Ryck med eftertryck Januari 2015
I tidningen läser jag om nyårslöften och hur gymmen fylls med nyårslyftare. Snart nog inser dessa att det är enklare att brygga en back öl än att bygga en sixpack på magen – och allt återgår till det normala.
“Man lär inte gamla hundar att pissa”, så rastlöst gav jag mig ut på en serie attacker i medio januari. Slow starter men ändå.
Medio januari – 16 dennes – är väl sista chansen på litet pelagisk konfekt. Missade ju Egon för några dagar sedan och nu skulle det pustas från SSW – styvkuling spetsat med stormbyar.
Kravlade mig upp vid 5-tiden och det ven i ventilerna, men ett styggt regn piskade rutorna. Tvekade, jumpade, serverade Eva och mig själv Islandsgröt, frukt, juice och grönt té. Gjorde litet trevande en matsäck på gamla scones, feta och fina. Så tog jag beslutet.
Sprintade de 200 trappstegen och Eklandagatan ned till Korsvägen, en timme innan den osynliga gryningen. Knödde in mig med ryggsäck, tub mm på Röd Express. Full med volvoiter, laddade inför en arbetsdag. Efter Volvo City var jag ensam med chauffören.
På Hönö Pinan var jag beredd att vända. Men regnet gav med sig på vägen till Kråkudden, vinden ökade och se där, “lilla solen tittade fram”.
Gattet var fyllt med högvatten, men alla skådare verkade ha besegrat vattnet och befann sig i skyddet. Så icke jag som fann ett av de gamla värnen och följande utsikt
Grymt härligt. Men tveksamt rent strategiskt. I skyddet är det många som spanar och upptäcker. Det är också avgjort mer skyddat för regn, blåst och alla naturkrafter. Det framgår inte av bilderna men 20 sekundmeter, hala klippor, tung ryggsäck är tufft för en 70-åring.
Men det är upp till en själv och skärpningen är 100 %. Dessutom tyckte jag – i dagsläget – att positionen i värnet var bättre, över skummet, över vågtopparna, närmare Bolleskären.
Hukande i värnet och spanande i 3ochenhalv timme. En smålom, mkt ejder, några sjöorrar, c75 STORMFÅGLAR, c120 HAVSSULOR, c1000 TRETÅIGA MÅSAR, 15 DVÄRGMÅSAR, c50 Sillgrisslor, c20 Tordmular, en LUNNEFÅGEL, 5 ALKEKUNGAR, en TOPPSKARV matchade hyfsat skyddslingarna over there. Jag bytte en Brelle mot Lunnen.
När jag anträdde återtåget slog dom till i skyddet, Brelle, 2 Storlabbar och en Brednäsa – ack ja – men själv värderade jag högt en VATTENPIPLÄRKA i tångviken vid skjutvallen. Fint tillsammans med åtminstone en Skärpiplärka.
Så onsdag 21, när Olga och Eva städade. Litet dimma och snöflingor som dalade mot 52:ans rutor på väg genom Göteborg i gryningsljus. Steppade av i Lillhagsparken och spanade in en Mindre korsnäbb i en trädtopp. Följde den när den dalade ned i en lärk en bit bort. Där sällskapade den med c20 artfränder och 5 BÄNDELKORSNÄBBAR!
Raskt på hembussen 18, men innan dess ett hugg i Fridhem, Mindre hackspett, hörlurar åt Eva på Backaplan och en härlig timme på Rosa Mi i sällskap med rykande hett kaffe, korv och äggmacka, kärleksmums och go´ Göteanda när den är som bäst. Hem till den ljuvliga såplukten.
Full fart 22 i fortsatt dis och dimma. På Röd express igen jagande över Hisingen. Denna gång verkligen express och jag hann precis Metro innan Syrhåla och lång transportsträcka per apostlakusarna i farlig närhet av kamikazechaufförer i lastbilscontainrar utan hastighetsgränser. Men den som… och vid de “livsfarliga” mudderdammarna, med avspärrningar som aldrig beaktas av “riktiga” skådare, 2 BERGLÄRKOR, SKÄGGMESAR, Sånglärkor, Sävsparvar, Salskrak, en VARFÅGEL, Sidensvansar, Tornfalk. Också några av skyddets skådare som jag aldrig såg den 16e!
Nu gäller det att inte ge upp!