Första draget, mindre skrikörn, stäpphök och BLÅSTJÄRT
Höga förväntningar när vi lyfte från Säve i måndags (27/9). Taxi i fin höstsol via häftiga fågellokaler på Hisingen som Hökällan gav goda kickar. Kaffet dög på planet till det hembakade. Så sedvanlig storhandling på Domus i Visby och kul chaufför i Agnes stab som gjort Chile. Härligt, härligt att storma in på Mafrids. Brasa, halva specialare och goa sängar.
Vaggandes till sömns av goda vibbar. Juppen, “Il Maestro” slog till i Digranskurvan den 22 september 12:40 och fotade!!!-
Och visst är det örnen från Paviken 2 april, ålder, dräkt – vore ett mirakulöst sammanträffande annars!!!
Än bättre blev det med David Ls bilder några dagar senare. Hej och hå vicken grej! – och, á la Tönn hur osynliga kan dessa örnar vara under sommarhalvåret????
Anders som så klokt velat välja Tofta skjutfält (där Janne J och Per-Ola skåpade in den någon timme efter Paviken) när vi drog på den i april – Han hade missat Digrans med en kvart och någon dag senare Hoburgen med 20 min. Så han sög på revansch – den skulle tas!
Men först en lätt uppmjukning i hemmamarker på tisdagen. För “göteborgaren” svindlande för Anders vardagsmat. Gåsflockar med bläs-vitkindade-prut-och tundrasäd, gransångare, tranor, brunhök!
Adrenalinstinna dånade vi iväg i gott väder på tisdagsmorgonen. På Sudret valde vi genast Skogesnuttens högsta punkt med bästa överblick av Alvret. Först litet kärvt med vind och skymmande moln, men tämligen omgående tumlade det runt rovisar litet varstans och himlen prickades av mörka siluetter, fiskgjuse, bivråk, 10-tals av sparvhök, blå kärrhök, havsörn, kungsörn och ormvråk, åtskilliga tornfalkar och flera duvhökar. Dessutom nästan-stäpphök och nästan-mindre skrik!?
Till slut blev det ändå nödvändigt att uppsöka varmare breddgrader, dvs bilen och Hoburgen. En liten avstickare mot Lasse Js vid Digrans för att kolla gässen och vi spikar en ung pilgrimsfalk och en STÄPPHÖK, grannt och pedagogiskt med 4 blå kärrhökar. Förmodligen samma fågel som hållit till här sedan början av september till åtminstone 1 oktober. I så fall här på bild tagen av ingen mindre än Josef A. Josef A har en nu unik och omöjlig(?) att slå svit av shots av fåglar på Gotland, stäppsångare, större turturduva och stormsvala.
Observera karaktärer som distinkt vita fläcken under ögat på mörkt huvud med tydligt ljust halsband, detta saknas på blå kärrhökar som kan ha röd tämligen otecknad undersida och kontrasterande mörka armpennor. Storlek och nätthet är andra skiljande karaktär, som var mycket tydlig med arterna sida vid sida.
Efter detta drack vi kaffe under regnsjok och preppade för förnyad attack på Muskmyr, då vi träffade på Ulf N, som varit på Faludden. Det blåste så han var missmodig plus att knäet inte var bra. dessutom snackades om islommar och BLÅSTJÄRT! – i talldungen. Och han hade inget sett!
“Vilken talldunge. Vilka var där!?” – “Mjaa en kille med jättekamera som talat med Johan T, som var på Öland och fått larmet på sin BMS!” Märkligt, men inget val bara att dra. Men kanske bäst att först göra en koll med sambandscentralen, dvs Janne J. Härligt att höra hans röst och klara besked, Närsholmen talldungen kvar för 20 min sedan.
Anders hittade smartvägar som gamle världsmästaren i orientering Berndt “Syre” Frilén och smekte fram Saaben i en sådan hastighet att Victor Muller skulle spinna som en katt. En dryg halvtimme efter Ulf N vinkat av oss vid sydligaste Hoburgen så fläkte vi oss ur bilen vid talldungen på Närsholmen. Den förste vi ser är Juppen som lungt sitter och mumsar sin matsäck i bilen. “Den var här för – 20 minuter sedan”, Anders får frossbrytningar. “Tidigare var den ganska stationär vid liggande rosenbusken”, gamla brunsångarstället. Adrenalinkokande jogging dit. Rödhakar, rödhakar överallt, Där – nej, men…Nej! Mobilen ringde, den är vid bilarna. Nu rena Bolt-rushen och efter ytterligare några frustrerande rödhakar,
Anders utförde en prestation fullt i klass med Davids Fiskhamnstrutar. Diggade genom tuben denna rastlösa fågel. Förstora upp och ni kan nog se att stjärtpennornas spetsighet indikerar en 1K-fågel. Intressant detalj är att blåstjärten slår nedåt med stjärten, inte uppåt som rödhaken eller darrande som rödstjärten.
Kul med denna fina 1K mindre flugsnappare nästan i samma kikarfält.
JURRASIC PARK
Det krävs något extra som den här blåstjärten. Då blir mycket ännu mer! Tänk vilken uppställning. Här tre giganter från “anno dazumal” som lungt mumsar i sig kanonobsar på läckerbiten. Ola W, Juppen och Tårtan!
Och här två som attackerar likt fordomsdags Tyrannosar, Smitten och Lasse J!
Och ser man på!! – här mästras självaste Mäster Olof av Il Maestro, Juppen. En Taigaflugsnappare hade uppvisat bara rent grått på undersidan och en helmörk näbb. Detta var en vanlig mindre!
Till slut måste man beundra Anders som höll sig kall och lyckades plåta dessa forntida vidunder “in action” – inte ofarligt!