BLÅSER, BLÅSER 16,17 sep
Jaa, vad skall man säga. Var med om stormen i Göteborg 1968, har läst Lord Jim och så det här!
Vindbyarna långt från rekord men ändå, dygn efter dygn, och hela tiden från norr, och så kallt aldrig över 5 grader.
Om det blåser tillräckligt och man är oförsiktig och oskyddad kan man råka illa ut. Få symptom som liknar om man blir nedkyld, överhettad – kroppen stressas och kommer i olag.
Redan söndagen den 15 sep var en utmaning och på måndagen tvekade jag innan jag städslade bajken. På flera ställen var jag tvungen att gå eller tom stanna. Men det svenska stålet…
Klämde dagens raritet, Ringnäbbade måsen på vanliga stället. Över havet verkade tom stormfåglarna litet dämpade. Drömde litet om lördagen och
Sigmundur, Simmi var rejält på hugget och inte bara bjöd han tuvsnäppa och lappsparv. Han plåtade också. Blåste gjorde det men inte…
Tisdagen 17 sep. Nu gick det inte att cykla längre. På väg att välja att inte vara ute – som alla andra! Men den sällsynta solen och man har väl varit sailor en gång i tiden. Så jag beslöt att gå runt Seltjarnarnes. Kamikaze – redan i Eidisvik tänkte jag att släpper jag kikaren får jag aldrig se den igen – den blåser bort.
Hur f-n jag kom på tanken att klättra ned för vågbrytaren till ebbstranden och hur klarade jag att hitta en sådan här
Simmi igen under lugnare former i Gardur i lördags.
En Brednäbbad simsnäppa och 100 m senare en Smalnäbbad, båda i övergång juv till 1a vinterdräkt – pedagogiskt!
Men värre blev det, 2 km i värsta motvinden. Överlade om jag skulle lägga mig och låta vinden rulla mig hem eller så skulle någon barmhärtig samarit ringa 112 från sitt panoramafönster. Förkastade tanken och efter en evighet och helt snurrig kom jag till surhajshuset. I lä av hajboden repade jag mod och fick nya krafter.
Det var ebb så jag hukade som soldater i krigsfilmer och intog ön med Grotta-fyren – och hittade lä med flödande sol. Här skulle jag kunna stanna över syndafloden. Och som för att befästa kom en juvenil TÄRNMÅS och passerade sakta och fint på ca 500 m. Om inte magen börjat kurra så.
Flög ned mot Bakkatjörn och bet mig fast i gräset i norra änden. Lågt, lågt med tuben nästan på marken kunde jag riktigt bra spana av. Letade efter Amerikanska krickan, som någon sett. Narda – svepte litet med tuben och nere vid fågelbilparkeringen två calidris, storleksskillnad. Måste ju vara? – en lyfter och flyger upp mot norra delen. Vit gump! – landar gött framför mig och 15 min rent njut, VITGUMPSNÄPPAN!
Lyckas ta mig hem via Ringnäbbade och Hagkaup till det härliga kället och en raritet från disken, en turkduva på ett uthustak.