Olof Armini om fåglar och natur

Ännu inget oväder. 

Var igår ute på Amundön. Härligt väder, stilla och halvsol. Kunde gå barhänt och fippla med den oumbärliga iPhonen. Skippade lite djärvt tuben, vilket kännetecknar mitt nuvarande mkt försiktiga skådande. Alltså inga stormiga havsfågelduster iår – ÄNNU!

Det var en förberedelse för exkursionen i övermorgon med torsdagsvandrarna. Blev ju mässfall denna torsdag på Safjället.

 Spikning av Marinas doktorsuppsats och en svullen, inflammerad vänsterfot var orsakerna.

Alltså testade jag också foten och hade assistans av Eva och vandringsstaven, Lexi Wanderfreund.

Småputtrigt och allt funkade. Inte något överflöd av arter, ungefär lika många som jag normalt “plockar” under en novemberdag hemma på Olof Rudbeck uppåt 30 arter!

Vid vändplatsen på min lilla tur, Drottningviken, slog jag mig ned på en solbelyst klipphäll. Havet spegelblankt ut mot horisontlinjen.

Då – en piplärka fladdrar till och lockar skarpt, Merlin och jag reagerar unisont, VATTENPIPLÄRKA . Lätet på bandet ackompanjeras av mina förtjusta utrop. 

Arter 18 nov Stora Amundön.
kanadagås
knölsvan
sångsvan
gräsand
kricka
ejder
svärta
knipa
storskrake
småskrake
gråtrut
sillgrissla
storskarv
gråhäger
gröngöling
skata
kaja
gråkråka
korp
sidensvans
blåmes
talgoxe
stjärtmes
gärdsmyg
rödvingetrast
koltrast
rödhake
gråsparv
vattenpiplärka
grönsiska

Bilderna är skärmdumpar från Merlin. Den andra av dom visar sonogrammet jämfört med lätessonogrammet av en vattenpiplärka i oktober i Frankrike. Åjavars! Jättekul!

Och vad händer på torsdag, snöyra, vatten i höger knä (som förra gången det begav sig), mässfall!?!?

Återkommer i nästa avsnitt och hoppas på det bästa.

För ett år sedan hade husägarföreningen städdag. Jag smög med litet fönstertvätt på baksidan. Perfekt för test av Merlin. Fin fart på mesar och några kungsfåglar och så… Vet inte om Merlin eller jag var först men blev fina obsar och ljuddokument. Det kan påpekas att Merlin registrerar allt den “hör”, men dokumenterar bara korta lyssnarpass. Åtminstone efter mina inställningar.

Så samma datum iår. På Briljantgatan i Tynnered.

David slår till från lägenheten. Har sedan flera dagar med 1-2 Tajgor.

Tänk, att för 44 år sedan bilade David och jag med Jörgen P och Marko H till Sudret på Gotland. Där träffade vi Lasse J mfl skådare och plötsligt ropade någon, “vingbandsångare” – Och där satt den i Hoburgsbranten bakom militärens galler – Tajgasångaren, Gotlands första.

På den tiden en första klassens raritet och inte handhållna exemplar godkändes med tvekan. Visst nämndes Kungsfågelsångare – Gotlands första hade setts på samma plats några dagar tidigare – och rasen, numera arten, “humeii”, men med halva Rk på plats och Lasse J som i bästa Patrick Sjöbergstil gränslade militärstängslet för närfoton grejade det sig förstås.

Anno 2024 behandlas den som en invasiv art från Sibiriska Taijgan, som huvudsakligen övervintrat i SO Asien. Själv har jag sett den på så udda platser som Island och Fuerteventura.

Ändå med min ornitologiska bakgrund och historia, kände jag både tröst och litet blodsmak av alla rapporter inför hemkomsten till Götet. För det var det bittert att vinkas av vid färjeterminalen, Ökensångare, Nunnestenskvätta och Brun törnskata.

Att i Kalmarsund mötas av en Praktguding var förstås en tröst …

men 22 oktober! Då förvandlades blodsmaken till äkta vara i kratern efter en urdragen tand. Belöningen efter två timmars kamp i stolen med Elin, görskicklig tanddoktor.

Med vacklande steg beslöt jag att tillbringa påtvingade två timmars fastande med en blodstoppande bomullsboll vid anrika Egger´s hotel på Drottningtorget – mitt i storstaden.

Med min hörsel, ett bonus att få bild av lätet.

Förresten mitt i staden inte så konstigt, när jag rannsakar mitt minne av Tajgasångare i Bangkok eller släktingen Bergstajgasångare i New Delhi.

Gick upp ca 0630. Slog upp köksfönstret och himlen under de låga molnen var fylld av gäss som vällde in från havet. En kackelfoni av framförallt Bläsgäss. Tusentals, tiotusentals – ja, minst 10000, som jag fint kunde se under en halvtimme tills kyrkklockan ljöd 0700.

Förmodligen avbröts lavinsträcket i går och gässen har rastat på havet utanför Gotlands västkust i höjd med typ Karlsöarna. Förmodligen drar de in över land för en “färdknäpp” innan sista biten in över Tyskland?

Några tips för skådare. Bläsgässen är i stor majoritet, men också mycket Sädgäss, nästan bara Tundrasädgäss, helt följdriktigt, men har man som jag haft gässen på armlängds avstånd så plockar man både Tajgagäss och Spetsbergsgäss (står ut med sin litenhet och frostiga vingöversida!). En liten varning här för er som har Merlin i fickan, tror inte Cornells AI riktigt splittar Sädgässen enligt svensk skådarconsensus. Vitkindade finns förstås och man plockar en och annan Prutgås och Grågås.

Som sagt lite rykande het info och några tips. Fortsättning följer!

Har bara slått igen datorn och hunnit drömma om fornstora da´r, så randas årets näst sista septemberdag. Efter en stjärnklar natt och en tunn månskära – men inget norrsken.

Anar att OR-25 och Tomt- 510 kommer att bli mina “outflow skådarspots, Olof”, när jag på morgonen bombas av trevliga obsar, bara genom att sticka ut näsan.

Typ 30 arter, Mindre strandpipare, Rördrom, Trädlärka, Vinterhämpling, Lövsångare…!

Känner att benen bär så det blir senaste Hot-spotten, södra Paviksstranden. Litet lamt längs Paån till utloppet ur sjön. Där sitter en Kungsfiskare och det rinner till, 4 Sångsvanar, som varit där hela sommaren, minst 5 Ägretthägrar och sjön kokar av allehanda änder.

Plötsligt kvittrar det i buskarna. Merlin klingar hysteriskt, 5 Gransångare, en Svarthätta, Kungsfåglar, Rödhakar, Svartmes, Gärdsmyg och grädden på moset 2 TAJGASÅNGARE. Allt kan förevisas eminente skådare Peter Olofsson, som bugar och tackar!

Och jag vad var det jag saken HOT-SPOT!

Vid slutet av 80-talet och en inspelning för Naturmorgon fick jag av legendarerna Anders Börjesson och Lasse Willén lära att kärnan av varje avsnitt måste vara dagsfärsk. Detsamma gäller för bloggen eller julgranen, fräsch men kan klädas med gamla girlander.

Här Aftonfalken vid Pavikens östra torn. Bilderna tagna 20 september med iPhone, från höften! Den var mycket tillgiven och jagade runt vassen bara något tiotal meter framför mig. Plötsligt skrämde den upp en KUNGSFISKARE – i samma synfält! Detta blev sista rapporten om den här falken på den här platsen. Vilken doublé, som blev en hat-tric med 16 (!) Ägretthägrar och en fyrklöver med Fiskgjuse!

Tror jag var först 30 augusti, men den kom upp på officiella APAN först 6 september, då vi firade Evas födelsedag på Briljantgatan i Tynnered. Blev alltså en nagelbitare fram till 17 september, då jag direkt från Gotlandsfärjan kunde spana in den från infarten till Golfbanan. Först kretsande över västra tornet och sedan jagande framför östra tornet. Så 4 dagliga njutobsar.

Ringar man in några platser, Pavikens utlopp, Stelor, infarten till golfbanan får man en veritabel hot-spot, där skådare flockats. Vitvingad tärna, Silkeshäger, Rödhalsad gås, Aftonfalk har avlöst varandra och blandats mycket annat smågodis.

Häftigast dock men utanför protokollet.

15 maj hittade jag en Mindre bergand i södra Paviken. Jag har erfarenhet av arten från Island och diverse luriga hybrider. Hade den mycket bra för sig själv innan den försvann i stora flocken av vigg och bergand. Slängde iväg några skott med iPhonen innan den försvann.

Sannolikheten om samma Mindre bergand 17-23 april i Grönhögen, 29 april i Krankesjön, 2 – 5 maj i Lomma södra och 15 maj i Paviken är inte osannolik. Merlin och jag är med på noterna – Vilken Obs och vilken HOTSPOT!!!

Snart dax för skådande – hö!

Ganska lungt, men ändå några kalaspuffar för den som orkat lyfta kikaren.

David var med Avi-fauna på Rundö – görfina Utterobsar och två nya Rundöarter, Mindre flugsnappare och Svartkråka. Mycket meriterande på ett så genomskådat område.

Övriga landet kunde briljera med Svartvingad vadarsvala och Kamtjatkapipare. Den senare utgör tillsammans med Tundrapipare split av forna Mongolpipare. Som ofta blir det litet förvirring i artlistor och bestämningsproblematik, Tundrapipare förvandlades efterhand på BA till Kamtjatkapipare. För egen del får jag stödja mig på geografisk sannolkhet – Bali och kanske Vietnam – som för Orientpipare!!!

Kaj skickade lägligt en Vadarsvalabild från Lutembe bay. En Rödvingad – hade ju röd vingundersida!

Här på Gotland 22-24 juli, en Tuvsnäppa på Näsudden och senare på Auriv. Kan det vara samma som sågs 6 maj på Brutmyr oe 22 maj i Västergarnsviken.

Bra med Merlin som stöd.

Dock risk för den här favoriten, som flyttade från Golfbanan till Kovik

Och med den ringen – NL och litet siffror bla 22 som jag nämnt. Luktar Nederländerna – parkrymling – “klamart”. Tjusig ändå men vi väntar på augusti och höstruset/inte rusket!!

I början på 80-talet – fortfarande en lärling i fågelskådarskrået – hittade jag en trut på sandrevlarna i Västergarnsviken. En silltrut med ljus mantel och svartringad näbbspets. Tittade och hittade i litteraturen, Armenisk trut, som verkade lockande. Kontaktade högdjur i parnassen, som var kallsinniga och någon lustigkurre myntade smek/öknamnet “Artmani”. Vet faktiskt inte hur medskyldig jag själv var – ordet rullade ju skrattretande.

Och kanske fångar detta något av fågelskådningen. Att artbegreppet fungerar likt kapitalismen, som styr OCH styrs av skådare respektive mänsklighet. “Artmanin” får utbrott vid splittar och dämpas av slumpar!!

Någon filosof laborerar i att livet består av att handla ändamålsenligt. Det ändamålsenliga kan för den enskilde vara bestämt “utifrån” eller av hen “själv”. För skådare kan livet vara att hitta och titta på fåglar ur ett artperspektiv??

Efter ovanstående inledning kan man idag ur ett artmaniskt perspektiv gotta sig i Stäpp-och Tundratrutar lr Kaspiska-och Armeniska trutar lr Elusiva-och Illusiva trutar lr Intergrade-och Hybridtrutar. En berusande förvirring som inte bara gäller trutar utan alla fåglar och …!

Men som också stagas upp av tryggande sammanträffanden. Som min illusiva Armenier – lek med ord Arminier!!!

Eller den här gåsen. Tillsammans med en vitkindad på gåsautostradan mellan häckplatser i Sibirien och vinterbeten i NV-Europa. Men på golfbana, efter midsommar, gammal fågel, ringmärkt – märkligt väl synkad med en rödhalsad tidigare i vår på Torslanda golfbana.

Dom är en trevlig blandflock, kanadicker, vitkindade och grågäss, som funnit en fristad under ruggningstid, i skydd av golfkanonerna och med nya friska grodblad dagligen.

Ibland tillstöter en 2K Bläsgås, 8 april och 27 juni samt en Spetsbergsgås, 4, 7 och 11 april. Den sistnämnde tveksamt som översomrare.

Den Rödhalsade är utseende-och uppträdandemässigt en superraritet, men inte utan komplikationer. Idag vet vi att fåtaliga exemplar, ibland en mindre grupp, följer framförallt vitkindade gäss på ovannämnda autostrada. MEN också att den förkommer i fågelparker runtom i Europa och det ryktas om förvildade, frittflygande och tom häckande fåglar. Man definierar också hybrider med vitkindad gås.

Det gäller att lägga sitt artmaniska skådande på en ändamålsenlig nivå och må bra.

Prolog och epilog på topp, men v22 blir lätt litet urblåst. På ön blåstes upp med tex Mindre sumphöna och Sydnäktergal, fin dokumentation men elusiva, som kan glida över i illusiva – så även för mig!

Men till efterdyningarna eller åtminstone när de började anas. Fredag sent cyklade jag ut. Riggade lyse och pumpade hårt vis av tidigare genomslag på däcken! Så iväg.

Hade varit litet bud om ett och annat, något jag sett/ hört själv också, men blåsigt, enerverande trafik och ruskigt med mygg – nästan Norrland. I alla fall en VAKTEL norr om Valvevägen. Övergick sedan till ett evinnerligt tjat(ter) från näktergalar, när jag låste cykeln vid Norra spången, ingången till Paviken.

Jag travade på spången till de galet monotona tonerna och satte mig på rastplatsen efter övergången av Idån. Skönt att vila de mjölksyremättade benen och bara lyssna. Normalt är det Merlin som fångar upp ljudvågorna. Men kors under himlavalvet, audiellt förstärkt med hörapparaten, hörde jag VASSÅNGAREN, som inte registrerats sedan första veckan i maj. 1-0 i kampen mot Merlin och stärkt av denna framgång klämde jag SYDNÄKTERGAL och MINDRE SUMPHÖNA, dock elusiva alt illusiva.

Påtagliga var dock en KORNKNARR och 2 SMÅFLÄCKIGA SUMPHÖNS. Merlin fångade till slut in knarren men sumphönsen hamnade som ljud och bild i spektogrammet utan att Merlin reagerade.

Nämner detta som kontrast till alla mina berömmande ord om Merlin. För AI gäller samma som för HI, tro på allt men lita på inget.

Så några dagar senare en språksam BUSKSÅNGARE i Västergarnsviken. När Merlin pressades blev det en rad av härmlätena(?), Rosenfink, Pungmes mm, men ingen Busksångare. Och jag fångade den på bild. Även på ljud, men där var det, annars utmärkta WordPress, som visade sin otillräckliga MI.

AI=Artificiell Intelligens HI=Human Intelligens MI=Maskinell Intelligens, Tro men lita inte!

V 22, historiskt fågelskådarens vecka. När jag vid Davids födelse -73 återuppstod som fågelskådare och övergick från blotta ögonblicken till Coops 7X50, läste jag ett inspirerande kåseri – v22 på Öland – i mitt första nummer av VF, Vår fågelvärld! Det flåsade, svettades, sömnlöst, dygnet runt, Blåkråka, Rosenstare, Rödhuvad törnskata, Flodsångare.

Idag 50 år senare finns skimret kvar, även om skådandet brett ut sig över hela året. V 22 anno 2024 omfattar 27 maj-3 juni. Som prolog kan halva v21 räknas och dessutom kan alternativ till Öland komma till tals, tex Gotland.

Minns från någon gång på 90-talet. Fredagsmorgon före v 22. Jag mumsade morron fikat ute vid Kronholmens fyr till ett massivt Prutgås sträck. Ett gäng “08or”, stockholmsskådare, strömmade sömndruckna till från Nynäs-färjan. I osamlad trupp, till lycka för några men för andra … Några fick se den Rödhalsade gåsen och döpte Gotland till Lycksalighetens ö, medan de andra ville sänka ön i havet.

Något liknande höll på att hända iår, to 23 maj på eftermiddagen. En busslast adrenalinstinna stockholmare frestade på hastighetsgränserna för att fortast möjligt nå lite smågodis – Gylling, Lundsångare mm på Hoburgen. Passerade Paviken och va nu då! – ett tubbatteri på P-platsen vid västra stranden. Bussen vinglade in på avtaget till Sjöviken och skådarna vinglade bort till P-platsen och härliga 2 adulta VITVINGADE TÄRNOR – som alla fick se på Lycksalighetens ö.

Själv minns jag 26 maj 1983. En strålande morgon, men lite jäktad till skolan en mil avlägsen. Ledde cykeln på Svältisvägen i Västergarn och tog ett sista span mot Karlsöarna. Där kom en schackrutig tärna mot mig och följde Paån uppströms. Jag var säker men ändå tungt att trampa ned till en hel skoldag, innan jag släppte loss adrenalinet och nästan flög upp till Paviken, där tärnan lugnt “fiskade” i strandkanten – i flera dagar!

Kan tilläggas att jag sett vitvingade tärnor i miljontal i Östafrika så…

Och jag är nog som skådare OK att titta och hitta men fota hu då…

En av tärnorna under gamla fågeltornet 25.5.2024

En tung vinter. Den ovedersägliga uppvärmningen av vår planet drabbar oss lokalt med kyla, dis och allmänt deppigt väder.

Blir mycket ruggande hemma. Men skall inte klaga, OR 25, en verklig hotspot för fåglar i skuggan av Rotarytornet och med Göteborg för mina fötter – med Merlin som min assistent.

Merlin har fel och brister, vilket är mänskligt – i Merlins fall “AI”skt. Men har berikat och skärpt mitt skådande.

Tre av de sista dagar, 23-25 mars, innan mötet med våren och Gotland gjorde jag en scanning av arter från balkongen.

Dagliga ; Talgoxe, Blåmes, Gärdsmyg, Rödhake, Koltrast, Taltrast, Kaja, Gråkråka, Fiskmås, Silltrut, Skrattmås, Gråtrut, Större hackspett, Bofink, Nötväcka, Ormvråk, Ringduva, Grönfink, Skata, Tamduva. Alltså 20 arter.

Utöver dessa drygt 10 arter/dag, några nästan dagliga och några udda som Hornuggla och Kricka. Årsnya var Svarthätta och Ängspiplärka.

Så till Gotland, 26-27 mars, via Vetlanda. 3 överkörda Grävlingar och en Rödglada hanns med under onödigt hetsigt Vetlanda – Oskarshamn. En kvarts marginal till båtens avgång.

Gotland och våren mötte med öppen famn.

Utsikt från köksfönstret, 15° och – FÅGLAR.

Några stationära, de första aprildagarna; Svart rödstjärt, Rördrom, Ägretthägrar, Havsörn och en mkt trolig Medelhavstrut (alltid en osäkerhet kring hybrider, intergrades mm) eller varför inte ett udda östligt fiskmåsderivat.

Och säkra udda som; Röd glada, Brun glada, Vitstjärnig Blåhake, Jorduggla – Eller varför inte sänka blicken under fönsterkarmen

Den endemiska VÄSTERGARNSNUNNEÖRTEN (Cordydalis gotlandica ssp). Finns bara här i hela världen. Spekulationerna är att det är en korsbefruktning mellan Stor-och Smånunneört på någon av Karlsöarna, där båda dessa arter finns sida vid sida. Hybriden har dubbel genuppsättning, dvs hela batteriet från vardera “föräldrarna”, den är livsduglig och har fortplantningsförmåga, men dålig spridningspotential. Kanske människan bidragit till att den hamnat i Västergarn, där den sakta men säkert utvecklar helt unika genetiska och morfologiska egenskaper.

Men april och fjärde eller femte staruren efter starens första sång från taknocken. Köldgrader och snöstorm. Sju sådana här innan våren är här enligt Gotska Bondepraktikan.

Men naturen lyder inte sina egna lagar. Vårfloden rinner ut och vårfåglar väller in.

Sädesärla, Lövsångare, Hussvala och många andra tidigare än någonsin. Och den här hörs då och då fram mot aftonen och jag minns min allra första en aprilafton på 70-talet i Alingsås!

Har totalt noterat ca 150 arter i Västergarn på en knapp månad och återkommer med litet noggrannare analys. Nu snart full fart mot Västkusten för tre veckor på OR innan nästa dust med 510!!!