Lättdip på Vrångö
Sent omsider drog jag ut till Vrångö. Magnus U rapporterade den iberiske imorse. Fick sällskap av Stefan S och Marinco K, som båda var ursympatiska att jobba med. En fantastiskt fin tur, har aldrig varit där förut.
Vi spred ut oss och jag hörde ett misstänkt lock och fumlade med telefonen, när Stefan ringde. Han stod ganska nära bakom ett snår och hörde samma fågel(??). Han hörde den fortfarande när jag kom fram uppe i ett träd där det sjöng åtminstone en lövsångare. Jag hade svårt att höra men hittade en gransångare som dock hann flyga iväg innan de andra fick ögonen på den. Vi det laget var vi nog ganska säkra på att bara en liten pusselbit, typ se/höra den igen fattades för att “kryzza” av. Ytterligare två alerta skådare, en herre och dam förstärkte förtjänstfullt.
Men så föll några pusselbitar bort istället – en lövsångare lät litet konstigt. Dom delar ju den trista egenskapen med alla andra fåglar att dom titt “häver ur” sig en del subläten. Oftast litet diskretare än karaktärslätena men lätta att “skruva upp”, när man är så uppskruvad som vi var.
Alltså inget pussel med bara en och en halv pusselbit – En sedd gransångare och eventuellt ett lock gör ingen iberisk gransångare.
När det gäller subläten är det nog viktigt att man inte hänger upp obsen för mycket på att den lockats till läten med uppspelningar. Det är ju synnerligen lätt att man skapar en förvirringssituation som stör och påverkar lätena.
Jag riktar framförallt tack till mina medskådare men också till upptäckarna. Utan er hade jag inte gjort denna fina tur.