Februari 2010
2 Februari seklets andra decennium. Det går inte an att säga annat var det förr. Vi har haft den kallaste januari sedan 1800-talet och längsta obrutna raden av frostdygn på lika länge!
Kung Bore har kopplat greppet, ett kyligt men också mjukt grepp. Den myckna snön både lyser upp och omsluter. Att sedan också måne och stjärnhimmel sluter upp på natten har inte bara varit prickar på himlen utan också över i:et!
Eva hade en sanslös upplevelse igår morse. Plötsligt tändes den sensorstyrda ytterbelysningen vid hennes lilla sänglugg. Och uppe på en snövall stod den nu fullvuxna räven i praktfull vinterdräkt och tittade på henne.
För fåglarna är det födotillgången som börjar kärva. Rördrommar trängs fram ur vassarna, blåstjärten i Skåne verkar försvunnen, igår var det bara 11 viggar och en brunand kvar i Sävåns utlopp. För dem som minns tidigare stränga vintrar så sker ett succesivt tapp av fåglar som inte fylls på – inte riktigt sant dock. Vi kan och bör få in litet norrifrån och österifrån. Om vintern där är motsvarande sträng. De två vittrutarna i Visby kan väl vara en indikator på detta. Än mer markant blir det om Ålands skärgård och den Baltiska kusten fryser till. Bergänder, svärtor men mer intressant – kanske – alförrädare, praktejder och några islommar kan då finna öppet vatten hos oss.
Igår verkade som sagt ringanden ha sökt sig nya jaktmarker, men varken pillen på Gasklockan som mumsade på ett byte eller uvarna på Ullevi som satt råttstinna på varsin balk verkade lida någon nöd.