Red-vented Bulbul
6 km i morse. Iväg i mörker. I uppförsbacken i tropiska natten var(n)ade Varfågeln, som väl har bo där. Litet spridda pip och kraxande från Korpar, Trutar, Dvärglärkor, Kanariepiplärkor.
Men som från ett riktigt fint motionspass stor belåtenhet när jag återvände till hotellområdet 0830, en timme efter att Eva satt sig till frukostbordet. Just när jag skulle smita innanför portarna till matexcesserna, hördes något bekant! – Bulbul! Jominsann på ett hustak satt en RED-VENTED BULBUL!
Forskade litet kring arten Red-vented Bulbul (Pycnonotus cafer). Observerades ffg på Fuerte 2014 och då kring Parc Oasis ca en mil från La Pared. Oasis är känd för både spontana rariteter som Tajgasångare och Sibirisk piplärka och introducerade arter som Helig och Hadada ibis. Eftersom Red-vented Bulbul jämte Stare och Majnastare anses som mest spridningsbenägna fågelarter, så är den säkert på G, men väl högst sannolikt introducerad.
Fö har vi även haft Hadadaibis här i La Pared.
Så här näst sista dagen med nästan vindstilla beslöt vi repris på Desert Dreams, Arminis version. Genast litet uppmuntran i första backen en stigning på 80m över 1 km, en Fältpiplärka.
I övrigt som i morse plus flera omgångar Svartbukiga flyghöns.
Så ut i Trappmarkerna, där jag i morse såg några som campade vilt – och skrämde trapparna???
Och minsann kommer inte några gående och skrämmer upp en trapp, när vi står och spanar. Den försvinner i värmedallret, inte fotoläge. Vi tar oss till platsen och…
Man tar vad man haver. Intressant nog används storleken på spåren för att könsbestämma fåglar.
På hemvägen hade vi sedan samma Kanariebuskskvätta som häromdagen, en orm/örnvråk, denna såg verkligen ut som det sistnämnda och en Dvärgörn.
Till slut berikades artlistan med en Plain Swift över vår balkong strax innan middag.