Olof Armini om fåglar och natur

Hade planer på att ge mig in i striden om Gotlandstrofén 2011 redan nu i januari. Men av randiga skäl och rutiga orsaker dröjer min Gotlands-come-back till tidigast i mars.

Får också finna mig i att bli rejält frånåkt i Sveriges andra stad i den ishalka som råder – värst i Göteborg sedan 1971 sägs det. För en bike-skådare som jag är det ett förödande handicap. Ni skall veta insatsen för att med allmänna medel i det vägkaos som råder ta sig till Eklanda för att kryssa dvärgsparv eller till Klippan för att klamra mandarinand så… man kan nästan gråta när man ser att eliten på Gotland redan passerat 80 arter!!

Men raskt torkar man tårarna när en pille pilar förbi köksfönstret eller när man senare på natten mot den vita snön kan studera en jagande kattuggla – genom samma fönster.

Och-

någon dag senare till förmiddagskaffet – ett våldsamt liv utanför detta formidabla fönster och en grov duvhök kommer dragande. Men nej FAEN!!!! en falk som stannar till och kretsar mellan Lisebergsmasterna och Carlanderska, nästan över oss!!! Mörk och vilken best! Svårflirtade Eva impad!

I ett sådant här scenario visar det sig oftast att det trots allt är en duvhök, därnäst är det troligast att man felat storleken och att det är en pilgrimsfalk, men så som i Västergarn i december visar det sig ibland vara option n:o 3,

JAKTFALK!!!!!

Den är mörk och grov med grova streck och tydlig kontrast ljusa vingpennor/ mörka grovtecknade täckare på undervingen. Den visar en klart slappare attityd contra pillens mer stringenta! En lustighet var några ojämnheter på vingbakkanterna. Fick mig att undra kanske inte 1K? Men allt annat tydde på det och jag lade undan det tills jag såg…

Magnus Rs bilder. Magnus jag hoppas du samtycker att jag publicerar dem!!

Magnus R som är sonen i ett av de vassa far-son-skådarparen i Göteborg, Lars-Erik heter fardelen. Magnus R har gjort sig känd för överraskande ögonblicksbilder av spännande fåglar. Ett sådant är kanske Sveriges första Medelhavslira. Ett annat är denna spännande falk på Rörö 22.12, bestämd till 1K jaktfalk och förmodligen samma fågel som sågs på Hönö 8.12 av ingen mindre än Bo B. Bo B berättade om “jack” i vingen och tänk om det är samma fågel som

8 januari 2011 utanför det fantastiska köksfönstret på fjärde våning Olof Rudbecksgatan 25 JoBerg

Dvärgsparven och Eklanda har iår axlat ringandens och Säveåmynningens mantel 2010 som targets för fågelskådarnas objektiv. Därav följer en del smått och gott som ses av följande.

Jag började fredagen med att smyga upp vid tretiden. Passade på att flukta köksutsikten by-night. Det fladdrade till i min sömndruckna ögonvrå och jag fick för mig något oregelbundet i en trädklyka. “Var i h-vete är kikaren. Eva har säkert lagt undan den!?” Till slut snubblade jag på den där jag slarvigt glömt den igårkväll – på sänggolvet.

En härlig grå boll satt i klykan och vred på huvudet – en kattuggla. Väckte Eva och vi fick också se den flyga mellan några träd. Härligt att återta sussandet fram till en gnistrande solig morgon. Till frukosten kunde jag spä på med en entita vid matningen under köksfönstret. Vicket flyt.

Efter en del dont kändes inspirerande att ta bussen till Eklanda för bättre dvärgsparvsightings 2011 än på nyårsdagen. Trygga rapporter hela förmiddagen och ett bastant gäng väl framme plus full fart vid matningarna -men, men…

Framme ungefär halvett och först kvartövertvå fick jag en halvminuts fröjd i en evergreen buske vid 161:ans matning. Förvisso förlösande och privilegierat gentemot alla eftermiddagens heldippare, men jag hade hoppats på litet mer.

Och mer fick jag på andra plan än dvärgsparvens. Först och främst en räcka härliga skådare. Tänk bara Per-Anders S, upptäckaren och den som dagligen håller koll. En hjälte in spe som dessutom tillåtit mig att publicera de första bilderna på sparven, då PAS var ensam om att ha sett den!!!

GÖTT!!!!

En ikon dök också upp, Ulf M som skrivit en banbrytande artikel om snösiskebestämning i VF. Var mitt bibelblad när jag fightades med snösiskor på Svältholmen i början av 80-talet. Den 17 december 2010 ringmärkte han två snösiskor i Eklanda, i sin trädgård – mindre än hundra meter från matningen där dvärgsparven huserade!!

Denne gigant dyker alltså upp alldeles efter det att jag tillsammans med Thomas J från Töreboda upptäckt och bestämt eftermiddagens fågel-clou, en snösiska. Vi såg den mycket bra tillsammans med Per-Anders och några till. Först satt den ganska otillgängligt uppe i några alar för att efter en stund snällt komma ned till matningen vid 159:an.

För att inte uppfinna hjulet så låter jag en annan gigant, Magnus U beskriva en “blåkopia” av vår fågel – med bilder – suveränt.

http://www.kustobsar.se/main/bilder/bilder.asp?individid=49317

Vi missade “kineslooken” men vill gärna lägga till den ljusbruna “washen” över huvudet som sträcker sig ned över bröst och rygg. Jag misstänker att den försvinner på foton för att fotografen medvetet eller omedvetet fokuserar på vitheten, snösiskans arterego!

2K honfärgad är kanske litet att ta i och mest känslomässigt.

Fick också väldigt fina jämförelser med 3-4 vanliga gråsiskor (se igen länken till Magnus bilder och kommentarer) vid ett fågelbord ca 100 m nedströms bäcken. Jag kan också tillägga att Ulfs ringmärkta siskor båda var gamla fåglar och att vi inte kunde se någon ring på våran!

Till slut stort tack till alla er som förgyllde timmarna i Eklanda tillsammans med solen och några häftiga fågelupplevelser.

Jakten på trofén är ett ” det är stort att vinna, det är större att deltaga och det är störst att försvinna” eller…?

Började Nyårsdagen skapligt vid fågelborden i Eklanda. Nyårsarten förstås

dvärgsparven och repris på Christer Fs fina bild från förra året. Dessutom bergfink, bofink,stenknäck mm.

2e januari promenerade jag med Eva till Operan och fortsatte sedan längs kajen till Gullbergsvass. Dip på falken men smådopping, brunand och en ormvråk till tröst. Råka dock värsta bonus på dessa breddgrader!

Så Ullevi och jamenvisst

där en av uvarna under taket. Satt fint liksom när Svante B plåtade!

Ligger på drygt 40 arter. Hyfsat i storstan och en vinter som denna.

Vässade listan idag morse med en förbiflygande pilgrimsfalk, förmodligen samma fågel som dippades den 2:e. Dock dippade jag solförmörkelsen på grund av molnförmörkelsen.

Den 9 december begav det sig. I nysnö på gammalsnö, så ovanligt i Göteborg, och i Mölndal där Safjället är beläget.

Redan några dagar innan hade huvudledaren, den välkände NaturStig Fredriksson hört av sig, “Du har väl inte glömt?”

“Ånej ett så ärofullt uppdrag som att få leda en Fågelvandringen hamnar inte i glömskans korridorer.” Tvärtom, da´n innan provgick jag “banan”. De flesta fåglarna fanns kring Krokslätts alla fågelbord, det var besvärande mycket snö och det tog nästan trekvart i god promenadtakt, men det skulle säkert bli bra.

Natten förlöpte med ytterligare en decimeter snö och återföljdes av en allt kyligare morgon. Litet eftertänksamt travade jag uppför backarna till startpunkten vid Krokslätts IP.

Blev lugnad och på gott humör av en redan anländ deltagare, välklädd och lagom taggad. In strömmade flera till min upptrampade samlingsplats framför orienteringstavlan. När vi pulsade iväg var vi en drygt tiohövdad blandning av ung glöd och äldre rutin. Solen lyste upp trädtopparna medan kylan bet i nästopparna.

Första knappa kilometern fram till lilla sjön Ändis följde ett litet fuktigare stråk med björk och några sumpskogfragment. Jag eggade med entita och mindre hackspett men det bidde bara en större hackspett som några alerta deltagare fångade in.

Efter Ändis följde en dryg kilometer längs den torrare sluttningen mot SV och Mölndalen. Björken ersattes av högstammiga barrträd, först tall sedan gran. Några solexponerade platser erbjöd normalarterna att fint beskådas, mesar, kungsfåglar, trädkrypare m.m. Bonus för några tursamma var en tofsmes.

Längst söderut gick vi ut och beundrade den fina utsikten över dalen. Långt bort flappade en havsörn sakta norrut över Änggårdsbergen. Ovedersägligt vandringens art men mer en horisontanka än en njutobs.

Strax innan målgång en välbevlig kaffepaus i Olles hage, så välnämnd med tanke på vandringsledaren. Ungdomligt glöd gav så sista arten, en alert inobsad sparvhök.

Tack till alla och hoppas ni var lika tillfredsställda som jag till sista kaffeslurken efter nästan exakt två timmar!

Klockan 520 torsdagen 2 december landade vi på Landvetter i 16 grader minus. Ändå belåtna efter ännu en färd vid nödutgång och ordentligt sträck på benen. Starten i Aqaba var enoch en halvtimme för sen så vi bävade, men sedan gick allt som klockan.

Chauffören var en Thai-freak, trodde vi, men han hade bara skaffat sin blivande hustru därifrån. Kul med alla dessa drivers. Han på ditvägen var ju en portugis som skaffat flickvän på Madagaskar!

Själv bänkade jag mig supernöjd framför datorn. Med mina nästan 150 arter från sista veckan, skannade jag fågelrapporter från Sverige. Lugnt till framåt kvällen då Inger B plockade in den här go´biten vid sitt fågelbord.

Så eminent fångad av David L. En dvärgsparv, i huvudsak vinterfärgad och svårt med ålder och kön. Logistiskt ligger 1K närmast, men Ola W, en av gotlandsdinosaurierna har en intressant utläggning på Svalan som antyder äldre fågel!

Dvärgsparven har ju ett ostligt-sydostligt drag som den delar med videsparv, nordsångare och blåstjärt. Därför logistiskt med 1K på hösten o 2K på våren! Men, men, men…

Nåväl blev trots mina 150 en aning frustrerad. Som lokal/tidsmässig raritet var väl endast Goliathägern i samma klass – trots allt. Alltså började hjärnan gå varm. Kunde jag övertala Gösta från PPS om en omväg på Luciadagen mellan Klinte och Slite, skulle vi komma iväg i tid? Eller skulle Anders ha lust någon dag den veckan? Skulle fågeln vara kvar eller skulle det bli som med den gulbrynade häromsistens?

På fredag den 3:e ringde Janne J, upphetsat glad. Fick dämpa honom med Jordanien, men kände parallellen till när han ringde från Järvafältet. Ja, ja man får inte allt.

Fredag-lördag hade vi härligt med två övernattande barnbarn, Zachi och Claudia. Därför blev natten mellan lördag och söndag lång och stärkande.

Morronrutinerna innehåller en scanning av fågelrapporter. Dvärgsparven kvar – men va faen!!! En till vid ett fågelbord i Eklanda, bara en 8 km cykling genom snömodd och snöyra till någon okänd adress. Enirosökt och påpälsad omsöm cyklade ömsom ledde jag cykeln i snömoset.

Vid Eklanda 161 som låg mycket strategiskt vid skogsbrynet till Änggårdsbergen var det helt dött. En vilsen skådare suckade besviket, “Var är allt folket”. En vaken granne i 163:an, som skottade snö kom till undsättning. Matningen låg på andra sidan, så några sjumilakliv nedför en trätrappa och någon minuts frustande så satt den som en smäck. Tre andra skådare redan där och snart vällde det in fler. Bland dem eminensen Christer F som plåtade.

Lika grann dvärgsparv som den på Gotland. Tänk så det kan bli.

Kommentaren var också given, “Nu behövde du inte cykla till Visby!”.

Tack till alla för den och särskilt till David och Christer.

Det har gått troll i vår planerade havsfågelflogg denna höst, Anders och min. För andra gången missar vi ett fint kör. Kom litet snabbt på och i ofas med ett bröllop för Anders del.

David var dock fint på G liksom vid förra köret och föreslog fredagen 17/9 efter barntömning på Kvarnhjulet.

Jag var otålig och redo redan på torsdagmorgonen men regnet piskade oläckert mot fönstret. Segade mig ändå iväg och vid Volvo upphörde regnet. Belönades med en älg, en fjolåring på en äng, för att ge mig en liten kick. Och ute vid hidet efter ännu en kick, blåhake, riktigt gott.

Så givet valde jag ensam utomhus.Missade det sociala med så trevliga och vassa som exempelvis Martin O och Björn L, kändis från i våras och Cape Armini! Skådandet som var överraskande lamt blev dock just denna gång bättre utifrån. Hade säkert med det rent njutbara att göra, soligare, varmare etc.

Förutom det simpla kittet av havssula, stormfågel, storlabb, tretåig mås, toppskarv, div tärnor och otaliga sillmular skåpade jag in gråhkedopping, grålira samt kust-och fjällabb. Blev väl litet bu och bä från hidet liksom för röstrup och lappsparv. Gråisarna Ok men…

Hemvägen och portarna öppnades. Först Fiskhamnen med kryzzhjälp på Medelhavstruten och fisk-o silvertärna så rotblöta.

Eva kom hem på kvällen och jag laddade.

Klockan åtta på Bergsbo. Pascal och Lydia till skolan. Det regnar men vi satsar – Bua udde, som blir Ringhalsudden. David lotsar med GPSen och vi hittar den allra ljuvligaste platsen. Skydd från kulingen och de ettriga regnskurarna.

Positionerar oss nästan militärt och efter bara en kort stund – där uppe!!!- en ISLOM i nästan praktsommardräkt. Voilá och visst blir den en följetong söderöver de följande dagarna, vi först och David kontaktar Micke söderut.

David rekar och jag svårar med en fjällabb som vispar runt.

Så inte först – rapport om tärnmås strax norröver förbi Backfiskarudden och alltid pålitlige Håkan N. David på kanonhugg fångar in den mycket svåra måsen, tur man glott på så´na i tusental utanför Godahoppsudden. I rådande läge ger den en mycket mörkt och smalvingat intryck helt annorlunda mot hur den ser ut på foton och i god belysning. Hugger sig också fram så att den kan föra tanken till såväl fjällabb som tärna. Blir bara en bland en handfull artfränder söderöver.

Vi får rika tillfällen att jobba på roliga tärnor. Två stycken för nästan tanken till sk “Portlandica terns”, 2K fisk/silvertärnor – kul liksom den härliga fjällabb som passerade på njutavstånd men fort.

Vi avrundade så i Båtafjorden, när regnet attackerade med full kraft. Vi hann bl.a. med tre (3!) pilgrimsfalkar.

Rating ger den här fågelskådartrippen högsta poäng på alla mina hang-ups, natur, skådande och social interaktion.

Alltså outstanding – TACK DAVID!!!!!!!

Har tidigare påtalat det sociala draget som en ingrediens i min skådarupplevelse. Också rent tekniskt i skådandet spelar denna interaktion en stor roll.

Ett utmärkt exempel på detta är Christer F. Tidigare i år har han serverat mig svarthakad buskskvätta och medelhavstrut som riktiga highlights. Inte nog, i tisdags (21/9) slog han till igen

mästerfotograf också – va gött. Kaspisk trut!

Iskallt inväntade jag morronda´n (22/9). Blev morrontur via blandad konfekt, dippade på berguvar och svarta rödstjärtar men flippade pilgrimsfalken på Gasklockan och två sträckande bonus-nötkråkor. I Fiskhamnen en lätt desillusionerad skådare. Mycket trut men ingen het kandidat i sikte. Tröstade oss med en skärpiplärka, inte så vanligt i hamnen men till slut gav medskådaren upp och jag drog upp till “säkra stället”, västra trädpiren och Fiskens hus. Resultatlöst och jag styrde stegen och cykeln åter mot öster, när det låg en Kaspisk trut i vattnet utanför gräspiren. Den lyfte och flög in innerst i hamnen där den strax flög upp på ett tak. Märkligt nog hittade jag så den ringmärkta Medelhavstruten när jag spanade runt på taket. Den stannade kvar när den Kaspiska truten  lättade och drog iväg mot Fiskens hus.

Tyvärr var båda borta när näste skådare dök upp. Bara att hoppas att han lyckades när även jag drog iväg! Så har det varit hela tiden, så stationära och så bara borta – bara Christer består!!

Här brassar jag repris på några jämförande bilder på medelhavaren

Jobbar man på bilderna och i verkligheten upptäcker man snart vanskligheter. Det första och viktigast är att ett oräkneligt antal trutar, havs, grå och silltrutar kan vid påtittande påminna om olika foton av de sydligare individerna likaväl som dessa kan förefalla helt olika alla de bilder jag sett.

Förutom den karaktäristiska ringen hos medelhavaren tycker jag det mest konsistenta är att få se fåglarna flyga. De skiljer ut sig från alla andra trutar på mörk vingöversida, tämligen ljus och tydligt tecknad vingundersida, clear-cut svart stjärtband, kontrasterande vitt huvud och undersida. Sinsemellan har den Kaspiska något smalare stjärtband, ljusare och litet mer tecknad vingundersida, mer otecknad underkropp med tydligare bröst/nackband.

Allt detta och mer därtill hade så David och jag idag på hans lunch. Efter fruktlösa span i hamnen sökte vi oss bakom Fiskens hus och där fick vi vårt lystmäte.

David med fri hand(kikare) och mobil, då besannas verkligen vad jag sagt tidigare, redigerat, beskuret eller helt enkelt bara slumpmässigt. Men den här behöver ingetdera. Skickligt

Så kom den kaspiska inflygande??? Men den vi jobbade på

Bidde bara en liten havstrut. Mitt fel som någonstans missade landningen! Så svårt och frustrerande är det!

Så Jörgen P alias Juppen. Igår slog han till med en gammal mindre skrikörn på Sudret, Per S följde upp och såg den också. Tankar på Jannes, Per-Olas och min mindre skrika redan i april! 

Kan verkligen en örn hålla sig dold så länge för att till slut dyka upp när syddriften blir tillräckligt hög. Förvisso har jag uppfångat några vibbar om att några “tyckt sig se något skrikörnaktigt på våren/försommaren i Eskelhem/Väte-området” men… Tönn-äventyret i sommar styrker förvisso, men Gotland är så litet, samtidigt minns vi stäppörnen 1988!

Hur som känns det som min gamle kombattant från Gotlands första art-race, Gotska sandön, Florida m.m. “ställer upp” och ger den extra bekräftelsen.

Litet extra-limited  “Plåstret” och “Rodret” på Öland som just-in-time backar mina två presumptiva starrsångare på Svältis och strax intill. När så “Plåstret” börjar svår om en “lineatus” så ber jag läsaren bläddra bakåt i bloggen nästan till början så…!

Dock må jag samtidigt besinna min miss i Fiskhamnen och tacka David som förde mig på rätt spår!!!

Tala om social interaktion

På söndagen 12 september backade hela Bergsbo min springinvit! Det var tennis, Liseberg och allt möjligt. Men kanske lika så gott att få springa ensam, förkylningssymptomen nyss försvunna och läge för mycket lugn lunk. Körde ändå en hel “dubbelåtta”, men i ett tempo som tillät mig att bland korsnäbbstjattret från högträden i södra delen av fjället urskilja något som lät större korsnäbb!

Efter att sedan ha steppat upp 3:15 på måndagsmorgonen och ha fixat frukost och sedan följt Eva till flygbussen, destination London, var det dragläge för stålmannen på sin stålhingst! En tuvsnäppa hade på söndagseftermiddagen varit bekvämt stationär i Välen – till skymningen.

Lätt medvind längs Mölndalssänkan västerut och det kändes väldigt säkert. Vid framkomsten stack ett lagom antal tuber ut från plattformen. En liten mumsbit med andra ord. Men vid närmare kontakt slokade tuberna och det behövdes ingen tuva, det räckte med en imaginär för att stjälpa lasset. På en gång frös jag och var grymt trött och hungrig.

Fint att bunkra på hemvägen och sedan langa in för att stupa i halmen. Kanske hann jag några nostalgiska sweet-dreams om när jag upptäckte en tuvsnäppa i Västergarnsviken den 27 juli 2004 (kvar till den 29 juli).

Den alltid alerte David L får illustrera med en tuvsnäppa i Västergarnsviken 16 maj 2008,

När jag vaknade kom jag att tänka på en betydligt värre tuva, en stor tuva. Den 19 augusti 2008 cyklade jag med än större tillförsikt förbi Välen och ut till Stora Amundön och den vassomgärdade kanalen som skiljer ön från fasta landet.

Lasse L, “mr Amundön”, en spjuver och excellent fågelfotograf hade hittat och fotat en vattensångare dagen innan. Slött fastän jag nåtts av nyheten hade jag inväntat fler positiva rapporter tills det var försent. Men jag var tryggt optimistisk när före skolan tog min “lilla” omväg. Jag stärktes ytterligare vid åsynen av ett jättegäng fokuserade och adrenalinstinna skådare av kommandotyp.

Mycket riktigt, efter en halvtimmes fruktlöst stirrande och “pyschande” var det dags. En kraftnatur med rappa order tog kommandot och anförde trupperna i en mycket disciplinerad och naturvidrig flogg. Jag drog mig fegt över till andra sidan kanalen, dels för att bättre kunna se, dels för att inte “befläckas”. Men jag måste genast bekänna, att om … så…!

En missad vattensångare är en svidande dip i Sverige och det är ingen liten tuva som stjälper ett stort lass utan en stor tuva som stjälper gigantiska lass. David och de tre små barnen tältade i Falsterbo den 27 juli i år när en vattensångare ringmärktes i Flommen. Tyvärr nåddes de försent av mitt SMS för det som Jonas E hann se och fota,

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/232184.JPG

 En annan i Halmstad 11 och 12 september fotades av en alert skådare och skapade frustration och ruelse såväl som vild och otyglad glädje hos skådare beroende av framgång. Britt-Marie S hjältinna med nedanstående,

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/246850.jpg

Vattensångaren är ett derivat av sävsångaren, såvitt ankommer på mänskliga sinnen. Sång, utseende, storlek och habitat är lika, men tillräckligt urskiljbara för att motivera en art. Den har ett smalt häckningsområde inom sävsångarens stort utbredda. Kärnområdet utgår från Polen och ligger som ett smalt band från Östeuropa till Västra Palearktis östra gräns Ural. Höstflyttningen går västerut, Holland, södra England, norra Frankrike och så längs Atlantkusten till Västafrika söder om Sahara. Det finns enstaka häckningar registrerade i Holland, Frankrike och västra Tyskland. Normalt verkar vårflyttningen gå mera “rakt”. Fa höstflyttningen, som börjar redan i juli är ju högintressant i Sverige!

Artningen av en fräsch fågel syns bra på bilderna. Gul hjässa omgiven av breda svarta hjässband, två breda gula “trams” på svart rygg och så två finesser som syns på den handhållna fågeln, tydligt streckad övergump och spetsiga stjärtpennor. Sången är litet av en slö sävsångare med typisk surrande inledning följd av en räcka visslingar (à la omelodisk sydnäktergal!).

http://www.xeno-canto.org/species.php?query=sp:9711.20

“Mitt” svenska fynd var på Svältholmen 9 september 1984, Tyvärr var jag för orutinerad och det fanns ingen mobil, Anders eller Janne. Från början hade jag kastat om de två finesser jag tidigare talat om och blev helt förvirrad. Blev en extradag i Svältislagunens vass när jag upptäckte misstaget. Men det bidde inget mer utan stannade vid denna notis.

Riktig autencitet blev det istället i Österled. 26 maj 1996 lyssnade Janne och jag, efter tips, på en vattensångare i vassarna norr om Hapsalu-viken i Estland och 20 maj 1999 upptäckte jag själv den lille rackaren i ett buskage vid GRUs gamla högkvarter på Spithami, också i Estland – underbara obsar på en enigmatisk art!

Hmm – mindre kul med det typiska Göteborgsvädret, precis när man börjat hoppas och dressat för ett drag så hörs det välbekannta trummandet mot fönstret.

Också mindre kul med alla rapporter från överallt annars, inte minst Gotland med stäpphökar, fjällabb, prärielöpare mm. Åjavars är ju glad för bla Anders som alert “plockade hem” såväl mindre flug som superhitten stäpphök den 8 sep.

Kul var att efter jag skrivit om Simsons hår så läste jag i min pågående thriller, “Kvinnan utan egenskaper” av Niklas Ekdal om hur Maria Callas sjunger ur operan “Samson et Delila”. Tänk vilket sammanträffande! – i hörlurarna på den mördade och steriliserade huvudpersonen – Gosh!

Angående Medelhavstruten i Fiskhamnen contra Medelhavstruten den 19 aug i Träslövsläge så citerar jag ur min handskrivna dagbok för fågelobservationer,

“Finns några irriterande skillnader, på bla tertialer, näbben och området kring ögat  när man jämför bilder! Men är skillnaderna koncistenta och tillräckliga och är det möjligt med två ringmärkta i Schweiz?? Fö syns en tydlig flärp på ringen på de flesta foton (och i verkligheten!) av Göteborgsfågeln som inte syns på fotot av Hallandsfågeln.”

Jämför själva de superba bilderna tagna av Joakim L, vass Hallandsskådare och Ingegerd N, dito från Göteborg. Varmt tack till båda!

Hallandsfågeln till vänster. 

Superkul sedan att se att ringen som först förde samman de två fåglarna sedan skiljde dem åt (Nb mindre kul att jämföra med den heliga äktenskapliga ringen!). 

Läs följande sammanställning av Lars-Erik R, varmt tack till en av de framträdande skådarna i Götet, 

“Jag har nu fått besked från Schwiez angående medelhavstruten som observerats i fiskhamnen igår och tidigare idag. Efter att Christer Fält själv sett truten idag bedömer han det dessutom som troligt att det är samma fågel som han upptäckte redan den 9/8.
Jacques Laesser vid Schweizerische Vogelwarte bekräftar att det verkligen är en medelhavstrut. Den ringmärktes som bounge den 19/5 i år vid Cheseaux-Noréaz i västra Schweiz. Platsen ligger vid sydänden av Neuchâtel-sjön. Fågeln könsbestämdes inte vid ringmärkningen.
Idag är det 83 dagar sedan fågeln ringmärktes och avståndet mellan märkplatsen och Göteborg är ca 126 mil.
Om ni besöker fiskhamnen och försöker läsa av ringar har den här fågeln alltså en ring på höger ben där det bl a står HELVETIA och M009488. Det är inte samma fågel vars ring man till del kunde läsa av i Träslövsläge den 19/8.

2010-09-06 17:10:20″

Delilah klippte Simsons hår och han tappade all sin kraft. Själv känner jag precis tvärtom, min allt tyngre man har gjort mig både seg i steget och tung till sinnet.

Klockan 9:30 föll de numera ganska raka och framförallt gråa lockarna för min reservfrisörs sax. Han har hyggligt rest sig från sin cancer den som sänkt den ordinarie klipparen. Hela liv med skönhetsvärldens kemikalier!

Som en ny människa joggade jag uppför Eklandagatans helveteslutning till min suveräna stallpojke som ömt vårdat stålhästen efter en svår punka på lördagsmorgonen. Försökte en misslyckad forcering av några krossade putäller.

I denna kalasform planerade jag ett djärvt trippeldrag och strax flög jag utför Eklandabacken på stenhårda däck. Men ack ett halvvarv runt Nya Ullevi och första försöket, första dippen – ingen berguv trots att den sågs såväl dagen innan som dagen efter.

Smakade litet surt när jag spanade av Gasklockan. Skulle det bli dip nr 2 och stor risk för generaldip! Men så sista spanet mot översta räcket på N-sidan och där sitter en gammal pilgrimsfalk – spontant tyckte jag hona men det “skall vara” en ringmärkt hane eller…?

Med förnyad kraft, sol ute och sol i sinne samt vinden i ryggen och på högsta växel till Fiskhamnen. Gott om trut i hamnen men onda aningar att den återkomna Medelhavstruten skall vara lika svårfångad som tidigare. Da´n innan den 6 sep klämde den oefterhärmelige Christer “Mr Medelhav” F följande bildsvit

Sist den sågs i Fiskhamnen innan dess var 13 aug av undertecknad. Däremellan sågs möjligen samma fågel i Träslövsläge 19 aug, det var en 1K medelhavstrut – och ringmärkt i Schweiz. Återstår bara att vidimera ringnummer.

Jag jobbade alltså på och tyckte mig ana dess huvud på plattaket längst in i hamnen. Retfullt “kröp” den utom synhåll. Försökte lura fram den genom att gå västerut längs bryggan. Spanade in en ringmärkt 1K gråtrut, solklar men ändå lurigt! Så kikade jag tillbaka längs bryggan när några rensare hällde ut sina slaggprodukter och där stod den på en liten pållare. Men djäklar, den drog nästan direkt, inte helt fel för som ni ser på Christers flyktbilder är den väl så tydlig i luften. Men givet upp på plattaket igen. Frustande frustrerad drog jag en drill och spanade in en överflygande bivråk. Och så bara låg den i vattnet framför mig innan den simmade in bland östra cementpirens pållare för att dra iväg mot västra hamnen och Fiskens hus. Jag får en sista glimt av fågeln innan jag trots allt ganska belåten beger mig hemåt och lämnar obsandet åt andra. Bl.a. vasse Stefan S som lyckas med följande på Fiskens hustaket,

Härligt 2/3 drag med andra ord.

Men, men vad gäller Medelhavstruten blev 8 sep än mer excellent. Efter indisk lunch med yngste brodern tänkte jag förbränna litet kalorier med en tur förbi hamnen. Oroväckande för positivt drag med mycket trutar på Eriksbergspirarna på andra sidan älven. Trevligt dock att träffa Ingegerd N, mycket duktig fågelfotograf, och skryta om gårdagen och trots allt ingjuta litet hopp om en möjlig lifer!

Och herre djävlar med handjagaren får jag in den. Fort, Ingegerd får in den i tuben och visst den har ring!! Därefter härliga obsar både under plattaket

och vid Fiskens hus

Vilka bilder! Tack för dom Ingegerd och jag kan sluta tala om truten som undflyende!