Surgubbe och Hang-ups
Hualigen
Att se sanningen i vitögat!
Att man friserar sanningen från förr till egen fördel, ljuger o skryter, kan man se på med barnbarnens utbytta blinkningar.
Att man inser starrens liksom tinnitusens negativa inverkning på skådandet är väl bara en god självinsikt. Liksom, om än senkommet, insikten att även det friska ögat liksom det friska örat har sina begränsningar.
Men låter man detta övergå i ett övernitiskt övervakande av andras kvalitéer i skådandet då övergår det charmiga åldrandet till SURGUBBE!!!
Ändå tror jag bestämt att ULs snäppa föreställer en gluttsnäppa och inte en dammsnäppa.
TTK:n övertygar inte heller. Men det är svårt och som alltid är det observatörerna som bär obsen.
Utåt sett duger inte argument som erfarenhet, sett mycket, ser ut som i boken eller dylikt. Dom måste alltid kombineras med ”hang-ups”.
Dessa ”hang-ups” består oftast av några syn/hörsel-”inputs”. Det finns både negativa och positiva ”hang-ups” och de varierar också med bestämningslitteraturens utveckling.
Några aktuella exempel.
Bändelkorsnäbb har en positiv ”hang-up” i det sk trumpetlätet. Negativt är att en del domherrar låter likadant. Den har likaledes en positiv ”hang-up” i vingbanden. Men dessa är förbluffande lika bofinkens.
Unga stäpphökar har ett mkt mörkt huvud. Den vita teckningen under ögat och halsbandet blir ”hang-ups”. Men övriga kärrhökar har liknande teckningar om än inte så tydliga eller med samma proportioner.
Alltså fina tillfällen för surgubben att hänga upp sig på ”hang-ups”!