Nationaldagen
Seansen med Brorsan Ritchie på fredagskvällen blev osedvanligt städad och tidig och inte alltför blötlagd. Det sistnämnda trots den geografiska belägenheten, Göteborg contra Gotland.
Bidragande orsak till den lugna kvällen var oväntat besök av brorsbarnen Elin och Anna med brorsbarnbarnet Linnea. Mycket trevligt!
Detta gjorde att jag dristade mig att stängsla stålhingsten för en attack mot Torsviken på själva Nationaldagen. Naturligtvis fick jag litet väta på vägen längs oljehamnarna, men inte mer än att jag cyklade obehindrat och dessutom lyckades klämma en forsärla vid Ryaverken. Roligt där också att jag så exakt lyckats plotta svart rödstjärten – har trots allt fått en viss styrsel på tinnitusen!!!
Väl framme i det “fina” fågelområdet fick jag en liten set-back på för lätt klädsel och den upprivande hockeyfrukosten. Fick uppsöka en avloppskulvert för att inte förorena för mycket. Tyvärr glömde jag nödvändiga utensilier i cykelväskan och fick med rumpan bar hämta desamma.
På håret att jag inte överraskats av Natur-Stig som redan hunnit dammsuga området. Han kunde trygga mina förhoppningar om Pansjo-kryzz på trastsångare och smalnäbbad simsnäppa. Snart hade jag också gaffat in båda arterna från Vadskärsudden. En annan skådare fick riktigt kryss på simsnäppan men nöjde sig inte med att bara höra trastsångaren, den satt på andra sidan Karholmsdammen. Lätt återvändande tinnitus gjorde att jag först hade litet svårt att lokalisera ungefär var den satt – kanske gjorde det honom litet osäker??
Till slut plottade jag den perfekt skulle det visa sig. Jag cyklade nämligen för första gången över till fågeltornssidan. Eller rättare för första gången sedan februari 1980 då Eva, David och jag pulsade i snö på gamla flygfältet och kollade en JAKTFALK. Alltså nästan 30 år senare träffar jag Jan-Åke i kohagen nedanför fågeltornet, av flygfältet finns inte mycket kvar, och får bekräftat var trastsångaren sitter och får närstudier på simsnäppan, som ofta är uppe på leran och springer. Småputtriga obsar på småspov, kärrsångare, härmsångare och näktergal.
På hemvägen två nya Pansjosar, två spelflygande bivråkar och en lärkfalk.
Angående simsnäppan gör jag följande reflexioner. Den hade kraftig/mustig teckning och färger, men de var inte heltäckande nog för en klockrent sommarfärgad hona. Wilsonsimsnäppan i Stockvike i fjol aktualiserade dock att simsnäppor har en mycket snabb och ofta sen ruggning på vår/försommar liksom de har en likaledes snabb och tidig ruggning på hög/sensommar.
Detta gör att ganske många simsnäppor på nordsträck är dåligt eller inte alls utfärgade även vid sen passage. Särskilt har det på våra breddgrader uppmärksammats på brednäbbade, senast i maj på Öland. Den stannade ett tag och de flesta trodde först på hane men snart blev den mer honlik!
Den skruvade kan ju undra var gränsen går för en retursträckande hona med ruggning mot vinterdräkt. Något man sällan ser!
Jag tror att detta var en inte helt utfärgad hona (1K?) på nordsträck.