Olof Armini om fåglar och natur

Brukar beteckna mig som icke-dragare.

Men så, i maj sker det, har hänt förr.

Men först till det omöjliga. SVARTVINGAD VADARSVALA på Närsholmen. +25 år sedan sist på Gotland!

Naturligtvis Fredrik S, en lågoddsare i nuläget. Har alla attributerna för att vara “the spotter” i nuläget.

Fotodokumentationen intressant i dessa tider när svansföringen är hög på olika IT-plattformar.

Utan tvekan en vadarsvala. Om vi utelämnar subtila varianter så är det svart-eller rödvingad.

Fotonas kvalité erbjuder “bevis” på rödvingad om man ser vit vingbakkant eller anar rött på vingundersida.

Ses inte och “indikerar” därför svartvingad.

Fotonas kvalité för dålig för “bevis” kring tygel, näbb-till-öga, men mkt svart och litet rött ” indikerar” svartvingad.

Till slut översidan, ännu sämre foto, men överraskande ger det tydlig kontrast mellan mörk hand och ljus innervinge/mantel. Indikerar rödvingad.

Slutsats med bara foton skulle jag helt klart hålla för en svartvingad, men med en återhållen, “visst kan det vara”.

Dock, Fredrik äger obsen. Svartvingad vadarsvala.

Och drag till Gotland inte hysteriskt – omöjligt.

Historiskt klassisk dragsvit var 10 maj-17 maj-24 maj 1991.

Med Stellan och svärföräldrarnas picnickorg i skuffen. I bakhasorna Janthe i livré med limousin. Östlig Dvärglärka på Hoburgen.

Så med Tudde  – själva i bakhasorna på baklyktorna till Lansen. 2110-2130 Tuvsnäppa på Faludden.

Hat-tricket fullbordat litet lugnare med Amerikansk bläsand på Au riv. David blir för evigt botad från dricku av upptäckaren Göran.

Så vårens hysteriska fyrklöver.

20.5 Belåten efter tandoperation rask koll på Vasttrafikappen. Vagnen-buss-buss-rask promenad och där står Jon på Vadskärsudden med tuben. En koll DAMMSNÄPPA. Raskt hem.

25.5 Trixar igen med appen. Hinner omvägen förbi Preemmacken. Ensam med MINDRE FLUGSNAPPARE.

Mindre flugen vid Slottsskogsvallen med mindre rolig ljudkuliss – tung trafik.

26.5 följer Zachis hem till Sörgården. David i dörren med en handkikare. Trekvartdrag på GPS genom hela staden. Bland 20 fotbollsplaner ÖKENSTENSKÄTTA! – på en skateboardramp.

31.5 Buss-Vagn-båt och fyra salta killar, Olle, John, Peter och Christer. Fyra timmar på liten Vargö.

Lägg örat till högtalaren och skruva upp volymen. Njut IBERISK GRANSÅNGARE.

Och här fångad med samma mobil

Ljuvligt härligt allt och till alla genom detta stort tack

19 maj var ett magiskt datum de första åren på 80-talet. Klockrent dök den första Tornseglaren upp i Västergarn. Oftast i södra delen av Paviken tillsammans med svalor av alla sorter.

Så idag detta datum dök årets första Tornseglare upp utanför köksfönstret i Göteborg. Den fick sällskap av två artfränder och dom underhöll i lufthavet över Liseberg hela förmiddagen.

Svartvit flugsnappare, Rödstjärt, Trädgårdssångare, Gärdsmyg mm sjunger utanför balkongen och häromnatten hoade en Kattuggla.

Och den här låg på trappen ned mot Carlanderplatsen

En vacker Ormslå eller Kopparödla, så ormlik.

Så den äkta varan – farlig! Huggormen!

Men då får man ta sig till Brudarebacken, som jag ser från köksfönstret.

I dom omgivningarna en Blåhake, en Ringtrast, Forsärla, Grönsångare och Härmsångare.

Runt Göteborg megaarter som Iberisk gransångare, Trädgårdsträdkrypare och Dammsnäppa, men enstaka och så otillgängliga, att jag inte kommit mig för.

Tänk en majpromenad i Västergarn med säkra 100 arter och potential för Mega-Mega!

I förra inlägget frossade jag i minnen och nuläget kring härfågeln – krigshetsaren!

Minns också hur jag i femtonårsåldern frossade i pamfletten “Om kriget kommer”, civilförsvarets nyutgåva 1961. Jag såg mig själv i diverse hjältemodiga roller medan övriga hukade under köksborden med gasmasker och solglasögon.

Nu en mansålder senare rustar jag för skådarnas årliga kamp. Glöd och metoder verkar hårdare än någonsin eller har jag bara blivit äldre och vekare?

Lagom till sammandrabbningarna kring raritetsinflödet  i maj har Artportalen bytt databassystem. Att koppla ett gammalt system till ett nytt är en ytterligt känslig process med synliga och osynliga fallgropar. Jag har med tur lyckats klara mig riktigt bra hittills. För några svindlande dagar har jag toppat Gotlandsligan och legat bland tio-i-topp i hela Sverige!!!

Mer än att skådandet gått bra har jag lyckats med att trycka på rätt knapp i rätt ögonblick – kanske finessen med modernt fågelskådande!

Jag har också valt vapenbröder med omsorg. Att få ingå i gänget med de tre musketörerna från “Born 40” i en attack mot Hornborgasjön var ett lyckokast. Liksom att David alltid är ett stabilt stöd.

Och så förstås Anders. Han har mer än jag deltagit i stridens verkliga hetta, kryssat och lifat på Sudret.

Den position jag uppnått är förstås trevlig men den ställer en del krav. Och det är inte alltid man lyckas, fastän man lyckas.

Både en BKF på Stampen och en TTK i Johanneberg slank ur mitt nät. Trots hårdjobb i timtal med playback, IPhone mm och att David gjorde några tappra försök, blev det bara några syn-o hörobsar för mig och det duger inte i dessa tider!

Bättre upp vid Paviken 1:a maj. Fick fram IPhone och tub i tid

två tundrasädgäss! Kanske inte så märkvärdigt, men ändå!? Är litet finlir att plocka och så hyfsat dokumentera denna form. Inte lika långsträckta näbbar som “fabalis”, förefallar nästan litet svullna vid roten. Bara litet gult på spetsen. Mörkare huvud/hals kontrasterar mot ljust bröst. I komposition påminner formen litet om spetsbergsgäss.

Kan det bli en egen art? Tveksamt – formerna i sädgåskomplexet verkar litet för lika för att det skall finnas någon varaktig genetisk distinktion. Men kan gråtrutsderivaten så…!?

Det spikar rejält april anno 2015.

Anders ruskar på sig med Ägretthäger på Gotland och är snart ifatt i Artligan på Gotland! – Vi får ett gött kör när jag dimper ned på ön den 23:e!

David spränger äntligen 5:e vik komplexet med denna suveräna Vattenpiplärka i begynnande sommardräkt

Jag? I Joberg på plattorna utanför entréen till vårt chateau, denna sorgliga rest

Tala om att koka soppa på en spik – Nåja en Morkullevinge!

Trots allt glad över att “lyckas” bestämma vingen, gjorde jag ett ryck på Änggårdspromenaden idag, 3 april. Spottade tre Rådjur och fick höra en ilsken SPARVUGGLA, en Korp oroade. Inte fy skam precis.

Men nu till den verkliga spiksoppan. Davids granna foto väckte minnen till liv, och minsann

klockrent en VATTENPIPLÄRKA i Västergarn 2 april 1983. Problemet är att det dröjde till 1987 innan man kunde se vattenpiplärkor i Sverige. Innan dess gjorde Rk rent hus med alla som försökte något annat! Skall erkännas att bestämningsproblematiken var dåligt känd och Vattenpiplärkan som då bara var en ras till Skärpiplärkan var kanske inte så intressant. Men jag har förutom skär ton på undersidan och vita yttre stjärtpennor också noterat tydligt vitt ögonbrynsband, tydliga vita vingband och kontrast grå hjässa och brun mantel/rygg. Den sågs i tre dagar, var lätt att hitta och sågs förutom av David och mig av ytterligare två erfarna fågelskådare. Det dög inte 1983, men idag!? Svalan ljuger att det skulle kunna vara första i Sverige, men troligen är det den första på Gotland!

Uppeblåst av denna retroaktiva varseblivning stormade jag vidare till Svalanfotona från 1 april av Fläckdrillsnäppan i Skåne. Inga aprilskämt här, flyktbilderna bekräftar min tes att det mörka på armpennorna går brett in till kroppen både på undersida och översida. Liksom på Thomas Ms och Fredrik Ss bilder på Fläckdrillsnäppa i oktober 2012 på Gotland (Läs bloggar här, från då!). Sitter som smäck!

Men all varseblivning är gissningar. All information passerar oundvikligen ett av människans smartaste men mest opålitliga organ, hjärnan innan de blir en varseblivning. Så tänk på det innan ni utnämner ovanstående spiksoppa till en kulinarisk läckerhet!

En sådan här morgon, 23 mars är det inte svårt att vara kylig

I allt grenverk och bakom det ymmiga snöandet kan den skarpögde hitta den illröda kattuggleholken. Utanför vår balkong – så lämpligt!

Da´n därpå, 24 mars, scenförändring, vårsol och solskyddet över balkongen.

Just när jag gjort en pliktskyldig outing, utan target species som forsärla eller brandkronad, vevat ned solskyddet, och satt mig till ro med rykande hembakt. – DÅ brakar det loss och Svalan rödfärgas snabbt. Mikael Nils räknar in Prallarna på Gotland och än närmre mig, vänslas hans kolleger i Välen med en BKF på klapphåll.

Och min eftermiddag är fullbokad. – ACK! Grymt frustrerande.

Så randas den 25 mars med aprilväder, idag alltså uselt. Mailen klingar och trevlig förfrågan om starar på Gotland från Bernt Nielsen. Eva undrar om det är David och jag hinner inte svara förrän han plingar – SMS från Garphyttan – underbar morgon och Järpe superfint.

Tungt läge, håller fågelvåren på att springa ifrån mig? Så har det känts förr och jag känner skådaradrenalinet rusa. Förkunnar att jag drar, installerar Appen, Resehanteraren och konstaterar:

09.06 går förbindelse från Chalmers som med byte i Frölunda når Välen 09:36. Fine, klockan är 08:15. Jag hinner sista toalettömningen, påklädning och promenad till Chalmers med marginal.

Allt går som smort och redan 08:38 viker jag om hörnet för att se hållplatsen – YEAH – en försenad sjua på ingång. Värsta sprinterrushen skär genom förskräckta chalmerister, mot rött ljus, framför tutande bilar och bussar. Trycker frenetisk på stängda dörren som öppnar sig, Sesam må jag hinna en halvtimme kan vara avgörande. Appen varnar “Du kan missa förbindelsen, TA DET LUGNT!”.

I Frölunda står jag längst fram i vagnen och tar trapporna till bussarna i sjumilakliv (Nåja, långa pansjokliv i alla fall!) och sjunker ned i 93ans säten.

Bara för fem minuter så off jag går vid Välens hållplats. En minuts promenix så hörs den BRANDKRONADE KUNGSFÅGELNS sång, bara en strof men underbart är kort och jag hänger med i vårruset.

Jag undrar om de två skådare som redan är där sett/hört den? Det är Daniel Nilsson och – undrens tid är inte förbi BERNT NIELSEN. Jomenvisst har dom hört den, på en trekvart får vi höra mer men inte se den klokt. Det blir många goda skratt över sammanträffanden och Bernt bjuder changtilt skjuts till Guldheden, där 52an töffar in och jag är hemma inom två timmar! – Eva häpnar och jag håller tempot!

Uppe i de här kronorna satt den en stund. Hitta den och ni lyckas med det vi inte lyckades med!

Måndagen 9:e februari och strålande sol. Pansjobussen till Sahlgrenska och rundisen Vitsippsdalen/Ljungheden. Lagom för tre-bussen och limit för pansjosar i trafiken.

Alltså också limit för ett förnyat försök att nå acceptabla fotodokument. Blev åter en sk fixerbild – något som var vanligt i min barndoms serietidningar, ett suddigt foto eller en tillkrånglad teckning med någonting.

Alltså, “hitta fågeln och arta den”.

Först öppnat rättat svar får en uppförstorad ännu suddigare bild per mail!

Gjorde så en spännande tur genom Vilda Hisingen. Duckande mellan revolverduellerna längs Kvillebäcken kunde jag spana in finesser som 6 Bändelkorsnäbbar, en Krickhane och 2 Fjällvråkar. Massor av Bävergnag också.

Lagom hem till hur foton kan och skall se ut

Bilder signerade Anders på Norsholmen. Inga fixerbilder minsann!

Inse att man längtar till Visbyplattan 0935 fredagen 20:e!

Menyn lockar också med Mellanspett, Alförrädare, Ugglor mm – Uj, here I come!

Lagom seg uppgång efter fin fredagsafton.

0705 visade uret och jag sträckte ut i en lugn morrongympa medan gröten puttrade i kastrullen. Det ljusnade så smått i öster och tankarna vindlade kring en utflykt litet senare.

“UTFLYKT! Men va… är det inte den 7:e och…” – Exkursionsledare på Amundön!?

JO, raskt i kläder, matsäck, kikare och lättjogg till Chalmers. Där vagnen till Marklandsgatan och byte till buss som turligt nog gick ända fram till Lillövägen.

Lovprisar starttiden, 10 och andas in vår och hav innan dussinet jämnt av förväntansfulla skådare, som trotsat den bitande vårvintern. Frisk bris från nordväst.

Redan från bron svepte en grann Pilgrimsfalk förbi i söder mot Kungsviken. Någon finsmakare hade hellre sett en Havsörn och som på beställning bytte örnen plats med falken i våra kikarsikten! Vilken start!

När vi så vandrade ut mot näset åt nordväst stötte vi på den tredje mäktiga rovfågeln, en Duvhök i trädtoppshöjd. Annars inte så mycket fågel på den vindpinade nordvästsidan. Granna gudingar och storskarvar i snygga praktdräkter kompenserade dock väl. Och vid Drottningviken hyggligt lä för härligt fika.

Vi vågade trotsa isiga klippor och återvända längs sydsidan. Vädret visade sin uppskattning med att efterhand övergå till riktig vår, en allt mildare bris smekte kinden och solen tittade till slut fram.I Kungsviken mängder av sjöfågel; vigg, knipor, knölsvanar mest, men vi kunde också vaska fram 2 Bergänder och Linnés favoritfågel Salskraken. Många av exkursionsdeltagarna visade sina talanger vid framvaskningen.

Likaså var alla på alerten, när vi avslutade i den nu våriga hästhagen vid bron. En insträckande Grågås och en vakande Varfågel.

Fin avslutning, inalles 30+ arter och ett Stort Tack till alla för en härlig förmiddag!

Det snöar men ingen snö på marken.

Ett sådant där år, när höstens lågtryck vandrar in några månader sent. Stormar kring jul och nyår och en uppskjuten vinter, som ibland kan utebli. Åtminstone i södra delen av landet.

En hyfsad januari – trots vädret, 100 arter för mig, nästan exakt. Har missat “de stora”, med möjligt undantag för Vitögd dykand från tåget i 100 knyck!?

Det milda vädret har gett mycket arter i landet, men potentialen för gömda juveler känns stor. Några grymma “longstayers” från december har dominerat och dominerar fortfarande på Artportalen och Clubb300.

1. Svartand (Anas rubripes), ad hane i Skåne kring Torekov. En första klassens raritet och ett consensuellt klockrent ex. Men är belastad av den minst sagt snåriga systematiken kring andderivaten.

I östra USA har man tre snarlika arter,

Svartand (Anas rubripes), östra USA ner till N om Mexikanska golfen. Hybridiserar ofta med Gräsand. Ibland betraktad som ras till denna.

Gräsand (Anas platyrhynchus), hela USA. Ibland uppdelad i raser, en mexikansk typ ibland som art.

Mottled Duck (Anas fulvigula), avlöser Svartanden i träsken på Florida och längs Mexikanska golfen. Längst västerut mycket lik och ibland svartare än Svartand!

Olika raser och hybridiseringar bildar en snårig djungel. “Ledstång” för att hitta rätt i djungeln brukar vara vingspegeln. Alltså en liten lathund!

MottledDuckPoster kopia

Ytterligare en hake är  tamandkomplexet, och speciellt de av Cayugatypen – vanliga och nästan frilevande i Sverige. Av vissa auktorer ansedd att ha Svartand som anfader.

Ingen skugga över Torekovfågeln – den är klockren så vitt framgår av foton och det finns säkert potential för en “vilding” att ta sig till Västeuropa. Men förstå dem som tar det litet coolt!

2. Fläckdrillsnäppa (Actitis macularius), vinterdräkt, i Skåne Rinkaby skjutfält.

Åter en klockren fågel. Men det är omöjligt att inte dra paralleller till de 3(!) fläckdrillsnäpporna 2013 – Eller var det bara 2 eller bara en???

Har inte sett några åldersspekulationer kring Skånefågeln och håller så långt dörren öppen för bara en fågel “totally”, 2013 och 2015! Vadare har generellt snabba ibland överraskande ruggningsförlopp. En egenskap de delar med bl.a. måsfåglar. Dom är också förbluffande ortstrogna.

Kan inte låta bli att droppa litet hybridkrydda i sopporna kring båda dessa obsar, inte för att sänka dem utan för att höja pulsen.

Enstaka udda virila hanar i kusiners sällskap brukar sätta genetiska spår i kommande generationer , det är ett känt faktum. Detsamma gäller förstås honor men hanar är som regel lättare att spåra.

Eftersom incestuella barriärer sällan existerar kan man på några år få ganska intrikata problem med olika generationers hybrider i en sluten population. Uppiggande men surt sa´räven.

3. Mellanspett (Dendrocopos medius), hona, på Gotland Lummelunda. “Big star”, upptäckaren, Josef A blir Årets gotlänning och Årets skådare i Sverige.

Mellanspetten försvann från Sverige i början på 80-talet. I samband med ett allmänt återtåg mot syd i Västeuropa.  Bara ett decennium senare började en expansion från SO. De Baltiska länderna “invaderades”. “Min obs” 28 augusti 1993 låg helt rätt, men borde omgående följts upp. Blev en udda Skåneobs på 90-talet och så 21 år försent! Men 21 är oslagbart!!!

Brännö är inte bara sin brygga, utan också ett riktigt hotspot för fåglar. Särskilt utstickaren i NW, Galterö, som förbinds med huvudön med en liten version av “Bron över floden Kwai”. Finesser ses där med jämn oregelbundenhet. Inte oavhängigt därvarande spotters aktivitet.

Från torsdagen 22 januari serverades följande spis vid yttersta spetsen, Galterö huvud.

Undrar någon, att efter en vanlig arbetsdag och en lögardag med busväder, den käcka Silvertärnan vid Saltholmens kaj fylldes med fågelskådare på söndagens första gryningsturen ut till Brännö Rödsten. Söndagen som vaknade med utsikter om spegelblankt hav, någon minusgrad och en molnfri himmel! Särskilt västgötar, från Skövde, Falköping, Trollhättan, Vänersborg som ville berika årsartlistan och någon med en lifer!

Gött, sa´ vi göteborgare som tog täten genom byn, för den 4 km långa marschen ut mot Huvudet. Vi fick snart ge vika och passeras av 40 år yngre långbenta och superskådare. Lyckades spotta en råbock som silhuetterade mot the Rising sun, när proffsen jobbade på en oväntad pilfink.

Genomsvettig framme på huvudet intog jag som vanligt en avvaktande position. En yngling tipsade om en islom – fin början, men var? Det svällande gänget tuber rystade oroat. Kollade litet försiktigt ejdrarna och där låg ju PRAKTÅDAN. En smula förvirring innan alla fått den i fokus.

Islommen förvandlades sakta men säkert till en storlom – var det samma som i torsdags? En sånglärka drog in med vårkänslor och jag sökte plats litet söderut för matsäck. Det glada gänget drog förbi på jakt efter – en piplärka kom farande och satte sig på några stenar – VATTENPIPLÄRKA! Hallabalo på mobilerna och fler kom rusande.

Jag satt kvar och efter ett tag bestämde sig lärkan att det var lugnast där. Ljuvliga obsar på bästa håll med Swarren!

Vicken da´!

I tidningen läser jag om nyårslöften och hur gymmen fylls med nyårslyftare. Snart nog inser dessa att det är enklare att brygga en back öl än att bygga en sixpack på magen – och allt återgår till det normala.

“Man lär inte gamla hundar att pissa”, så rastlöst gav jag mig ut på en serie attacker i medio januari. Slow starter men ändå.

Medio januari – 16 dennes – är väl sista chansen på litet pelagisk konfekt. Missade ju Egon för några dagar sedan och nu skulle det pustas från SSW – styvkuling spetsat med stormbyar.

Kravlade mig upp vid 5-tiden och det ven i ventilerna, men ett styggt regn piskade rutorna. Tvekade, jumpade, serverade Eva och mig själv Islandsgröt, frukt, juice och grönt té. Gjorde litet trevande en matsäck på gamla scones, feta och fina. Så tog jag beslutet.

Sprintade de 200 trappstegen och Eklandagatan ned till Korsvägen, en timme innan den osynliga gryningen. Knödde in mig med ryggsäck, tub mm på Röd Express. Full med volvoiter, laddade inför en arbetsdag. Efter Volvo City var jag ensam med chauffören.

På Hönö Pinan var jag beredd att vända. Men regnet gav med sig på vägen till Kråkudden, vinden ökade och se där, “lilla solen tittade fram”.

Gattet var fyllt med högvatten, men alla skådare verkade ha besegrat vattnet och befann sig i skyddet. Så icke jag som fann ett av de gamla värnen och följande utsikt

IMG_0342

Grymt härligt. Men tveksamt rent strategiskt. I skyddet är det många som spanar och upptäcker. Det är också avgjort mer skyddat för regn, blåst och alla naturkrafter. Det framgår inte av bilderna men 20 sekundmeter, hala klippor, tung ryggsäck är tufft för en 70-åring.

Men det är upp till en själv och skärpningen är 100 %. Dessutom tyckte jag – i dagsläget – att positionen i värnet var bättre, över skummet, över vågtopparna, närmare Bolleskären.

Hukande i värnet och spanande i 3ochenhalv timme. En smålom, mkt ejder, några sjöorrar, c75 STORMFÅGLAR, c120 HAVSSULOR, c1000 TRETÅIGA MÅSAR, 15 DVÄRGMÅSAR, c50 Sillgrisslor, c20 Tordmular, en LUNNEFÅGEL, 5 ALKEKUNGAR, en TOPPSKARV matchade hyfsat skyddslingarna over there. Jag bytte en Brelle mot Lunnen.

När jag anträdde återtåget slog dom till i skyddet, Brelle, 2 Storlabbar och en Brednäsa – ack ja – men själv värderade jag högt en VATTENPIPLÄRKA i tångviken vid skjutvallen. Fint tillsammans med åtminstone en Skärpiplärka.

Så onsdag 21, när Olga och Eva städade. Litet dimma och snöflingor som dalade mot 52:ans rutor på väg genom Göteborg i gryningsljus. Steppade av i Lillhagsparken och spanade in en Mindre korsnäbb i en trädtopp. Följde den när den dalade ned i en lärk en bit bort. Där sällskapade den med c20 artfränder och 5 BÄNDELKORSNÄBBAR!

Raskt på hembussen 18, men innan dess ett hugg i Fridhem, Mindre hackspett, hörlurar åt Eva på Backaplan och en härlig timme på  Rosa Mi i sällskap med rykande hett kaffe, korv och äggmacka, kärleksmums och go´ Göteanda när den är som bäst. Hem till den ljuvliga såplukten.

Full fart 22 i fortsatt dis och dimma. På Röd express igen jagande över Hisingen. Denna gång verkligen express och jag hann precis Metro innan Syrhåla och lång transportsträcka per apostlakusarna i farlig närhet av kamikazechaufförer i lastbilscontainrar utan hastighetsgränser. Men den som…  och vid de “livsfarliga” mudderdammarna, med avspärrningar som aldrig beaktas av “riktiga” skådare, 2 BERGLÄRKOR, SKÄGGMESAR, Sånglärkor, Sävsparvar, Salskrak, en VARFÅGEL, Sidensvansar, Tornfalk. Också några av skyddets skådare som jag aldrig såg den 16e!

Nu gäller det att inte ge upp!