Olof Armini om fåglar och natur

Andra avdelningen i en genomgång av 4 v i la Pared (+ en vecka på Lanza)

Våtmarksfåglar som vadare, hägrar odyl har bara den nästan igentorkade Barrancon att ta vägen. Och på fyra besök inskränker sig antalet arter till en handfull. Taxaantalet för hela genomgången mångdubblas av några laguner på Lanzarorote – förstås.

Mest enstaka hägrar som besökare o/e inplanterade (Kohäger, Helig Ibis). Roligt att fånga den här Silkeshäger, som ibland hade sällskap av en artfrände i Barranchon.

Två av öarnas mest eftertraktade arter/taxa finns dock inom gruppen, utan att vara våtmarksberoende.

ÖKENTRAPP (Chlamydotis undulata). Jag har sett den vid alla resor, men den är synnerligen lurig. Vet från Afrika att alla trappar är mästare på att diskret smyga undan. Det vill till att lura sig på dem till fots, trots att man kan få helt fantastiska närobsar från en bil. Typiskt har jag haft min bästa obs på Lanza från cykel och på la Pared från buss!! Andra obsar har mestadels varit långskott, till fots och med handkikare. Men en hel del spår.

Att spåra trappar är också utbrett bland såväl jägare som vetenskapare, för att det är enklare än att försöka jaga fram dom. Ett område i halvöknen vid la Pared är mkt spårtätt och fastän jag genomkorsat det gång på gång har jag de flesta gånger inte sett någon trapp. Vid sista besöket nu i november, efter att ha kryssat fram och tillbaka över trappspåren, gav jag upp, satte mig på en höjd och kikade tillbaka över mitt “jaktområde”. Där, vid mina fotspår, minst 5 trappar!  Som förstås gled undan och försvann. Men va´gött!

Ökentrappen har som så många taxa genomgått split/slumphysterin. Ursprungligen Kragtrapp (C. undulata) som omfattade nuv Kragtrappen (C. macqueenii) österut och Ökentrappen (C. undulata) i Nordafrika. Ökentrappen har en isolerad population på Fuerte och Lanza, som avviker en del, “Kanarie”trapp (C undulata fuertaventurae). Läge för split, endem och tungt kryzz, så undra på att den är åtrådd bland skådare.

ÖKENLÖPARE (Cursorius cursor). Kan också vara enerverande undflyende, men något lättare än trappen. Förekommer i samma biotop. Utbredning till Saharas nordgräns och Mellanösterns krigszoner gör den mkt eftersökt av WP-twitchers. Har sett den fåtaligt vid alla besök.

Trots “fattigdomen” av antal finns guldkornen eller åtminstone presumtiva att jobba på – hela tiden. Den här gången, 14 nov i Barranchon uppmärksammade jag en avvikande typ Drillsnäppa eller…? Kanske Skogssnäppa? Lätet litet åt det hållet? Litet vingband, helmörk stjärt… Amerikansk skogssnäppa!? Men nej subtilt, vingband fel! Undflyende, ingen kamera, klart jobbigt och mindes 2012 vid samma tid på året. Nabben, Gotland och en Fläckdrillsnäppa, också presumtiv. Här några bilder från Apan.

Så gnodde jag litet med min enklare kamera och utan ovanstående fotografers tålamod och skicklighet.

Och, tja i Florida kanske? Men trots att den hör till de vanligaste vagranterna från over there, till 70-talet betraktades som conspecific med vanlig Drillsnäppa och de enligt uppgift kan hybridisera så måste allt på plats. Och anar jag inte litet sågtandning på tertialerna? Förstora och kolla!

Märkligt för bland fotona på fågeln 2012 upptäckte jag en katt bland hermelinerna, en vanlig Drillsnäppa också med sågtandade tertialer! Annars mycket svåra att skilja dom åt om man inte har tydligt fläckig Fläckdrill eller kan konstatera att honan är polygam!! Det sistnämnda en pikant skillnad mellan Amerikanskan och Europeiskan – hm,hm.

Hur som händer det hela tiden saker, spännande och lärorika.

Så vidare till kapitel 3.

Revisited – verkligen – fjärde gången under tre år.

Det är inte för antalet fåglar eller antalet fågelarter. Eller deras exklusivitet!

Men tillsammans med oändlighet av hav, himmel – tystnad och ständigt brus – tankar.

Nog om detta!

Försöker följa en blandning av gällande taxonomeringarna, kanske mest den gamla från Fågelguiden.

En taxagenomgång som utgår från mina fem veckor, en på Lanzarote 1995 och övriga på La Pared.

Inte mkt på and/gås fronten. Undantag ROSTAND som invaderat Fuerteventura. Skall bli intressant att följa. Får den samma behandling som NILGÅS och AMERIKANSK KOPPARAND eller blir den omhuldad som FJÄLLGÅS hos oss? Och tänk om man för in SOUTH AFRICAN SHELDUCK i resonemanget!?

Havsfåglar är förstås hett så här ute i Atlanten. Häckar ymnigt i Kanariearkipelagen, en del talrikt, som Gulnäbbad Lira och andra, sällsynta exklusiviteter, kanske inte årligt, Rödnäbbad Tropicfågel och Kap Verde Lira nämns. Mycket drar förbi.

Dock åker man inte hit för att sitta i timtal och kanske se någonting, förutom de ständigt patrullerande Atlanttrutarna. De negativa rapporterna från hitresta skådare beror nog på att den stora mängden av fa Gulnäbbade Liror “loopar” Sydatlanten under vintermånaderna, vanlig besökstid. Inte ens den nya förnäma optiken räcker för att spana in Sydamerikas östkust så det lönar sig bättre att rikta in den mot land!

Att jag hade så mycket havsfåglar 2017 och 2018, berodde på årstiden, februari-mars, vår på den här breddgraden, och att jag blev sittande inför den ständiga strömmen av Gulnäbbade och Scopolis Liror. Att skilja från enstaka Kap Verde Lira och Större Lira är en utmaning, att särskilja närmast en omöjlighet. En av alla splittar/slumpar som drabbat/drabbar fågelskådaren. Den nya audiovisuella digitaliseringen och biogentekniken är obarmhärtig. Bara att hänga med utvecklingen som Trump gör.

Gulnäbbade (Atlanten kring Kanarieöarna), Scopolis (Medelhavet), Kap Verde (Kap Verde) var inte för så länge sedan slumpade som en art. KVliran häckar med några ex nära Fuerte och jag tyckte mig relativt lätt kunna plocka den. Mindre storlek, distinktare teckning. På videor från nätet tror jag mig se att transatlantiska skådare i sin ambition på nya kryss misstagit relativt lättplockade KVliror för SCliror. Distinktionen mellan GNliror och SCliror som strömmar ut ur Medelhavet är sparsmakat men med enkla medel som ljusare flash på SC när den vänder upp så kunde jag spekulera i att dominansen mellan arterna växlade mellan obstillfällena. Hypotetiskt sprider sig SC mer solfjäderformat från Gibraltar medan GN mer distinkt loopar Sydafrika – Sydamerikas östkust – Karibien, vilket betyder att samtliga icke-fångade GN/SCliror i Sverige borde lämnas oartade, endast biogentech kan möjligen om inte lösa så klarifiera det hela.

Sitter man och sliter så vässar man upp sig, hittar distinktioner och det exklusiva. Och det droppar in även om man förstås tröttnar fortare när det inte flödar. Övriga vistelser har inte varit nollade, utan alltid fiskar man upp något. Och jag vet inte minst från Agadir i Marocko att det finns havsfåglar även på midvinter.

En räcka roliga obsar har det blivit förutom de ovan nämnda. Men i år november extra magert – eller?, 2 Tärnmåsar och en Bredstjärtad labb

Man kan undra – Varför Umeå, Tanzania, Gotland… – och sedan Island???

Utrymme för existentiella funderingar men oxå slumpen!

För mig har det suttit lika spikrakt med klippryggen på Röst, som med hyddan i Serengeti

– men oxå hotellkomplexen i Moskva och Kairo på 70-talet.

Kanske har mitt fågelintresse varit en trygg blindkäpp.

Vår första resa till Pared var en slump. Andra som hamnat på den talade om “Guantanamo”.

Det ligger litet off. Perfekt för “tuffingar”, som vill utmana. Men också för den som vill ha allt för sig själv.

Boendet är trimmat för höga krav på BRA!,  mat, miljö…

Och är fågleriet en trygghet för mig eller upplever jag det varhelst jag hamnar???

Ingen fara! Vi landade så mjukt på Landvetter, 2245 på minuten enligt tabell! I nattbelysningen såg det ut att ligga snö. men det var nästan tio grader varmt.

Ut ur hangaren, bagaget på bussen, byte till 18 på Kungsportsplatsen, uppackning och nattamat, nudlar&köttfärssås. 02.30 på tisdagsdygnet 19.11 anno 2019 slöt vi de violblå, numera ganska vattniga.

Efter tio timmar, flygning, vänthallar och anslutningsbuss, som sedvanligt bjöd de sista reskryssen – alltid Seglare inne i Rosario, varför ser man inte dom vid ankomsten??? Tre arter denna gång, dessutom, Enfärgad, Blek och Stubbstjärt.

Vaknade trots allt som vanligt. Och piggnade till för en raid till Annedal och havskräftor och torskfilé. Som så ofta i mitten av november plingade det friskt på BA och Band. Så typiskt, kanske något kunde finnas kvar framöver, när jag hunnit pusta ut!?

Tallbitar och Bändelkorsnäbbar, förstås, och kanske Hökugglan på Änggården, men Stefan Ss stänkare, Brunsångare i Ganlet kunde väl bara bli en dagsslända?

Vaknade till alltmer och vid ettiden så… Hökugglan -med litet god vilja – “fanns ju på vägen till Annedal” och för att hinna pansjogränsen på Västtrafik 1500 så…

Messade Bernt och David om läget och drog 52an till Sahlgrenska. Lät mig inte hindras av mitt halvt avbrutna knä. Avstod Kattugglan i sin stubbe, men stannade vid gran/lärkbeståndet mitt i backen upp mot Ljungheden, brottsplatsen för den andra ugglan. Vilt liv bland kottarna, massor av Mindre korsnäbbar och jag kunde plocka ut åtminstone en Bändelkorsnäbb och några förbiflygande Tallbitar. En flygande start minsann!

Så upp på toppen, där jag attackerade en dam med kikare. “Jo, gå fram där till stenarna och titta upp i tallarna”. Jag skyndade mot stenarna, men hanns upp av en nyfiken Sparvhök, och skymtade en ivägskrämd skugga som gled ned mellan de glesa stammarna. Jag suckade i kör med några andra senkomna skådare.

Min tid var förbrukad hos korsnäbbarna, så jag tog ett desperat beslut att retirera mot spårvagn och Annedal via Torbjörns mosse, mindes att ugglan satt sig där någon gång tidigare i veckan. Mossen låg spegelblank men ingen uggla i strandskogen. Kom överens med en olycksbroder att skuggan fick duga som dagskryss. och så stegade jag raskt mot utgången och sjukhuset.

Passerade nedre mossen – där satt Hökugglan urflott i en björk!

Blev fest på kräftor och fisk – mums.

Vaknar på onsdagen och 08.44 SMS från Bernt.

“Olof. Lämnar Kärringön idag ons 1145. Kan plocka upp dig någonstans vid 14-tiden för Ganlet. Om du inte redan är där…”

Och samtidigt plingade mobilen grönt ljus för Brunsångaren även idag. Jag hade redan avskrivet alla planer för dagen. Skulle till Kevin 1340-1420.

Bussnabba strategiska omdisponeringar. Eva skulle med till Kevin och hon brukar gå in först. Om vi bytte och jag skyndade till Dr Fries torg och Bernt som bor på Guldheden. Innan högtrafiken via Dag Hammarskjöld ca 20min till Ganlet och gällande brottsplats.

Systematiskt, fokuserat fick vi ihop det. Och strax efter 1430 kunde vi höra de första karaktäristiska smacken. Samma som vägledde mig till Sveriges 25e Brunsångare, 1991 på Kronholmen, eller David till den 140e förra året i Halland.

Sedan var det det rena Bonanzan med allt finare obsar. Dock såg vi intet av den rapporterade seglaren. Kan ju ha varit en Blek, som förra året då jag tillsammans med David hade två vid samma tid, på samma dag i Halland.

För att avrunda denna kanonretur från Fuerte och hinna svälja alla sura uppstötningar över vad jag missat tidigare i höst. Så träffades Bernt och jag av en slump på Änggården igår med våra bättre hälfter, Rosa och Eva. Bernt spanade in den estetiskt tilltalande ugglan medan jag bjöd tre vardera av Tallbitar och Bändlar!!

Fint – va, och vilket avsked av hösten/inledning av vintern!

Parentetiskt hörs Kattugglan omväxlande från balkongen och sovrummet.

Dax för ö 4 i min fågelarkipelag det senaste decenniet – för fjärde gången på den!

Gotland, Island, Rhodos och så den! – Fuerteventura!

Upp tidigt, gympa, hockeygröt och sista finish packningen. 20 kg i väskan och 10kg på ryggen och nedför till Korsvägen, tack för den nedförsbacken.

Knökad flygbuss, men än mer oroande, planet fylls med blöjbarn och pensionärer – vad månde bliva?

Men 5 hrs förvandlas till 4,5 hrs lugn flygning och i transferbussen till vårt hotel bara samlade äldre.

Första fågeln en ljus fas Dvärgörn från bussen. En fjäder i hatten, och minns första fågeln från bussen på Rhodos – också en Dvärgörn. Kunde tom se smala vita bandet över stjärttäckarna den här gången! Annars normala fåglar som Turkduva, Atlanttrut och plus i kanten för två Smutsgamar och 10 Roständer.

Skönt att törna in på vårt gamla rum. Personalen varmt välkomnande och en fin middag. Vi somnar gott i den friska NO-vinden.

31e oktober efter värstingtryck från öster och löften om en bastant efterdyning. Men på Gotlands västsida, utan draghjälp och trots allt inne i november darrade man nog på manschetterna.

Kämpade på och travade miltals, 3-4 h dagligen – under 8 dagar. Under resans gång, efter slutfört värv och jämfört med horder av Kungsfågelsångare, Brunsångare mm – bara några mil från mig, kändes det tungt nästan tomt.

Men man har fått litet orealistiska förväntningar. Går man bakåt i tiden utan jämförelser. Då ser det inte alls så illa ut.

Startade 1 nov med två sannolika “tristis” och årets första Vattenpiplärka på Gotland. Samma dag ringmärktes 4ex på Ölands södra udde och 3ex noterades på Gubbanäsen. Ett brett och kraftigt influx, som också avspeglats sig senare.

Så lyckades ickefotografen 2 nov

Första bilden ovanligt lyckad. Skäggmes i en liten vassrugg vid Pavikens östra torn. Det vimlade av dom men de fick inte till någon högflykt.

Avslutningen 7 nov var också OK och toppades av 2 Berglärkor på Svältis och en Kungsfiskare i Paviken.

Hela tiden ett myller av småtrevligheter och spännande utmaningar, så det finns inte utrymme att klaga. Aldrig på Gotland i Västergarn.

Oj, oj måste erkänna att jag drabbats av hetsen att se något av allt som rapporterats.

Mitt skådande kan ju närmast jämföras med jakt eller tävling.

Jag vill hitta, bestämma…

Men bryr mig mindre om vad andra tycker/tänker eller…?

Att övertyga andra??? Vässar ambitionen??

En snårig djungel av substantiella bevis, induktiva bevis, partsinlagor…

Och “validerarna” i RK o RRK!

Så till verkligheten

30/10 0700

David ngt krasslig hämtar upp. En grävling, ser ut som en säl, till de sälla jaktmarkerna och dimmigt.

Vi startar i SIK med Storspov, som om vore det vår.

Härligt hur vi synkar vår skådande trots skilda vägar, MINDRE SÅNGSVAN, BERGLÄRKA, LAPPSPARV, Snösparv, Vinterhämpling…. Och alla KNUBBSÄLAR!

Björkäng, där vi  fångar in DVÄRGBECKASIN, DVÄRGMÅS, Myrspov, Gransångare...

Litet avslaget avslut i Veddinge, som blir succé

Säkrat ädelkryzz för David!

GÖTT GÖTT GÖTT

Trots Jaktfalk och Vattenpip da´n därpå

v22 och v42 är sedan urminnes tider VECKORNA för fågelskådare i Sverige!

Och år 2019, när v42 lider mot sitt slut slog först Hävringe till.

Någon liten kobbe i utkanten av Östersjön i närhet till magneter som Landsort och HartsöEnskär.

Med ett gäng “bushdammsugare” och öppen korridor österut så givet!

Förbiflygande SIBIRPIPIT, VIDE-o BRUNSÅNGARE på samma videkvist, BTS, TS, KFS … You name it!

Inom några timmar. Uthärdligt för en gammal twitcher på Västkusten?

Men icke när Gotland, redan uppvärmt med triss i sparvar och Ökensångare, slår till med hela kitten.

Överlever på en Tajgasångare vid Näckrosdammen. Egentligen en grym obs! – MEN!

Ser fram emot Tallbitar från balkongen!

Som sagt, hur hinna med? Skall man dra på en halvblind(?) Berguv i Brunnsparken?

Dansade just in på BA att den sitter på infarten till Arkaden.

Samtidigt plingar Ökensångaren från Fårö in på 4:e dagen.

Är en karismatisk drömart! Gotland så nära för mig.

Visst

22 oktober 1989 (-24 okt). I ett decennium krystade jag med Fältsångare (alt Gråsångare). Men så vid sekelskiftet föll poletten.

Förstås för sent att bli först på Gotland, trots medobsare av världsklass. I vågskålen låg då många andra förutsättningar än idag. Så dessa förståeligt förvirrade av min förvirring.

En ljus, liten törnsångare med uppställd rödbrun stjärt, ljus näbb, ljusa ben ett lockande som kan höras på xeno/canto från 22 oct i Ryssland. Tja, so what!

Har haft Saharasångare i Tunisien och Ökensångare i Egypten. Visst skulle det kännas gött med en consensus kring förstafyndet på Gotland – men det är inte juste. Dokumentationen är för dålig!

Å andra sidan! Läste CCs inlägg om “nigricans” och svaren med inpass om inblandning av Bläsgås. Är alla våra “nigricans” befläckade, är “nigricans” en hybridsvärm ??? Är …???

Hur är det med Knölsvärtor, Stäpphökar, Trutar, Gransångare …?

Dags att underkänna allt (jfr gamla dopade(?) världsrekord) eller var går consensus???

Jag lovar att nästa blogginlägg inte blir så roande/oroande – och fortsätt skåda!

8 oktober 2019. Sitter i köket på OR25 – i total fågelskugga.

Tid att tänka efter medan skådarkolleger rasar runt bland bombnedslagen österifrån.

På ställen där jag borde varit, vilket är frustrerande och kräver mental bemanning.

Som jag tidigare nämnt tänker jag mitt skådande som att i första hand upptäcka och bestämma, ju svårare dess bättre “belöning”!

Samtidigt är jag uppfostrad med Heisenbergs osäkerhetsprincip, vilket kommer i konflikt med consensus inom fågelskådningen om en ren sanning. Har svårt att förstå “sanningen” i att lämna in en beskrivning av en observation, där digitala fotot falerar som “substantial proof” och “oberoende vittnesmål” – tja!

Tycker det mest skapar en belöningsbank för validerare och kommitörer att gå in i sumpmarken av personlighetsbedömning – makt smakar gott.

Samtidigt stimulerar det mig att visa upp vad jag ser. Bemanningen är då, att inte begära att andra tror, då man lätt förhärligar, utan att själv dra gränsen vad man tror på.

När man sedan koordinerar detta blir det sällan konsekvent annat än för sig själv och bloggen är en go´ lekkammare för detta!