Olof Armini om fåglar och natur

Har lärt mig att det inte finns annat än sammanträffanden om än mycket osannolika. Men, men… för kul tittade jag på club 300:as “blast of the past”. Kanske kan det dyka upp något som man …!?

Lördagen 8 oktober ute på Grötlingboudd hittade Henrik Radhe en Radde´s Warbler, videsångare. Han ropade ” En brun sångare med ögonbrynsband” och alla hörde vi den smacka. Jörgen hade lämnat skådandet mentalt och var mitt i lördagskvällens tipsextra.

Men lite till min kredit gav jag järnet, understödd av ungdomarna David och Henrik och till slut hade jag den i ett litet dike, lockande och inom min dåvarande kikares närgräns. Sanslöst, Gotlands första med två dagar – nästa ringmärktes på Faludden 10 oktober!

Dagen efter fick flera giganter som Big Lasse njuta fågeln!

Men hur kunde jag känna att just och just och just och just den stod i “blast of the past”!?????

 Hoppas jag får fason på bloggen!? Är barnsligt hjälplös när datorn trollar till det. Får tillämpa det enda gångbara, slumpmässig trial and error och hoppas att det går. Just nu går bara att länka till bilder på redan öppna servrar!? Men Ingemar och Ragnar, goa bilder, goa minnen!! Gör ett sista försök!?

– det gick inte! Kan bara länka till bilder på nätet, som ovanstående. Får väl trösta mig med att minnesbilderna ändå sitter i hjärnan!

Innan vi lämnar bombeön Hönö en liten artresumé (de flesta fåglar drog söderut):

LJUSBUKIG PRUTGÅS, av ca 360 passerande såg jag ca 200. Övriga innan jag kommit. Aldrig sett så många vitbukiga i Sverige vid ett tillfälle! Mkt prutgäss kan förebåda mkt bredstjärtad labb i höst!? ***  SPETSBERGSGÅS, 7 ex, när jag återvände med färjan. Mitt i brinnande u-båtsjakt! ***  MINDRE LIRA, 2ex på kalasavstånd, mindre än 100m! ***  GRÅLIRA, Ett ex, mer normal “horisontanka” (Ytterligare 1-2 ex rapporterades på Hönö och Vinga)! ***  STORMFÅGEL, mycket, både nära och långt ut. ***  HAVSSULA, dito och i alla åldrar. *** (Klykstjärtad stormsvala, 2 olika ex rapporterades från Vinga resp Hönö) ***  TOPPSKARV, ca 5 i olika åldrar höll till i området. ***  FJÄLLABB, 1 1K ganska långt ut (Ytterligare 2 ex rapporterades på Hönö och Vinga). ***  KUSTLABB 2 ex (En bredstjärtad labb, 1K, rapporterades på Hönö). ***  STORLABB, Många, kanske 10 ex, några mycket nära! ***  TRETÅIG MÅS, mest hela tiden på olika avstånd och olika åldrar. ***  DVÄRGMÅS, ca 20 ex i olika åldrar (En tärnmås rapporterades på Vinga).

I övrigt kan nämnas stenfalk, tornfalk, sjöorre, svärta, bläsand, stjärtand, sandlöpare, smålom, storlom, sillgrissla, tobisgrissla, skärpipärka m.m.

Men nu till bombebjerger, och två sådan favoriter!

Änggårdsbergen och min favoritutpost, bunkerresterna längst söderut på Ljungheden. Fint sträckflöde och en icke oäven rastmagnet. Ligger på bekvämt cykelavstånd för mig, uppför till Wavriskys plats, så nedför till Sahlgrenska, därefter ruffen genom Vitsippsdalen och Botaniska innan Änggården, Finns mosse och framme! Kände mig för i lördagsmorse den 16 sept. Fint flöde, bla mina första bergfinkar för hösten, mkt taltrastar, en gulärla och fortfarande en del trädpiplärkor. Rastare som stenskvättor, en varfågel, trädgårdssångare och sjungande lövsångare. Innan jag återvände till det hägrande kaffet kom såväl en blåhök som en bivråk glidande.

Men naturligtvis är favoriternas favorit lägenhet 1401 på Johanneberg. Knappt tid att smälta den gamla stäpphökshanen 10 september

Förmodligen denna fågel litet senare några mil söderut! Har länkat till Svalan och detta utmärkta foto av legenden Mikael K, som jag minns från ett härligt Hönöskåd en juni i början av 80-talet – massor av havssulor bla!

På fredagen 16 sept vid middagstid när vi var på väg att helghandla rasslade det till i en trädkrona. Gott om grå flugsnappare, men den här var litet sångarlik. Fick in den i kikaren, som alltid finns till hands,den flickade med sina vita stjärtfläckar – en efterlängtad mindre flugsnappare, som var kvar när vi lämnade huset. Kunde visa och få Eva att höra den fint. Men putz weg när vi återkom.

Hemma efter Änggårdsäventyret den 17:e lät regnet vänta på sig, vilket öppnade vägen för en ung blåhök, men också en ung stäpphök, dock ack så/alltför snabbt! Synkad med nedanstående fågel någon timme senare och mil längre söderut. Länkar till Svalan igen!

Jens W heter alerte skådaren och fotografen som inte bara hittade utan dessutom fick plåtat den fina fågeln. Extra stort grattis och tack från mig!

Så rinner det på. Söndag är vardag för pensionären och när jag städade balkongen vid tillfälligt uppehåll i regnandet, passerade 6 ormvråkar, en lärkfalk, en sparvhök och en pilgrimsfalk – varddagsmat en söndag!

Som liten läste jag om och hörde berättas om rackelhanen, en skogstupp som var en korsning mellan tjäder och orre. Dessutom skojades det ofta om skvadern, första exemplaret finns i Sundsvall från 1918 och är en tänkt korsning mellan skogshare och tjäder.

I skolan lärde jag mig den enkla artdefinitionen, att inom arten och bara inom arten produceras fertil avkomma. Korsningar över artgränsen, sk hybrider, är alltid infertila.

Fågelskådarens verklighet är inte så enkel. I den rådande stäpphöksinvasionen pratas det mycket om hybrider mellan denna art och blå kärrhök – och hur återkorsning kan göra det omöjligt att avgöra om några, många eller ALLA stäpphökar vi ser har blåhöksgener eller viseversa!!! Dyster tanke för arttwitcharen med bara en art kärrhök och några olika men distinkta faser. Inte olikt situationen i Nordamerika med Kanadagåsen!

Påminner mig också en kul art som fanns i Shorebirds från 1987, Cox´s sandpiper, som allt som nästan inte finns omgavs den med en karismatisk aura – Tänk att hitta en Cox´s ute på Svältholmen, sedan vore man odödlig! 1996 fastställde genforskare att tre insamlade exemplar från N Australien samtliga hade en fader tuvsnäppa och en moder spovsnäppa – Ack ja. Shorebirds hade i sanningens namn en reservation för just hybridtanken.

För alla dessa nobla tankar skänker jag ett stort tack till Per S och denna grandiosa bild,

Den angavs som 1K stäpphök och slarvig som jag är blev första valet en lömsk 1K blåhök. Välgörande sömn över natten och inställningen att det verkligen var en stäpphök gjorde mig benägen att ifrågasätta åldern istället och med en 2Khona föll mer poletter ned, så jag ändrade mitt förstaval. Björn D hade redan lagt det kortet och den store experten Dick F trumfade igenom med Pers hjälp.

I sammanhanget var flera innan dess inne på hybridtanken och som Dick F skrev hur vet man var alla gener sitter, men nog ser detta ut att vara en god 2K hona stäpphök!

Grattis Per!!!!

För tio år sedan befann jag mig i Göteborg trots att jag var rektor på Donnergymnasiet i Klintehamn. Jag råkade titta på TV vid tre-tiden och såg ett av flygplanen krascha med WTC.

Rektorn på Donnergymnasiet i Göteborg var borta så det blev min uppgift att hålla de tysta minuterna i skolan dagen efter. Litet av en balansgång då vi hade många elever med bakgrund från Mellersta Östern. “Blajade” väl om ett manifest mot allt meningslöst våld – och det funkade!

Tillbaka till nuet och fågelskådande, så är förstås stäppvipan i Morups tånge högst på tapeten idag ( verkar som den försvunnit och ersatts av eksångare i ett eskalerande östinflöde av rarrisar och subrarrisar!!). Och i brist på skjuts till “Tången” får jag drömma mig tillbaka i minnenas galleri.

Kopplat till rubriken för det mig tillbaka till Gulfkriget 2 augusti 1990 – 28 februari 1991. Saddam hade missbedömt sina tidigare “allierade” USA, att inte bry sig om han invaderade och annekterade Kuwait. I mitten av januari attackerade en ny allians, anförda av USA, Irak med en massiv klinisk/teknisk attack, i vad som efterhand kommit att gälla som det första mediala kriget. Såvärst kliniskt var den nu inte, över 100 tusen irakiska soldater dog längs “dödens väg” och de civila offren var säkert minst lika stora – Bagdad bombades skoningslöst utanför CNNs kamerafokus.

Allt detta flög vi över, Tudde och jag för att fågelskåda en månad i Indien. Visst tvekade vi men, men… Den 27 februari, en dag innan vapestilleståndet logerade vi på Tourist lodge utanför fågelreservatet Bharatpur. Bharatpur gällde då för ett av önskeplacen för all världens ornitologer, dess signum var en tynande flock övervintrande snötranor och mängder av allehanda svårsedda migranter från till dess “låsta” delar av världen.

Vi hyrde cyklar och cyklade runt i parken hela dagarna, när vi inte var fjättrade vid rummet av “Delly-belly”, Indiens variant av lavemang eller som för Tuddes del också hösnuva. Den här dagen var det Tuddes “tur” och jag tog istället sällskap av Bernard, en fransk Plåt-Niklas, som åt all mat och drack vattnet direkt ur kranen. Han var medicinstuderande och insåg att han var ett unikum.

Vi hade hukande fattat posto under något Akacialiknande med ett stinkande kolik framför fötterna. Alltmedan Bernard frossade på några flottiga honungspannkakor samlades en härlig samling gamar kring kadavret, uppblandade med några större skrikörnar och en ung kejsarörn. Så plötsligt landade en väldig grågam, en riktig höjdare eftersom bara ett par häckade i parken. Lätt vimmelkantig avböjde jag Bernards förslag om att vada ut i ett träsk för samma närkontakt med de 8 kvarvarande snötranorna.

Sålunda ensam cyklade jag ut på de litet torrare stäppområdena i NV parken. Visserligen tryckande heta men så rena! Fina obsar på kändisar som stäppsångare, saxualsångare, fältsångare, isabellatörnskata, rosenstare m.m. Av “våra” viparter såg man mycket vanligt, sumpvipan och mycket ovanligt, tofsvipan, men så denna dag kommer två gamla stäppvipor och slår ned vid stigen! Min första obs av arten, som har två övervintringsområden ett i NE Afrika söder om Egypten och ett i Pakistan/Indien. Däremellan ses den regelbundet men fåtaligt, tex i Eilath och Aquaba.

Da´n därpå nåddes vi av beskedet om att Saddam och Bush dä lagt ned vapnen i Gulfkriget. En lättnad om än inte på lavemangsflödet.

Lätt att känna en liten upphetsad stämning dagen mellan två tioårsjubileum, mordet på legendariske guerillaledaren Masoud och Ground zero!

Än mer så som fågelskådare när det dyker upp en stäppvipa något tiotal mil söderut och när man somnade in till bedövande rapporter från Anders,

bla denna 1K stäpphök som så eminent fångats in av Juppen vid Muskmyr. Där stod Anders, själv en klippa bland giganter som nämnde Juppen, Smitten, Stellan H och omsvärmades av stäpphök, brunglada, tretåmås, blåhake m.m.

Kanske drömde jag mig tillbaka, långt tillbaka, 14 september 1985, när Juppen rattade sin bil med David och mig. Det var en dagen D, pilgrimsfalk, då en raritet och första fläkten av den höstens invasion av bredstjärtade labbar på alltid högproducerande Faludden. Så något vitaktigt över ett fält och vild glädje, en nästangammal stäpphökshane.

Med den drömdimman för ögonen trodde jag dom knappast i morse strax efter åtta. Från skådarstället, vår piskbalkong såg jag en gammal STÄPPHÖKSHANE dra bestämt söderut. Ganska långt bort men omisskännlig – skulle jag nånsin kunna bli trodd???

Ngn timme senare vågade jag mig ut på nätet.

08:15 Brudarebacken Jan-Åke N, Leif A mfl

08:40 Rambo mosse Lars-Erik o Magnus R

09:34 Bassås Mikael K

Gammal hane stäpphök hej-å-hå!!!!

I april ngn dag före påsk 1972 var jag hembjuden till Eva för att njuta hennes kokkonst. Hon bodde då i Johanneberg, ett stenkast från Olof Rud. Efter middagen gick vi till Kristina och Lutz Rinnisland, vänner till Eva som bodde i Krokslätt. Kristina berättade att hon brukade ta promenader på Safjället och en gång stött på några älgar.

Mitt naturintresse som så smått börjat återuppväckas i samma takt som mitt förhållande till Eva utvecklades – ett gemensamt startskott skulle man kunna säga, just denna afton!! Jag blev i alla fall mycket sugen på denna svenska symbol för “Big game”, inte som trofé men att få se.

Min allra första promenad ensam med David, i japansk bärsele på våren 1974 gick därför till Safjället. Tyckte mig ana några spår men ingen älg.

Idag 6 augusti 2011 när vi stiger av bussen, Zachis och jag vid Bruuns backe siktar jag en älgkalv som kliver ut ur en villaträdgård full med fallfrukt. Efter kommer kon och ytterligare en kalv. Zachis på helspänn och för mig brister en oförlöst önskedröm sedan nästan 40 år ut i verklighet!

Det blir raskt folksamling och bl.a. Claudia i bil med ett helt gäng. Hon kan berätta att Monica med Lisa blivit jagad av kon uppe på Safjället!!

Sista augusti drar fullt ös fastän fortfarande sommar. Ut till Fyren via Svältis med höstens första rödstrup. Det är läge!! -redan i trä´gårn, grå flug, rödstjärt och ngt trädgårdssångarderivat. Med detta senare menar jag non-descript sångare eller LBJs, som man säger over-there, Little Brown Jobs.

Oxå en Kaspian som mobbar gråtrutar på vägen mot fyren, litet halvgammal 3K.

Så vid Fyren, knappt tid för det så lockande kaffet med inte Kron, men med hembakt.  För herreje! Kustlabbar i parti och minut, 1 + 2 + 1, dvargmås, svarttärna, Kaspisk, Medelhavs, stenfalk, Islom (samma som igår) – vad mer!?

Jo, när jag är hemma och målar verandan, en lärkfalk över huvudet! – hu nej en AFTONFALK! – en honfärgad fågel!

Så går ett dygn med tidigare förmälda highligths och jag har förträngt den litet lummiga känslan kring LBJs! Kommer hem från det lyckade draget på ägretten.

Det ligger en fågel på förstutrappen, bastant, en rödhake!? – nej det är ju trädgårdssångare. Men ack vicken fault!!! Steg för steg blir det en 1K höksångare.

 Anders dokumenterar

Symboliskt lägger jag mig. Min gamle onämnbare vän ringmärkte en trädgårdsångare som när den återfångades var en höksångare. Den vane, om på alerten ser ganska direkt medan skeptikerna aldrig kan passera nästsista bilden. Ändock lika förargad över mig själv inför Anders som med nattskärran.

Ingalunda ngt tomtkryss hade tidigare iår. Men härligast med en hel familj på sensommaren 82. Under flera år på 80-talet häckade arten i buskagen innan Svältis.

Skall man så arta utifrån bilderna så har fågeln tydliga ljusa bräm på täckare och tertialer. Det finns en hint av vattring på nedre ryggen medan tillslut helt diagnostiskt så finns en mörkvattring på stjärttäckarna (näst sista bilden).

There you are, LBJ! 

September första höstmånaden, månaden med mest fåglar – kanske inte rarast men flest. Den månad då fordomdags skådardinosaurerna tog fram kikarna efter sommaruppehållet.

Anders valde denna dag för vår årliga attack mot Utholmen, 20 min med Askeladden och en aktersnurra. Han var omutlig och motstod alla mina feganden.

Så stilla från bitande höst. 9 grader till 20, stiltje och sol – Brittsommar!!

Jag vaknar till liv och griper årorna

Vilken känsla och omedelbar attack!

Oj, vad det ramlar in. Typiskt september – MYCKET – kanske inte det riktigt exclusiva men 62 arter på några timmar, på en ö!! Sandlöpare, kustsnäppor, jagande lärkfalk, gråhakedopping… JO-jo! Och jag drömmer när jag första gången…

I augusti !980 låg vi i huset Eva, David, Rasmus och jag, som listade mig ut i morrodimman och hade en rödhuvad dykand!! Men jag var mest sugen på kustsnäppa – huj!

Tungt med de 62 och för att bara stryka under frestar Anders på anländande Friggebod à la vindkraftverk med drag till Sanboviken och Klinte,

Ägretthäger

och svarttärna! Naturligtvis kan jag inte undvara den härliga korvgrillningen som någon sorts taklagsfest hemma hos Anders. Kulmen men också antiklimax när en nattskärra gör kort visit hos drinkbröderna. Tyvärr stirrar Anders för djupt i den freezzande Triple sec för att tomtkryzza – aj, aj – men vicken dag – igen

Fin uppvärmning på torsdagen 25 aug med först en kungsörn över kaffebordet på Mafrids och sedan en tripple-triss på Mästermyr, 3 kungsisar, 3 lärkfalkar och 3 brunhökar. Så favoritbutiken i Hemse och kräftkalas hos Anders.

Sent och välbehövlig vilodag 26 aug, målning, rengöring av Klippos luftfilter, rastning av Klippo, ngn timmes huggkubbning, inläggning av sill – nåja somnar sött till…

Sydostan, högsommarvärme och sol den 27 aug. Vi bestämmer Suderflogg med bunkring på Folkeryds i Burgsvik. I behaglig tid och i behagligt tempo till Muskmyr, där kända och okända flockats för fortfarande “target species”, örnvråken. Trots att rosenstare och fjällabb rapporterats från Faludden!

Vråken låter vänta på sig, har varit nästan osynlig några dagar. En sedd fjällpipare låter vagt, men vi fegar ur och tar istället in den imponerande samlingen skådare, Hans B, redaktör på RR (RoadRunner inte Rolls Royce men ändå), Mattias B, en Birdfinder som jag träffade på Kronis 1993 – han är artigt igenkännande – inte “Kände knappt igen dig, du är så rund i ansiktet” – artig eller har morronyogan äntligen gett resultat?

Där har vi också en annan Birdfinder, Calle T med framtidens hoppX3 och Thomas från länsstyrelsen och Västergarn, som överraskas att se oss söder om hemorten. Och därLeif H, som har sjätte sinne för var fåglarana finns, vi tjingsar.

Och naturligtvis Juppen, för dagen modetrendsetter med favoritekiperingen, sandaler och shorts, spetsat med en illgrön topp, allt så befriande skiljt från skådares unisona gråställ.

Så dagens skådare, Per Smitten, den glade gamängen som delar sitt skådande med ett konstnärsskap, som rönt framgångar inte bara i lokala organet men också i legendariska BB, British Birds. Han har stor kunskap av dimmorna som omger de Skotska högländerna och singlemalten. Vi kommer också att erfara att konstnären inom honom gjort honom till en mycket god fotograf.

Trots att det illustra sällskapet var väl värd tiden, så drog vi oss upp på Alvret för en stilla stund med Folkeryds delikatesser och Anders mackor. Mumsigt, när en busvissling stör mitt öronsus och jag automatiskt vänder blicken mot Lillmyr och ÖRNVRÅKEN, som nu kommer så outhärdligt fint i bästa läge i bästa ljus och Smitten han smäcker in. Det är alltför frestande, men Per misstycker du så länkar jag istället.

Som sagt busvissling fick vi ingen riktig klarhet i men jag tackade såväl Juppen som Calle, för säkerhets skull. Och tack Per för bilden som såväl illustrerar vad vi såg som den ruggningeffekt jag skrivit om i bloggen tidigare.

Mätta på alla sätt gjorde vi en satsning på Rivet, gott om rapporter på Kaspiska och Medelhavare. På vägen dit fick vi kryssa mellan väldiga havsisar och kungsisar omgivna av ryttlande tornisar. Bidde inte så mycket på Udden, men sir man på, med Anders redan vid ratten allra sista titten en trut på en sten – med litet älgstuk, en 2K Kaspisk trut – satt gött.

Ny frest på fjällisen och nu helt skådartomt vid Muskmyr, förutom nyanlända Claes H, och inte bara hans leading lady utan även Gotlandsracets, Mia H! Flogg efter konstens alla regler ger ingenting och vi ilar ut på Au riv, nu får Faludden chansen. Vi jobber hårt men mest Folkeryds läckerheter och skådare, Mattias B med gäng och Juppen.

Så ett sista ryck, Ringtrastvägen och sir man på en svart rödstjärt och två jagande ängshökar – grann avslutning.

Men man säger ju “Skomakare bliv vid din läst”. Vi beslutar en sillabit med nubbe ute i den varma sensommarkvällen. Kikare och tub som tillbehör. Där en snabb svärm med tio FJÄLLPIPARE, gamla och unga blandade!! Och där en afton – nej, bara lärkfalk. Oj, oj, vi somnar tidigt och sött.

Tur var väl det för natten bjöd stor bullrig cirkus som kulminerade med blixt på knall, så Anders och jag med en knapp kilometers avstånd i varsitt tjäll drog ur alla sladdar.

Därför svårt att få kontakt på morgonen, men 08:45 satt vi på Kronholmen i härlig sydvästan 10 sekundmeter och knivskarp sikt.

Vi har bara hunnit “låna” stolar från bastun och riva ned litet skymmande sly så en fin flock på fyra vadare, 3 FJÄLLPIPARE och en större strand! Herreje, när Anders hittar en mörk labb som härjar runt södra Utholmen. Jag vill inte var sämre utan jobbar in en 1K Medelhavstrut, som efterhand bjuder klockrena obsar. Men dagens clou blir den lilla horisontprick i norr som efter nästan en halvtimme är en ung ljufas fjällabb.

Vi avrundar med att Anders fångar in en ljusfas gammal labb. Och så konstaterar vi:

“Skomakare bliv vid din läst”

Sista dagen i juli slog han så till – FREDRIK S – vi hade litet till mans väntat på detta, men när, vad, var? Det blev denna

ÖRNVRÅK!

Så förnämligt plåtad av Johannes R från Växjö, som tillsammans med kompisen Ronny J guidade Anders och mig fram till helt fantastiska obsar torsdagen 11 augusti SO om Muskmyr.

Fick höra om fyndet i början av Islandsresan, så det var nästan två veckors frossbrytningar innan… – OK jag hör till den lilla exklusiva skaran som klämde första örnvråken på Gotland. Den som sågs 19 juni till 4 juli 1989 kring Vändburgs hamn. Jag såg den sista dagen grannt över en skogsdunge N hamnen tillsammans med giganten Juppen. Juppen var nu raskare än jag med dubbelkryzzet och plåtade förnämligt Fredriks örnvråk redan 1 augusti.

Härlig bild! Fredrik upptäckte vråken vid Labans kvarn men sedan dess har den hållit sig ganska stationärt kring Muskmyr, med några utflykter norrut och mot Faludden. Fredriks bilder från kvarnen väckte genast uppståndelse. Bilderna var ganska mörka, säkert som den framstått i verkligheten. Det uppstod då en distinkt kontrast mellan vita blaffan på yttre gamla handpennorna och de nya ruggade mörka fem inre handpennorna. Den förvillade med sin symmetri och distinkthet och gav en karaktär som ingen kunde placera.

Ruggningsfasen framgår tydligt på Jörgens bild medan Johannes översidebild med normalexponering inte riktigt får fram den förvillande teckningen. Men gå in på Svalans eller Clubbens bildsidor så får ni flera bra exempel, allra helst Fredriks egna!

Efterhand klarnade det hela när experterna kunde peka på typiska ruggningseffekter för en 2K-fågel (kolla Jörgens bild och de fem inre handpennorna). En annan 2K-diagnos är den nästan delade mörka bukfläcken. I övrigt är det en klassisk ljus fågel från den östliga populationen, rödaktig grundfärg. vita handblaffor, mörk knogfläck och bukfläck, helljus, obandad stjärt.

Nominatrasen är drygt fjällvråksstor och en tämligen “slö” fågel. Sitter gärna på pass på halvlåg utsiktsplats och går ner för att preja något ätbart, kan vandra omkring på marken. Detta i motsats till att den är en långflyttare. Många drar autostradan som ansluter till riften i Eilath och hamnar i Östafrika. Såg min första örnvråk utanför Shinyanga Secondary School 1977. Jag såg den flera dagar på vägen till Mwadui och istället för en låg tall som vid Muskmyr använde den en likahög Acacia som utsiktspunkt!

Det finns några andra raser bl.a den stationära, nordafrikanska, cirtensis som är mer ormvråklik. Har bla sett den i Marocko. Den kan ges egen artstatus eller slumpas med ormvråk!? 

Så “vår” härliga med Anders bilder! 

Och Johannes får avsluta!

TACK ALLA!!!!!