgäng så jag avancerar försiktigt. En liten vadare flyger till! – nu jäklar. Gäller att få iväg gässen utan…! Lyckas och dom drar kacklande. Några ljungpipare, men där en annan, vulkanen sprutar, litet mindre än några kärror som också dyker upp, utdraget bakparti, tydligt ögonbrynsband, några bruna fjädrar i manteln och relativt streckad flank (gammal fågel???) och åter har jag den sanslösa turen att fint se övergumpen, den gör något med vingen.
VITGUMPSNÄPPAN
Upptäcker i ögonvrån att nästa golfgäng är inom skjuthåll och vill inte gå till historien med en golfboll i knoppen. Avancerar litet oförsiktigt och får njuta den bortflyende krabatens övergump en sista gång. Dom drar över vågbrytaren och försvinner i riktning mot Grotta.
Trampar lätt i motvind och regn. Handlar i Kronan hos honom som jobbat i Värnamo. Dammsuger och skrubbar köket – allt går lätt. Visserligen räknas vitgumpen som den vanligaste transatlantiska gästen på Island, men mycket kul ändå och allt omkring!
Läser att det nog sannolikt var en adult fågel men av alla 1 cy vadare har vitgumpsnäppan en adultlik dräkt! Så osvuret är nog bäst. Sannolikt dyker den upp under veckan. Skådarna här är vassa blodhundar när något lurar i vassen.