Torsdagsvandring 17 mars 2016
Torsdag 17 mars och jag skulle revanschera mig för mässfallet 6 februari på Amundön.
Hade hoppats på en sådan här morgon!
Men så här såg det ut till morrongröt och gympa!
Nå när jag steg av bussen vid Lillövägen och ställt mig på bron ut mot Storön, så drillade sånglärkor, tofsvipor jamade och en mindre hackspett trummade – och man såg handen framför sig.
MEN – inga skådare!? Jag attackerade två damer, som gärna hängt på en fågelskådning, men var på väg till jobbet. “Titta bakom huset” sa en av dom.
Och där – 42 härligt rustade och förväntansfulla.
Fantastiskt! Kredit åt de 42 och entusiaster som Inger och Stig. Hörde ett rykte att majoriteten av GOFs aktiva medlemmar är pensionärer? – men ändå, denna gråmulna förmiddag.
Det stora gänget var inspirerande och livgivande. De hälsades också välkomna, redan vid bron, av vårsång från nyss nämnda fåglar plus bl.a. gröngöling, bofink och stare. På ängarna gick några vitkindade gäss. Enstaka grågäss, kanadagäss och sångsvanar hördes mer genom diset än de sågs.
Vi vandrade ut genom “sago”skogen, vars mossbevuxna gammelträd lyste gröna. På udden mot Lillön och Askimsviken var det full gång på småskrakar, gravänder, ejdrar – praktfulla hanar kråmade och krumbuktade.
En skarpögd upptäckte dagens raritet, en smådopping i vinterdräkt. Blev nyttig gnuggning i artkaraktär. Det var litet överraskande att se den på redden med några ejdrar. Några blev inspirerade att ge sig på det ultimata, att bestämma diverse vitfågel i udda dräkter. Lämnades åt “proffsen” medan övriga gick vidare.
Stopp vid Snorkeludden och utsikt mot Västerhavet. Den utlovade skärpiplärkan slank skyggt iväg, men dök snart upp igen. I övrigt fågeltomt, men 42 par skarpa ögon hittade snart en häger, några tranor flög förbi, på vattnet skäggdopping, storskarvar, en tobisgrissla.
100 m förflyttning och härliga Drottningviken för gott kaffe. Lä och nästan ingen vind, när hände det senast? Inget väder för rovisar berättade jag, när en ormvråk seglade upp över oss. En grann börringevråk, pedagogiskt och lärorikt.
Återfärden gick längs sydsidan. Rekordlågt vatten gjorde att vi kunde följa strandkanten hela vägen. Man fick passa på sina steg bland halkiga stenar och sluddrig tång. Typiskt nog fanns det storskrake och knipa i Kungsviken.
Vi jobbade på tättingar kring resterna av sista bosättningen på ön. Mesar, trastar, gärdsmyg lät och sågs fint.
Avslut och avsked där det började – på bron!
Stort och varmt tack till er alla, 42!!