Favorit i repris
Hur länge?
Grymma bilder från Anders. Inte minst denna filmsnutt!
“Anfall är bästa försvar”, har jag aldrig trott på.
Typ att Ökensångaren nyligen splittats från snarlika Saharasångaren och att vissa “dö´grävare” hävdar den nära släktskapen till Törnsångare. Skulle ju samtidigt sänka min fina svit med Saharasångare i S Tunisiens öken och Ökensångare i Egyptens och Jordaniens öknar.
Nej bättre att leva på “gamla godingar”. När Elin, Evas väninna från Norge, slog upp upp Islands morgonavis:
Och Elin stack dit. Träffade fotografen som vänligt visade och beskrev. Och 10 dagar senare i Avisen.
Säger en del om såväl skillnader som likheter mellan skådandet på Island och i Sverige.
Några förtydliganden eftersom den isländska texten för oss är ganska kryptisk. Fitjatíta är Sandsnäppa och Hólmatíta är Tundrasnäppa, båda sedda ett antal gånger på Island. Att Sandsnäppa var första valet också för den unga Rödhalsade snäppan i Norge tidigare i september har nog sin parallell i att enstaka äldre Sandlöpare ibland missbedömts till Rödhalsade i Västeuropa. Gemensamma nämnare är tex den relativt korta, grova, raka näbben och i vissa stadier likartade dräkter.
I det här fallet lär det ha varit ingen mindre än Killian Mullarny, en av konstnärerna i Fågelguiden, som från sin utpost på Irland slog fast artningen.
Så slår tungviktarna i Skåne till.
Visst har jag tjatat, också i bloggen, om “coburni”, och med den här draghjälpen, så känns artsupen mer än som en hägring!
Väntar sedan närmast på Grönlandsskvätta!? Hade en sida vid sida med en skvätta, som var ljusare och mindre, Islandsskvätta!? Vid nästa passage genom Tax-free nog bäst att ladda med artsupar!
Som synes gott humör i det eviga regnet.