Olof Armini om fåglar och natur

Har tidigare påtalat det sociala draget som en ingrediens i min skådarupplevelse. Också rent tekniskt i skådandet spelar denna interaktion en stor roll.

Ett utmärkt exempel på detta är Christer F. Tidigare i år har han serverat mig svarthakad buskskvätta och medelhavstrut som riktiga highlights. Inte nog, i tisdags (21/9) slog han till igen

mästerfotograf också – va gött. Kaspisk trut!

Iskallt inväntade jag morronda´n (22/9). Blev morrontur via blandad konfekt, dippade på berguvar och svarta rödstjärtar men flippade pilgrimsfalken på Gasklockan och två sträckande bonus-nötkråkor. I Fiskhamnen en lätt desillusionerad skådare. Mycket trut men ingen het kandidat i sikte. Tröstade oss med en skärpiplärka, inte så vanligt i hamnen men till slut gav medskådaren upp och jag drog upp till “säkra stället”, västra trädpiren och Fiskens hus. Resultatlöst och jag styrde stegen och cykeln åter mot öster, när det låg en Kaspisk trut i vattnet utanför gräspiren. Den lyfte och flög in innerst i hamnen där den strax flög upp på ett tak. Märkligt nog hittade jag så den ringmärkta Medelhavstruten när jag spanade runt på taket. Den stannade kvar när den Kaspiska truten  lättade och drog iväg mot Fiskens hus.

Tyvärr var båda borta när näste skådare dök upp. Bara att hoppas att han lyckades när även jag drog iväg! Så har det varit hela tiden, så stationära och så bara borta – bara Christer består!!

Här brassar jag repris på några jämförande bilder på medelhavaren

Jobbar man på bilderna och i verkligheten upptäcker man snart vanskligheter. Det första och viktigast är att ett oräkneligt antal trutar, havs, grå och silltrutar kan vid påtittande påminna om olika foton av de sydligare individerna likaväl som dessa kan förefalla helt olika alla de bilder jag sett.

Förutom den karaktäristiska ringen hos medelhavaren tycker jag det mest konsistenta är att få se fåglarna flyga. De skiljer ut sig från alla andra trutar på mörk vingöversida, tämligen ljus och tydligt tecknad vingundersida, clear-cut svart stjärtband, kontrasterande vitt huvud och undersida. Sinsemellan har den Kaspiska något smalare stjärtband, ljusare och litet mer tecknad vingundersida, mer otecknad underkropp med tydligare bröst/nackband.

Allt detta och mer därtill hade så David och jag idag på hans lunch. Efter fruktlösa span i hamnen sökte vi oss bakom Fiskens hus och där fick vi vårt lystmäte.

David med fri hand(kikare) och mobil, då besannas verkligen vad jag sagt tidigare, redigerat, beskuret eller helt enkelt bara slumpmässigt. Men den här behöver ingetdera. Skickligt

Så kom den kaspiska inflygande??? Men den vi jobbade på

Bidde bara en liten havstrut. Mitt fel som någonstans missade landningen! Så svårt och frustrerande är det!

Så Jörgen P alias Juppen. Igår slog han till med en gammal mindre skrikörn på Sudret, Per S följde upp och såg den också. Tankar på Jannes, Per-Olas och min mindre skrika redan i april! 

Kan verkligen en örn hålla sig dold så länge för att till slut dyka upp när syddriften blir tillräckligt hög. Förvisso har jag uppfångat några vibbar om att några “tyckt sig se något skrikörnaktigt på våren/försommaren i Eskelhem/Väte-området” men… Tönn-äventyret i sommar styrker förvisso, men Gotland är så litet, samtidigt minns vi stäppörnen 1988!

Hur som känns det som min gamle kombattant från Gotlands första art-race, Gotska sandön, Florida m.m. “ställer upp” och ger den extra bekräftelsen.

Litet extra-limited  “Plåstret” och “Rodret” på Öland som just-in-time backar mina två presumptiva starrsångare på Svältis och strax intill. När så “Plåstret” börjar svår om en “lineatus” så ber jag läsaren bläddra bakåt i bloggen nästan till början så…!

Dock må jag samtidigt besinna min miss i Fiskhamnen och tacka David som förde mig på rätt spår!!!

Tala om social interaktion