Aprilväder i mars 2015
En sådan här morgon, 23 mars är det inte svårt att vara kylig
I allt grenverk och bakom det ymmiga snöandet kan den skarpögde hitta den illröda kattuggleholken. Utanför vår balkong – så lämpligt!
Da´n därpå, 24 mars, scenförändring, vårsol och solskyddet över balkongen.
Just när jag gjort en pliktskyldig outing, utan target species som forsärla eller brandkronad, vevat ned solskyddet, och satt mig till ro med rykande hembakt. – DÅ brakar det loss och Svalan rödfärgas snabbt. Mikael Nils räknar in Prallarna på Gotland och än närmre mig, vänslas hans kolleger i Välen med en BKF på klapphåll.
Och min eftermiddag är fullbokad. – ACK! Grymt frustrerande.
Så randas den 25 mars med aprilväder, idag alltså uselt. Mailen klingar och trevlig förfrågan om starar på Gotland från Bernt Nielsen. Eva undrar om det är David och jag hinner inte svara förrän han plingar – SMS från Garphyttan – underbar morgon och Järpe superfint.
Tungt läge, håller fågelvåren på att springa ifrån mig? Så har det känts förr och jag känner skådaradrenalinet rusa. Förkunnar att jag drar, installerar Appen, Resehanteraren och konstaterar:
09.06 går förbindelse från Chalmers som med byte i Frölunda når Välen 09:36. Fine, klockan är 08:15. Jag hinner sista toalettömningen, påklädning och promenad till Chalmers med marginal.
Allt går som smort och redan 08:38 viker jag om hörnet för att se hållplatsen – YEAH – en försenad sjua på ingång. Värsta sprinterrushen skär genom förskräckta chalmerister, mot rött ljus, framför tutande bilar och bussar. Trycker frenetisk på stängda dörren som öppnar sig, Sesam må jag hinna en halvtimme kan vara avgörande. Appen varnar “Du kan missa förbindelsen, TA DET LUGNT!”.
I Frölunda står jag längst fram i vagnen och tar trapporna till bussarna i sjumilakliv (Nåja, långa pansjokliv i alla fall!) och sjunker ned i 93ans säten.
Bara för fem minuter så off jag går vid Välens hållplats. En minuts promenix så hörs den BRANDKRONADE KUNGSFÅGELNS sång, bara en strof men underbart är kort och jag hänger med i vårruset.
Jag undrar om de två skådare som redan är där sett/hört den? Det är Daniel Nilsson och – undrens tid är inte förbi BERNT NIELSEN. Jomenvisst har dom hört den, på en trekvart får vi höra mer men inte se den klokt. Det blir många goda skratt över sammanträffanden och Bernt bjuder changtilt skjuts till Guldheden, där 52an töffar in och jag är hemma inom två timmar! – Eva häpnar och jag håller tempot!
Uppe i de här kronorna satt den en stund. Hitta den och ni lyckas med det vi inte lyckades med!
