Kraschlandning?
Ingen fara! Vi landade så mjukt på Landvetter, 2245 på minuten enligt tabell! I nattbelysningen såg det ut att ligga snö. men det var nästan tio grader varmt.
Ut ur hangaren, bagaget på bussen, byte till 18 på Kungsportsplatsen, uppackning och nattamat, nudlar&köttfärssås. 02.30 på tisdagsdygnet 19.11 anno 2019 slöt vi de violblå, numera ganska vattniga.
Efter tio timmar, flygning, vänthallar och anslutningsbuss, som sedvanligt bjöd de sista reskryssen – alltid Seglare inne i Rosario, varför ser man inte dom vid ankomsten??? Tre arter denna gång, dessutom, Enfärgad, Blek och Stubbstjärt.
Vaknade trots allt som vanligt. Och piggnade till för en raid till Annedal och havskräftor och torskfilé. Som så ofta i mitten av november plingade det friskt på BA och Band. Så typiskt, kanske något kunde finnas kvar framöver, när jag hunnit pusta ut!?
Tallbitar och Bändelkorsnäbbar, förstås, och kanske Hökugglan på Änggården, men Stefan Ss stänkare, Brunsångare i Ganlet kunde väl bara bli en dagsslända?
Vaknade till alltmer och vid ettiden så… Hökugglan -med litet god vilja – “fanns ju på vägen till Annedal” och för att hinna pansjogränsen på Västtrafik 1500 så…
Messade Bernt och David om läget och drog 52an till Sahlgrenska. Lät mig inte hindras av mitt halvt avbrutna knä. Avstod Kattugglan i sin stubbe, men stannade vid gran/lärkbeståndet mitt i backen upp mot Ljungheden, brottsplatsen för den andra ugglan. Vilt liv bland kottarna, massor av Mindre korsnäbbar och jag kunde plocka ut åtminstone en Bändelkorsnäbb och några förbiflygande Tallbitar. En flygande start minsann!
Så upp på toppen, där jag attackerade en dam med kikare. “Jo, gå fram där till stenarna och titta upp i tallarna”. Jag skyndade mot stenarna, men hanns upp av en nyfiken Sparvhök, och skymtade en ivägskrämd skugga som gled ned mellan de glesa stammarna. Jag suckade i kör med några andra senkomna skådare.
Min tid var förbrukad hos korsnäbbarna, så jag tog ett desperat beslut att retirera mot spårvagn och Annedal via Torbjörns mosse, mindes att ugglan satt sig där någon gång tidigare i veckan. Mossen låg spegelblank men ingen uggla i strandskogen. Kom överens med en olycksbroder att skuggan fick duga som dagskryss. och så stegade jag raskt mot utgången och sjukhuset.
Passerade nedre mossen – där satt Hökugglan urflott i en björk!
Blev fest på kräftor och fisk – mums.
Vaknar på onsdagen och 08.44 SMS från Bernt.
“Olof. Lämnar Kärringön idag ons 1145. Kan plocka upp dig någonstans vid 14-tiden för Ganlet. Om du inte redan är där…”
Och samtidigt plingade mobilen grönt ljus för Brunsångaren även idag. Jag hade redan avskrivet alla planer för dagen. Skulle till Kevin 1340-1420.
Bussnabba strategiska omdisponeringar. Eva skulle med till Kevin och hon brukar gå in först. Om vi bytte och jag skyndade till Dr Fries torg och Bernt som bor på Guldheden. Innan högtrafiken via Dag Hammarskjöld ca 20min till Ganlet och gällande brottsplats.
Systematiskt, fokuserat fick vi ihop det. Och strax efter 1430 kunde vi höra de första karaktäristiska smacken. Samma som vägledde mig till Sveriges 25e Brunsångare, 1991 på Kronholmen, eller David till den 140e förra året i Halland.
Sedan var det det rena Bonanzan med allt finare obsar. Dock såg vi intet av den rapporterade seglaren. Kan ju ha varit en Blek, som förra året då jag tillsammans med David hade två vid samma tid, på samma dag i Halland.
För att avrunda denna kanonretur från Fuerte och hinna svälja alla sura uppstötningar över vad jag missat tidigare i höst. Så träffades Bernt och jag av en slump på Änggården igår med våra bättre hälfter, Rosa och Eva. Bernt spanade in den estetiskt tilltalande ugglan medan jag bjöd tre vardera av Tallbitar och Bändlar!!
Fint – va, och vilket avsked av hösten/inledning av vintern!
Parentetiskt hörs Kattugglan omväxlande från balkongen och sovrummet.