Primo november 2016
Ny månad och vädret lovade nästan stiltje och upphåll innan nästa drag från SE med heavy rains. På alerten, hängde på låset hos Kungsfisken för middagsmat och grejade matsäck med flatkökur och hangikött. Snabbt iväg till buss elva, en ynka koltrast lät. Rödvingarna putz weg.
På Island är inte bara vädret oberäknelig. Allt verkade upplagt. Ett blankt hav, stilla, behagligt. Läge att plåta Stillhavslommen, spana in valar, hitta allt möjligt. En flock piplärkor, lovande, men bara ängspip. Det blanka havet lovade runt men höll strunt i mäktig dyning. Valskådningsfartygen avskyr detta, det ser så bra ut men man ser inga valar och passagerarna blir sjösjuka. Förutom sjösjukan bara att hålla med för fågelskådaren. Ändå lyckades jag skrapa ihop dussinet ISLOMMAR, men bara 3 smålommar.
Nå fick njuta den fina matsäcken i den dramatiska naturen och vara nöjd. Eva hittade en fin bänk och övertalade mig att bli en timme och softa – GÖTT!
Det var så en TUMLARE och en avlägsen VAL, kanske den VIKVAL som valbåtarna trots allt spottat, fastnade på min näthinna. Så och en annorlunda and. Kanske en bergand? Men efterhand blev jag fundersam. Den drog flera varv över viken framför mig. Mörkare på ryggen och ett vingband som var vitt över armen men grått över handen. Minsann var det inte MINDRE BERGANDEN, som jag letat efter häromdagen i Ellidavatn? Den har ju setts i Bakkatjörn, som låg precis bakom min rygg. Jan-Erik och jag såg (D)en där 2014 och den finns fotad från 2015!
Bussen hem utgör sista faran, många blir sjösjuka när de ofta polska chaufförerna ger järnet. Men så är de punktliga och som gammal sailor klarar man sig.
Till superb hälleflundra i koriandersås – mums fillibabban.