Roðatíta
RÖDHALSAD SNÄPPA, RED-NECKED STINT, CALIDRIS RUFICOLLIS eller på isländska Roðatíta
Korpen över Breidagerdi blev den sannspådde budbäraren!
I trots mot orkanen Matthew i väster och hunnerinvasionen i öster, bjöd 14 oktober, min salige fars 100-årsdag, in till sol, värme och laber bris! Och en superraritet!
På torsdagskvällen, med utstyrsel inför morronda´n klar såg jag på datorn att fågelplåtaren Gunnar varit i farten på Bakkatjörn. Han hade hittat en intressant liten snäppa. Fler skådare hade engagerats, bilder och film tagits trots att det fortfarande var blåsigt och regnigt. Sedan hade allt farit runt i cybern och snäppan blivit bestämd till Islands första Rödhalsade snäppa.
En juvenil fågel och scenariot snarlikt det för den Rödhalsade 23 sep i Norge. Den bestämdes först till Sandsnäppa, Semipalmented Sandpiper (Calidris pusilla). Ingen högoddsare att tro att islänningarna varit inne på samma linje, eftersom många foton visar när snäppan håller upp tårna – utan spår av simhud!!!
Hursom blev jag inte bara glad. Stördes av att inte kunna skåda helt fritt. Nu blev man tvungen att hitta den och det kunde i värsta fall låsa för annan fin skådning. Men man får passa på “surgubbe”syndromet. Och trots allt.
Embarkerade 11:an i första gryningsljuset. Tog tid på mig för en djärv klättring så att jag kunde lätta bakom några lavablock. Utan störande tryck spanade jag in två bilar på gårdagens brottsplats. Inte lovande – men hade glömt att islänningen mycket ogärna lämnar den goa kupévärmen utan de spanar, fotar och gör det mesta i bilen.
När jag frågade om snäppan, pekade de ca 20m ned i strandkanten, och skrattade. Där 5 sovande snäppor, 4 kärror och så en liten rackare.
Eftersom barriären av att bestämma arten redan brutits var det inte så svårt. Jag kunde tom få upp kameran och plåta
I jämförelse med andra små snäppor kan följande anföras. Kort, helsvart, relativt grov näbb och svarta ben utan simhud mellan tårna. En liten framskjuten basker och stort grått nackfält, inga ljusa “tramlines” på ryggen, mantel-och täckfjädrar typiskt tecknade, underkroppen kort och litet fyrkantig, sammanfallande ving-och stjärtspets. Den födosökte metodiskt och med eftertanke. I timid relation med kärrorna den mestadels umgicks med.
All min skepticism kom till skam. Sicken en start på dagen! Sedan en dans på rosor.
Började med att skrämma upp den förmodade Wilsonbeckasinen, Wilson´s snipe, Gallinago delicata, i höga gräset vid Bakkatjörns västra strand. Tveksam om fågeln också för att det inte råder enighet om den amerikanska formen skall ha egen artstatus. Får väl säga att den såg och lät litet udda men…
Extra bonus för en Tuvsnäppa, Pectoral Sandpiper tillsammans med en flock Ljungpipare. En supertwitcher, fullriggad i bästkostymen och med något vilt i blicken var totalt ointresserad, “It´s all about red-necked, nothing else!” – nog betecknande för stämningen bland de bilburna. Jag var ensam om apostlahästarna.
Extrabonus också för 2 rastande Spetsbergsgrisslor, alldeles utanför polismästarens kärleksnäste och mitt vindskydd.
Plus också för denna Kumlienitrut
observera de skuggade vingspetsarna och stjärten.
Och på golfbana denna sällsynthet i Sverige. En ljusbukig Pruttare!
Mycket annat fint som Islom, Vitvingad trut, Vittrut, Tretåmås, Havssula, Stormfågel, Toppskarv mm mm
Såg också en Grönlandsskvätta och det är intressant hur biffig den är. Tänkte på Isabellan!
Nästan 50 arter och är man på banan!?