Pallidirostris
Ett godis på den “gamla goda tiden” var de olika varfåglarna som spillde över från västpalearktisk till närliggande regioner och arter, t.o.m. svartpannad törnskata – Länken till törnskatorna???
BB, BW och andra organ frossade i de olika raserna med stjärt/vingteckningar mm.
Själv fastnade jag i träsket på 90-talet och på våren -95 trodde jag mig ha en av de mest typiska, en “pallidirostris” från cykeln till skolan. Ett vänligt överseende från övriga skådarsverige plus att mitt förhållande till Rk var synnerligt frostigt lade obsen på is.
Bara några månader senare slog Big Lasse till, en “crystal clear” pallidirostris på Au riv. Litet surt att åka ned och “kryzza” men, men – värre blev det! Någon dag senare när jag cyklade hem från skolan – det är djävelusiskt produktivt att cykla mellan Klintehamn och Västergarn även om det bidragit till mitt tinnitus – så i en buskridå sitter en “pallidirostris” och jag kommer den så nära att inte ens zeissen duger!!! Men nu har frosten övergått till istid och permafrost…
…så Carl kan med full ära titulera sig som nr 2 på ökenvarfågel. Eller kanske tom nr 1 eftersom ökenvarfågel inte fanns 1995.
Fö jobbade Janthe och jag in en annan udda ras “homeyeri” utefter vägen vid Björklunda. Den sågs inte av så många som den Juppen drog in vid Paviken något halvår senare.
Av detta förstår alla var plejset är för udda varfåglar raser/arter!
Men nu den senaste, då Carl skall ha full credit för upptäckten och för hur han zoomade in ett maxat antal medobservatörer trots klent batteri på mobilen. Också en eloge till Juppen som ju haft sitt finger med i flera av varfågelobsarna. Och kolla detta från första kvällen
Alla var vi övertygade, inte minst jag, men att övertyga andra.
Observera att detta är en en aningen nättare fågel med proportionellt kortare stjärt än en varfågel. Näbben är kort, ljus och “bullig”. Masken är bara en fläck bakom ögat. Kontrasten översida/undersida är liten. En sandfärgton är mycket vag och kräver annat ljus. Mkt stor vit handbasfläck och mkt vitt på stjärten syns utmärkt väl. Vi som såg fågeln kunde också konstatera avsaknaden av vattring på hjässa eller undersida.
Rk “svårade” litet kring armpennorna, vilket foton senare “sänkte”. Typiskt visar nämligen Ökenvarfåglar inte något vitt längs basen av armpennorna som Varfåglar gör. Jobbigt för att det är svårt att se i fält och dessutom är det så att Ökenvarfåglarna har vitt i basen av armpennorna men det överlappas av “nästa” armpenna. Hej o hå!
Kanske lika så gott att slumpa tillbaka till en art som antyds på club-300! Till dess njuter vi ytterligare några bilder signerade Anders – vem annars!
Oj vad härligt. Och här kan jag bidra till smältandet av inlandsisen och instämma med Rk, vad spelar det för roll ras eller art!!!!