Koka soppa på en spik 2 april
Det spikar rejält april anno 2015.
Anders ruskar på sig med Ägretthäger på Gotland och är snart ifatt i Artligan på Gotland! – Vi får ett gött kör när jag dimper ned på ön den 23:e!
David spränger äntligen 5:e vik komplexet med denna suveräna Vattenpiplärka i begynnande sommardräkt
Jag? I Joberg på plattorna utanför entréen till vårt chateau, denna sorgliga rest
Tala om att koka soppa på en spik – Nåja en Morkullevinge!
Trots allt glad över att “lyckas” bestämma vingen, gjorde jag ett ryck på Änggårdspromenaden idag, 3 april. Spottade tre Rådjur och fick höra en ilsken SPARVUGGLA, en Korp oroade. Inte fy skam precis.
Men nu till den verkliga spiksoppan. Davids granna foto väckte minnen till liv, och minsann
klockrent en VATTENPIPLÄRKA i Västergarn 2 april 1983. Problemet är att det dröjde till 1987 innan man kunde se vattenpiplärkor i Sverige. Innan dess gjorde Rk rent hus med alla som försökte något annat! Skall erkännas att bestämningsproblematiken var dåligt känd och Vattenpiplärkan som då bara var en ras till Skärpiplärkan var kanske inte så intressant. Men jag har förutom skär ton på undersidan och vita yttre stjärtpennor också noterat tydligt vitt ögonbrynsband, tydliga vita vingband och kontrast grå hjässa och brun mantel/rygg. Den sågs i tre dagar, var lätt att hitta och sågs förutom av David och mig av ytterligare två erfarna fågelskådare. Det dög inte 1983, men idag!? Svalan ljuger att det skulle kunna vara första i Sverige, men troligen är det den första på Gotland!
Uppeblåst av denna retroaktiva varseblivning stormade jag vidare till Svalanfotona från 1 april av Fläckdrillsnäppan i Skåne. Inga aprilskämt här, flyktbilderna bekräftar min tes att det mörka på armpennorna går brett in till kroppen både på undersida och översida. Liksom på Thomas Ms och Fredrik Ss bilder på Fläckdrillsnäppa i oktober 2012 på Gotland (Läs bloggar här, från då!). Sitter som smäck!
Men all varseblivning är gissningar. All information passerar oundvikligen ett av människans smartaste men mest opålitliga organ, hjärnan innan de blir en varseblivning. Så tänk på det innan ni utnämner ovanstående spiksoppa till en kulinarisk läckerhet!
Känns lite oväntat med sparvuggla i Änggårdsbergen nu. Såg du den? Om bara hörd kan du utesluta härmningsekvilibristen nötskrikan? Skulle inte jag våga.
Apropå Davids vattenpiplärka så här i början av april med bild och allt, har jag svårt att utesluta väl utfärgade littoralis. Lite väl mycket diffust gråa partier på hals och bröst styrker väl inte heller spinoletta. Svårt att tänka mig att inte sommardräkten redan borde ha varit anlagd och att vattenpiplärkor skulle vara kvar på övervintringsplats.
Uno Unger
4 Apr 15 at 12:54 pm
När det gäller Davids vattenpiplärka har jag nu sett ytterligare en bild på Artportalen, som bättre visar ryggslutet/övergumpen med sin varmt bruna färgton. Sistnämnda bild visar otvetydigt att det rör sig om en vattenpiplärka. Efter samtal med piplärkegurun Reino Andersson fick jag reda på att det för tillfället förutom en äkta vattenpiplärka även finns en hane littoralis i 5:e vik på Getterön. Den sistnämnda har ställt till problem och rapporterats av flera som en vattenpiplärka. Sistnämnda piplärka finns avbildad av Mikael Nord den 31/3 på Facebooksidan “Vår Skådarvärld”.
Uno Unger
5 Apr 15 at 5:26 am
Hej Uno!
Stort tack för dina kommentarer.
Kunde inte svara förrän nu. Håller med angående sparvugglor/nötskrikor i Änggården, men just denna sågs också. Beklagar om det inte framgick av rapporten.
Angående vattenpip/skärpip finns nog anledning att ta sig en funderare. Redan 1983 råkade jag hamna i “hetluften” på samma datum som David. Då rådde “consensus” bland auktorer att vattenpiptyper som observerades i Sverige var “littoralis” med drag av vattenpip. Och “consensus” skapas av oss människor inte av naturen. Enligt dagens “consensus” tycker jag Davids vattenpip är en lika god vattenpip som fågeln ute på Galterö. Men “consensus” är en färskvara som snabbt kan ändras!
admin
28 Apr 15 at 6:07 am