Lättdip
Inte en ny matprodukt eller något nytt ord! – Fastän kanske ändå.
Vad jag tänker på är idag när jag lockat David att “dra” på 2 stationära svarthalsade doppingar i Torslandaviken. Lätt som en plätt och Sverigekryzz för hans del. Han vill omöjligt godkänna de två gånger i Vänersborg när jag låtit honom titta på arten i den gamla blykowan. För min del inte ens årsbohuslänkryss, såg fågeln i Rödhamnen på Hönö i vintras.
Men “icke sa Nicke”, ingen svarthalsad där jag travade runt Karholmsdammen i smådugget. Tur i oturen, åtminstone för David som innan dess kastat in handuken – ett ömmande knä efter Kungsbackaloppet, världens äldsta halvmara.
Än jag då. Jo flera fina obsar, svart rödstjärt, forsärla, lokala rarrisar som snatterand och årta samt års/pansjolistkrysset gulärla. Dessutom en härligt uppfriskande cykeltur på 3-4 mil – oj vad stillsamt det är i sta´n när nattsuddarna till slut domnat in. Alltså en lättdip.
Att skilja från de sörlänningar som drog på den amerikanska rördrommen i Orsa, Dalarna eller på rosenmåsen i Storuman, Lappland och missade. Det kallas generaldip, i det första fallet med ett extra eklöv. Bilderna var otäckt rätt.
Minns de första gångerna jag hade övervintrande drommar i Klintehamn/Västergarn på 80-talet att jag jobbade hårt på att vaska fram någon amerikan. Tröttnade dock efter ett tag och mina ambitioner dog definitivt när jag plockade ett verkligt exemplar vid Tamiami trail, som går genom ett våtmarksområde som förlänger Everglades mot norr. Jag befinner mig alltså i Florida en aprilvecka på 90-talet och ingen mindre än Jugge rattar hyrbilen. Lustigt nog kryzzar vi båda just där och då – VADÅ om inte Präriemås!
Sedan har jag haft ytterligare en präriemås i Simonstown på Kaphalvön i Sydafrika innan surdippen i Paviken.
Sedär fyra nya ord att hålla reda på, Lättdip, Generaldip, Generaldip med eklöv och Surdip – stackars google!