Revasch
Efter lättdippen på midsommardagen, drog så svåger och svägerska med Gotlandslinen på söndagen.
Vid avslutningskaffet överflögs vi av två sångsvanar, rena Norrlandskänslan. Sedan satsade Eva hårt med röj och jag satte mig på en riktig tuffing, vedklyvning med vanlig yx och vresigt päronträd – med bar överkropp i brännande sol. Räddades av en klassisk kil i Evas bygdemuseum. Dock inte ryggen som fortfarande bränner på onsdagen – har inte upplevt något liknande sedan 50-talet eller möjligen i Tanzania -76!
Litet lättades väl det hela av en kretsande bivråk, en sjungande höksångare i trädgården och att jag fick i sär alla kubbarna!
På kvällen delvis för att svalka ryggen städslade jag så biken vid 10-tiden. Påpälsad med fantomendressen och vinterhandskar.
V om Paviken skuttade en räv fram och tillbaka över stora vägen samtidigt som den södra trastsångaren skrapade litet grann. Sedan tyst till N Paviksmaderna, dvs ideliga billaster från Gotlandsfärjan passerade söderut – megairriterande. Dock trängde två småfläckiga igenom det trista bruset. Likaledes massor av vattenrallar och någon rörhöna. Även här litet rasp från en trastsångare, den här gången den norra.
Cyklar sedan vidare mot Eskelhem och har direkt något fladdermuslikt som sveper förbi. Oj, en falk, lärk(?) i insektsjakt. Sätter sig på en stolpe. Aha “tids”riktigt en aftonfalk, en hona eller möjligen en dåligt utfärgad 2K-hane. Efter ett tag försvinner den in i ett stort träd och jag fortsätter.
Märkvärdigt tyst. Var är alla kärrsångare iår? Efter några skrattmåsar och inte förrän jag passerar Idån på väg hemåt slår en vaktel några slag. och så dröjer det till nästan Widings innan en gräshoppsångare.
Blev så en igelkottsdans som avslutning när jag huttrande satte nyckeln i låset. Skönt nog besegrade tröttheten den hotande solfrossan. Vilken natt!